Posts tagged ‘Viktresan’

Idag har jag äntligen tagit mig i kragen och skickat iväg mail till skolan. Jag har tre kursmoment kvar att komplettera innan jag kan få ut min examen, och nu har jag dragit på det tillräckligt länge. Tre mail till kursansvariga eller liknande är nu skickade, och jag kan bara vänta på svar för att få reda på vilka möjligheter jag har att göra mina kompletteringar nu under våren.

När jag kollade upp hur mycket jag faktiskt hade kvar att komplettera så blev jag glad över att se att av de kompletteringar jag gav mig på förra våren, så är jag godkänd på två. Det känns bra, och är två steg närmare examen. Jag har även fått betyg på senaste kursen jag läste, Konfliktbearbetning genom dynamisk pedagogik, och där är jag också godkänd. Med andra ord finns det hopp för mig :)

Dessutom har jag skrivit ut ett studieintyg som ska med till mitt nästa möte på Arbetsförmedlingen. Det är dags att göra upp en individuell arbetsplan, och då måste jag ha med mig intyg på vad jag sysslat med sen sist jag anmälde mig arbetslös. Jag är ju inte HELT arbetslös nu, och är inte heller anmäld som det, men jag går inte runt ekonomiskt på de jobbtimmar jag har för tillfället. Och målet är ju att hitta ett heltidsjobb för att slippa flänga runt hit och dit, några dagar här, några dagar där… Jobbet med Zarah kommer jag inte släppa oavsett, men från och med 1 mars är jag bara schemalagd en helg i månaden. På så vis ger jag inte upp henne helt, och det ger mig också möjlighet att jobba heltid med annat.

Rensade även i min garderob, och plockade ur sådant som är för stort eller som jag aldrig använder. La de kläderna i en stor kasse som ska med hem till mamma. Hon får kika om det är något där hon vill ha, och i så fall får hon ta det. Är det något hon inte vill ha så kommer det lämnas till Myrorna. Det är absolut inget fel på kläderna, men mamma och jag har inte riktigt samma smak när det gäller kläder. Dock är det här ganska ”alldagliga” kläder som jag tror att mamma skulle kunna tänka sig att använda. Men vi får väl se, det är hon som väljer :)

Om en stund ska jag hoppa in i duschen, sedan bär det i vanlig ordning iväg hem till mamma för middag. Måndagstradition! Ikväll är det kör, och det ska bli kul. Just ikväll är det lite speciellt, dels har vi årsmöte där jag hoppas få ytterligare ett års förtroende som ordförande. Dels kommer Åsa Jinder och hälsar på, och sjunger med oss. Anledningen till hennes besök är att vår körledare har ett notförlag, där han bland annat gett ut arr (arrangemang) av just Åsas låtar. Eftersom det krävs tillstånd av kompositören (eller den som har rättigheterna till låten) för att få ge ut ett arr så har körledaren och Åsa tidigare haft en del kontakt så att allt ska bli korrekt. För ett tag sen hörde hon av sig till körledaren och bad om enkla komparr på några av sina låtar, som hon ska använda under sin kommande turné. Förra måndagen fick vi testa dessa arr, för att han skulle få höra om de funkade (det kan se bra ut på papperet, men ändå låta konstigt, därför testar han alltid arren med någon av sina körer innan han ger ut dem). Ikväll kommer då Åsa för att testa dem tillsammans med oss. Dels får vi höra hur det låter med melodistämma till, dels får hon tycka till om kompstämmorna, om hon tycker de verkar bra. Med hennes godkännande kan körledaren sedan trycka noterna. Det är alltså en ganska lång och ibland rätt invecklad process att ge ut ett arr av en eller flera låtar. En del låtskrivare/rättighetsinnehavare tycker till mer än andra… ;)

Förresten, apropå det jag vanligtvis skriver om i den här bloggen, så har jag gått ner ytterligare i vikt… dagens vikt är 77,4 kg. Och detta trots att jag precis inlett månadens lingonvecka! Brukar alltid gå upp ett eller ett par kilo i vikt under dessa perioder, men tydligen inte den här gången… ibland förstår jag mig inte på min kropp, men nu tackar jag och tar emot ;)

Startvikt: 93,8 kg (090928) (BMI 35,7)

Nuvarande vikt: 77,4 kg (100308) (BMI 29,5)

Totalt: -16,4 kg

Kvar till nästa delmål  (under 75 kg = 74,9 kg): 2,5 kg (planerar att uppnå detta senast till nästa dietistbesök 21/4)

Kvar till delmål 2 (under 70 kg = 69,9 kg): 7,5 kg

Kvar till slutmålet (62 kg): 15,4 kg

Jag är uppenbarligen ”periodare” när det gäller viktnedgång. Går ner massor i omgångar, däremellan händer knappt någonting. Just nu verkar jag vara inne i en sån rush igen när det bara försvinner en massa kilon. För igår nådde jag nämligen nästa delmål, och passerade det dessutom med 2 hg! Jag väger nu 77,7 kg och är drygt halvvägs till slutmålet! Helt jäkla galet.

På 160 dagar (egentligen 159, eftersom jag nådde målet redan igår, men jag väger samma idag) har jag kommit halvvägs på min viktresa. Halvvägs! Och det är bara tre delmål kvar, plus det slutgiltiga målet. Jag har redan klarat av fem delmål. Jag har tappat 16,1 kg, men också minskat mitt BMI med 6,1. Rätt sjukt hur fort det har gått! Fem månader, lite drygt. Såhär mycket har jag knappt ens klarat av att tappa innan, trots stora ansträngningar – och definitivt inte på såhär kort tid.

Totalt har jag nu gått ner ungefär 27 kg sedan jag var som störst, om jag räknar med att jag då vägde 105 kg. Jag vet däremot att jag garanterat har gått ner minst 21,3 kg. För 99 kg – ”komma-nånting” vet jag att jag har vägt. Jag minns inte exakt vad ”komma-nånting” var, det kan ha varit vad som mellan 99,0 och 99,9. Men jag räknar då på 99 kg blankt, och får alltså fram ”minsta möjliga viktnedgång” = 21,3 kg. Och dessutom vet jag ju inte om jag vägde just 105 kg när jag var som störst. Det kan ha varit ett antal kilo till, men troligen har jag inte vägt mer än 110 kg. Men ska man räkna därifrån har jag gått ner runt 32 kg ;) Det är rätt fantastiska siffror, allihop! 16, 21, 27 och 32 kg. Jag har så svårt  att föreställa mig att jag har orkat släpa runt på minst 20 kg till jämfört med vad jag släpar runt på idag. Det är som 20 liter mjölk! Och det skulle jag fasen inte orka bära långt…

Startvikt: 93,8 kg (090928) (BMI 35,7)

Nuvarande vikt: 77,7 kg (100307) (BMI 29,6)

Totalt: -16,1 kg

Kvar till nästa delmål  (under 75 kg = 74,9 kg): 2,8 kg (planerar att uppnå detta senast till nästa dietistbesök 21/4)

Kvar till delmål 2 (under 70 kg = 69,9 kg): 7,8 kg

Kvar till slutmålet (62 kg): 15,7 kg

Knappt hade lyckoruset över vindsfynden hunnit lägga sig, innan det var dags för nästa. Imorse vägde jag mig, för första gången på någon vecka. Och det hade hänt saker! Idag väger jag 78,5 kg, vilket innebär att jag har gått ner 0,5 kg sen sist och därmed nått nästa delmål! Från och med idag är jag alltså ”bara” överviktig, jag är inte längre fet! Mitt BMI är nu 29,9 – gränsen för fetma går vid 30. Förvisso ligger jag väldigt nära gränsen, men ändå… jag planerar att röra mig längre och längre bort från den :)

Känns så jäkla bra! Dessutom är jag snart halvvägs till slutmålet. Halvvägs! Det är ju helt galet! Jag har nu kämpat i 156 dagar, och är redan snart halvvägs till målet. Och jag är fortfarande fascinerad över att det inte har varit särskilt svårt. Jag kan avstå utan problem. Jag är inte sugen på onyttigheter. Jag vill helt enkelt inte ha. Och de gånger jag blir sugen så äter jag något onyttigt. För jag vet att jag får. Men inte är det ofta… och det är helt självvalt. Jag har fortfarande 300 kcal/vecka som jag får disponera fritt, men jag har valt att avstå dem fler gånger än jag valt att utnyttja dem. Och det känns grymt skönt att jag faktiskt själv har valt det. Det är ingen som har sagt åt mig.

Jag brukar ställa mig frågan: ”behöver jag verkligen det här just nu?”, och de gånger svaret är ett solklart nej eller en tvekan, så avstår jag. Jag tröstäter inte längre. Kan inte ens förstå hur jag kunde smälla i mig en 200g chokladkaka, plus en massa annat godis, kanske lite glass – på samma dag. I dagsläget skulle jag må så illa efter det, mår nästan illa bara av tanken. De få gångerna jag äter godis numera brukar jag hålla mig till max 4-5 bitar av vad det nu kan vara. Och det räcker alldeles utmärkt. Jag är nöjd efteråt. Jag känner inte något behov av att äta mer. Så hade jag aldrig känt för bara ett halvår sen. Aldrig! Då fanns det ingen botten i mig.

Det är så intressant hur man kan förändra sitt ätbeteende så radikalt, utan att det skapar inre konflikter. För det har verkligen varit relativt lätt att gå ner i vikt den här gången. Visst har det funnits motgångar, men inga stora, och jag har fortsatt kämpa utan en tanke på att ge upp. Motivationen har oftast legat på topp, och jag tror att det är det som har fått mig att förstå att jag faktiskt kan klara det den här gången. Jag säger inte ännu att jag ska klara det, att jag kommer klara det – för det vet jag inte förrän jag är där. Men jag tror att det går! Jag vill att det ska gå, och jag fortsätter kämpa för det. Skulle aldrig förlåta mig själv om jag gav upp nu när jag nått såhär långt. Aldrig.

Startvikt: 93,8 kg (090928) (BMI 35,7)

Nuvarande vikt: 78,5 kg (100303) (BMI 29,9)

Totalt: -15,3 kg

Kvar till nästa delmål  (77,9 kg – halvvägs!): 0,6 kg

Kvar till delmål 2 (under 75 kg): 3,5 kg

Kvar till slutmålet (62 kg): 16,5 kg

Igår kom jag på att jag hade en kartong med kläder uppe på vinden, kläder jag inte kunnat ha på länge eftersom de varit för små – eller rättare sagt har jag varit för stor. Visste att det fanns några par byxor där, och eftersom det rått byxbrist i min garderob på sistone så tänkte jag att jag skulle kolla vad som fanns där uppe. Hade för mig att det var kanske 2-3 par byxor eller så. Men icke – jag kom ner med 9 par byxor och 2 kjolar. Hade klädprovning framför spegeln i hallen, och mitt leende blev bredare för varje nytt plagg. Jag kunde ha alltihop! Och det roligaste var att några av plaggen till och med var på gränsen till för stora. De hade suttit perfekt för sisådär 7-8 kg sen. Men det är ännu inget av dem som är alldeles för stort, och med skärp kommer jag kunna ha dem ett bra tag till.

Från att ha varvat ca 3 par byxor har jag nu helt plötsligt ytterligare 9 par att välja bland. Underbart! Och det var när jag provade alla dessa byxor/kjolar som jag konkret kunde se viktskillnaden. Jag mindes ju hur tajt varje plagg suttit innan. Det fanns särskilt ett par byxor som jag aldrig hade kunnat knäppa innan. Det fattades mellan 5-10 cm för att jag ens skulle kunna få i knappen i hålet, och då hade det inte funnits utrymme att andas… Men nu, med ett 21 cm mindre midjemått, satt de perfekt!

Jag har inte tagit några helkroppsfoton sedan jag påbörjade min viktresa, det enda ni har fått se är bilder av ansikte och möjligen delar av överkroppen. Jag har skämts så otroligt för hur jag sett ut, att jag helst inte velat visa hela mig på bild. Ok, ni som träffat mig irl vet ju, då är det svårt att dölja, men i övrigt har jag valt att bara visa de delar där man kan ”trolla” med vinklar och därmed se smalare ut än vad man egentligen är…

Men nu ikväll har jag, för första gången på läääänge, tagit nya foton på hela mig. Och nu syns skillnaden ordentligt! Jag får kommentarer var och varannan dag om det; ”vad smaaaaal du har blivit/vad snygg du är/hur mycket har du gått ner nu?/vilken skillnad det är” osv. Jag suger åt mig, och blir så glad för varenda en av dessa komplimanger. Och därför vågar jag nu visa upp även nedre delen av min kropp på bild. Lägger in några tidigare bilder efter, så kan ni själva jämföra skillnaden… ;)

I profil, 100302.

Framifrån. Dock i säckiga kläder, vilket inte direkt framhäver mina "nya former".

Dessa byxor är ett av de paren jag hittade på vinden. Sist jag hade dem på mig satt de så tajt kring midjan att jag fick kämpa för att knäppa dem, att sitta ner var riktigt jobbigt eftersom de då skar in ordentligt i midjan. Nu behöver jag nästan skärp till dem...

Vindsfynden.

För nästan exakt ett år sen, 090228. Och ungefär 20 kg mer än idag...

Oktober -09. Ca en månad in på viktresan. Redan här börjar det synas skillnad i ansiktet, men så är det också taget ur "den mest smickrande vinkeln" vilket föregående foton inte är.

Idag är det pappas födelsedag. Om han hade levt så hade vi tillsammans firat hans 72-årsdag. Men nu får jag fira utan honom, för fjärde gången. Det känns ändå ganska okej i år. I början, de första gångerna, var det oerhört jobbigt vid alla högtider och andra speciella datum. Men det blir lättare och lättare för varje gång, vilket känns skönt. Visst är saknaden lite mer påtaglig dagar som denna, men det skär inte i hjärtat på samma sätt längre.

För ett tag sen fick jag en kommentar här på bloggen, av min kusin Louise som sen några år tillbaka bor i Norge. När vi var små umgicks vi en hel del, då det bara skiljer 1½ år mellan oss. Men när vi blev äldre gled vi ifrån varandra utan att det riktigt var meningen, och sen var det ett antal år då vi egentligen inte hade någon kontakt alls. Vi fick mest uppdateringar via våra föräldrar. Men så hittade jag henne på Facebook för ett par månader sen eller så, och sedan dess har vi åter kontakt, även om det kanske inte alltid är så regelbundet. I alla fall, hon skrev och bad om min adress, eftersom hon hade något hon ville skicka till mig. Jag blev väldigt nyfiken och undrade vad det kunde vara.

Idag kom det så ett kuvert frankerat med norska frimärken. På utsidan satt en klisterlapp från norska tullen, där innehållet benämndes ”bok”. Jag funderade på vad det kunde vara för bok, och öppnade ivrigt kuvertet. Inuti hittade jag ett litet brev från Louise, och så boken ”Heja, Pelle Svanslös!”. Jag såg direkt att det var en gammal bok, men kunde inte koppla vad det var som var så speciellt med just den boken. Sedan läste jag brevet, och där stod det bland annat: ”Om du öppnar boken och ser på första sidan så kanske du förstår varför jag ville skicka den till dig…”

Öppnade boken och förstod direkt vad hon menade. Med liten, liten text står det ”Elon L.”. Det är alltså pappas bok hon haft hemma hos sig, och hittat när hon städat. Och så ville hon skicka den till mig. Det betyder verkligen massor, jag blev jätteglad! Och så är det lite extra speciellt att den kom fram just idag – på pappas födelsedag.

Idag var jag ju hos dietisten igen, och det är alltid lika roligt att träffa henne. Hon har så skön stil, och är så rättfram. Efter att hon frågat hur jag mår nu, hur allt går, och jag svarat att allt bara är bra, så sa hon ”Men nu får du faktiskt säga någonting negativt, även om det är kul att höra allt positivt!” Haha, jag fick verkligen tänka efter…

Sen var det dags för vägning. I vanliga fall brukar jag fasa för den biten, men idag visste jag ju att jag har gått ner massor sen sist, så jag bara log och gick glatt mot vågen. Såg hur dietisten höjde lite frågande på ögonbrynen, men hon sa ingenting. Ställde mig på vågen, fortfarande med ett stort leende, och inväntade hennes reaktion när hon fick se siffrorna. Och den uteblev inte – hon tappade hakan, och till slut sa hon ”Men du är ju otrolig!”

Dagens vikt hos dietisten var 80,7 kg, vilket var ungefär vad jag förväntade mig. Jag vet ju som sagt att jag oftast väger ett par kilo mer där än hemma. Men då kan vi jämföra med förra vägningen hos henne, då vågen visade 87,6 kg. Jag berättade för henne att jag vägde 79 kg  hemma igår, och hon noterade även den vikten. Om två månader ska jag på återbesök, och det blir troligen även det sista besöket hos henne. Efter det kommer det bara vara min ”hemmavikt” som är den officiella vikten. Egentligen tyckte hon att jag var redo att stå på egna ben redan nu, men i och med att jag planerar att sluta med Reductil när mina tabletter är slut (om knappt åtta veckor) så vill jag gärna träffa henne en gång till eftersom jag inte riktigt vet hur jag kommer reagera när jag inte längre går på medicin. Alltså bokade vi in ett nytt besök, som med största sannolikhet kommer bli avslutningen på vår kontakt. Det känns bra att snart stå på egna ben, men samtidigt kommer jag sakna hennes uppmuntran och härliga sätt. Jag blir alltid glad av att träffa henne.

Nu är det snart dags att åka och jobba. Min sista vecka med ”vanliga” Zarah-tider. Från och med mars kommer jag bara jobba en helg i månaden. Det känns lite vemodigt, men samtidigt så har jag ju möjlighet att hälsa på henne i princip när jag vill. Idag ska jag dessutom gå intro med tjejen som ska ta över mina pass. Har träffat henne en gång, och hon verkar vara bra! Dessutom känner hon Zarah sen innan, eftersom hon har jobbat på den förskolan där Zarah går. Så det är mest hemmarutiner som ska läras in, och så behöver hon uppdateras lite på vad som hänt med Zarahs utveckling sen de träffades sist för något år sen. Men det kommer gå kanonbra, och jag får en väldigt lätt arbetsdag idag. Bara hålla mig i bakgrunden och låta M sköta hela jobbet… ;)

Idag är det dessutom EFIT, och jag har faktiskt varit duktig och tagit ett foto i timmen. Ska försöka komma ihåg att göra det under resten av dagen också, så jag kan lägga upp alla bilder ikväll.

Idag vägde jag mig. Och nu jäklar händer det saker igen. Jag ser drömgränsen flyttas längre och längre bort – åt rätt håll. Sedan den 14 februari har jag gått ner ytterligare 0,7 kg, och väger idag 79,0 kg. Känns så underbart! Imorgon är det dietistbesök igen, och jag hade ju som mål att komma under 80 kg fram tills dess, hade som morot att nå 79,5 kg – men förväntade mig inte att jag skulle komma så långt. Och nu har jag gått ner ytterligare ett halvkilo från min ”morotsgräns”. Ett helt kilo från drömgränsen!

Nästa riktiga drömgräns är 70 kg. En gräns jag inte har varit under sen början av nittiotalet nångång. Men så långt fram tänker jag inte riktigt än. Just nu fokuserar jag på de tre närmaste delmålen – 78,6 kg, 77,9 kg samt 75 kg. Alla dessa känns definitivt inom räckhåll nu! Det första kan jag i bästa fall nå redan inom en vecka, det andra ligger ytterligare någon vecka eller två bort, det tredje kan jag nå innan mars månads slut. Om allt går som det ska, vill säga. Jag vet ju av erfarenhet att jag helt plötsligt kan stå tvärstill länge. Men om jag framöver går ner ca 0,5 kg/vecka så håller ”planeringen”. Går jag ner mindre, eller står still, så kommer det såklart vara frustrerande men samtidigt är det helt okej. Jag har inte bråttom, och har hittills ändå gått ner i mycket raskare takt än jag räknat med. Planen var ju att nå min målvikt till nyåret 2010/2011, och om jag går ner i ”normal” takt från och med nu (ca 0,5 kg/vecka) så kommer jag nå målvikten i slutet av oktober. I slutet av oktober! Det är om bara ett halvår!

MEN (som en viss Let’s Dance-domare skulle säga), sen är jag också fullt medveten om att dessa 79 kg är min ”hemmavikt”, och att jag mycket väl kan väga ett par kilo mer på dietistens våg. Det har varit olika från gång till gång, men oftast väger jag mer där än hemma.
Första vägningen: nästan 3,5 kg mer än hemma
Andra vägningen: exakt samma som hemma
Tredje vägningen: 2 kg mer än hemma

Men å andra sidan är det inte siffrorna som är det viktigaste egentligen. Oavsett vad så kommer jag garanterat väga mindre på dietistens våg imorgon än vad jag gjorde förra gången. Jag vet ju att jag går ner i vikt, att det faktiskt händer saker, för jag märker det så tydligt på kläderna. Framförallt byxor blir för stora, jag har två par som är alldeles för stora i midjan och hänger säckigt kring höfter och lår – fast de egentligen ska sitta någorlunda tajt. Dessa byxor är utformade på ett sådant sätt att de är svåra att sy in på ett enkelt sätt, så de två paren kommer få flytta hem till mamma där de kan användas ett tag till. Hon har för övrigt på fem veckor gått ner lika mycket som jag gjort på fem månader!

Dessutom insåg jag, när jag duschade häromdagen, att mina lår är mycket smalare nu än innan. När jag lyfte på ena benet för att tvåla in det syntes det väldigt tydligt. Smala är de inte på långa vägar, men smalare. Jag har ju inte tagit några mått kring höfter/lår, vilket jag faktiskt ångrar lite nu. Det vore kul att se skillnaden i cm även där. Midjemåttet tar jag regelbundet, och där har det lugnat sig lite på sistone. Jag tappade ju så extremt många cm på kort tid, så det är inte alls konstigt att det inte händer så mycket på den fronten nu. Dock är det åtminstone en cm mer sen sist, vilket betyder att jag i dagsläget har tappat 21 cm runt midjan. Och bara det är ju helt fantastiskt – det är drygt två decimeter mindre i omkrets. Galet, men roligt!

Startvikt: 93,8 kg (090928) (BMI 35,7)

Nuvarande vikt: 79,0 kg (100223) (BMI 30,1)

Totalt: -14,8 kg

Kvar till nästa delmål  (78,6 kg – BMI under 30): 0,4 kg

Kvar till delmål 2 (77,9 kg – halvvägs!): 1,1 kg

Kvar till slutmålet (62 kg): 17,0 kg

Drömgränsen är definitivt spräckt nu!  Och det känns så jävla bra! Fullt påklädd (faktiskt underkläder, leggings och tröja även idag, även om det inte är samma kläder som häromdagen) väger jag nu 79,7 kg. Det är helt fantastiskt, äntligen väger jag under 80 kg! Jag har en vikt som börjar med en sjua! Och härmed lovar jag mig själv att jag aldrig mer, aldrig någonsin, ska se en vikt som börjar med en åtta. ALDRIG! Som jag har kämpat mig ner hit så är det rent idiotiskt att gå upp i vikt igen. Jag har lyckats hålla motivationen uppe (mer vissa dagar, mindre vissa dagar, men den har ändå funnits där) i 139 dagar, då kan jag inte bara ge upp. Snart är jag dessutom halvvägs till min målvikt, bara det är helt sanslöst. På 4,5 månader har jag tappat närmare 50% av min övervikt! Hur jäkla sjukt är inte det?! Det är knappt 2 kg kvar till den gränsen. Två ynka kilo! Eller faktiskt bara 1,8 kilo om jag ska vara exakt.

Idag är jag så fruktansvärt stolt över mig själv!

Startvikt: 93,8 kg (090928)

Nuvarande vikt: 79,7 kg (100214)

Totalt: -14,1 kg

Kvar till nästa delmål  (78,6 kg – BMI under 30): 1,1 kg

Kvar till delmål 2 (77,9 kg – halvvägs!): 1,8 kg

Kvar till slutmålet (62 kg): 17,7 kg

Och naturligtvis var jag ju tvungen att föreviga dagens vägning…

Dagens vikt. Och beviset för att jag ÄNTLIGEN är under 80-kilosstrecket :)

Jag vet att man egentligen inte ska väga sig oftare än ca 1 gång i veckan, men nu när jag legat så nära min drömgräns har jag helt enkelt inte kunnat hålla mig ifrån vågen.

Och därför kan jag meddela att jag idag, med kläder på (underkläder, leggings, långärmad tröja) väger 80 kg prick! Tog av mig leggingsen (heter det så?) och då vägde jag 79,8 kg :) Utan kläder är det då ytterligare några hekto, men det kollade jag aldrig. Ett ynka hekto till, så är jag under 80 kg när jag är ”fullt påklädd”! Det är idag 13 dagar kvar till dietistbesöket, och fortsätter jag såhär kommer jag ha spräckt drömgränsen med råge tills dess!

Men fatta, jag har fått se en vikt som börjar med en sjua! Jag är så glad att jag knappt finner ord! Har längtat efter den här dagen såååå länge nu, och äntligen, äntligen kom den! Den 11 februari 2010 är en dag som går till historien. Dagen då jag för första gången (på nästan 10 år) kom under 80 kg. Ok, den ”officiella” vikten är fortfarande 80,0 kg – men ändå :) Lycka!

Startvikt: 93,8 kg (090928)

Nuvarande vikt: 80,0 kg (100211)

Totalt: -13,8 kg

Kvar till nästa delmål (under 80 kg): 0,1 kg

Kvar till delmål 2 (78,6 kg – BMI under 30): 1,4 kg

Kvar till slutmålet (62 kg): 18,0 kg

På 136 dagar har jag gått ner nästan 14 kg. Det är ungefär ett hekto om dagen. Ursäkta språket, men fy fan vad bra jag är! :)

Ja, nu har det hänt grejer här. I onsdags, för knappt en vecka sen, så fick mamma äntligen sin GBP-operation gjord. Den gick toppen, det blev titthål precis som vi hoppats på (iom att hon har gjort bukoperationer innan och därmed har en del ärrvävnad invändigt så skulle de pga detta ev få öppna upp henne). Pratade med henne på kvällen och hon lät förvisso trött efter narkosen, eftersom det inte var så länge sen hon vaknat till liv igen, men ändå lät hon förvånansvärt pigg. Morgonen efter, när jag åter pratade med henne, lät hon oförskämt pigg. Hon hade inte ont, och var så lycklig över att hon fått dricka en kopp (1 dl) kaffe till frukost.

Hälsade på henne på torsdagseftermiddagen, och det fullkomligt strålade om henne. Om hon inte hade visat mig sin mage, så att jag sett förbanden och blåmärkena, hade jag på fullaste allvar tvivlat på att hon faktiskt hade blivit opererad ett dygn tidigare. Hon var så oerhört pigg, och mer rörlig än jag trott att hon skulle vara. Visst grinade hon illa när hon skulle resa/sätta sig, och när hon gick så var det långsammare än vanligt, men ändå.

På fredagen fick hon komma hem, jag åkte naturligtvis och hämtade henne. Det var så skönt att se att hon var pigg, och trots att hon kände sig väl omhändertagen på sjukhuset (det är fantastisk personal på det sjukhus hon var på!) så ville hon såklart komma hem. Jag handlade det nödvändigaste åt henne (fil, yoghurt, mjölk, fruktsoppa) samt hämtade ut den medicin hon fått utskriven. Kom hem med ett halvt apotek typ! Tre sorters smärtstillande, sprutor hon ska ta i 10 dagar efter op (vilket innebär 7 dagar hemma), vitaminer, kalcium…

Men något positivt är att hon inte behöver ta sin diabetesmedicin mer! Den är numera ett avslutat kapitel i hennes liv, och det känns helt fantastiskt. Från och med nu kommer hon kunna reglera sitt socker med enbart kosten. Och då kan det tilläggas att innan operationen var det inte alls långtifrån att hon skulle tvingas börja ta insulinsprutor. En helt underbar vändning, med andra ord!

Och för min egen del så kämpar jag fortfarande med min vikt. Men nu verkar jag vara inne i en ”bra period” igen, för det händer hela tiden saker på vågen. Imorse vägde jag mig igen, och dagens vikt är 80,7 kg! Helt galet! Jag har bara 0,7 kg kvar till min drömgräns. Sju ynka hekto! Och jag har drygt två veckor på mig att gå ner det. Hoppas på att kunna pressa mig ner till 79,5 för att ha lite ”marginal” när jag ska till dietisten, men allt under 80-strecket är jag nöjd med.

Och om man ska vara riktigt noga så är alltså 80,7 min vikt med kläder. Utan kläder väger jag 80,2 kg (var ju såklart tvungen att kolla, haha). Men eftersom jag hela tiden väger mig med kläder hos dietisten så gör jag det hemma också, och utgår från det. Visst, det blir en mer tillförlitlig vikt om jag skulle väga mig utan kläder eftersom olika klädesplagg väger olika mycket, men hos dietisten står vågen ute i en korridor och jag känner inte riktigt för att klä av mig spritt språngande naken där ;) Försöker istället att välja så ”lätta” klädesplagg som möjligt för att få en så ”sanningsenlig” vikt som möjligt.

Avslutningsvis en liten sammanfattning av min viktresa såhär långt:

Startvikt: 93,8 kg (090928)

Nuvarande vikt: 80,7 kg (100209)

Totalt: -13,1 kg

Kvar till nästa delmål (80 kg): 0,7 kg

Kvar till slutmålet (62 kg): 18,7 kg

Och, som mamma påminde mig om nyligen, om man ska räkna med den vikt jag tappat innan den här viktresan började på allvar, så rör det sig om mycket mer än 13 kg. Jag vet ju inte hur mycket jag vägde när jag var som störst, eftersom jag vägrade gå i närheten av en våg. De högsta siffror jag faktiskt sett på vågen är 99 kg. Och jag har garanterat vägt minst 5 kg mer än så, kanske till och med uppåt 10 kg mer. Men säg att om jag vägde 105 kg som mest, det är nog åtminstone väldigt nära sanningen, så har jag totalt gått ner drygt 24 kg. Och ska jag räkna från den högsta vikten jag faktiskt vet att jag har haft, så har jag tappat drygt 18 kg. Oavsett vad så har jag gjort ett fantastiskt bra jobb. Och jag är grymt stolt över mig själv. Såhär bra har det aldrig gått förut. Och just därför tänker jag inte ge upp den här gången. Nu jäklar ska jag nå mitt mål!

Nu jäklar går det åt rätt håll igen. Jag var ju nere på 81,9 kg för ungefär 1,5 månad sedan. Men tydligen var inte min kropp riktigt med på noterna, för jag gick upp några kilo igen och har sedan dess legat runt 85 kg. Har hela tiden försökt sköta matintaget, och blivit rejält frustrerad över att det inte hänt något på vågen. Jag är fullt medveten om att det blir så ibland, och att det är då man inte får ge upp. Men lik förbannat är det frustrerande.

För runt 2 veckor sen började det röra sig långsamt, långsamt neråt igen. Men inte mer än något eller några hekton i taget. Visst var jag glad att jag gick ner i vikt, men det kändes verkligen som att jag kämpade i motvind bara för att det gick så långsamt. Jag hade ju varit nere under 82 kg, och jag ville så gärna dit – och längre – igen. Det kändes nästan som att vågen hånskrattade åt mig varje gång jag ställde mig på den.

Idag vägde jag mig igen, och förväntade mig att ligga på knappa 83 kg, som jag gjort den senaste veckan. Och för första gången på LÄNGE så blev jag glad över siffrorna som visades. Idag väger jag 81,2 kg. Det är mindre än jag vägt på många, många år. Och framförallt, jag är under 82 kg igen!

Den 24 februari (på pappas födelsedag) ska jag till dietisten igen, och mitt mål fram tills dess är att spränga den där drömgränsen jag haft så länge. Jag ska ner under 80 kg! Första gången jag får se en vikt som börjar med en sjua kommer det kännas så fantastiskt bra. Sedan spelar det ingen roll om det står 79,9 kg. Naturligtvis vill jag komma mycket lägre än så, men det räcker för stunden.

Jag vet att jag just nu har ungefär 19 kg kvar till mitt ”mål”, men nu känns det faktiskt inom räckhåll. Hittills har jag gått ner 12,6 kg av totalt 31,8 kg. Det är drygt 39% (om jag har räknat rätt). 3,3 kg till, så har jag gått ner hälften. Jag är alltså snart halvvägs på min viktresa! Det känns helt galet. Och det peppar mig att kämpa ännu hårdare. När jag har sprängt 80-kilosstrecket är nästa mål 77,9 kg. När jag når dit är jag halvvägs. Nästa mål efter det är 75 kg. Efter det 70 kg. Efter det 65 kg. Och så det slutgiltiga målet – 62 kg. Om jag nu inte ändrar mig på vägen och nöjer mig vid 65, eller om jag vill ner till 60. Det får jag se när jag närmar mig. Men om jag nu siktar på 62 kg har jag bara 6 delmål kvar. Nitton kilo, sex delmål. Sedan är jag i mål.

Om jag räknar med att gå ner 2 kg i månaden kommer det ta mig knappt 10 månader att nå mitt mål. Jag kommer då vara normalviktig i år. Det känns så overkligt! Jag, normalviktig? När hände det senast? Även om jag inte alltid varit ”fet”, så har jag varit överviktig sedan barnsben.

Ska man se till BMI-värdet så räknas min övervikt fortfarande som fetma. Jag har idag ett BMI på 30,9. Gränsen för fetma går vid 30. När jag väger 78,6 kg är jag ”bara” överviktig, och inte längre fet. Då har jag ett BMI på 29,9. Och den gränsen är definitivt inom räckhåll nu. 2,6 kg kvar. Om en månad eller så, kan jag stolt sträcka på mig och säga att jag inte är fet, jag är bara överviktig! Och när jag är nere på 65,4 kg är jag inte ens överviktig längre, då kan jag kalla mig normalviktig! En helt svindlande tanke. Men det är SÅ värt att kämpa för! Jag har inte varit normalviktig sedan jag var liten. Men nu jäklar är det dags att jag blir det igen.

Dessutom är jag grymt glad för mammas skull. På onsdag genomgår hon sin GBP-operation! Ett och ett halvt års väntan är snart över. Hon har redan gått ner en del i vikt på egen hand. Först gick hon ner 5 kg genom att helt enkelt minska matportionerna och låta bli att småäta mellan måltiderna. Nu har hon endast intagit flytande föda i 1,5 vecka. 2 veckor före operationen får man nämligen inte äta fast föda, allt måste vara flytande. Och denna fastekur har gjort att hon gått ner gissningsvis ytterligare ca 5 kg. Och när operationen är genomförd kommer hon rasa ännu mer i vikt. Ska bli så fantastiskt att följa henne på den resan. Jag har så svårt att föreställa mig min mamma som smal. För precis som jag så har hon varit överviktig sedan hon var liten. Därför är det extra roligt att vi båda gör våra viktresor samtidigt. Hennes resa är lite längre än min, men kommer å andra sidan i och med operationen att gå bra mycket fortare.

Nu ska jag fira dagens lilla seger med att hänga tvätt. Har storstädat hela lägenheten och är helt slut nu. Behöver nog en kopp kaffe för att inte däcka i soffan…