Posts tagged ‘Stress’

Idag är ingen bra dag. Mamma har besök här, en kvinna som stannar till på fredag. En väldigt social kvinna som gärna pratar. Och jag orkar inte vara social. Det gick bra en stund, sen ville jag bara fly. Erbjöd mig att åka och handla för att få komma bort en stund. Och sedan jag kom hem igen har jag spenderat i princip hela tiden på mitt rum.

Jag är så stressad över flytten nu. Jag vill flytta, det är inte det. Det jag är stressad över är att det är fyra dagar kvar, och jag vill bara ha lugn och ro fram till dess. Även om jag är jätteglad över att få komma tillbaka till min lägenhet så är det en stor grej för mig, hela den här flyttkarusellen. Det är så mycket som behöver samordnas, trots att det är relativt få grejer som ska flyttas. Hyra av lastbil, ragga folk som kan hjälpa till att bära, fixa fram en pirra till tvättmaskinen, packa alla saker… Det enda jag har kvar av det är det sistnämnda. Har packat mycket, men inte allt.

Och det är jag stressad över. Jag vet att jag kommer hinna klart, det är inga problem. Men jag behöver lugn och ro för att kunna göra det. Och det har jag inte nu.

Har haft mycket ångest idag, mer än vad jag har haft på länge. Och allt har inte med besöket att göra, även om det är en bidragande orsak. Inte kvinnan i sig, bara det att det är en person mer här i lägenheten, som gör mig stressad. Har hört henne och mamma prata på balkongen hela kvällen, och har bara velat ha det tyst, tyst, tyst! Vill bara vara ifred.

(Och jo, jag fick svar på min fråga jag skrev om i förra inlägget. Svaret i sig säger att min tolkning var fel. Om jag tror på det svaret? Jag vet inte. Det kanske är så som det sägs, kanske inte. Jag är inte helt övertygad. Det är något med svaret som får mig att känna att det inte är helt sant. Inte en uppenbar, klar lögn, men en slags tillputsad sanning. Jag vet inte, kanske borde jag ta svaret precis för vad det är, helt ordagrant, men jag läser in saker mellan raderna. Det skulle kunna vara precis som det står, men något säger mig att det inte riktigt är så. Det finns mer. Men jag tänker inte lägga mer energi på det. Om det är som jag misstänker så kommer den personen upptäcka det också, förr eller senare. Och då är det inte mitt problem. Det här är personens val och därför får personen stå för det och ta konsekvenserna. I slutändan är det jag som går segrande därifrån.)

Jag är medveten om att mina läsare troligen inte alls förstår vad det är jag pratar om, men jag vill inte gå in på det mer detaljerat än såhär. Gör jag det hänger jag ut personer, och det är inte min avsikt. Det jag vill är att ventilera, om så bara med mig själv. Jag är inte ute efter att någon ska hålla med eller säga emot mig. Jag behöver bara få ur mig mina tankar. Släpper jag inte ut det blir ångesten bara värre. Och det här är min blogg, min plats att ha åsikter på. Om någon tycker det är fel, må så vara. Då behöver man inte läsa här mer. Jag skriver inte här för att få andra att tycka som jag, för att locka tusentals läsare, för att klättra på topplistor, för att tjäna pengar. Jag tjänar inte ett öre på min blogg, och är fullkomligt nöjd med det. Jag vill bara ha en plats där jag kan få vara jag.

Som sagt – dålig dag idag. Blir positivare inlägg när jag mår bättre. Jag kommer tillbaka med nya krafter. Tills dess – ta mig för den jag är. Även de dåliga sidorna. Jag är inte mer än människa…

Jag är verkligen helt usel på att skriva här. Men jag orkar helt enkelt inte. Den energin jag har går till annat, som prioriteras högre. Här är iaf ett livstecken. Iofs, många pratar jag med på nätet nästan dagligen, så ni vet ju hur läget är.

Just nu har jag gömt mig lite. Är hemma hos mamma, som vanligt på måndagar. Men idag är en gammal klasskompis från Österrike här och hälsar på med sin man, och pappa är här också. Jag orkar bara inte med att vara social idag. Ärligt talat orkar jag inte mycket alls idag. Kom inte ens upp ur sängen imorse. Det var helt kört. Vaknade med yrsel, huvudvärk och ångest, ingen bra kombination när man ska iväg till skolan. Så det blev till att anmäla frånvaro. Fick ångest av det också, såklart. Hur jag än gör så mår jag dåligt, liksom. Skit.

Efter många om och men kom jag iaf iväg mot Handen. Fixade morsdagspresent i efterskott till mamma. En fin blomma och två flaskor vin. Hon blev glad, och då mådde jag lite bättre. Sen påminde hon mig om att det var idag besöket från Österrike skulle komma, och då sjönk humöret igen. Vilken dag som helst utom idag skulle ha gått bra. Men idag ORKAR jag bara inte.

Kom iväg på kören sen dock. Det hjälpte lite att få sjunga, men jag kände inget riktigt engagemang idag. Nu är jag hemkommen därifrån, och här sitter jag. Typ.

I helgen var jag och Rikard i Värmland och hälsade på min kusin med familj. Fick se nytillskottet Anton, som blir en månad idag. Och storebror Oscar har verkligen blivit stor sen jag såg honom sist! Kolla in gullungarna:

Jag har druckit kaffe idag! Första gången på flera månader. Innan har jag ju mått illa efter en eller ett par klunkar, vilket har gjort att jag har valt att låta bli kaffe. Men idag skulle jag på en föreläsning, och innan var vi några stycken som skulle fika. Då fick jag ett ryck och tänkte ”äh vafan, jag tar en latte”. Tänkte att i värsta fall får jag väl hälla ut den. Men det gick bra! Jag tog några klunkar, kände efter… men inget illamående kom! Efter att ha tömt muggen fanns fortfarande inte ett spår av något illamående, och nu tio timmar senare mår jag fortfarande bra. :) Det känns som ett stort steg. Magen är uppenbarligen på väg att bli bättre.
Apropå magen fick jag ett brev av min läkare häromdagen.

”Hej, jag har nu fått svar på Dina blodprover som visar normala värden. Hoppas att Du själv mår bättre. Om Du fortfarande känner att Du har besvär från magen kan Du höra av dig hit till mottagningen för en telefontid till mig, annars fortsätter vi som planerat med dietistkontakt i första hand”

Det värmer att se att han faktiskt har lagt ner lite extra på att få det personligt, och att han faktiskt månar om att jag ska må bättre. Och det gör jag ju! :) Ska träffa dietisten 15:e maj (tidigaste datumet som hon och jag kunde samtidigt) och förhoppningsvis blir det ännu bättre då. Jag har fortfarande känningar från magen, ibland kommer illamåendet och värken dyker upp då och då. Men det är inte alls som förut, att det satt i konstant. Jag har till exempel inte behövt ta Primperan på flera veckor. Det är på väg åt rätt håll.

Var på en helt underbar föreläsning idag. Om ni någonsin ser att Lou Rossling ska föreläsa, gå på den föreläsningen! Hon trollband oss i 2½ timme, och jag tror aldrig att jag har skrattat så under en föreläsning förut. Men hon lyckades även fånga andra känslor, jag var inte den enda som satt tårögd emellanåt. Helt fantastiskt. Jag vill gå på fler föreläsningar med henne!

Efter föreläsningen skyndade jag mig iväg för att hämta Zarah. Det var en glad tjej som mötte mig, och vi busade från att jag klädde på henne tills vi kom innanför dörren hemma. Mycket skratt blev det. Och Zarah satt i vagnen och gjorde tecknet för ”katt” sisådär femtielva gånger. När jag försökte få henne att teckna ”hund”, ”äta” och några andra ord, skrattade hon bara och tecknade ”katt” igen. Skitunge! ;) När vi kom hem stoppade jag i skitungen lite mat, och sen stoppade jag ner oss båda i soffan under en filt. Där satt vi och kollade på tv, lekte med den hysteriska fjärilen (bilder finns på mogi.bilddagboken.se) och gosade massor. Sen var det blöjbyte, inhalering, pyjamaspåklädning och tandborstning innan det var bums i säng för den lilla damen. Och hon somnade på mindre än fem minuter. Rekord, tror jag!

Sammanfattningsvis har det varit en riktigt bra dag! Ja just det, jag skickade iväg min examination idag också. Ännu en sak till pluslistan! Nu ska jag ta mig en kopp välförtjänt te och en liten macka eller nåt innan det är dags för sängen även för min del.

Igår var jag och Rikard på inflyttningsfest hos min kompis Angelica. Hennes första egna lägenhet, fin var den! När vi kom var det rätt lugnt, inte så mycket folk där. Bara några av hennes gamla klasskompisar, och dem har jag sett sen de var små typ. :) Sen dök det upp fler och fler, och det började bli lite mer fart. Jag satt nöjd och glad i soffan och spanade runt på folk. Kände typ inte en människa som dök upp sen. :)
Framåt 23.30 tyckte Angelica att det var dåligt drag på festen (trots glaskross och sånt skoj), så då drog vi vidare till O’Learys istället. Där har jag inte varit sen studenten typ, och det är 6 år sen… hrm.. tiden går fort! Jag och Rikard var kvar till 01.45 typ, sen blev vi trötta och gick hem till mamma och sov.

Vaknade imorse och kände mig helt varm och äcklig. Gick upp på toa och då kändes det bättre. Sen när jag gick tillbaka in till sängen så kom samma känsla igen. Så kom jag på att det måste vara för att det var så kvavt i rummet. Öppnade fönstret och då blev det bättre. Låg och gosade med Rikard ett tag innan vi masade oss upp. Åt lite frukost (vilket innebar en halv mugg te för min del, magen var inte alls på humör), sen åkte Rikard hem.

Jag och mamma åkte in till stan med grannbarnen Sofie och Katarina, skulle gå och se Madagaskar med dem på bio. Tjejerna var förväntansfulla och hade svårt att sitta still. På Sofie gick munnen utan uppehåll hela vägen. :) Insåg att jag ser dem för sällan och saknar det, de är ju så söta. Sofie hade jag som dagbarn en sommar när hon var ett år gammal, och hennes uppväxt har jag verkligen följt på nära håll, ända tills för fyra-fem år sen. Då flyttade jag hemifrån, till Borlänge. Det var några månader efter att Katarina föddes, så henne har jag inte samma nära relation till. Jag har ju visserligen varit hemma i min barndoms hemort då och då, men det hann hända så mycket från gång till gång. Jag får passa på nu när jag ändå är hos mamma jämt och ständigt.
Filmen uppskattades av barnen, mamma tyckte den var okej och jag gillade den. Det var en hel del bra skämt och roliga scener. Helt klart en film jag skulle kunna se igen. Dock vill jag nog se den med engelskt tal, nu såg vi med svenskt tal för barnens skull.

Efteråt skulle vi egentligen ha gått och ätit nåt, men alla var så mätta på popcorn så vi hoppade över det. Mamma åkte hem med barnen, och jag åkte hem till mig. Skönt att vara här igen. Den senaste veckan har jag mest tillbringat hos mamma.
Måndag: hade Zarah hela kvällen
Tisdag: Haningekören, var hos mamma och sov kvar
Onsdag: hade Zarah
Torsdag: åkte till mamma för att lämna en bok, blev kvar över natten
Fredag: var på VFU och åkte sen tillbaka till mamma för att gå på konsert, sov kvar
Lördag: åkte hem en sväng för att mata djuren, hämta kläder och fixa lite, åkte sen tillbaka till mamma och gick på fest, sov hos mamma
Söndag: äntligen hemma!

Den här veckan som kommer trodde jag skulle bli lugnare, men så kollade jag upp vad som står på schemat:
Måndag: vfu, sen ska jag till mamma och äta middag och sjunga med S, sen är det kör
Tisdag: vfu, sen är det sista gången på gruppen och så är det Haningekören
Onsdag: vfu, och sen har jag Zarah på kvällen
Torsdag: egentligen vfu, men eftersom jag ska sjunga med S på hennes mormors begravning som är mitt på dagen i Södertälje så hinner jag inte till Nacka varken på morgonen eller eftermiddagen
Fredag: sista dagen på vfu för den här terminen, sen har jag Zarah på kvällen
Lördag: har Zarah hela dagen eftersom hennes mamma skulle iväg nånstans
Söndag: adventskonserter både med AcQuire och Haningekören

Bäst att jag försöker hoppa i säng tidigt ikväll så jag orkar med. Men känner jag mig själv rätt så lär det väl inte funka så bra den här veckan heller, med sömn och så….

Glad att jag inte är bakis idag iaf. Alltid nåt.

*OFF*

Jaha, idag ringde de från Ersta sjukhus. Jag hade glömt bort hur många dagar det hade gått, igår kom jag på att ”fan, jag skulle ju ringa” och då hade det gått 12 dagar. Slängde mig på telefonen direkt, klockan var väl 14.10 ungefär. Kom fram fort, men såklart säger sköterskan som svarar ”Nej, de har bara telefontid till klockan 14, kan du ringa imorgon istället?”.
Sagt och gjort, idag gick jag upp i god tid för att kunna ringa. (Ja, egentligen skulle jag vara på VFU men har haft ont i huvudet i två dagar så jag har stannat hemma.) Satte mig framför datorn för att vakna till lite, och så ringer telefonen. Då är det en sköterska från Ersta. Jag blev helt paff och bara ”men jag skulle ju ringa er om typ 5 minuter”. Skönt iaf att jag slapp det, det är alltid lättare när de ringer än när jag måste ta itu med det själv.
Hur som helst så blev hon lite förvirrad, vilket i sin tur gjorde mig förvirrad så jag är inte säker på att jag kan förklara vad hon sa. Men iaf så ska jag bli kallad till gastroskopi, det verkar som att det blir den 30:e november. Ser INTE fram emot det. Tydligen ska jag ta prover samtidigt, och sen tar det tre veckor innan provsvaren kommer, och då ska jag visst dit igen. Den 21:a december tror jag hon sa. Hon tyckte iaf att det var bättre att jag tog proverna samtidigt som jag gör gastroskopin, så slipper jag åka dit två ggr. Men hon skulle se till att endoskopienheten kallade mig (det hade blivit nån miss där, det var därför hon var förvirrad) och så skulle jag få hem papper om det. Det gick faktiskt fortare än jag trodde. Ungefär en månad från att läkaren skickade remissen till att jag får komma dit.
Skönt att få det avklarat nu iaf.

Jaha, nu ringde hon igen. Jag är inbokad 30:e november för gastroskopi och ska lämna prover då också. Sen ska jag på återbesök till en läkare den 21:a december. Får hem en massa papper om det här i slutet av nästa vecka ungefär. Hon tyckte det var så skönt med folk som var hemma när hon försökte få tag på dem. Rena turen att det var idag hon ringde, annars är jag ju borta varje dag.

På tal om att folk är hemma.. jag fattar inte varför det ska ringa så mycket folk när man är hemma på dagarna! När jag inte är hemma är det inte en käft som ringer, idag har jag haft fyra telefonsamtal redan. Okej, två av dem var från Ersta så det var ju bra samtal. Sen var det en felringning, och så var det nån som ringde från DN och undrade om jag inte ville ha hans fantastiska erbjudande. Jag sa att det ville jag inte, för jag har haft tidningen innan och sa upp den för att jag inte hade råd. ”Jaha, men vill du inte ha den från januari då?” sa han. Jag förklarade att min ekonomi kommer se likadan ut då, så NEJ, det vill jag inte. Då gav han sig och la på. Jag hatar telefonförsäljare!

Nej nu är det dags för frukost. Och sen måste jag nog vila lite så huvudvärken ger sig. På tal om huvudvärk, visst är jag söt när jag inte är nykter? ;)

Det har blivit en liten paus i bloggandet. Jag har haft massor att göra både i skolan, med Zarah och med kören. Har knappt haft nån tid för mig själv och därför har bloggandet blivit lagt åt sidan. Den lilla tiden jag har haft för mig själv har jag prioriterat andra saker helt enkelt.

Magen krånglar fortfarande, suck. För två veckor sen (knappt) var jag på vårdcentralen och lämnade diverse prover. Idag ringde jag dem och undrade ifall det hade kommit några svar. Sköterskan jag pratade med fick tydligen inte lämna ut provsvar över tfn sådär, så hon skulle lämna en lapp till min läkare att hon skulle ringa mig. Det gick väl en timme eller så, och så ringde läkaren. Hon verkade frustrerad över att hon fortfarande inte kunde sätta någon diagnos på mig. Proverna hade visat att jag hade lite för låga järn- och B12-värden. Hon ville inte sätta in nån behandling eller göra test typ laktos och gluten eftersom hon tyckte att mina symptom inte stämde med det. Istället skickar hon en remiss till gastroenterologin på Ersta sjukhus, där jag får träffa en specialist som kommer utreda vad det är för fel på mig egentligen. Troligen kommer det bli gastroskopi eller liknande där, och det ser jag INTE fram emot. Men jag har läst lite på deras hemsida, och man kan få bedövning, avslappnande medel och i vissa fall även narkos. Så jag behöver inte ligga där och vara rädd iaf, det finns hjälp. Alltid nåt. Nu är det bara att vänta tills jag får komma dit. Om 10 dagar ska jag ringa dit och prata med en sköterska och förhoppningsvis kunna peta in en tid så fort som möjligt. Det är hyfsat lång väntetid, men det är inte lika lång som på Danderyds sjukhus där det brukar ligga runt 3 månader. Så länge vill jag INTE vänta! Jag har redan dragits med den här skiten i snart 2 månader, det räcker. Så det jag hoppas på nu är att det antingen ska gå över (stor chans att det kommer hända…) eller att jag får tid inom några veckor. Vi får se hur det blir. Nu vet jag iaf att det händer saker, och det känns skönt.

I övrigt mår jag relativt bra, den psykiska delen har hållt sig på en ganska lugn nivå den senaste tiden. Det är jag glad för, hade inte orkat med att både den fysiska och den psykiska delen krånglar samtidigt.

Har tagit en liten paus från kören också. Vi har haft en otroligt intensiv höst med skivinspelning, Globenkonsert och Körköret. Närmast väntar en konsert med musikskolans orkester, men jag har bestämt mig för att skippa den. Jag orkar helt enkelt inte. Måste få en andningspaus nu. Satsar istället på att vara på banan igen till adventskonserten vi har på första advent.

Nu ska jag försöka få i mig nån kvällsmat här… mannagrynsgröt tror jag det blir. Det är snällt mot magen.

*off*

Livet kunde ju faktiskt varit värre. Även om det är lite si och så just nu. Psyket har hållit sig relativt stabilt den senaste veckan, men magen har krånglat desto mer. Jag har börjat gå upp tidigare än jag egentligen behöver (om jag ska iväg nånstans), för jag vet att kramperna kommer och att jag får sitta på toa i en kvart-tjugo minuter. Det uppskattas INTE.
Ringde ju till vårdcentralen förra veckan och fick tips att jag skulle pröva med receptfritt först, vilket jag har gjort nu i en veckas tid. Det enda som har hänt är att illamåendet jag har fått efter att ha ätit förut har minskat en del, men i det stora hela mår jag inte bättre. Det blir ett stressmoment att åka iväg nånstans, för jag vet aldrig om kramperna dyker upp och om de gör det måste jag snabbt till en toa. Och stressen i sig gör ju att kramperna kommer, så det är lite jobbigt det där. Är det inte bättre på torsdag så ringer jag vårdcentralen och kräver att få komma dit. Nu har jag dragits med det här alldeles för länge, och det påverkar hela mig att aldrig ha en lugn mage.
Dessutom vet jag inte hur mycket som är medicinens förtjänst att det har skett åtminstone några små förändringar. Jag har inte druckit kaffe nu på ungefär två veckor, och jag tror att det kan ha bidragit en hel del. Kunde verkligen inte få i mig kaffet. Var jättesugen, satte på en kanna, tog en klunk, mådde illa. Nu dricker jag te istället, och det verkar funka bättre. Men, men..

Det här blir bara en enda lång klagovisa, men jag är trött och det är det här som känns som det stora problemet just nu.

Idag har jag iaf varit i skolan och lämnat in examinationsuppgiften. Den blev klar till slut. Jag vet inte om det är tillräckligt bra, om jag blir godkänd… men det var det jag förmådde prestera. Får väl se vad handledaren säger om det. Antar att vi får veta betyg och sånt nästa vecka när vi har basgruppsseminarium. Har iofs det imorgon också, men då är det redovisningar, och jag kan inte tänka mig att hon har hunnit läsa igenom tills dess. Men jag orkar inte bry mig så mycket, jag är klar med det och det är huvudsaken.

Nej, nu måste jag försöka sova så jag orkar upp imorgon bitti. Ska upp alldeles för tidigt för min smak, men har man en tid att passa så…

*OFF*

Vad var det jag skrev om i förra inlägget? Att jag skulle varva ner, lyssna på kroppen och inte stressa som fan. Hur bra har det gått på en skala då? Svar: åt helvete!

Kändes som om jag hade lika mycket att göra den här veckan som gått jämfört med veckan innan. Och naturligtvis kom ju bakslaget lagom till helgen. Märkte under torsdagen att allt inte stod rätt till, men då tänkte jag ”äh, det är snart fredag” och körde vidare. I lördags brakade det. Skulle åka till mamma och förbereda pastasalladen till söndagens inspelning, men jag orkade inte göra ett dugg. Bara grät och mådde skit. Stackars Rikard fick sitta i tfn med mig i en timme och bara lyssna på när jag grät. Det kan inte ha varit så roligt. Jag kom inte fram till mamma förräns vid 21-tiden, och egentligen hade jag tänkt komma dit tidigt på eftermiddagen.

Jag MÅSTE börja lyssna på min kropp! Den säger inte ifrån för att det är kul, den säger ifrån för att den mår dåligt och inte orkar mer. Idag ringde jag till vårdcentralen, insåg att det inte är bra att må som jag har gjort de senaste veckorna, dvs att jag har haft ont i magen, svårt att äta, blivit illamående när jag väl har ätit, nästan konstant haft huvudvärk och känt mig allmänt hängig. Hon jag fick prata med var riktigt vettig, vilket är extremt ovanligt på min vårdcentral… jag berättade om mina symptom, hon frågade lite runt omkring, och sen kom hon fram till att det antagligen är något stressrelaterat. Det var ju det jag misstänkte. Hon rådde mig att prova några receptfria mediciner, äta regelbundet – små portioner ofta, försöka röra på mig och varva ner. Så det är vad jag planerar att göra den här veckan. Nu har jag chansen att ta det lugnt eftersom det inte är något schemalagt i skolan. Dessutom har jag Micki, och han hjälper mig att komma ut och promenera. Märker redan på en dag att jag mår lite bättre. Det är skönt att komma ut en stund då och då.

Iofs fick jag ett tokryck på en kärring idag som vägrade koppla sina hundar. BIAAAATCH! Folk som inte känner till ”allmänna hundregler” bör fan inte ha hund. Dessutom hade hon mage att förolämpa mig med frasen ”man borde släppa lös din hund och koppla dig istället”. Då krävdes det mycket självbehärskning för att jag inte skulle springa fram och nita kärringjäveln.

I övrigt har dagen som sagt varit ganska hyfsad. Pluggandet har det dock gått segt med, har inte haft koncentration nog att ägna mig så mycket åt det. Suttit och läst lite, men inte fått nåt skrivet än. Tar nya tag imorgon.

Har beställt både en vinterjacka och ett nytt tangentbord idag! Börjar ledsna på mitt gamla tangentbord, det har snart gjort sitt. Dessutom är det så mycket skit i det, trots att jag har gjort rent det ett par gånger. Det är helt enkelt dags att byta. :)

Nej nu får det vara nog för idag. Orkar inte blaja mer.

*OFF*

…och jag hoppas att den kommer vara lite lugnare än förra veckan. Då var det stress, stress och åter stress. För att sammanfatta:

Måndag: skola 9-15, hade Bild & Form-workshop. Det var iofs roligt, vi fick skapa en massa i olika material. Jag gjorde en myra i gips och en otroligt ful skedhistoria i trä. På kvällen var det kör. Var hemma vid 23-tiden ungefär.

Tisdag: skola 9-15. Basgruppseminarium mellan 9-12 och sen introduktion till Utelek mellan 13-15. Jag stack dock tidigare eftersom jag skulle vara på gruppen 14.45. Stressade tillbaka till Sollentuna, gick på gruppen, sen stress tillbaka till stan för att ha Zarah några timmar på kvällen då hennes mamma skulle på bio. Zarah var på uselt humör och bara skrek. Till slut fick jag henne att somna iaf. Var väl hemma vid 22.30.

Onsdag: inget schemalagt i skolan, däremot satt jag och försökte plugga lite hemma. Det gick väl sisådär. Sen åkte jag och hämtade Zarah. Hon var jätteglad när jag hämtade henne på dagis och hela vägen hem, men så fort vi kom innanför dörren satte skrikandet igång igen. Det var längesen hon höll på såhär när jag har haft henne, men sen kom jag på vad det antagligen berodde på. I måndags började hon på nytt dagis, och det är många nya intryck.. och så är hon ju aptrött när jag hämtar henne, och då vill hon bara vara med mamma. Inte konstigt att hon är på sånt humör då. Men det lugnar sig nog om ett tag. Var väl hemma vid 20-tiden, och då kom R också. Skönt att hinna umgås lite.

Torsdag: skola 9-15. Vi hade Utelek vid Stora Skuggan. Det var riktigt roligt, men ganska tröttsamt att vara ute en hel dag. Efter det mötte jag upp mamma på Centralen. Vi gick på stan lite och käkade middag ihop. Sen var det rep med Lönnå inför Sånger för Livet, mellan 18.30-22, i Filadelfiakyrkan. Det blev en helt annan känsla att sjunga ihop med 500 pers (iofs var de flesta tanter från Knäckebrödhult) än att bara sjunga med AcQuire. Och Lönnå är ju en körledare utan dess like. Gubben är över 70 år, men har energi som en duracellkanin. Intressant, men trött var man sen. Var väl hemma vid 23-tiden.

Fredag: efter en vecka fullpackad med saker och knappt nån tid att varva ner så kom raset. Under natten hade jag drömt mardrömmar, och vaknade livrädd. Humöret var på botten, orken var noll och allt var bara jobbigt. Hade skola mellan 12-14 och det släpade jag mig iväg på, det var uppföljning på Bild & Form-workshopen vi hade i måndags. Efter det skulle jag egentligen haft Zarah, men jag skickade sms till hennes mamma och avbokade. Kände att jag helt enkelt inte skulle orka, mådde för jävla dåligt för det. På kvällen kom R, och det kändes skönt att inte vara ensam med eländet. Men jag var nog inget roligt sällskap.

Lördag: dags för Ålandsresa. Mådde aningens bättre på morgonen, men var trött och humöret var väl inte helt på topp. Men det var kul att träffa folket, dvs min kusin Renata och hennes man Magnus, min morbor Kurt och så mina föräldrar… och så jag och Rikard förstås. Kvällen blev ganska lyckad, och vi kom inte alltför sent i säng heller.

Söndag: efter en natt med alldeles för lite sömn (vad förväntade jag mig egentligen, jag kan ju inte ens sova bra hemma i min egen säng) fanns det inte mycket energi för att göra saker. Tog det väl mest lugnt, låg uppe på soldäck i en solstol ett tag. Efter lunch var det dags att packa ner alla saker i bilen och komma av båten. Då hade min energi helt försvunnit, jag var lättirriterad och inte alls på humör. Både jag och R fick dock skjuts hem, det var najs. När jag väl var hemma så var det vila som gällde.

Den veckan fick mig att inse att jag har mina begränsningar, jag kan inte pressa mig för hårt för det straffar sig ganska rejält. När jag börjar avboka saker för att jag inte orkar, och istället ligger hemma i soffan och gråter, då har jag låtit det gå för långt. Jag måste börja lyssna på mig själv och min kropp. När jag märker att det börjar bli jobbigt så måste jag sakta ner och börja prioritera. Jag får inte ta på mig för mycket helt enkelt. Den här veckan verkar bli något lugnare. Skönt nog så är det ingen kör idag, eftersom vi hade Globenrepet i tordags. Får ladda inför söndagen istället, då det är skivinspelning hela dagen. Sen har jag åtagit mig att vara hundvakt i nästan en vecka med start söndag kväll. Det kan väl tyckas dumt eftersom jag just påpekade att jag inte ska ta på mig för mycket. Men nästa vecka i skolan är lugn, det är inget schemalagt alls utan tiden ska ägnas åt att skriva examinationsuppgift. Dessutom ger det mycket mer än vad det tar att ha Micki. Jag kan inte gräva ner mig själv i mina egna tankar för mycket, jag kan inte ligga och göra ingenting i soffan hela dagarna, jag kommer ut och får röra på mig. Förra gången jag var hundvakt märkte jag hur mycket bättre jag mådde när jag var ute och promenerade flera gånger varje dag. Så det är snarare en bonus att få ha honom, inte en börda.

Nu är det dags att sätta fart här, måste få lite gjort innan R dyker upp om nån timme eller så.

*OFF*