Har varit och jobbat idag, trots förkylning och ögoninflammation. Fast än så länge har inte förkylningen blivit så värst jobbig, och ögoninflammationen måste vara den lindrigaste jag haft. Är mest lite röd i ögonen och så kommer det yttepyttelite kladd. Och blir det inte värre än så är det ju knappast något att gnälla över. Det kanske är pollen trots allt, och inte alls någon inflammation?

Hittade en ”liten” lista inne hos Beckah som jag blev sugen på att fylla i själv ;) Så här kommer den:

Vilken svordom använder du mest? Fan eller helvete tror jag.
Äger du en iPod? Nope.
Vilken tid är din väckarklocka inställd på? Beror på. Om jag jobbar dag kan det vara allt mellan halv fem och sju. Annars brukar jag ställa den på nio-halv tio för att inte sova bort hela dagen.
Hur många resväskor äger du? Äger nog ingen resväska alls. Brukar packa i en bag (det har jag väl tre-fyra st) eller så lånar jag en av mamma.
Använder du flip-flops? Har ett par, men använder dem helst inte. Får så ont mellan tårna.
Var köper du dina matvaror ifrån? Brukar bli Coop Extra eller Ica Kvantum. Ibland Coop Nära, om det bara är typ mjölk jag ska ha.
Skulle du hellre ta bilden än vara med på bilden? Jag har alltid trivts bäst bakom kameran, men numera börjar det bli lite roligt att vara med på bild också. Fast jag är nog fortfarande helst bakom kameran ;)
Vilken var den senaste filmen du såg? Hm. Det var säkert Mamma Mia (för hundrafemtielfte gången) på jobbet.
Du är ledig. Umgås du helst med en hel barnfamilj eller med en vän? Det spelar ingen roll alls. Många av mina vänner har liksom barn…
Om du vann på lotto, vad är det första du skulle köpa? Oj. En lägenhet, tror jag. Eller en bil. Beror väl på hur mycket jag vinner :)
Har någon någonsin kallat dig lat? Jodå, det har hänt.
Tar du någonsin medicin för att hjälpa dig somna snabbare? Inte numera, men har gjort förr. Och det finns tabletter kvar i skåpet.
Vilken CD ligger i din CD-spelare just nu? Ingen. Har en stereo men lyssnar sällan på cd i den.
Vilken är världens bästa artist/grupp just nu? Måste man välja? Det är ju jobbigt… men jag har snöat in lite på Zifa på sistone.
När var senast någon stötte på dig? Idag på busshållplatsen. Fast det var ett fyllo, så det räknas kanske inte, haha.
Vad åt du till middag senast? Pasta med kycklinggryta.
Använder du huvtröjor? Jadå.
Kan du vissla? Japp. Fast det låter inte bra.
Vem var den senaste som ringde dig? En kollega.
Vilken är din favoritåkattration på ett nöjesfält? Berg-och-dalbana var det förr. Nu vet jag inte om jag vågar åka nåt alls, haha.
Tror du folk pratar bakom ryggen om dig? Säkerligen. Men det är deras problem.
Vilket riktnummer befinner du dig i? 08.
Tittade du på tecknat när du var liten? Ja. 
Hur stort är ditt närmaste köpcentrum? Inte så stort. En del klädaffärer, två mataffärer och lite andra affärer.
Hur många syskon har du? Två halvsyskon, och typ 8 bonussyskon.
Är du blyg inför det motsatta könet? Beror på situationen. Men jag kan vara lika blyg inför tjejer också.
Vilken film kan du alla replikerna till? Mamma Mia. Bara för att Z älskar den och vill se den så ofta hon kan. Sen är det säkert ett par till, men jag kommer inte på några nu.
Äger du några band t-shirts? Finns nog nån enstaka i garderoben.
När flög du senast? Sommaren 2007.
Hur många stolar står kring ditt köksbord? Fyra.
Läser du för skojs skull? Japp. Jag älskar att läsa.
Pratar du några andra språk? Engelska och tyska. Borde kunna franska och latin också, men minns inte mycket från lektionerna i skolan…
Diskar du din egen disk? Ja, antingen jag eller diskmaskinen.
Har du gråtit offentligt? Ja, men det händer inte ofta. Jag tycker inte om att gråta när jag är bland folk.
Har du en stationär dator eller en laptop? En laptop. Stationär var läääängesen.
Försöker du alltid lära dig nya saker? Jodå. Man kan aldrig lära sig för mycket.
Vill du just nu göra några tatueringar eller piercingar? Vill göra fler tatueringar.
Tycker du att killen borde bjuda på första dejten? Nej, inte borde. Men det är trevligt om han gör det.
Kan du kasta macka? Nja. Sådär.
Har du någonsin varit på Jamaica? Nix.
Vad har du med dig in på bion? Nåt att dricka, och kanske lite godis. Och sällskap då förstås, går inte på bio ensam.
Vem var din favoritlärare och varför? Tyskaläraren på högstadiet, för att hon var så bra. Naturkunskapsläraren på gymnasiet, för att hon var så flummig och hade grymt skön stil.
Har du dejtat någon av en annan religion? Ja.
Vad har du för väder? Solen gick just ner. Men hela dagen har den varit framme.
Har du en blogg? Eh, ja.
Vilket var ditt favoritämne på gymnasiet? Tyska, musik och speech tror jag.
Gillar du att flyga? Japp.
Vilket personlighetsdrag är ett måste hos en partner? Det enda som verkligen är ett måste är ärlighet. Sen har jag ju förstås en massa önskemål också ;)
När sov du senast på golvet? Det minns jag inte.
Vilken är din favoritdrink? O-drinken och varianter av den. Det mesta med mjölk i är gott.
Gillar du din boende-situation? Jodå.
Vilken är din mammas hemstad? Hon föddes i Steyr, men numera är hennes hemstad Stockholm.
Din pappas hemstad? Han föddes i Stockholm, men bor numera på okänd adress i himlen.
Hur många timmar måste du sova för att kunna fungera? Klarar mig på 5-6 timmar, men helst 8-9.
Är dina dagar fullbokade och stressiga? Inte alltid, men det händer.
Hamnade du ofta i trubbel för att prata under lektionerna? Nej.
Vilken är din favoritfrukt? Äpple.
Bryr du dig om antalet kalorier i det du köper? Ja, numera gör jag det.
Hur gammal blir du nästa födelsedag? 30.
Är du petig när det kommer till stavning och grammatik? Ja. Gillar inte särskrivningar och felstavningar. Men påpekar sällan det när andra skriver.
Tror du på liv på andra planeter? Ja, någon form av liv åtminstone. Verkar ju osannolikt att vi skulle vara ensamma i universum.
Vem var den sista personen som gjorde dig arg? riktigt arg? En fd kompis.
Tror du att Gud är man eller kvinna? Jag vet inte ens om jag tror att Gud finns.
Vad var det senaste du åt? Drickyoghurt, fast den drack jag ju…
Kommer du bäst överens med personer av samma kön eller motsatta? Har flest kvinnliga vänner, men kommer lika bra överens med de manliga.
Hur valde dina föräldrar ditt namn? Pappa klappade mamma på magen under hela graviditeten och sa ”Hej Monika” (så han var låååångt före den där jäkla låten). När jag föddes var det namnet så rotat att det blev det. Fast mamma ville helst att jag skulle heta Jessica.
Gillar du senap? Nej. Möjligen som krydda i mat, så länge det inte tar över smaken.
Vad säger du till dig själv när allt känns svårt? Det tänker jag inte berätta offentligt.
Skulle du någonsin hoppa fallskärm? Nja.
Vilken karaktär från en film påminner mest om dig själv? Vet inte.
Har du någonsin köpt något från eBay, vad var det senaste i så fall? Nix.
Tycker du om att krama folk? Ja. Jag är en rätt fysisk person.
Skulle du säga att du är trendig? Nja. Jag är nog inte heeeelt ute iaf.
Äger du en digitalkamera? Ja.
Vilka kändisar har du blivit jämförd med? Vet inte?
Stör det dig om någon säger att dom ska ringa men inte gör det? Ibland. Beror på vem och varför.
Vilka böcker, om några har fått dig att gråta? Ett par stycken, men kommer inte på några titlar nu.
Tycker du att du är attraktiv? Inte direkt, men det räcker om min framtida partner tycker det ;)
Vad är du allergisk mot? Katter och pollen.
Får du dåligt samvete efter du ätit kött? Nej.
Om du var född av motsatt kön, vad hade du hetat? Tommy eller Robert.
Vem av dina bloggisar vill du helst veta allt detta om? Låter var och en bestämma själv om han/hon vill svara.

Och så avslutar vi med viktsiffrorna då… ;)

Startvikt: 93,8 kg (090928) (BMI 35,7)

Nuvarande vikt: 72,4 kg (100608) (BMI 27,7)

Totalt vikt: -21,4 kg

Totalt BMI: -8,1

Kvar till nästa delmål (under 70 kg = 69,9 kg): 2,5 kg

Kvar till delmål 2 (65,4 kg = normalviktig!): 7,0 kg (ensiffrigt!)

Kvar till slutmålet (62 kg): 10,4 kg

Start midjemått: 106 cm

Nuvarande midjemått: 77 cm

Totalt midjemått: -29 cm

Januari:
En av årets allra första dagar hade jag och Katta en liten möhippa för henne. Vi gick på bio och åt en bit mat efteråt. Precis hennes stil, hon är inte den som vill ha något storstilat och jätteavancerat. Hon var nöjd med vår lilla tjejkväll (vi hade inte varit ute tillsammans på det sättet sen innan hon fick barn!) och då var jag också nöjd.

Den 10 januari var det så dags. Katta och Bayern vigdes till man och hustru, och det blev precis så vackert som vi ville. Jösses vad vi kämpade för att få allt klart i tid. Men det var det värt! Jag är glad att jag fick vara en del av alltihop mer än som ”bara” gäst.

Något annat roligt som hände i januari var att min fyra månader långa sjukskrivning, efter handoperationerna, äntligen var tillända. Jag jobbade dels med Zarah, men började även springvikariera på några olika förskolor. Och min katastrofala ekonomi var helt plötsligt inte lika katastrofal längre.

Dessutom fyllde mamma år i slutet av januari, konstigt nog blir hon bara yngre och yngre varje år?

Februari:
I februari var det pappas födelsedag. Den tredje födelsedagen utan honom. Men den här gången blev det en väldigt speciell sådan, eftersom jag och min systerson åkte och hälsade på honom vid minnesplatsen. Systersonen fick äntligen svar på alla sina frågor, och med det ett lugn han inte haft innan. Det var ett fantastiskt fint sätt att fira pappas/morfars födelsedag på för oss två. Ett minne jag alltid kommer bära med mig.

Dessutom hade jag och Zarah fyraårsjubileum i början av månaden. Tänk att jag jobbat med henne i fyra fantastiska år!
Mars:
Den här månaden innehöll också ett antal födelsedagskalas. I början av månaden hade Zarah och hennes mamma gemensamt kalas, lilla skitungen fyllde hela 6 år!

I slutet av månaden var det Eriks tur att ha kalas, han fyllde 3 år och blev stora killen. Fick ost i födelsedagspresent och sprack nästan av lycka över det.
April:
I april åkte jag till Norrköping och var Buzzador. Jobbade som crew under inspelningen av programmet Ystad-Haparanda, där Gert Fylking och Robban Aschberg gick just den sträckan, till förmån för Cancerfonden – och främst forskning kring prostatacancer. Då det var den sjukdomen som tog min pappa ifrån mig kändes det bara så rätt att åka de 16 milen enkel resa. Och det var en upplevelse!

Den här månaden började också mina problem med magen. Jag var illamående och orkeslös, och förstod inte varför. Det ville inte riktigt ge med sig, och till slut fick jag åtminstone en diagnos – en envis magsjuka. Problemen hängde dock kvar ganska länge, men med lite medicin i kroppen kunde jag fungera någorlunda normalt.

Var hundvakt åt fantastiska Micki också. Det är så roligt att jag får låna honom då och då, det är verkligen världens bästa hund. Den enda hunden jag känner som dessutom faktiskt kramas!
Maj:
Den här månaden tog jag upp mina studier igen, för första gången på 1,5 år. Började kompletteringsplugga och skrev ett antal tentor och examinationer.

Det var också en körfestival i Nynäshamn, tillsammans med Georg Riedel och Stefan Nilsson, samt flera andra körer. Det var en rolig upplevelse, men många av (de mindre bra) sångerna plågade oss länge efteråt…

Malva firade sin ettårsdag, och jag insåg hur fort tiden går. Det var ju nyss som Katta suckade över att hon aldrig ville komma ut…

I maj tog jag även steget och kapade av mig det mesta av håret. Blev korthårig för första gången på tio år, och trivdes alldeles utmärkt med det.
Juni:
Var återigen hundvakt åt Micki, och njöt av att få spendera tid tillsammans med honom.

Midsommar firades traditionsenligt hos Jennifer och Patrik, och det var lika trevligt som alltid. Det enda vi hade kunnat vara utan var regnet som envisades med att vräka ner just när vi skulle gå bort till stången. Men förutom det var det en mycket mysig tillställning.
Juli:
Den här månaden hände något stort. Jag och Rikard skrev om kontraktet på lägenheten, så att den från och med 1 augusti bara stod på mig. Jag var för första gången någonsin ensam hyresgäst på ett förstahandskontrakt i Stockholms län. En underbar känsla!

Mamma och jag åkte på kryssning, och hade mamma-dotter-tid. Jag älskar att göra såna här saker med min mamma!

Dessutom blev jag blondin igen, även det för första gången på ungefär tio år…
Augusti:
ÄNTLIGEN flyttade jag tillbaka till min lägenhet, efter nästan exakt ett år i exil. Det var så skönt att känna att det nu var min lägenhet.

Nu började jag också plugga på heltid, sista terminen på utbildningen. Läste en musikkurs som i sig var jätterolig, men som jag i efterhand nog aldrig hade valt. Det var alldeles för oorganiserat, lärarna visste inte vad den andra gjorde, vi fick inga betygskriterier (för det fanns inga!), ja listan kan göras lång. Men samtidigt så har jag lärt känna flera nya personer tack vare just den här kursen, så det har allt varit positivt också!

Firade min födelsedag hemma med några vänner. Lagom litet, och lagom mysigt.
September:
Den här månaden fick jag äntligen min dröm förverkligad. Jag gjorde min pappatatuering – hans namn på insidan av handleden, ovanför stjärnorna. Så från och med nu bär jag honom med mig på ytterligare ett sätt.
Oktober:
Nu var det dags för Rikard att flytta till sin nyinköpta lägenhet, och självklart hjälpte jag till. Känns så skönt att vi är vänner och att det känns naturligt att umgås och hjälpa varandra med olika saker.

I oktober hade AcQuire en konsert tillsammans med Haninge Sinfonietta. Mycket trevligt.

Det största som hände den här månaden var att jag offentliggjorde min viktresa. Ett oerhört stort steg för mig att ta, men när jag väl hade gjort det kändes det bra. Har fått så oerhört mycket stöd och knutit nya kontakter tack vare det. Ibland måste man våga för att vinna!
November:
Här gjorde jag en upptäckt som fick mig både chockad och glad. Jag kunde helt plötsligt ta på och av mig mina favoritbyxor utan att knäppa upp dem först. Då insåg jag hur mycket jag faktiskt har gått ner i vikt, och framförallt tappat i centimeter kring midja och höfter.

I slutet av månaden kom så den dag jag fasar för varje år. Pappas dag. Årsdagen för hans död. Nu hade jag levt tre år utan min pappa, och det är tre år för länge…
December:
I december hände mycket. Jag kunde summera årets viktnedgång till tolv kilo, vilket är fantastiskt bra.

Fick hämta ut ett nytt körkort eftersom det var tio år sen sist, vilket fick mig att känna mig gammal för en stund.

Hade JulCapricer med AcQuire, Birger och Fria Röster, vilket var väldigt roligt. Efterföljande efterfest, vilket också var roligt, men jag kände mig åter gammal för en stund.

Drog på mig en ögoninflammation som jag i skrivande stund ännu inte är av med.

Hade köravslutning hemma hos körledaren, vilket var mycket trevligt, om än inte så långvarigt för min del.

Firade jul tillsammans med mamma, vilket var lika mysigt som alltid. Pappa var också med på ett hörn.

Gjorde ett seriöst försök att bli rökfri, men klarade inte mer än 26 timmar. Bättre det än ingenting dock, och nytt försök ska göras snarast.

Sådärja. Där har vi mitt 2009 i kortform. Både bra och dåliga saker som hänt. Hoppas på ett lika innehållsrikt 2010, som förhoppningsvis innehåller övervägande positiva saker.

Det jag däremot är riktigt glad över är löftet jag gav mig själv för ungefär ett år sedan – att jag under 2009 inte skulle vara sjukskriven (mer än någon enstaka dag här och där), och det har jag heller inte varit!

Med detta önskar jag er alla ett riktigt

gott nytt år!

Då började jag ana oråd, och googlade på mina symptom. Och visst, det var som jag misstänkte. En klockren ögoninflammation. Och så råden för vad man gör åt det – ”oftast beror det på virus, kommer i samband med en förkylning, och går över av sig själv”. Jaha. Kul. Men sen läste jag lite noggrannare, under stycket som hette nåt i stil med ”Kontakta läkare…” med ett antal olika punkter, bland annat ”…om inflammationen bara sitter i ett öga”. Hmm… det är bara vänsterögat som jag har symptom på. Högerögat känns precis som vanligt. Eller ja, det känns precis som vanligt när jag är förkyld, dvs det rinner lite då och då, men det är bara vanlig tårvätska som kommer.

Men det stod också att det kan börja i ett öga, och sedan spridas till det andra ögat inom några dagar. Så jag avvaktar och ser vad som händer. Om det blir värre, eller om högerögat förblir opåverkat, så får jag kontakta typ Sjukvårdsupplysningen och fråga vad jag ska göra. Misstänker att det inte är så lätt att få tag på min läkare på vårdcentralen såhär i juletider. Och sååå farligt är det inte för tillfället. Det är mest bara irriterande att det känns grusigt i ögat, och att det blir kladd som måste petas bort. Jag har inte direkt ont i ögat, det är bara ömt på ögonlocket och precis runt ögat, men mycket av den ömheten kan bero på att jag är där och pillar bort kladd hela tiden och på så sätt irriterar huden.

Nåja. Det är så typiskt bara. Men något positivt är iaf att rösten verkar vara tillbaka i nästan normal skepnad igen. Alltid nåt.

Vi hamnade nere på lokala haket, beställde det vi skulle ha och satte oss vid ett bord. Upptäckte att det var karaoke just den här kvällen, och genomled många låtar med icke sångkunniga människor, och en och annan hyfsad. Körfolk som vi var, så kunde vi naturligtvis inte vara tysta, utan försökte överrösta katastrofsångarna, gärna med stämmor. Blev mycket snack, massor av garv (till slut kunde jag och J knappt ens titta på varandra utan att börja gapskratta) och desperata raggningsförsök av somliga.

När jag gick ut för att ta en cigg sprang jag på min älskade systerson, som också befann sig på samma ställe. Det var jättekul att se honom, men jag kände mig aningens gammal… jag menar, jag och min 18-åriga systerson hänger på samma hak… För övrigt var jag klart äldst även i mitt eget gäng. Fria Röster-småttisar, AcQuire-småttisar, och så jag.

Fick dagens roligaste komplimang av K också: ”Om jag hade gillat tjejer hade jag nog varit kär i dig. Jag är nog det nu också, men på ett vänskapligt sätt, liksom.” Hon överröste mig dessutom med massor av beröm över hur bra hon tycker att jag sjunger. Blev riktigt generad där ett tag… såååå bra sjunger jag väl ändå inte?!

Sen blev klockan 2, och haket stängde. Tänkte åka hem, men helt plötsligt fann jag mig själv gåendes med alla Fria-människor på väg mot efterfest hos någon jag inte ens visste vem det var, eller var han bodde. Nåja, jag hade ändå precis missat min buss, så jag tänkte att jag väl kunde hänga på en stund (sa jag att skulle åka hem och sova efter konserten, som var slut kl 21?!) och åka hem med nästa buss (för det gick ju uppenbarligen bra att ”ta en öl och ta nästa buss hem” -  drack iofs inte mer än typ 1½ öl, men med bussen gick det sämre).

Hade vid det här laget knappt någon röst kvar, och hostade varje gång jag försökte ta ett djupt andetag. Satt bredvid J, som inte heller hade någon röst kvar, så våra konversationer blev smått komiska. Dessutom tokgarvade vi fortfarande åt allt och inget, vilket inte gjorde saken bättre ;) Och så låg K tvärs över J, med huvudet i mitt knä, och stensov. Tror hon var vaken i max 5 minuter efter att vi kommit fram ;) När klockan började närma sig fyrasnåret på morgonen kände jag att nu var det verkligen dags att åka hem. Kollade upp bussar och insåg att det skulle ta mig drygt 1½ timme att komma hem, men det var bara att gilla läget. J skulle ta samma buss, så då skulle jag iaf få sällskap en bit på vägen. K ringde sin pappa, som skulle komma och hämta henne. Hon gick med oss till busshållplatsen, och så stod vi där och väntade.

På bänken i busskuren satt det en väldigt onykter man, som fick oss att gapskratta ett antal gånger (lättroade?!). Han klagade över att det inte fanns några taxibilar, och så vinglade han ut mitt i vägen för att försöka ringa efter en. Så småningom försvann han utom synhåll, så vi fick aldrig se upplösningen på hans taxidrama ;)

Efter en stund kom K’s pappa med bilen, men bussen hade ännu inte synts till. Men rara K såg till att jag och J fick åka med i bilen istället. Så jag fick skjuts hela vägen hem och var hemma långt innan jag egentligen skulle varit det. TACK! säger jag bara, det var så skönt att slippa sitta och kuska runt halva Stockholm för att komma hem. Var hemma strax före fem och däckade ganska omgående.

Så gårdagen blev inte alls riktigt som jag tänkt mig. Men roligt hade jag! Idag mår jag inte direkt toppen, om man säger så, men jag är åtminstone inte bakis. Har träffat Marianne och Jocke en snabbis, när de var här och hämtade sin beställning av örngott. Fick kika lite på en sovande Nelli och en Milla som har vuxit med raketfart sedan jag sist såg henne, och snacka lite skit med M & J.

Imorgon är det avslutning med alla körer och orkestern hemma hos körledaren. Kan nog bli trevligt! Hade tänkt mig att åka dit, under förutsättning att jag inte mår jättedåligt imorgon. Men blir det inte sämre än vad det är idag så är det lugnt. Har fått tillbaka rösten en aning åtminstone ;)

Gårdagens skönaste kommentar fick jag på efterfesten (där det i princip bara var folk som gått på Fria):

Full Tjej: Har du också gått på Fria?
Jag: Ja.
FT: När gick du ut då?
J: För längesen……
FT: Jaha, typ 2005 då eller?
J: Eh, nä… 1999.
FT: HAHAHAHAHA, din gamla hagga! Men välkommen ändå! (vänder sig och går iväg)
J: …

Det här är inte roligt längre. Jag VILL jobba. Jag vill inte ligga utslagen i soffan dag efter dag. Mår jag inte bättre imorgon är det nog dags att ringa läkare och fråga vad sjutton jag ska göra. Fortsätter det såhär kommer jag snart både ha näringsbrist och vara uttorkad. Sen i söndags har jag sammanlagt ätit och druckit detta: en kopp buljong, två rostade mackor, två glas äppeljuice, två små tallrikar soppa, en halv mugg te, två små bitar fisk med ris/potatismos. Och ett halvt glas vatten. På fyra dagar. Inte konstigt att jag är orkeslös!

Att jag äter och dricker så dåligt bidrar nog i sin tur till att illamåendet ökar, vilket gör att jag inte vill äta eftersom jag mår illa. Det är en ond cirkel, och jag vet inte hur jag ska bryta den. Det är inte alls typiskt mig att inte vilja äta. Jag är snarare den som tröstäter! Även de gånger jag har varit riktigt magsjuk så har jag kommit igång med ätandet igen inom max två dagar. Men inte nu. Jag är inte ens hungrig, utan får tvinga mig själv att äta. Jag kräks inte, men mår som sagt illa hela tiden och vill bara sova. What to do? Det bästa kanske vore om jag tvingade mig själv att kräkas för att få bort det här envisa illamåendet. Men det är inget alternativ – jag är livrädd för att kräkas! Så jag fortsätter att vänta ut det här, men det börjar bli riktigt segt nu. Jag vill ut och jobba! Men jag vet inte när jag kan det, ser liksom ingen ljusning på det här. Igår eftermiddag/kväll mådde jag ganska ok, och tänkte att jag nog kunde gå iväg till jobbet imorse. Men nejdå. När jag vaknade var illamåendet tillbaka och det var bara att ringa och sjukanmäla, IGEN. Jag vill vara frisk!

Nu ringde de precis från förskolan jag skulle jobbat på den här veckan (och ett par veckor framåt), och undrade hur jag mådde. Tja, sådär. Det går liksom upp och ner hela tiden. Så vi bestämde att jag stannar hemma hela den här veckan, och så tar jag nya tag på måndag. Känns lite bittert, men samtidigt så slipper jag pressen att känna efter varje morgon hur jag mår och om jag orkar jobba eller inte. På måndag SKA jag vara frisk. Om inte annat hinner jag klämma in ett läkarbesök och få reda på vad i hela friden det är för fel på mig. Nu känns det lite skumt att säga ”jomen jag mår lite illa, och så är jag trött”. Vad är det för sjukdom, liksom?

Tur att min käre sambo inte är hemma, så han slipper höra mitt gnäll. Jag känner mig verkligen ynklig och tycker synd om mig själv. Snörvlar som en galning och har ont i halsen. Men det värsta är nog hostan. Känns som att jag hostar lungorna ur mig snart, det gör så ONT. Det är jobbigt att andas också. Djupa andetag går knappt, det bara rosslar. Längesen jag var såhär däckad av en simpel förkylning. Attans!

I övrigt, vad har hänt? Tja, jag har blivit ett år äldre, skaffat mig ömma fingrar genom att spela på min födelsedagspresent gitarren, haft en riktigt lyckad 80-talsfest… Helt okej!

Imorse blev jag brutalt väckt av att det ringde på dörren. Trött och förvirrad slängde jag på mig en morgonrock och öppnade. Utanför stod en pigg och hurtig kille och sa hej. ”Eh, hej?” sa jag. ”Mattläggaren”, sa han. Sen tog det ett par sekunder innan jag kopplade. Vi ska ju få ny matta i badrummet eftersom den vi har nu har lossnat vid golvbrunnen och fått fuktskador. Han tittade lite på den och frågade när de kunde komma och börja. För mig spelar det liksom ingen roll, så han bestämde att de kommer på tisdag. Kalas! Sen är det bara sovrummet kvar. Får väl ta en sväng ner på kontoret sen när Rikard är tillbaka, så vi kan välja tapeter.

Nu ska jag bädda ner mig i soffan igen och tycka synd om mig själv en stund till.

Just nu har jag gömt mig lite. Är hemma hos mamma, som vanligt på måndagar. Men idag är en gammal klasskompis från Österrike här och hälsar på med sin man, och pappa är här också. Jag orkar bara inte med att vara social idag. Ärligt talat orkar jag inte mycket alls idag. Kom inte ens upp ur sängen imorse. Det var helt kört. Vaknade med yrsel, huvudvärk och ångest, ingen bra kombination när man ska iväg till skolan. Så det blev till att anmäla frånvaro. Fick ångest av det också, såklart. Hur jag än gör så mår jag dåligt, liksom. Skit.

Efter många om och men kom jag iaf iväg mot Handen. Fixade morsdagspresent i efterskott till mamma. En fin blomma och två flaskor vin. Hon blev glad, och då mådde jag lite bättre. Sen påminde hon mig om att det var idag besöket från Österrike skulle komma, och då sjönk humöret igen. Vilken dag som helst utom idag skulle ha gått bra. Men idag ORKAR jag bara inte.

Kom iväg på kören sen dock. Det hjälpte lite att få sjunga, men jag kände inget riktigt engagemang idag. Nu är jag hemkommen därifrån, och här sitter jag. Typ.

I helgen var jag och Rikard i Värmland och hälsade på min kusin med familj. Fick se nytillskottet Anton, som blir en månad idag. Och storebror Oscar har verkligen blivit stor sen jag såg honom sist! Kolla in gullungarna:

I övrigt är det sisådär. Håller på att åka på en rejäl förkylning känns det som. Haft ont i halsen i några dagar, och nu börjar jag känna mig tung i huvudet, lite snorig och allt sånt där skojsigt. Så är det ju såklart bonus att det är lingonvecka så magen gör apont också. Yay! Kan jag inte få ha ont nån annanstans också när jag ändå är igång? :/

Dags att bädda ner sig i soffan med ett stort glas varm O’boy och bara ta det lugnt. Men först, ta och spana in gullungen:

Hur söt får man bli?

Vad ska man med leksaker till när det roligaste som finns är att leka med stolens delar?

Jaha, nu ringde hon igen. Jag är inbokad 30:e november för gastroskopi och ska lämna prover då också. Sen ska jag på återbesök till en läkare den 21:a december. Får hem en massa papper om det här i slutet av nästa vecka ungefär. Hon tyckte det var så skönt med folk som var hemma när hon försökte få tag på dem. Rena turen att det var idag hon ringde, annars är jag ju borta varje dag.

På tal om att folk är hemma.. jag fattar inte varför det ska ringa så mycket folk när man är hemma på dagarna! När jag inte är hemma är det inte en käft som ringer, idag har jag haft fyra telefonsamtal redan. Okej, två av dem var från Ersta så det var ju bra samtal. Sen var det en felringning, och så var det nån som ringde från DN och undrade om jag inte ville ha hans fantastiska erbjudande. Jag sa att det ville jag inte, för jag har haft tidningen innan och sa upp den för att jag inte hade råd. ”Jaha, men vill du inte ha den från januari då?” sa han. Jag förklarade att min ekonomi kommer se likadan ut då, så NEJ, det vill jag inte. Då gav han sig och la på. Jag hatar telefonförsäljare!

Nej nu är det dags för frukost. Och sen måste jag nog vila lite så huvudvärken ger sig. På tal om huvudvärk, visst är jag söt när jag inte är nykter? ;)

Magen krånglar fortfarande, suck. För två veckor sen (knappt) var jag på vårdcentralen och lämnade diverse prover. Idag ringde jag dem och undrade ifall det hade kommit några svar. Sköterskan jag pratade med fick tydligen inte lämna ut provsvar över tfn sådär, så hon skulle lämna en lapp till min läkare att hon skulle ringa mig. Det gick väl en timme eller så, och så ringde läkaren. Hon verkade frustrerad över att hon fortfarande inte kunde sätta någon diagnos på mig. Proverna hade visat att jag hade lite för låga järn- och B12-värden. Hon ville inte sätta in nån behandling eller göra test typ laktos och gluten eftersom hon tyckte att mina symptom inte stämde med det. Istället skickar hon en remiss till gastroenterologin på Ersta sjukhus, där jag får träffa en specialist som kommer utreda vad det är för fel på mig egentligen. Troligen kommer det bli gastroskopi eller liknande där, och det ser jag INTE fram emot. Men jag har läst lite på deras hemsida, och man kan få bedövning, avslappnande medel och i vissa fall även narkos. Så jag behöver inte ligga där och vara rädd iaf, det finns hjälp. Alltid nåt. Nu är det bara att vänta tills jag får komma dit. Om 10 dagar ska jag ringa dit och prata med en sköterska och förhoppningsvis kunna peta in en tid så fort som möjligt. Det är hyfsat lång väntetid, men det är inte lika lång som på Danderyds sjukhus där det brukar ligga runt 3 månader. Så länge vill jag INTE vänta! Jag har redan dragits med den här skiten i snart 2 månader, det räcker. Så det jag hoppas på nu är att det antingen ska gå över (stor chans att det kommer hända…) eller att jag får tid inom några veckor. Vi får se hur det blir. Nu vet jag iaf att det händer saker, och det känns skönt.

I övrigt mår jag relativt bra, den psykiska delen har hållt sig på en ganska lugn nivå den senaste tiden. Det är jag glad för, hade inte orkat med att både den fysiska och den psykiska delen krånglar samtidigt.

Har tagit en liten paus från kören också. Vi har haft en otroligt intensiv höst med skivinspelning, Globenkonsert och Körköret. Närmast väntar en konsert med musikskolans orkester, men jag har bestämt mig för att skippa den. Jag orkar helt enkelt inte. Måste få en andningspaus nu. Satsar istället på att vara på banan igen till adventskonserten vi har på första advent.

Nu ska jag försöka få i mig nån kvällsmat här… mannagrynsgröt tror jag det blir. Det är snällt mot magen.

*off*