Mogis del av stjärnhimlen

Igår var jag och R på inflyttningsfest hos min kompis Angelica. Hennes första egna lägenhet, fin var den! När vi kom var det rätt lugnt, inte så mycket folk där. Bara några av hennes gamla klasskompisar, och dem har jag sett sen de var små typ. :) Sen dök det upp fler och fler, och det började bli lite mer fart. Jag satt nöjd och glad i soffan och spanade runt på folk. Kände typ inte en människa som dök upp sen. :)
Framåt 23.30 tyckte Angelica att det var dåligt drag på festen (trots glaskross och sånt skoj), så då drog vi vidare till O’Learys istället. Där har jag inte varit sen studenten typ, och det är 6 år sen… hrm.. tiden går fort! Jag och R var kvar till 01.45 typ, sen blev vi trötta och gick hem till mamma och sov.

Vaknade imorse och kände mig helt varm och äcklig. Gick upp på toa och då kändes det bättre. Sen när jag gick tillbaka in till sängen så kom samma känsla igen. Så kom jag på att det måste vara för att det var så kvavt i rummet. Öppnade fönstret och då blev det bättre. Låg och gosade med R ett tag innan vi masade oss upp. Åt lite frukost (vilket innebar en halv mugg te för min del, magen var inte alls på humör), sen åkte R hem.

Jag och mamma åkte in till stan med grannbarnen Sofie och Katarina, skulle gå och se Madagaskar med dem på bio. Tjejerna var förväntansfulla och hade svårt att sitta still. På Sofie gick munnen utan uppehåll hela vägen. :) Insåg att jag ser dem för sällan och saknar det, de är ju så söta. Sofie hade jag som dagbarn en sommar när hon var ett år gammal, och hennes uppväxt har jag verkligen följt på nära håll, ända tills för fyra-fem år sen. Då flyttade jag hemifrån, till Borlänge. Det var några månader efter att Katarina föddes, så henne har jag inte samma nära relation till. Jag har ju visserligen varit hemma i min barndoms hemort då och då, men det hann hända så mycket från gång till gång. Jag får passa på nu när jag ändå är hos mamma jämt och ständigt.
Filmen uppskattades av barnen, mamma tyckte den var okej och jag gillade den. Det var en hel del bra skämt och roliga scener. Helt klart en film jag skulle kunna se igen. Dock vill jag nog se den med engelskt tal, nu såg vi med svenskt tal för barnens skull.

Efteråt skulle vi egentligen ha gått och ätit nåt, men alla var så mätta på popcorn så vi hoppade över det. Mamma åkte hem med barnen, och jag åkte hem till mig. Skönt att vara här igen. Den senaste veckan har jag mest tillbringat hos mamma.
Måndag: hade Gosungen hela kvällen
Tisdag: Haningekören, var hos mamma och sov kvar
Onsdag: hade Gosungen
Torsdag: åkte till mamma för att lämna en bok, blev kvar över natten
Fredag: var på VFU och åkte sen tillbaka till mamma för att gå på konsert, sov kvar
Lördag: åkte hem en sväng för att mata djuren, hämta kläder och fixa lite, åkte sen tillbaka till mamma och gick på fest, sov hos mamma
Söndag: äntligen hemma!

Den här veckan som kommer trodde jag skulle bli lugnare, men så kollade jag upp vad som står på schemat:
Måndag: vfu, sen ska jag till mamma och äta middag och sjunga med S, sen är det kör
Tisdag: vfu, sen är det sista gången på gruppen och så är det Haningekören
Onsdag: vfu, och sen har jag Gosungen på kvällen
Torsdag: egentligen vfu, men eftersom jag ska sjunga med S på hennes mormors begravning som är mitt på dagen i Södertälje så hinner jag inte till Nacka varken på morgonen eller eftermiddagen
Fredag: sista dagen på vfu för den här terminen, sen har jag Gosungen på kvällen
Lördag: har Gosungen hela dagen eftersom hennes mamma skulle iväg nånstans
Söndag: adventskonserter både med AcQuire och Haningekören

Bäst att jag försöker hoppa i säng tidigt ikväll så jag orkar med. Men känner jag mig själv rätt så lär det väl inte funka så bra den här veckan heller, med sömn och så….

Glad att jag inte är bakis idag iaf. Alltid nåt.

*OFF*

Det har varit mycket den här veckan. Jag fattar inte att jag orkar stressa så ändå.
Eller, det gör jag inte (orkar alltså), men lik förbannat lyssnar jag inte på kroppen och tar det lugnt.
I måndags var det först VFU, sen hämtade jag Gosungen på dagis och så hade jag henne ända till 1-tiden. Hennes mamma var ute på nåt grejs så jag var barnvakt. Fick en trevlig slant för det, och det sitter inte fel i min studentekonomi. Det blev dock inte mycket sömn den natten sen, eftersom jag skulle åka hem därifrån också. Var hemma i Sollentuna vid 2.15 typ, sen tog det ett tag innan jag kunde somna, så jag kanske fick tre timmars sömn eller så.

Tisdag var det VFU igen, sen iväg till Sollentuna på gruppen. Näst sista gången, jättetrist faktiskt. Även om det har varit motigt och känts som pest och pina att gå dit varje gång så har det känts bra när jag väl är där. Jag behöver den här kontakten helt enkelt. Och det har liksom blivit en vana att gå dit varje tisdag. Jag som är så plikttrogen är den enda som har varit på alla sessioner. De andra har varit borta ibland av olika orsaker, men jag sitter troget där varenda vecka. En gång var jag till och med ensam där, men det blev faktiskt bra det med.
Efter gruppen så var det iväg till Handen och äta lite hos mamma. Sen iväg till Haningekören och sjunga lite. Det gick sisådär, halsen var inte alls med på noterna. Jävla förkylning! Men det var iaf skönt att vara tillbaka bland sopranerna igen, efter mitt lilla gästspel bland tenorerna. Nästa termin kommer jag bli fullvärdig medlem i kören också. Den här terminen och delar av förra terminen har jag varit med och stöttat där jag behövs, för kören var väldigt liten när mamma började där för ett år sen, tror de var 12-13 pers nånting. Nu är det ungefär 35 medlemmar, så jag behövs inte som stöd, men både jag och andra i kören vill att jag ska fortsätta. Så då gör jag det! Skillnaden då är ju att jag får betala terminsavgift, vilket jag har sluppit hittills. Men, men… det är ju inga hutlösa summor man ska betala så det ska gå bra. Januari är dessutom en bra månad för såna utgifter. Både lön från jobbet i jul och massa pengar från csn.

Onsdag var det VFU igen. Hade sovit riktigt uselt natten innan, blev väl kanske 4 timmars sömn eller så. Efter det var det dags att hämta Gosungen på dagis och ha henne i 2,5 timme. Hon är så mysig. Dock var hon lite avslagen, och på dagis sa de att hon hade varit så där med, plus att hon kändes lite varm. Så jag tempade henne och hon hade 37,7. Inte konstigt att hon var lite hängig och inte riktigt ville äta! Men vi fick en mysig eftermiddag ihop ändå, hon var glad iaf. Gullunge!

Torsdag, VFU igen. Var ute i ”Indianskogen” med barnen hela dagen. Jag mådde illa som fan på morgonen efter att jag hade druckit en flaska juice på vägen till Nacka. Fick inte i mig nån frukost eller nåt sen när jag kom fram. Lunch lagade vi i skogen, och då fick jag i mig två små hamburgare i tunnbröd. Inte mycket mat. Men såklart så satte illamåendet fart igen. Jag börjar bli trött på det. Åkte hem till mamma efteråt och lämnade en bok som skulle tillbaka till bibblan. Sen gick vi en sväng i centrum och fönstershoppade lite. På kvällen skulle jag egentligen ha träffat Rikard, men han mådde inte bra så vi ställde in det. Iofs var det ganska skönt, för jag var inte så vansinnit pigg heller och fick en kväll för mig själv. Kunde för övrigt inte få i mig middag förräns vid 21 heller, mådde för illa innan. Det är väl inte normalt att det går typ 6 timmar mellan frukost (som bestod av juice) och lunch, och sen typ 8 timmar mellan lunch och middag? Alltså utan att man är hungrig däremellan. Men jag tror att jag är nervös för gastroskopin och att det är därför magen krånglar som fan nu igen. För det var ungefär i samma veva som jag fick samtalet från Ersta som magen satte igång. Hoppas det blir bättre när jag har fått undersökningen gjord.

Idag har jag varit i Nacka igen, på VFU. Har gjort ett målarexperiment med barnen som ska ligga till grund för min examinationsuppgift. De blandade pulverfärg med vatten för att se vad som hände och vad man kunde göra med det. Det blev riktigt intressant! Och barnen hade jätteroligt. Ska fortsätta med det på måndag, alla barn hann inte göra idag.

Nu sitter jag hemma hos mamma och bara slappar, njuter av att det ÄNTLIGEN är helg. Om två timmar ska jag på AcQuires orkesterkonsert, den jag valde att hoppa över eftersom jag inte riktigt orkade. Tur att det var den jag valde, för jag hade i vilket fall som helst inte kunnat sjunga idag. Halsen är alldeles för kass för det. Jag har inte ont direkt, men rösten bär inte.

Känns viktigare då att ha en fungerande röst på torsdag. S har nämligen bett mig att sjunga med henne på hennes mormors begravning. Och självklart ställer jag upp. Vi ska sjunga ”Dagen är nära” och ”Stilla ro och nära” (den sistnämnda av Åsa Jinder). Båda har jag sjungit innan, Stilla ro har hon tagit AcQuire-arret av. Iofs ska jag lägga altstämma på, så jag måste lära in den. Har bara sjungit sopran förut, men kan ju texten iaf. På Dagen är nära så har jag för mig att jag har sjungit en andrastämma innan, men jag vet inte riktigt vad det är för arr hon har så det är inte säkert att det är just den jag har sjungit. Men det lär inte vara så svårt att lära in den heller. Har ju satt en andrastämma en gång som komponerades fram ca två timmar före ett bröllop. :)

Nej, nu har jag inget mer att skriva om för tillfället. Borde nog försöka vila lite innan jag knallar iväg till konserten.

*OFF*

Det har blivit en liten paus i bloggandet. Jag har haft massor att göra både i skolan, med Gosungen och med kören. Har knappt haft nån tid för mig själv och därför har bloggandet blivit lagt åt sidan. Den lilla tiden jag har haft för mig själv har jag prioriterat andra saker helt enkelt.

Magen krånglar fortfarande, suck. För två veckor sen (knappt) var jag på vårdcentralen och lämnade diverse prover. Idag ringde jag dem och undrade ifall det hade kommit några svar. Sköterskan jag pratade med fick tydligen inte lämna ut provsvar över tfn sådär, så hon skulle lämna en lapp till min läkare att hon skulle ringa mig. Det gick väl en timme eller så, och så ringde läkaren. Hon verkade frustrerad över att hon fortfarande inte kunde sätta någon diagnos på mig. Proverna hade visat att jag hade lite för låga järn- och B12-värden. Hon ville inte sätta in nån behandling eller göra test typ laktos och gluten eftersom hon tyckte att mina symptom inte stämde med det. Istället skickar hon en remiss till gastroenterologin på Ersta sjukhus, där jag får träffa en specialist som kommer utreda vad det är för fel på mig egentligen. Troligen kommer det bli gastroskopi eller liknande där, och det ser jag INTE fram emot. Men jag har läst lite på deras hemsida, och man kan få bedövning, avslappnande medel och i vissa fall även narkos. Så jag behöver inte ligga där och vara rädd iaf, det finns hjälp. Alltid nåt. Nu är det bara att vänta tills jag får komma dit. Om 10 dagar ska jag ringa dit och prata med en sköterska och förhoppningsvis kunna peta in en tid så fort som möjligt. Det är hyfsat lång väntetid, men det är inte lika lång som på Danderyds sjukhus där det brukar ligga runt 3 månader. Så länge vill jag INTE vänta! Jag har redan dragits med den här skiten i snart 2 månader, det räcker. Så det jag hoppas på nu är att det antingen ska gå över (stor chans att det kommer hända…) eller att jag får tid inom några veckor. Vi får se hur det blir. Nu vet jag iaf att det händer saker, och det känns skönt.

I övrigt mår jag relativt bra, den psykiska delen har hållt sig på en ganska lugn nivå den senaste tiden. Det är jag glad för, hade inte orkat med att både den fysiska och den psykiska delen krånglar samtidigt.

Har tagit en liten paus från kören också. Vi har haft en otroligt intensiv höst med skivinspelning, Globenkonsert och Körköret. Närmast väntar en konsert med musikskolans orkester, men jag har bestämt mig för att skippa den. Jag orkar helt enkelt inte. Måste få en andningspaus nu. Satsar istället på att vara på banan igen till adventskonserten vi har på första advent.

Nu ska jag försöka få i mig nån kvällsmat här… mannagrynsgröt tror jag det blir. Det är snällt mot magen.

*off*

…har jag fått en andningspaus i pluggandet. I måndags behövde jag ju bara åka in och lämna examinationen, sen bar det iväg hem till mamma för middag och kör. Sov kvar där, för att slippa sitta och åka pendeltåg och vara hemma jättesent på måndagskvällen. Iofs hjälpte väl inte det så mycket, eftersom jag knappt kunde sova på hela natten och var dödstrött på tisdagmorgonen. Var tvungen att gå upp 6.30 också eftersom jag skulle vara i skolan 8.30 och det tar en timme att åka.

I skolan var det basgruppsseminarium mellan 9-12, vilket innebar redovisningar (det var för att förbereda den som jag mötte upp Sofia en halvtimme innan) av våra fältstudier vi gjorde förra veckan. Det var intressant, men jag var så trött att jag hade fullt upp med att kämpa för att inte somna. Det är inte lätt när man är så trött att det nästan är en omöjlighet att hålla ögonen öppna. Det blev många ändringar i sittställning, mycket vattendrickande och så för att lyckas.
Sen åkte jag hem till mamma igen, hämtade bilen och åkte till Sollentuna för att gå på gruppen. Det var jobbigt den här gången, dels för att jag som sagt var trött och dels för att vi förra gången gjorde en kroppsmedvetandeövning som var psykiskt jobbig för mig. Samma övning skulle göras den här gången, men sjukgymnasten visade mig ett alternativt sätt att ha armarna på (skulle egentligen vara sträckta rakt ut åt sidan när man låg ner), så det funkade lite bättre. Men det var jobbigt med koncentrationen.
Nåja, sen var det bara att åka hem till mamma igen, äta lite middag och sen iväg till nästa kör. Jag vill inte skryta, men ibland känner jag mig lite överkvalificerad för den kören. Det här var andra repet jag var med på, och jag tror att det har varit totalt 6 rep + en internathelg där de andra har repat. Jag har förvisso övat lite hemma eftersom jag sjunger tenor och inte har hört de stämmorna innan, men det är inte mycket. ÄNDÅ kan jag stämmorna bättre än gubbarna. Roade mig lite med att sjunga med i sopran och altstämman också, och insåg att det inte var så himla svårt det heller. Vad gör folk i den kören egentligen? På körens hemsida finns midifiler att öva till, och där kan man dels välja att höra alla stämmor ihop eller att höra sin egen stämma (med de andra stämmorna i bakgrunden). Borde väl inte vara så svårt att lära sig då kan man tycka. Men så pratade jag lite med den andra tenoren som var där, och då kläcker han ur sig ”men den här kan jag knappt” och visar en låt som alltså ska sjungas på scen om ungefär 3 veckor. HALLÅ?! Om man nu inte kan sin stämma, borde man då inte ta ansvar för det och öva hemma? Tydligen inte… och därför passar det mig bra att jag kan komma och gå lite som jag vill, och när jag är där så kan jag hjälpa till att stötta. Det var en av altarna som frågade mig om jag inte skulle börja i kören ”på riktigt”, men jag sa att jag inte har tid att engagera mig på heltid, eftersom jag har AcQuire också som jag prioriterar före, och där har vi massor att göra just nu. Ihop med skola och jobb så blir det för mycket med Haningekören på heltid också. Plus att jag nog inte skulle få ut så vansinnigt mycket av det. Det är förvisso roligt att sjunga, men det ger mig ingen utmaning eller chans att utveckla mig.

Nåväl. Sen bar det av hem till mamma igen, sov kvar ytterligare en natt. På onsdagen var det skola igen, föreläsning mellan 10-12. Föreläsningen var intressant, men föreläsaren hade kunnat vara bättre. Efteråt satt vi och skrev grupplogg om det, och det tog väl ungefär 40 minuter. Lagom långt, jag hade nog inte orkat så mycket längre.
Sen åkte jag hem och tog det lite lugnt i ungefär 1,5 timme innan det var dags att åka in till stan igen och hämta Gosungen. Hon var fortfarande på halvdant humör, men det märks att det går bättre och bättre nu. Hon håller på att vänja sig vid sitt nya dagis och det börjar stabilisera sig lite i hennes lilla värld. Dessutom kom hennes mamma hem tidigare, så det var skönt att få komma hem redan vid 19. Mötte Rikard vid busshållplatsen också, han blev nog lite förvånad över att se mig så tidigt, eftersom jag egentligen inte skulle kommit förräns vid 20-tiden. :) Men då fick han ju sällskap till affären, och så slapp han laga mat också. Förvisso fick han göra äppelpaj, men det verkade inte som att han led alldeles för mycket av det :)

Idag har jag njutit av att bara kunna ta det lugnt och inte göra nåt vettigt alls. Iofs har jag tvättat ett par maskiner med sängkläder, men jag har inte rört kurslitteraturen och tänker inte göra det förräns imorgon. Det är inte nåt i skolan förräns på torsdag nästa vecka, hur skönt som helst.

Nu är det dags att slänga sig i soffan och slappa lite till.

*off*

Livet kunde ju faktiskt varit värre. Även om det är lite si och så just nu. Psyket har hållit sig relativt stabilt den senaste veckan, men magen har krånglat desto mer. Jag har börjat gå upp tidigare än jag egentligen behöver (om jag ska iväg nånstans), för jag vet att kramperna kommer och att jag får sitta på toa i en kvart-tjugo minuter. Det uppskattas INTE.
Ringde ju till vårdcentralen förra veckan och fick tips att jag skulle pröva med receptfritt först, vilket jag har gjort nu i en veckas tid. Det enda som har hänt är att illamåendet jag har fått efter att ha ätit förut har minskat en del, men i det stora hela mår jag inte bättre. Det blir ett stressmoment att åka iväg nånstans, för jag vet aldrig om kramperna dyker upp och om de gör det måste jag snabbt till en toa. Och stressen i sig gör ju att kramperna kommer, så det är lite jobbigt det där. Är det inte bättre på torsdag så ringer jag vårdcentralen och kräver att få komma dit. Nu har jag dragits med det här alldeles för länge, och det påverkar hela mig att aldrig ha en lugn mage.
Dessutom vet jag inte hur mycket som är medicinens förtjänst att det har skett åtminstone några små förändringar. Jag har inte druckit kaffe nu på ungefär två veckor, och jag tror att det kan ha bidragit en hel del. Kunde verkligen inte få i mig kaffet. Var jättesugen, satte på en kanna, tog en klunk, mådde illa. Nu dricker jag te istället, och det verkar funka bättre. Men, men..

Det här blir bara en enda lång klagovisa, men jag är trött och det är det här som känns som det stora problemet just nu.

Idag har jag iaf varit i skolan och lämnat in examinationsuppgiften. Den blev klar till slut. Jag vet inte om det är tillräckligt bra, om jag blir godkänd… men det var det jag förmådde prestera. Får väl se vad handledaren säger om det. Antar att vi får veta betyg och sånt nästa vecka när vi har basgruppsseminarium. Har iofs det imorgon också, men då är det redovisningar, och jag kan inte tänka mig att hon har hunnit läsa igenom tills dess. Men jag orkar inte bry mig så mycket, jag är klar med det och det är huvudsaken.

Nej, nu måste jag försöka sova så jag orkar upp imorgon bitti. Ska upp alldeles för tidigt för min smak, men har man en tid att passa så…

*OFF*

Vad var det jag skrev om i förra inlägget? Att jag skulle varva ner, lyssna på kroppen och inte stressa som fan. Hur bra har det gått på en skala då? Svar: åt helvete!

Kändes som om jag hade lika mycket att göra den här veckan som gått jämfört med veckan innan. Och naturligtvis kom ju bakslaget lagom till helgen. Märkte under torsdagen att allt inte stod rätt till, men då tänkte jag ”äh, det är snart fredag” och körde vidare. I lördags brakade det. Skulle åka till mamma och förbereda pastasalladen till söndagens inspelning, men jag orkade inte göra ett dugg. Bara grät och mådde skit. Stackars R fick sitta i tfn med mig i en timme och bara lyssna på när jag grät. Det kan inte ha varit så roligt. Jag kom inte fram till mamma förräns vid 21-tiden, och egentligen hade jag tänkt komma dit tidigt på eftermiddagen.

Jag MÅSTE börja lyssna på min kropp! Den säger inte ifrån för att det är kul, den säger ifrån för att den mår dåligt och inte orkar mer. Idag ringde jag till vårdcentralen, insåg att det inte är bra att må som jag har gjort de senaste veckorna, dvs att jag har haft ont i magen, svårt att äta, blivit illamående när jag väl har ätit, nästan konstant haft huvudvärk och känt mig allmänt hängig. Hon jag fick prata med var riktigt vettig, vilket är extremt ovanligt på min vårdcentral… jag berättade om mina symptom, hon frågade lite runt omkring, och sen kom hon fram till att det antagligen är något stressrelaterat. Det var ju det jag misstänkte. Hon rådde mig att prova några receptfria mediciner, äta regelbundet – små portioner ofta, försöka röra på mig och varva ner. Så det är vad jag planerar att göra den här veckan. Nu har jag chansen att ta det lugnt eftersom det inte är något schemalagt i skolan. Dessutom har jag Micki, och han hjälper mig att komma ut och promenera. Märker redan på en dag att jag mår lite bättre. Det är skönt att komma ut en stund då och då.

Iofs fick jag ett tokryck på en kärring idag som vägrade koppla sina hundar. BIAAAATCH! Folk som inte känner till ”allmänna hundregler” bör fan inte ha hund. Dessutom hade hon mage att förolämpa mig med frasen ”man borde släppa lös din hund och koppla dig istället”. Då krävdes det mycket självbehärskning för att jag inte skulle springa fram och nita kärringjäveln.

I övrigt har dagen som sagt varit ganska hyfsad. Pluggandet har det dock gått segt med, har inte haft koncentration nog att ägna mig så mycket åt det. Suttit och läst lite, men inte fått nåt skrivet än. Tar nya tag imorgon.

Har beställt både en vinterjacka och ett nytt tangentbord idag! Börjar ledsna på mitt gamla tangentbord, det har snart gjort sitt. Dessutom är det så mycket skit i det, trots att jag har gjort rent det ett par gånger. Det är helt enkelt dags att byta. :)

Nej nu får det vara nog för idag. Orkar inte blaja mer.

*OFF*

…och jag hoppas att den kommer vara lite lugnare än förra veckan. Då var det stress, stress och åter stress. För att sammanfatta:

Måndag: skola 9-15, hade Bild & Form-workshop. Det var iofs roligt, vi fick skapa en massa i olika material. Jag gjorde en myra i gips och en otroligt ful skedhistoria i trä. På kvällen var det kör. Var hemma vid 23-tiden ungefär.

Tisdag: skola 9-15. Basgruppseminarium mellan 9-12 och sen introduktion till Utelek mellan 13-15. Jag stack dock tidigare eftersom jag skulle vara på gruppen 14.45. Stressade tillbaka till Sollentuna, gick på gruppen, sen stress tillbaka till stan för att ha Gosungen några timmar på kvällen då hennes mamma skulle på bio. Gosungen var på uselt humör och bara skrek. Till slut fick jag henne att somna iaf. Var väl hemma vid 22.30.

Onsdag: inget schemalagt i skolan, däremot satt jag och försökte plugga lite hemma. Det gick väl sisådär. Sen åkte jag och hämtade Gosungen. Hon var jätteglad när jag hämtade henne på dagis och hela vägen hem, men så fort vi kom innanför dörren satte skrikandet igång igen. Det var längesen hon höll på såhär när jag har haft henne, men sen kom jag på vad det antagligen berodde på. I måndags började hon på nytt dagis, och det är många nya intryck.. och så är hon ju aptrött när jag hämtar henne, och då vill hon bara vara med mamma. Inte konstigt att hon är på sånt humör då. Men det lugnar sig nog om ett tag. Var väl hemma vid 20-tiden, och då kom R också. Skönt att hinna umgås lite.

Torsdag: skola 9-15. Vi hade Utelek vid Stora Skuggan. Det var riktigt roligt, men ganska tröttsamt att vara ute en hel dag. Efter det mötte jag upp mamma på Centralen. Vi gick på stan lite och käkade middag ihop. Sen var det rep med Lönnå inför Sånger för Livet, mellan 18.30-22, i Filadelfiakyrkan. Det blev en helt annan känsla att sjunga ihop med 500 pers (iofs var de flesta tanter från Knäckebrödhult) än att bara sjunga med AcQuire. Och Lönnå är ju en körledare utan dess like. Gubben är över 70 år, men har energi som en duracellkanin. Intressant, men trött var man sen. Var väl hemma vid 23-tiden.

Fredag: efter en vecka fullpackad med saker och knappt nån tid att varva ner så kom raset. Under natten hade jag drömt mardrömmar, och vaknade livrädd. Humöret var på botten, orken var noll och allt var bara jobbigt. Hade skola mellan 12-14 och det släpade jag mig iväg på, det var uppföljning på Bild & Form-workshopen vi hade i måndags. Efter det skulle jag egentligen haft Gosungen, men jag skickade sms till hennes mamma och avbokade. Kände att jag helt enkelt inte skulle orka, mådde för jävla dåligt för det. På kvällen kom R, och det kändes skönt att inte vara ensam med eländet. Men jag var nog inget roligt sällskap.

Lördag: dags för Ålandsresa. Mådde aningens bättre på morgonen, men var trött och humöret var väl inte helt på topp. Men det var kul att träffa folket, dvs min kusin Renata och hennes man Magnus, min morbor Kurt och så mina föräldrar… och så jag och R förstås. Kvällen blev ganska lyckad, och vi kom inte alltför sent i säng heller.

Söndag: efter en natt med alldeles för lite sömn (vad förväntade jag mig egentligen, jag kan ju inte ens sova bra hemma i min egen säng) fanns det inte mycket energi för att göra saker. Tog det väl mest lugnt, låg uppe på soldäck i en solstol ett tag. Efter lunch var det dags att packa ner alla saker i bilen och komma av båten. Då hade min energi helt försvunnit, jag var lättirriterad och inte alls på humör. Både jag och R fick dock skjuts hem, det var najs. När jag väl var hemma så var det vila som gällde.

Den veckan fick mig att inse att jag har mina begränsningar, jag kan inte pressa mig för hårt för det straffar sig ganska rejält. När jag börjar avboka saker för att jag inte orkar, och istället ligger hemma i soffan och gråter, då har jag låtit det gå för långt. Jag måste börja lyssna på mig själv och min kropp. När jag märker att det börjar bli jobbigt så måste jag sakta ner och börja prioritera. Jag får inte ta på mig för mycket helt enkelt. Den här veckan verkar bli något lugnare. Skönt nog så är det ingen kör idag, eftersom vi hade Globenrepet i tordags. Får ladda inför söndagen istället, då det är skivinspelning hela dagen. Sen har jag åtagit mig att vara hundvakt i nästan en vecka med start söndag kväll. Det kan väl tyckas dumt eftersom jag just påpekade att jag inte ska ta på mig för mycket. Men nästa vecka i skolan är lugn, det är inget schemalagt alls utan tiden ska ägnas åt att skriva examinationsuppgift. Dessutom ger det mycket mer än vad det tar att ha Micki. Jag kan inte gräva ner mig själv i mina egna tankar för mycket, jag kan inte ligga och göra ingenting i soffan hela dagarna, jag kommer ut och får röra på mig. Förra gången jag var hundvakt märkte jag hur mycket bättre jag mådde när jag var ute och promenerade flera gånger varje dag. Så det är snarare en bonus att få ha honom, inte en börda.

Nu är det dags att sätta fart här, måste få lite gjort innan R dyker upp om nån timme eller så.

*OFF*