Mogis del av stjärnhimlen

Har haft en fantastisk helg. Jobbat fre-sön. I fredags hade jag och Gosungen en härlig eftermiddag och kväll ihop, som avslutades med Singstar tillsammans med hennes mamma, bonuspappa, bonusbror och bonusfarfar. Vi vuxna fick varsitt glas vin – Gosungens bonuspappa tyckte att det var självklart att även assistenten skulle ha, trots att det här var en ”familjekväll”, och jag uppskattar det enormt. Inte vinet i sig, utan att de vid sådana tillfällen ser mig som ”en del av familjen”. De har absolut ingen skyldighet att förse mig med vare sig ätbart eller drickbart i någon form då jag jobbar. Men det har hänt många gånger att de, när de ska äta middag, har sagt ”Vill du också ha? Vi lagade mat så att det skulle räcka till dig med”. Eller som i fredags, att de skulle dricka lite vin och erbjöd även mig ett glas. Att jag självklart skulle vara med och sjunga Singstar. Deras generositet, öppna famn och hjälpsamhet (mamman och bonuspappan hjälpte mig till och med att flytta!) i kombination med den fantastiska person Gosungen är, gör att jag älskar mitt jobb. Jag trivs så bra!

Igår tog jag och Gosungen det ganska lugnt på förmiddagen. Varvade soffa, golv och gåstol i lagom takt. Sedan fick hon lunch och så la jag henne att vila. Under tiden hon låg på övervåningen och vilade satt jag vid köksbordet på undervåningen med en kopp kaffe och en bok. Hann läsa någon sida innan Gosungens mamma bad mig om en tjänst. Hon och Gosungens bonuspappa gifte sig för ett tag sen, och nu var det dags att skriva tackkort till de som närvarat. De hade kort och en kalligrafipenna, och mamman undrade om jag möjligen var duktig på att skriva snyggt?

Jag sa att jag ju kunde försöka, jag tycker ju om att skriva och älskar att pyssla. Så jag skrev lite på ett kladdpapper, och de tyckte det var så snyggt. Jag var väl någorlunda nöjd, men de tyckte det var snyggt och det var huvudsaken. Alltså blev jag sittande med att skriva dryga 20-talet tackkort. Som tur var skulle det inte stå så mycket i varje kort. Bara en mening, och så deras namn. Som tur var hade Gosungen en sådan dag där hon låg länge och vilade, så jag hann skriva färdigt innan hon började tjoa. Hennes mamma och bonuspappa var jätteglada över att jag velat göra dem den här tjänsten, vilket jag inte tyckte var någon stor sak. Bonuspappan sa skämtsamt: ”Tack snälla! Nu får jag väl köpa ut nåt åt dig, för du är väl inte tillräckligt gammal för att köpa själv? Vad ska du ha? Vin? Sprit? Cigg?” Jag skrattade bort det, och sen tänkte jag inte mer på det. Han är liksom den skämtsamma typen, och jag tyckte inte att jag hade gjort så värst mycket egentligen. Skriva ett par kort, liksom…

På eftermiddagen så tog jag och Gosungen bilen och hälsade på hos A. Fikade, Gosungen fick sitta på golvet, vi busade massor. A och Gosungen funkar så grymt bra ihop! Och så är Gosungen lite smått förälskad i A’s tonårsson också ;)

Idag har vi återigen haft en lugn förmiddag. Efter lunch drog vi iväg till A igen. Tog en sväng till Kungens Kurva och shoppade loss (fast jag och Gosungen fönstershoppade bara). Med jämna mellanrum fann jag mig själv ståendes utan sysselsättning. För då hade A helt plötsligt greppat rullstolen med Gosungen i och börjat gå. Så där gick jag bredvid medans min vän skötte mitt jobb ;) Men som sagt så är A fantastisk med Gosungen, och att hon hjälper till är helt frivilligt, jag tror att det är för att hon ska kunna sno åt sig lite egentid med Gosungen ;) Och Gosungen älskar det. Hon slänger en blick åt mitt håll, ropar lite för att kolla så jag hänger med, och sen är det lugnt. Så länge båda två är nöjda, så är jag också nöjd. Jag delar gärna med mig av min lilla favorittjej!

Efter ett par timmar med A drog jag och Gosungen vidare hem till min mamma, där jag lånade hennes skrivare under tiden Gosungen massakrerade en veckotidning. Sen fick vi middag, och Gosungen åt som en häst. Jag överdriver inte om jag säger att hon åt minst lika mycket som jag! Efter maten roade sig mamma och Gosungen med att snurra grytlappar, och jag fick en stund för mig själv. Utnyttjade tiden till att gå på toa och sedan ta en cigg på balkongen. Det är så skönt att Gosungen accepterar att jag går iväg lite. Jag älskar henne, och jag älskar att umgås med henne, men det blir ganska påfrestande om man ska sitta som en klisterlapp vid hennes sida hela tiden. Så någon minuts paus här och där (oftast pratar jag och Gosungen under tiden, men jag får möjlighet att göra mig en kopp kaffe, gå på toa eller vad det nu kan vara) gör väldigt mycket. Då snabbtankar jag ny energi för ytterligare en stunds lek.

Att leka med Gosungen blir ganska intensivt. Om man lyssnar på konversationen oss emellan när vi leker, så låter det ungefär som om man leker med vilket barn som helst. Men skillnaden är att Gosungen behöver otroligt mycket assistans i sin lek. För att ta ett exempel: Duplo. Leker man med ett ”friskt” barn som vill bygga ett torn av Duplo så tar barnet en kloss och sätter ihop den med en annan kloss. Tar en ny kloss och bygger vidare med de andra klossarna. Och så vidare. En vuxens roll i leken kan då vara att ge förslag på var nästa kloss ska sitta, hjälpa till att hålla i tornet etc.

Med Gosungen ser det annorlunda ut. Hon har svårt att greppa klossarna (trots att de är stora och greppvänliga), och hon kan inte sätta ihop två klossar med varandra. Alltså ger hon klossarna, en och en, till mig. Jag håller klossen som ska placeras på redan ihopbyggda klossar, och frågar Gosungen var hon vill att jag ska sätta den. Jag flyttar runt den mellan de möjliga ställena, och frågar Gosungen om hon vill ha den där? Eller där? Eller där? Gosungen svarar ”nä” om hon inte vill ha den där, och ”mmm” om hon vill ha den där. Samtidigt som jag agerar byggare måste jag se till att de lösa klossarna ligger inom Gosungens räckvidd, och på ett sådant sätt att hon kan greppa dem. Ligger de för långt bort kan hon inte själv gå och hämta dem. Och om de ligger ”fel” kan hon inte vända dem så att det blir lättare att greppa. Och så vidare. Det kräver mycket engagemang och uppmärksamhet från min sida. Och frågor, frågor, frågor. Plus att jag måste vara beredd på att rätta till Gosungens sittställning, att ta emot henne om hon välter…  Det är jätteroligt att leka med Gosungen, tro inget annat, men det tar enormt med energi.

Nåväl. När jag och Gosungen kom tillbaka hem till henne efter vår lilla turné idag var klockan så mycket att det var dags att göra henne i ordning för natten. Eftersom resten av familjen inte hade avslutat middagen, så tog vi hissen upp till Gosungens rum för att göra henne i ordning där (vanligtvis gör vi det i soffan). Då fick familjen äta ifred, och Gosungen fick möjlighet att varva ner lite i lugn och ro. Efter blöjbyte och pyjamaspåklädning tog vi med oss tandborste, filt och napp och knallade ner till resten av familjen igen. Lämnade över Gosungen till hennes mamma, eftersom klockan var såpass mycket att mitt arbetspass var slut och det var dags för mig att åka hem.

Men så sa Gosungens mamma: ”Du… på köksbänken därborta finns det en sak till dig. Hämta den och ta med den hem, det är ett tack för att du var så snäll och hjälpte oss med korten”. Jag gick bort till köksbänken och insåg att bonuspappan inte alls skämtade igår.

För där stod en flaska vin.

Mamman tyckte jag skulle korka upp den redan ikväll, men jag sparar den till ett senare tillfälle. Den ska njutas av. Det är nämligen ett väldigt gott vin, inte svindyrt men heller inte särskilt billigt.

Och just det. Igår fick jag en golvlampa också. Och lite kläder.

Jag har det rätt bra ändå!

Ja, nu äntligen är det klart. Som jag har längtat. För ett år sedan, vid den här tiden, packade jag mina saker och lämnade min lägenhet. För att bo ”ett litet tag” hos mamma. Det ”lilla taget” blev ett ganska långt tag, mitt mående har gått upp och ner under den tiden, och ett tag trodde jag att jag aldrig skulle komma tillbaka hit. Såg lägenheten glida mig ur händerna.

Men så hände något. Min katastrofala ekonomi vände helt plötsligt och blev riktigt okej. Inte jättebra, men såpass bra att jag skulle klara alla utgifter som kommer när man bor själv. Och så hittade R sin lägenhet i samma veva. En lägenhet där han vill bo, som ligger på ”rätt” sida av stan för hans del. En lägenhet han har budat på, och som i skrivande stund ännu inte är hans, men hans bud är högst än så länge, och det lutar åt att han får den. Blir det så, är det inflyttning för honom i mitten av oktober.

Var bor han nu då, undrar kanske någon. Ja, eftersom jag sagt att jag ville flytta tillbaka innan min födelsedag så var han ju ”tvungen” att flytta ut. Så nu gör han som jag gjort det senaste året, och bor hos mamma. Sin mamma alltså, inte min. Hade det varit ett tidigare inflyttningsdatum för honom, säg i slutet av augusti eller början av september, hade han bott kvar här fram tills dess. Några veckor tyckte vi att vi kunde samsas under samma tak. Men nu när det handlar om flera månader, så känns det inte så aktuellt. Risken är att vi skulle gå varandra på nerverna och förstöra vår fina vänskap. Mycket dumt. Alltså bor han hos sin mamma nu ett tag.

Och jag är äntligen tillbaka i min lägenhet. Ett års exil är över. Har nog ännu inte riktigt förstått att jag är hemma igen. Men jag börjar få ordning här, fått saker på plats där jag vill ha dem. I princip bara mina möbler. R har fortfarande bokhyllor, köksbord/stolar och en säng kvar här. De möblerna får stå här tills han flyttar till sin nya lägenhet. Bara onödigt att flytta dem nu och inte veta var han ska förvara dem. De står ju knappast i vägen här, och dessutom har jag ju haft mina möbler ståendes här under tiden jag har bott på annat håll.

Ikväll ska jag göra ett ryck och få sovrummet klart. Vill ha det klart till helgen då jag har Gosungen boendes här från fredag till söndag. Min jobbhelg, plus barnvakt. Och även om jag kan sova i soffan nu, så blir det liiite trångt om både jag och Gosungen ska sova i den. Tanken är att hon ska få ”eget rum”, dvs att hon sover i sovrummet och jag i soffan. Tror det blir lugnast nätter på det viset. Jag kan sova lugnt (Gosungen har många ljud för sig på nätterna), och hon kan sova lugnt (hon slipper mig springandes in och ut ur sovrummet).

Och eftersom jag jobbar till 17 imorgon och sedan åker hem till mamma för middag och lån av bil (hennes grannes) så kommer jag hem sent och lär vara trött. På torsdag jobbar jag dubbelt – förskola mellan 7.30-14.15 och sen direkt till Gosungen för att jobba 15-20. Hemma runt 22 = försent att röja. Och på fredag är det också dubbelt – förskola 8-14.15 och sen till Gosungen. Och när jag åker därifrån har jag Gosungen med mig. Alltså vill jag få det klart ikväll. Så kanske jag kan få sova i en riktig säng inatt! Soffan är förvisso förbaskat skön, men det känns fånigt att ha ett sovrum och inte använda det… ;)

Nej, nu ska jag vira in mig i en filt på ovan nämnda soffa, och glo lite på Allsången innan det är röjardags.

Men nu vet ni i alla fall att jag är på plats i min ”nya” lägenhet! ;) Puss på er!

Ja, imorgon är det jobb igen. Jobbar ons-fre den här veckan. Fick sms imorse med förfrågan om jag kunde jobba lite fler timmar än vad som var bestämt från början, och det går så bra så! På fredag innebär det till och med heldag, det är najs.

På torsdag kväll kommer mamma hem också. Hon har varit i Skellefteå nu i en vecka. Har varit skönt att få vara lite ensam, men det ska bli kul att träffa henne igen. Lustigt nog vänjer man sig vid att inte vara ensam, hon är ju oftast hemma när jag vaknar, hemma när jag går till jobbet, hemma när jag kommer hem från jobbet, hemma när jag går och lägger mig. Visst är hon ute och gör saker, men oftast är ju det på dagtid när jag inte är hemma. Så för mig känns det som att hon ”alltid” är hemma.

Dessutom är det här hennes lägenhet. Hennes saker, hennes möbler. Så det är liksom naturligt att hon är här. När hon inte är det känns det lite ensamt. Bor jag i min lägenhet så är det en annan sak. Där ”ska” det inte vara någon annan. Eller ja, sist jag bodde där var det med R, men nu när jag flyttar tillbaka så är jag mentalt inställd på att det är JAG och ingen annan som ska bo där. Förutom djuren förstås. Och nu är det inte lång tid kvar! Fortfarande inget klart datum, men det lutar åt att det blir redan i juli. R har hittat några intressanta lägenheter, så nu kan det gå fort. Han har som mål att hitta en lägenhet under sin semester, dvs under de närmaste typ fyra veckorna. Och han vill flytta medan han fortfarande har semester, för att slippa stressa in allt under en helg.

Och jag står stand-by och kan flytta in i princip på studs. Får jag veta typ två dagar i förväg har jag gott om tid på mig att packa mina saker. Fast jag lär ju få veta så fort han har köpt en lägenhet och har ett inflyttningsdatum på den. Med en bostadsrätt kan det ju bli vilka dagar som helst i månaden, behöver inte vara vid ett månadsskifte som det är på hyresrätter. Och eftersom jag också kan flytta vilken dag som helst, så är det ju en fördel för honom, det blir inga dubbla kostnader.

Har funderat på att köpa flyttkartonger också och ha här hemma så jag är redo att börja packa (och kanske kan börja packa sånt jag ändå inte använder nu). Men så var jag ju hemma hos J & P på midsommar, och såg deras gigantiska lager av flyttkartonger som de har under trappan. Patrik sa dessutom att de vill bli av med dem, så där har jag ju en chans att få tag på ett par stycken! Behöver knappast ALLA de har där, det var minst 50 stycken, men kanske fem-sex eller så. Egentligen räcker det nog med tre-fyra, men hellre en eller ett par extra kartonger, så kan man packa mindre i varje. Kläder packar jag i sopsäckar.

Det börjar verkligen pirra lite nu när jag inser att det faktiskt snart ÄR dags att flytta tillbaka! Det har liksom legat så långt borta hela tiden. Ett tag kändes det som att jag skulle bo kvar hos mamma resten av livet. Nog för att jag älskar mamma, men jag vill inte bo med henne SÅ länge! Det räcker med de knappt 11 månaderna jag har bott här. Jag trivs, och jag tycker det är helt ok att bo med henne, men jag längtar efter mitt eget. Det har jag gjort sen dag ett här, men ännu mer nu när jag vet att det inte är mer än kanske en månad kvar. Vi får se om jag hinner bo här ett år totalt, eller om det blir flytt innan. Vad som helst kan hända :)

Nej, nu är det nog snart dags att försöka sova lite, så jag orkar jobba imorgon. Min sömn har varit en katastrof de senaste nätterna. Sov inte på drygt 1,5 dygn, sen kunde jag knappast sova igår natt heller. Somnade väl framåt två eller så, och sen sov jag jätteskumt hela natten. Sov länge sen idag, hade så svårt att vakna när jag väl hade somnat ordentligt. Så det kan nog bli knepigt att somna nu också. Men jag ska försöka! I värsta fall får jag ta en sömntablett.

Puss på er! Och glöm inte att kommentera :)

090529:

Avslutningsfest med Haningekören. Mamma och B spexade med en duett, och såhär fin var hon då ;)

090605:

Gick förbi en bil där denna fina "bot" satt på framrutan.

090612:

En helt underbar skylt! Visst blir man lite sugen på flafel, humos och nöt kött? :)

Har jobbat två pass med Gosungen nu. Älsklingsungen! Har saknat henne nåt otroligt de här 4 månaderna jag har varit sjukskriven. Frågade henne i söndags om hon hade saknat mig – gissa vad ungen svarar?! ”NÄÄÄÄ!”, följt av ett gapskratt. Med andra ord är allt precis som vanligt med henne ;) Jag anade att hon hade lärt sig nya saker sen sist, och visst har hon det! När jag träffade henne senast, i september, kunde hon nätt och jämnt sitta själv utan stöd. Nu sitter hon LÄNGE! Och det är bland det roligaste hon vet – så roligt att hon ratar i princip alla andra förslag man ger henne. Sitta på golvet ska det vara!

Jag älskar verkligen mitt jobb! Att få umgås med Gosungen är en så fantastisk möjlighet jag har fått. Varje nytt jobbpass är en upplevelse. Vi skrattar, busar och har ROLIGT helt enkelt. Visst har hon dagar som är mindre bra, där det mest är gnäll, gråt och tandagnisslan, men de är sällsynta. Under de 4 åren jag har jobbat med henne (vi har jubileum nästa helg!) går de dagarna i princip att räkna på en hand. Då räknar jag naturligtvis bort ”inskolningsperioden” den första tiden när hon skrek så fort hon såg mig ;)

Imorgon blir det fullt upp. Dels fyller mamma år, och hon ska såklart uppvaktas. På kvällen har A bjudit med mig på Körslaget, dit hon har fått biljetter. Så imorgon blir det till att gå upp tidigt och överraska mamma med kaffe på sängen (hon läser inte här vad jag vet, så jag kan ju avslöja det, hehe), samt present såklart. Hon har inte sagt vad hon önskar sig, däremot har hon pratat länge om att hon vill ha en ny skurmopp och en ny hink. Så jag har knåpat ihop ett litet presentkort, som ger henne ett valfritt skurset! Bild kommer såklart på scrappingsidan.

Det går även framåt vad gäller mitt andra jobb. Har fått de papper som är nödvändiga för att jag ska få börja jobba där, och mitt telefonnummer är uppskrivet i vikariepärmen. Har fått frågan om hur tidigt de får ringa mig på morgnarna om det krisar, och jag har sagt att det bara är att ringa närsomhelst. Oavsett när de ringer så lär jag ju ligga och sova, men vakna ska man göra någongång, och ett sånt samtal är ju bara trevligt att vakna till! Så jag hoppas att de ringer mig någondag nästa vecka, är SÅ sugen på att komma igång och jobba ”på riktigt”.

Att jobba med Gosungen är förvisso även det ett riktigt jobb, men jag jobbar ju inte heltid med henne. Önskar att jag kunde jobba mer där, men det är ju tyvärr inte jag som styr över hur assistanstimmarna fördelas mellan assistenterna. Jag hade gärna jobbat mycket mer än de timmar jag får! Men att då kunna komplettera det med ytterligare ett jobb gör ju att jag får en inkomst att tala om. Och det är precis vad jag behöver. Jag har gått back nästan varenda månad nu sen separationen. Det känns inte bra att behöva leva på andra för att överleva. Jag tycker inte om att vara en parasit. Jag vill klara mig själv! Och nu verkar det som att jag har möjlighet att ÄNTLIGEN göra det också.

Nu ska jag ta mig lite kvällsfika, en cigg och sen blir det snart sängen, så jag orkar upp imorgon! Och ni  som läser – ni har väl inte glömt bort gästboken? Det ekar lite tomt därinne… ;) Puss på er!

Dagen idag har varit en grå, trist och regnig dag. Började med två timmars bussresa ut till Björnö naturreservat, där vi skulle ha basgruppsdag. Vi var hela sju (!) stycken som orkade ta oss dit. Det vill säga knappt halva gruppen… Jag ångrar lite i efterhand att jag sällade mig till dem som var där, för det har varit en totalt meningslös dag! Vi skulle ha en liten exkursion och jämföra djur- och växtlivet i två vikar. Det innebar att vi klampade runt med vadarstövlar en stund och håvade på måfå, eller kikade på bottenslammet med en vattenkikare (man såg ingenting, för det var så grumligt). Sen filtrerade vi vatten på båda ställena också för att se om det var nån skillnad på mängden alger. Yay. Hela kalaset var över på knappa två timmar, och då hade vi hunnit fika/luncha en timme också…. Vad lärde vi oss av det? Typ INGENTING. Kul.

För att lätta upp min egen sinnesstämning åkte jag och shoppade ett par nya skor. Ett par röda tygskor, äntligen nåt att ha på fötterna som man kan ha utan att svettas ihjäl. Ok, jag köpte nya skor för typ två månader sen, men det är lite mer ”finskor”. Det här är vardagsskor. Jättesköna, och fina.

För att summera dagen så har den varit meningslös, men ångesten har varit mindre. Det var iofs skitjobbigt att åka buss imorse, och jag var inte riktigt på humör för att vara social och prata, men det gick faktiskt ganska hyfsat ändå. Att jag sedan fick skjuts tillbaka till Slussen var helt underbart. Det tog en knapp halvtimme istället för en timme! Och jag slapp ångestträngas med en massa pensionärer och barn.

Nu ska jag nog fixa lite mat och kaffe här. Är än så länge ensam hemma, mamma är i stan med folket från Österrike. De skulle visst gå på Vasamuséet, och sådär. Göra Stockholm helt enkelt. Vet inte om de kommer hem till middag, men jag äter hellre ensam i vilket fall som helst känner jag. Var bara tvungen att skriva några rader här först. Ska nog försöka bättra mig och skriva om inte varje dag, så åtminstone några gånger i veckan. Bara för att ha en rutin att hålla fast vid, liksom. Började med att byta design på bloggen och hoppas att det kan inspirera mig.

Men nu, mat.

*off*

Jag är verkligen helt usel på att skriva här. Men jag orkar helt enkelt inte. Den energin jag har går till annat, som prioriteras högre. Här är iaf ett livstecken. Iofs, många pratar jag med på nätet nästan dagligen, så ni vet ju hur läget är.

Just nu har jag gömt mig lite. Är hemma hos mamma, som vanligt på måndagar. Men idag är en gammal klasskompis från Österrike här och hälsar på med sin man, och pappa är här också. Jag orkar bara inte med att vara social idag. Ärligt talat orkar jag inte mycket alls idag. Kom inte ens upp ur sängen imorse. Det var helt kört. Vaknade med yrsel, huvudvärk och ångest, ingen bra kombination när man ska iväg till skolan. Så det blev till att anmäla frånvaro. Fick ångest av det också, såklart. Hur jag än gör så mår jag dåligt, liksom. Skit.

Efter många om och men kom jag iaf iväg mot Handen. Fixade morsdagspresent i efterskott till mamma. En fin blomma och två flaskor vin. Hon blev glad, och då mådde jag lite bättre. Sen påminde hon mig om att det var idag besöket från Österrike skulle komma, och då sjönk humöret igen. Vilken dag som helst utom idag skulle ha gått bra. Men idag ORKAR jag bara inte.

Kom iväg på kören sen dock. Det hjälpte lite att få sjunga, men jag kände inget riktigt engagemang idag. Nu är jag hemkommen därifrån, och här sitter jag. Typ.

I helgen var jag och R i Värmland och hälsade på min kusin med familj. Fick se nytillskottet Anton, som blir en månad idag. Och storebror Oscar har verkligen blivit stor sen jag såg honom sist! Kolla in gullungarna:

Igår var jag och R på inflyttningsfest hos min kompis Angelica. Hennes första egna lägenhet, fin var den! När vi kom var det rätt lugnt, inte så mycket folk där. Bara några av hennes gamla klasskompisar, och dem har jag sett sen de var små typ. :) Sen dök det upp fler och fler, och det började bli lite mer fart. Jag satt nöjd och glad i soffan och spanade runt på folk. Kände typ inte en människa som dök upp sen. :)
Framåt 23.30 tyckte Angelica att det var dåligt drag på festen (trots glaskross och sånt skoj), så då drog vi vidare till O’Learys istället. Där har jag inte varit sen studenten typ, och det är 6 år sen… hrm.. tiden går fort! Jag och R var kvar till 01.45 typ, sen blev vi trötta och gick hem till mamma och sov.

Vaknade imorse och kände mig helt varm och äcklig. Gick upp på toa och då kändes det bättre. Sen när jag gick tillbaka in till sängen så kom samma känsla igen. Så kom jag på att det måste vara för att det var så kvavt i rummet. Öppnade fönstret och då blev det bättre. Låg och gosade med R ett tag innan vi masade oss upp. Åt lite frukost (vilket innebar en halv mugg te för min del, magen var inte alls på humör), sen åkte R hem.

Jag och mamma åkte in till stan med grannbarnen Sofie och Katarina, skulle gå och se Madagaskar med dem på bio. Tjejerna var förväntansfulla och hade svårt att sitta still. På Sofie gick munnen utan uppehåll hela vägen. :) Insåg att jag ser dem för sällan och saknar det, de är ju så söta. Sofie hade jag som dagbarn en sommar när hon var ett år gammal, och hennes uppväxt har jag verkligen följt på nära håll, ända tills för fyra-fem år sen. Då flyttade jag hemifrån, till Borlänge. Det var några månader efter att Katarina föddes, så henne har jag inte samma nära relation till. Jag har ju visserligen varit hemma i min barndoms hemort då och då, men det hann hända så mycket från gång till gång. Jag får passa på nu när jag ändå är hos mamma jämt och ständigt.
Filmen uppskattades av barnen, mamma tyckte den var okej och jag gillade den. Det var en hel del bra skämt och roliga scener. Helt klart en film jag skulle kunna se igen. Dock vill jag nog se den med engelskt tal, nu såg vi med svenskt tal för barnens skull.

Efteråt skulle vi egentligen ha gått och ätit nåt, men alla var så mätta på popcorn så vi hoppade över det. Mamma åkte hem med barnen, och jag åkte hem till mig. Skönt att vara här igen. Den senaste veckan har jag mest tillbringat hos mamma.
Måndag: hade Gosungen hela kvällen
Tisdag: Haningekören, var hos mamma och sov kvar
Onsdag: hade Gosungen
Torsdag: åkte till mamma för att lämna en bok, blev kvar över natten
Fredag: var på VFU och åkte sen tillbaka till mamma för att gå på konsert, sov kvar
Lördag: åkte hem en sväng för att mata djuren, hämta kläder och fixa lite, åkte sen tillbaka till mamma och gick på fest, sov hos mamma
Söndag: äntligen hemma!

Den här veckan som kommer trodde jag skulle bli lugnare, men så kollade jag upp vad som står på schemat:
Måndag: vfu, sen ska jag till mamma och äta middag och sjunga med S, sen är det kör
Tisdag: vfu, sen är det sista gången på gruppen och så är det Haningekören
Onsdag: vfu, och sen har jag Gosungen på kvällen
Torsdag: egentligen vfu, men eftersom jag ska sjunga med S på hennes mormors begravning som är mitt på dagen i Södertälje så hinner jag inte till Nacka varken på morgonen eller eftermiddagen
Fredag: sista dagen på vfu för den här terminen, sen har jag Gosungen på kvällen
Lördag: har Gosungen hela dagen eftersom hennes mamma skulle iväg nånstans
Söndag: adventskonserter både med AcQuire och Haningekören

Bäst att jag försöker hoppa i säng tidigt ikväll så jag orkar med. Men känner jag mig själv rätt så lär det väl inte funka så bra den här veckan heller, med sömn och så….

Glad att jag inte är bakis idag iaf. Alltid nåt.

*OFF*

Det har varit mycket den här veckan. Jag fattar inte att jag orkar stressa så ändå.
Eller, det gör jag inte (orkar alltså), men lik förbannat lyssnar jag inte på kroppen och tar det lugnt.
I måndags var det först VFU, sen hämtade jag Gosungen på dagis och så hade jag henne ända till 1-tiden. Hennes mamma var ute på nåt grejs så jag var barnvakt. Fick en trevlig slant för det, och det sitter inte fel i min studentekonomi. Det blev dock inte mycket sömn den natten sen, eftersom jag skulle åka hem därifrån också. Var hemma i Sollentuna vid 2.15 typ, sen tog det ett tag innan jag kunde somna, så jag kanske fick tre timmars sömn eller så.

Tisdag var det VFU igen, sen iväg till Sollentuna på gruppen. Näst sista gången, jättetrist faktiskt. Även om det har varit motigt och känts som pest och pina att gå dit varje gång så har det känts bra när jag väl är där. Jag behöver den här kontakten helt enkelt. Och det har liksom blivit en vana att gå dit varje tisdag. Jag som är så plikttrogen är den enda som har varit på alla sessioner. De andra har varit borta ibland av olika orsaker, men jag sitter troget där varenda vecka. En gång var jag till och med ensam där, men det blev faktiskt bra det med.
Efter gruppen så var det iväg till Handen och äta lite hos mamma. Sen iväg till Haningekören och sjunga lite. Det gick sisådär, halsen var inte alls med på noterna. Jävla förkylning! Men det var iaf skönt att vara tillbaka bland sopranerna igen, efter mitt lilla gästspel bland tenorerna. Nästa termin kommer jag bli fullvärdig medlem i kören också. Den här terminen och delar av förra terminen har jag varit med och stöttat där jag behövs, för kören var väldigt liten när mamma började där för ett år sen, tror de var 12-13 pers nånting. Nu är det ungefär 35 medlemmar, så jag behövs inte som stöd, men både jag och andra i kören vill att jag ska fortsätta. Så då gör jag det! Skillnaden då är ju att jag får betala terminsavgift, vilket jag har sluppit hittills. Men, men… det är ju inga hutlösa summor man ska betala så det ska gå bra. Januari är dessutom en bra månad för såna utgifter. Både lön från jobbet i jul och massa pengar från csn.

Onsdag var det VFU igen. Hade sovit riktigt uselt natten innan, blev väl kanske 4 timmars sömn eller så. Efter det var det dags att hämta Gosungen på dagis och ha henne i 2,5 timme. Hon är så mysig. Dock var hon lite avslagen, och på dagis sa de att hon hade varit så där med, plus att hon kändes lite varm. Så jag tempade henne och hon hade 37,7. Inte konstigt att hon var lite hängig och inte riktigt ville äta! Men vi fick en mysig eftermiddag ihop ändå, hon var glad iaf. Gullunge!

Torsdag, VFU igen. Var ute i ”Indianskogen” med barnen hela dagen. Jag mådde illa som fan på morgonen efter att jag hade druckit en flaska juice på vägen till Nacka. Fick inte i mig nån frukost eller nåt sen när jag kom fram. Lunch lagade vi i skogen, och då fick jag i mig två små hamburgare i tunnbröd. Inte mycket mat. Men såklart så satte illamåendet fart igen. Jag börjar bli trött på det. Åkte hem till mamma efteråt och lämnade en bok som skulle tillbaka till bibblan. Sen gick vi en sväng i centrum och fönstershoppade lite. På kvällen skulle jag egentligen ha träffat Rikard, men han mådde inte bra så vi ställde in det. Iofs var det ganska skönt, för jag var inte så vansinnit pigg heller och fick en kväll för mig själv. Kunde för övrigt inte få i mig middag förräns vid 21 heller, mådde för illa innan. Det är väl inte normalt att det går typ 6 timmar mellan frukost (som bestod av juice) och lunch, och sen typ 8 timmar mellan lunch och middag? Alltså utan att man är hungrig däremellan. Men jag tror att jag är nervös för gastroskopin och att det är därför magen krånglar som fan nu igen. För det var ungefär i samma veva som jag fick samtalet från Ersta som magen satte igång. Hoppas det blir bättre när jag har fått undersökningen gjord.

Idag har jag varit i Nacka igen, på VFU. Har gjort ett målarexperiment med barnen som ska ligga till grund för min examinationsuppgift. De blandade pulverfärg med vatten för att se vad som hände och vad man kunde göra med det. Det blev riktigt intressant! Och barnen hade jätteroligt. Ska fortsätta med det på måndag, alla barn hann inte göra idag.

Nu sitter jag hemma hos mamma och bara slappar, njuter av att det ÄNTLIGEN är helg. Om två timmar ska jag på AcQuires orkesterkonsert, den jag valde att hoppa över eftersom jag inte riktigt orkade. Tur att det var den jag valde, för jag hade i vilket fall som helst inte kunnat sjunga idag. Halsen är alldeles för kass för det. Jag har inte ont direkt, men rösten bär inte.

Känns viktigare då att ha en fungerande röst på torsdag. S har nämligen bett mig att sjunga med henne på hennes mormors begravning. Och självklart ställer jag upp. Vi ska sjunga ”Dagen är nära” och ”Stilla ro och nära” (den sistnämnda av Åsa Jinder). Båda har jag sjungit innan, Stilla ro har hon tagit AcQuire-arret av. Iofs ska jag lägga altstämma på, så jag måste lära in den. Har bara sjungit sopran förut, men kan ju texten iaf. På Dagen är nära så har jag för mig att jag har sjungit en andrastämma innan, men jag vet inte riktigt vad det är för arr hon har så det är inte säkert att det är just den jag har sjungit. Men det lär inte vara så svårt att lära in den heller. Har ju satt en andrastämma en gång som komponerades fram ca två timmar före ett bröllop. :)

Nej, nu har jag inget mer att skriva om för tillfället. Borde nog försöka vila lite innan jag knallar iväg till konserten.

*OFF*