Idag har jag äntligen tagit mig i kragen och skickat iväg mail till skolan. Jag har tre kursmoment kvar att komplettera innan jag kan få ut min examen, och nu har jag dragit på det tillräckligt länge. Tre mail till kursansvariga eller liknande är nu skickade, och jag kan bara vänta på svar för att få reda på vilka möjligheter jag har att göra mina kompletteringar nu under våren.

När jag kollade upp hur mycket jag faktiskt hade kvar att komplettera så blev jag glad över att se att av de kompletteringar jag gav mig på förra våren, så är jag godkänd på två. Det känns bra, och är två steg närmare examen. Jag har även fått betyg på senaste kursen jag läste, Konfliktbearbetning genom dynamisk pedagogik, och där är jag också godkänd. Med andra ord finns det hopp för mig :)

Dessutom har jag skrivit ut ett studieintyg som ska med till mitt nästa möte på Arbetsförmedlingen. Det är dags att göra upp en individuell arbetsplan, och då måste jag ha med mig intyg på vad jag sysslat med sen sist jag anmälde mig arbetslös. Jag är ju inte HELT arbetslös nu, och är inte heller anmäld som det, men jag går inte runt ekonomiskt på de jobbtimmar jag har för tillfället. Och målet är ju att hitta ett heltidsjobb för att slippa flänga runt hit och dit, några dagar här, några dagar där… Jobbet med Zarah kommer jag inte släppa oavsett, men från och med 1 mars är jag bara schemalagd en helg i månaden. På så vis ger jag inte upp henne helt, och det ger mig också möjlighet att jobba heltid med annat.

Rensade även i min garderob, och plockade ur sådant som är för stort eller som jag aldrig använder. La de kläderna i en stor kasse som ska med hem till mamma. Hon får kika om det är något där hon vill ha, och i så fall får hon ta det. Är det något hon inte vill ha så kommer det lämnas till Myrorna. Det är absolut inget fel på kläderna, men mamma och jag har inte riktigt samma smak när det gäller kläder. Dock är det här ganska ”alldagliga” kläder som jag tror att mamma skulle kunna tänka sig att använda. Men vi får väl se, det är hon som väljer :)

Om en stund ska jag hoppa in i duschen, sedan bär det i vanlig ordning iväg hem till mamma för middag. Måndagstradition! Ikväll är det kör, och det ska bli kul. Just ikväll är det lite speciellt, dels har vi årsmöte där jag hoppas få ytterligare ett års förtroende som ordförande. Dels kommer Åsa Jinder och hälsar på, och sjunger med oss. Anledningen till hennes besök är att vår körledare har ett notförlag, där han bland annat gett ut arr (arrangemang) av just Åsas låtar. Eftersom det krävs tillstånd av kompositören (eller den som har rättigheterna till låten) för att få ge ut ett arr så har körledaren och Åsa tidigare haft en del kontakt så att allt ska bli korrekt. För ett tag sen hörde hon av sig till körledaren och bad om enkla komparr på några av sina låtar, som hon ska använda under sin kommande turné. Förra måndagen fick vi testa dessa arr, för att han skulle få höra om de funkade (det kan se bra ut på papperet, men ändå låta konstigt, därför testar han alltid arren med någon av sina körer innan han ger ut dem). Ikväll kommer då Åsa för att testa dem tillsammans med oss. Dels får vi höra hur det låter med melodistämma till, dels får hon tycka till om kompstämmorna, om hon tycker de verkar bra. Med hennes godkännande kan körledaren sedan trycka noterna. Det är alltså en ganska lång och ibland rätt invecklad process att ge ut ett arr av en eller flera låtar. En del låtskrivare/rättighetsinnehavare tycker till mer än andra… ;)

Förresten, apropå det jag vanligtvis skriver om i den här bloggen, så har jag gått ner ytterligare i vikt… dagens vikt är 77,4 kg. Och detta trots att jag precis inlett månadens lingonvecka! Brukar alltid gå upp ett eller ett par kilo i vikt under dessa perioder, men tydligen inte den här gången… ibland förstår jag mig inte på min kropp, men nu tackar jag och tar emot ;)

Startvikt: 93,8 kg (090928) (BMI 35,7)

Nuvarande vikt: 77,4 kg (100308) (BMI 29,5)

Totalt: -16,4 kg

Kvar till nästa delmål  (under 75 kg = 74,9 kg): 2,5 kg (planerar att uppnå detta senast till nästa dietistbesök 21/4)

Kvar till delmål 2 (under 70 kg = 69,9 kg): 7,5 kg

Kvar till slutmålet (62 kg): 15,4 kg

Jag tänkte att jag för första gången ska försöka mig på att sammanfatta året som gått. 2009 har varit ett år fyllt av både positivt och negativt, och jag har ännu inte riktigt bestämt mig för om jag ska se det som ett bra år, ett dåligt år eller ett ok år. Det har iaf varit bra mycket bättre än 2008, så mycket vet jag! Men nu kör vi:

Januari:
En av årets allra första dagar hade jag och Katta en liten möhippa för henne. Vi gick på bio och åt en bit mat efteråt. Precis hennes stil, hon är inte den som vill ha något storstilat och jätteavancerat. Hon var nöjd med vår lilla tjejkväll (vi hade inte varit ute tillsammans på det sättet sen innan hon fick barn!) och då var jag också nöjd.

Den 10 januari var det så dags. Katta och Bayern vigdes till man och hustru, och det blev precis så vackert som vi ville. Jösses vad vi kämpade för att få allt klart i tid. Men det var det värt! Jag är glad att jag fick vara en del av alltihop mer än som ”bara” gäst.

Något annat roligt som hände i januari var att min fyra månader långa sjukskrivning, efter handoperationerna, äntligen var tillända. Jag jobbade dels med Zarah, men började även springvikariera på några olika förskolor. Och min katastrofala ekonomi var helt plötsligt inte lika katastrofal längre.

Dessutom fyllde mamma år i slutet av januari, konstigt nog blir hon bara yngre och yngre varje år?

Februari:
I februari var det pappas födelsedag. Den tredje födelsedagen utan honom. Men den här gången blev det en väldigt speciell sådan, eftersom jag och min systerson åkte och hälsade på honom vid minnesplatsen. Systersonen fick äntligen svar på alla sina frågor, och med det ett lugn han inte haft innan. Det var ett fantastiskt fint sätt att fira pappas/morfars födelsedag på för oss två. Ett minne jag alltid kommer bära med mig.

Dessutom hade jag och Zarah fyraårsjubileum i början av månaden. Tänk att jag jobbat med henne i fyra fantastiska år!
Mars:
Den här månaden innehöll också ett antal födelsedagskalas. I början av månaden hade Zarah och hennes mamma gemensamt kalas, lilla skitungen fyllde hela 6 år!

I slutet av månaden var det Eriks tur att ha kalas, han fyllde 3 år och blev stora killen. Fick ost i födelsedagspresent och sprack nästan av lycka över det.
April:
I april åkte jag till Norrköping och var Buzzador. Jobbade som crew under inspelningen av programmet Ystad-Haparanda, där Gert Fylking och Robban Aschberg gick just den sträckan, till förmån för Cancerfonden – och främst forskning kring prostatacancer. Då det var den sjukdomen som tog min pappa ifrån mig kändes det bara så rätt att åka de 16 milen enkel resa. Och det var en upplevelse!

Den här månaden började också mina problem med magen. Jag var illamående och orkeslös, och förstod inte varför. Det ville inte riktigt ge med sig, och till slut fick jag åtminstone en diagnos – en envis magsjuka. Problemen hängde dock kvar ganska länge, men med lite medicin i kroppen kunde jag fungera någorlunda normalt.

Var hundvakt åt fantastiska Micki också. Det är så roligt att jag får låna honom då och då, det är verkligen världens bästa hund. Den enda hunden jag känner som dessutom faktiskt kramas!
Maj:
Den här månaden tog jag upp mina studier igen, för första gången på 1,5 år. Började kompletteringsplugga och skrev ett antal tentor och examinationer.

Det var också en körfestival i Nynäshamn, tillsammans med Georg Riedel och Stefan Nilsson, samt flera andra körer. Det var en rolig upplevelse, men många av (de mindre bra) sångerna plågade oss länge efteråt…

Malva firade sin ettårsdag, och jag insåg hur fort tiden går. Det var ju nyss som Katta suckade över att hon aldrig ville komma ut…

I maj tog jag även steget och kapade av mig det mesta av håret. Blev korthårig för första gången på tio år, och trivdes alldeles utmärkt med det.
Juni:
Var återigen hundvakt åt Micki, och njöt av att få spendera tid tillsammans med honom.

Midsommar firades traditionsenligt hos Jennifer och Patrik, och det var lika trevligt som alltid. Det enda vi hade kunnat vara utan var regnet som envisades med att vräka ner just när vi skulle gå bort till stången. Men förutom det var det en mycket mysig tillställning.
Juli:
Den här månaden hände något stort. Jag och Rikard skrev om kontraktet på lägenheten, så att den från och med 1 augusti bara stod på mig. Jag var för första gången någonsin ensam hyresgäst på ett förstahandskontrakt i Stockholms län. En underbar känsla!

Mamma och jag åkte på kryssning, och hade mamma-dotter-tid. Jag älskar att göra såna här saker med min mamma!

Dessutom blev jag blondin igen, även det för första gången på ungefär tio år…
Augusti:
ÄNTLIGEN flyttade jag tillbaka till min lägenhet, efter nästan exakt ett år i exil. Det var så skönt att känna att det nu var min lägenhet.

Nu började jag också plugga på heltid, sista terminen på utbildningen. Läste en musikkurs som i sig var jätterolig, men som jag i efterhand nog aldrig hade valt. Det var alldeles för oorganiserat, lärarna visste inte vad den andra gjorde, vi fick inga betygskriterier (för det fanns inga!), ja listan kan göras lång. Men samtidigt så har jag lärt känna flera nya personer tack vare just den här kursen, så det har allt varit positivt också!

Firade min födelsedag hemma med några vänner. Lagom litet, och lagom mysigt.
September:
Den här månaden fick jag äntligen min dröm förverkligad. Jag gjorde min pappatatuering – hans namn på insidan av handleden, ovanför stjärnorna. Så från och med nu bär jag honom med mig på ytterligare ett sätt.
Oktober:
Nu var det dags för Rikard att flytta till sin nyinköpta lägenhet, och självklart hjälpte jag till. Känns så skönt att vi är vänner och att det känns naturligt att umgås och hjälpa varandra med olika saker.

I oktober hade AcQuire en konsert tillsammans med Haninge Sinfonietta. Mycket trevligt.

Det största som hände den här månaden var att jag offentliggjorde min viktresa. Ett oerhört stort steg för mig att ta, men när jag väl hade gjort det kändes det bra. Har fått så oerhört mycket stöd och knutit nya kontakter tack vare det. Ibland måste man våga för att vinna!
November:
Här gjorde jag en upptäckt som fick mig både chockad och glad. Jag kunde helt plötsligt ta på och av mig mina favoritbyxor utan att knäppa upp dem först. Då insåg jag hur mycket jag faktiskt har gått ner i vikt, och framförallt tappat i centimeter kring midja och höfter.

I slutet av månaden kom så den dag jag fasar för varje år. Pappas dag. Årsdagen för hans död. Nu hade jag levt tre år utan min pappa, och det är tre år för länge…
December:
I december hände mycket. Jag kunde summera årets viktnedgång till tolv kilo, vilket är fantastiskt bra.

Fick hämta ut ett nytt körkort eftersom det var tio år sen sist, vilket fick mig att känna mig gammal för en stund.

Hade JulCapricer med AcQuire, Birger och Fria Röster, vilket var väldigt roligt. Efterföljande efterfest, vilket också var roligt, men jag kände mig åter gammal för en stund.

Drog på mig en ögoninflammation som jag i skrivande stund ännu inte är av med.

Hade köravslutning hemma hos körledaren, vilket var mycket trevligt, om än inte så långvarigt för min del.

Firade jul tillsammans med mamma, vilket var lika mysigt som alltid. Pappa var också med på ett hörn.

Gjorde ett seriöst försök att bli rökfri, men klarade inte mer än 26 timmar. Bättre det än ingenting dock, och nytt försök ska göras snarast.

Sådärja. Där har vi mitt 2009 i kortform. Både bra och dåliga saker som hänt. Hoppas på ett lika innehållsrikt 2010, som förhoppningsvis innehåller övervägande positiva saker.

Det jag däremot är riktigt glad över är löftet jag gav mig själv för ungefär ett år sedan – att jag under 2009 inte skulle vara sjukskriven (mer än någon enstaka dag här och där), och det har jag heller inte varit!

Med detta önskar jag er alla ett riktigt

gott nytt år!

Har haft en jättemysig julafton hos mamma. Lagom mycket (och faktiskt ganska nyttig!) julmat. Lite julmust, lite glögg, lite vin. En lussekatt. Fina klappar, både jag och mamma kände oss nöjda med vad vi fått! Kvällen hos mamma avslutades med lite Jonas Gardell, vi såg ”Tillfällig gäst i ditt liv” och fick oss en massa goda skratt.

När jag sedan skulle gå till bussen för att åka hem till mina små grisar, hann jag inte mer än utanför porten innan jag insåg att mina varma, sköna vantar låg kvar på mammas hatthylla. Ringde henne och bad henne kasta ner dem till mig från balkongen. Det ironiska i det hela är att det här är andra gången på fyra dagar som jag lyckas glömma samma par vantar.

I måndags var vi hemma hos körledaren, vi från körer och orkester som var med på Capricerna i lördags. Därifrån fick jag åka med L och hennes man till Handen för att ta min buss hem därifrån. Och naturligtvis glömde jag vantarna i bilen.
Kom inte på det förrän en stund efter att de hade kört iväg, så jag fick leta upp L’s nummer för att fråga om jag glömt vantarna i bilen eller om jag tappat dem nån annanstans (vilket jag ju var osäker på då). Fick till svar att hon hade dem, så då var de åtminstone i trygga händer.

Eftersom jag hade ett par extra vantar med mig tyckte jag att hon kunde ta med dem nästa gång vi ses. Men gullig som hon är tyckte hon att jag minsann skulle tänka på att hålla mig varm så jag blir frisk, och att jag därför behövde vantarna. Så i
onsdags låg ett stort kuvert och väntade på mitt hallgolv när jag kom hem. Däri låg mina vantar! Ibland är det bra med en körmamma som ser till att mina ägodelar hamnar rätt igen :) Blev så glad för hennes omtanke, trots att jag själv först tyckt att det ju inte var så noga – det är ju inte det enda paret vantar jag har. Men nu när jag har dem så är jag glad att hon skickade dem, för det är helt klart det varmaste och skönaste paret :)

Så därför är det ju väldigt intelligent att glömma dem IGEN bara några dagar senare… Får köpa såna grejer man har till barnvantar, där man knäpper fast ena änden i vanten och andra änden i jackan. Då kanske jag lyckas få med mig dem varje
gång.  Annars är frågan var jag glömmer dem nästa gång. Gissning, någon?

Dessutom så tvärdog bussen jag åkte hem med nu ikväll, när vi var ungefär halvvägs. Det bara tjöt och den gick inte att starta igen. Till slut gick föraren ut och bröt huvudströmmen. När han slog på den igen verkade bussen funka någorlunda. Den gick åtminstone att starta, och den rullade hela vägen hem till mig :) Så hem kom jag, om än något senare än beräknat!

Nu ska jag avsluta kvällen/natten (det har ju hunnit bli juldagen) för mig själv genom att krypa ner under en filt i soffan och kolla lite på Itzhaks julevangelium.

God jul på er allihop!

Var helt slut efter två lyckade konserter igår. Nöjd över att rösten höll, trots att förkylningen tog allt hårdare grepp om mig ju längre dagen gick – även om jag var väldigt hes i slutet. När vi var klara med den sista konserten tänkte jag åka hem och sova. Fick höra att ett gäng skulle gå och dricka öl, men kände inte alls för att följa med. Men så blev jag övertalad, och tänkte att jaja, jag tar en öl och så tar jag nästa buss hem sen.

Vi hamnade nere på lokala haket, beställde det vi skulle ha och satte oss vid ett bord. Upptäckte att det var karaoke just den här kvällen, och genomled många låtar med icke sångkunniga människor, och en och annan hyfsad. Körfolk som vi var, så kunde vi naturligtvis inte vara tysta, utan försökte överrösta katastrofsångarna, gärna med stämmor. Blev mycket snack, massor av garv (till slut kunde jag och J knappt ens titta på varandra utan att börja gapskratta) och desperata raggningsförsök av somliga.

När jag gick ut för att ta en cigg sprang jag på min älskade systerson, som också befann sig på samma ställe. Det var jättekul att se honom, men jag kände mig aningens gammal… jag menar, jag och min 18-åriga systerson hänger på samma hak… För övrigt var jag klart äldst även i mitt eget gäng. Fria Röster-småttisar, AcQuire-småttisar, och så jag.

Fick dagens roligaste komplimang av K också: ”Om jag hade gillat tjejer hade jag nog varit kär i dig. Jag är nog det nu också, men på ett vänskapligt sätt, liksom.” Hon överröste mig dessutom med massor av beröm över hur bra hon tycker att jag sjunger. Blev riktigt generad där ett tag… såååå bra sjunger jag väl ändå inte?!

Sen blev klockan 2, och haket stängde. Tänkte åka hem, men helt plötsligt fann jag mig själv gåendes med alla Fria-människor på väg mot efterfest hos någon jag inte ens visste vem det var, eller var han bodde. Nåja, jag hade ändå precis missat min buss, så jag tänkte att jag väl kunde hänga på en stund (sa jag att skulle åka hem och sova efter konserten, som var slut kl 21?!) och åka hem med nästa buss (för det gick ju uppenbarligen bra att ”ta en öl och ta nästa buss hem” -  drack iofs inte mer än typ 1½ öl, men med bussen gick det sämre).

Hade vid det här laget knappt någon röst kvar, och hostade varje gång jag försökte ta ett djupt andetag. Satt bredvid J, som inte heller hade någon röst kvar, så våra konversationer blev smått komiska. Dessutom tokgarvade vi fortfarande åt allt och inget, vilket inte gjorde saken bättre ;) Och så låg K tvärs över J, med huvudet i mitt knä, och stensov. Tror hon var vaken i max 5 minuter efter att vi kommit fram ;) När klockan började närma sig fyrasnåret på morgonen kände jag att nu var det verkligen dags att åka hem. Kollade upp bussar och insåg att det skulle ta mig drygt 1½ timme att komma hem, men det var bara att gilla läget. J skulle ta samma buss, så då skulle jag iaf få sällskap en bit på vägen. K ringde sin pappa, som skulle komma och hämta henne. Hon gick med oss till busshållplatsen, och så stod vi där och väntade.

På bänken i busskuren satt det en väldigt onykter man, som fick oss att gapskratta ett antal gånger (lättroade?!). Han klagade över att det inte fanns några taxibilar, och så vinglade han ut mitt i vägen för att försöka ringa efter en. Så småningom försvann han utom synhåll, så vi fick aldrig se upplösningen på hans taxidrama ;)

Efter en stund kom K’s pappa med bilen, men bussen hade ännu inte synts till. Men rara K såg till att jag och J fick åka med i bilen istället. Så jag fick skjuts hela vägen hem och var hemma långt innan jag egentligen skulle varit det. TACK! säger jag bara, det var så skönt att slippa sitta och kuska runt halva Stockholm för att komma hem. Var hemma strax före fem och däckade ganska omgående.

Så gårdagen blev inte alls riktigt som jag tänkt mig. Men roligt hade jag! Idag mår jag inte direkt toppen, om man säger så, men jag är åtminstone inte bakis. Har träffat Marianne och Jocke en snabbis, när de var här och hämtade sin beställning av örngott. Fick kika lite på en sovande Nelli och en Milla som har vuxit med raketfart sedan jag sist såg henne, och snacka lite skit med M & J.

Imorgon är det avslutning med alla körer och orkestern hemma hos körledaren. Kan nog bli trevligt! Hade tänkt mig att åka dit, under förutsättning att jag inte mår jättedåligt imorgon. Men blir det inte sämre än vad det är idag så är det lugnt. Har fått tillbaka rösten en aning åtminstone ;)

Gårdagens skönaste kommentar fick jag på efterfesten (där det i princip bara var folk som gått på Fria):

Full Tjej: Har du också gått på Fria?
Jag: Ja.
FT: När gick du ut då?
J: För längesen……
FT: Jaha, typ 2005 då eller?
J: Eh, nä… 1999.
FT: HAHAHAHAHA, din gamla hagga! Men välkommen ändå! (vänder sig och går iväg)
J: …

I tisdags var det sista lektionspasset i skolan innan jul. Nu är det jullov fram till mitten av januari, och så är det en vecka till på kursen. Sen är jag färdig. Skrämmande tanke! Men roligt. Undrar bara var tiden har tagit vägen? Det känns som att det var nyss den här kursen började, och nu är den snart slut! Helt galet… men den har varit så grymt rolig, det är kanske därför det känns som att tiden bara har rusat fram.

Igår fick jag hem papper om att mitt nya körkort har kommit. Så jag trotsade snöovädret och gav mig ut för att hämta det. Naturligtvis skulle det inte hämtas på mitt vanliga postutlämningsställe, som är närmast. Nej, det lämnades ut via Posten företag, vilket innebär att jag fick ta mig en mycket längre bit bort. I vanliga fall hade jag tagit en promenad dit, längre än så är det inte, men jag hade ingen lust att pulsa i typ halvmeterdjup snö. Nog för att gångvägarna hade plogats, men i den takten som snön föll så hann de ju snöa igen på en kvart eller så. Och enligt SL så skulle bussarna där jag bor inte ha drabbats av några större förseningar. Alltså var valet inte särskilt svårt – det blev buss.

Hur som haver tog jag mig till utlämningsstället och fick visa upp mitt ”gamla” körkort för sista gången innan jag fick det nya i handen. ”Gamla” skriver jag för att det känns som att det inte alls var längesen jag fick det. Men det är tio år sen, och om jag tycker att den här hösten har gått fort så har dessa tio år bara sprungit förbi. När jag har tittat på mitt gamla körkort har jag inte tyckt att jag har förändrats särskilt mycket utseendemässigt, men när jag helt plötsligt stod med båda körkorten i handen och kunde jämföra så såg jag skillnaden. Visst syns det att det är jag på det gamla, men jag ser banne mig inte ut som nitton längre. Om det är bra eller dåligt vet jag inte ;)

Idag ska jag ut och åka kommunalt igen (har inte så mycket att välja på eftersom jag inte har någon bil), ska till Handen och fixa inför JulCapricerna som är imorgon. En konsert kl 16 och en kl 19. Båda är i princip utsålda, finns några enstaka biljetter kvar att köpa på plats. Så om du inte har bokat någon biljett och känner att du gärna skulle vilja gå och lyssna på AcQuire, Fria Röster och Birger imorgon så var ute i god tid! Platsen är Kulturhuset i Handen.

Vi ska repa inför morgondagen också, men jag ska vara där lite tidigare för att bygga scen och dekorera. Imorgon är det rep kl 13 och sen drar det igång. Ska bli kul! Det som är mindre kul är att jag vaknade och kände mig grymt förkyld imorse. Efter lite nässpray känns det bättre, och blir det inte värre än såhär så klarar jag att sjunga både idag och imorgon. Men det är så typiskt att det ska komma precis NU. Inte för att det egentligen finns något BRA tillfälle för en förkylning, men det här är helt klart ett av de sämsta. Men det är alltid så – jag var förkyld när vi hade orkesterkonserten i oktober också. Förra JulCapricen var jag frisk, men då hade jag istället högerhanden i paket, eftersom jag var precis nyopererad. Gjorde operationen 3 dec, och vi hade Capricen den 6 dec. Det var en pärs, och jag hade grymt ont men bet ihop. Egentligen får man inte ha mitella när man genomgått ett handkirurgiskt ingrepp, men jag gjorde ett undantag under själva konserten. Hade aldrig orkat stå och hålla handen högt i flera timmar.

Det roliga är att jag under senhösten har sagt att det ska bli skönt att jag slipper stå med högerarmen mot bröstet den här gången. Sen skapades koreografi till ett av våra nummer. Och naturligtvis ingår det i den koreografin att man står med ena armen mot bröstet (och i mitt fall är det såklart högerarmen)…. Ödets ironi! Men jag får åtminstone ha armen normalt resten av konserten… ;)

Nu ska jag dricka upp mitt kaffe och pyssla klart de sista julkorten. Insåg att det inte fanns en chans att jag skulle hinna skicka dem med julpost, så jag får köpa vanliga frimärken och skicka dem på söndag eller måndag istället. Har haft alldeles för mycket att göra de senaste veckorna, och därför har även bloggen blivit lidande. Ska försöka hinna lägga upp foton på scrappade alster också, det har jag inte hunnit göra på flera månader!

Idag är det tre år sedan pappa lämnade sin plats här på jorden. TRE ÅR. En ofattbart lång tid som ändå har gått alldeles för fort. I 1096 dagar har jag levt utan min pappa. Ettusennittiosex dagar, varav många har varit ett riktigt helvete. Numera är det lite lättare än vad det var i början, men sorgen finns fortfarande kvar, i större omfattning än vad många kanske tror. Idag kan jag både le och skratta ”som vanligt”, men det innebär egentligen inte att sorgen är mindre. Det innebär bara att jag har lärt mig att hantera och att leva med den. Jag saknar pappa precis lika mycket idag som jag gjorde samma dag han somnade in. Men jag har kommit igenom den mest akuta fasen i sorgen, den fas där man blir som förlamad och inte vet varken ut eller in. Där man önskar att man själv kunde få dö, för att man inte vet hur man ska klara av att fortsätta leva.

Idag vill jag leva. Jag vill gå klart min utbildning, jag vill jobba, jag vill så mycket. Jag vill det för att jag vet att pappa hade varit så stolt över mig om han hade funnits här vid min sida. Allt jag idag åstadkommer, oavsett vad det är, fyller dubbla funktioner. Det är inte bara mitt eget välbefinnande det handlar om, utan allt jag gör, gör jag också för pappa. Han fick inte leva färdigt sitt liv, så nu lever jag för oss båda.

Jag tänder ju alltid ett ljus för pappa på balkongen varje kväll. Idag ska det lysa tre ljus där. Ett ljus för varje år som gått.

Igår när jag var hos mamma fick jag med mig en hel del papper och annat. Bland alla dessa saker finns minnesalbumet från pappas begravning. I det albumet finns hela begravningen dokumenterad. Begravningsceremonin, officiantens tal, vilka sånger som spelades/sjöngs och när, vad som stod på alla blommor som fanns, hur kistan såg ut, dödsannonsen…

Eftersom det är pappas dag idag, vill jag för första gången dela med mig av officiantens tal från begravningen. Det är så vackert, och skildrar pappa och hans liv på ett fantastiskt sätt. Det som står med kursiv stil är mina egna kommentarer, och är alltså inget som står i talet. Vissa detaljer kommer också utelämnas, av hänsyn till pappas, min egen och andras integritet.

——————————————

Ceremoniel

Cavatina ~ Stanley Meyers
(inledningsmusik)

Vi har samlats här idag för att ta farväl av Elon ********** (vårat efternamn).

Elon avled den 25 november efter en tids sjukdom. Han lämnar efter sig sina närmaste, barnen ***, ***** (mina syskon) och Monika, de två barnbarnen, Monikas mamma Maggan och morbror Kurt, **** ******** och ***** (pappas två bästa vänner), släkt och vänner.

Vi är alla berörda, direkt eller indirekt, av en människas död, därför att vi tillhör samma mänskliga gemenskap.
Men våra band till varandra ser olika ut. En del är starka, andra är svaga, vi är alla bundna till varandra genom släktskap, kärlek eller vänskap, genom att vi lever på samma plats eller i samma land eller helt enkelt därför att vi är en del av mänskligheten.

Stilla ro och nära ~ Körsång

Elon ********** (efternamn) föddes i Högalid och förblev Södertörn trogen under hela sin levnad.

I mitten på 50-talet gick han till sjöss, låg i Flottan och även om han så småningom lämnade Flottan, så behöll han sitt intresse för båtar och sjöfart. Han jobbade som översättare åt tidningen ”Loggen”, där han översatte olika artiklar till engelska och tyska och tvärtom.
Efter att han mönstrat av provade han på diverse yrken som att köra budbil bl.a., innan han hamnade hos SL som bussförare.
Han älskade sitt arbete som bussförare och han fortsatte att köra buss även efter uppnådd pensionsålder.
Sin sista rutt körde han i september i år, 2006. Han ansåg att vara bussförare, det var inget jobb, det var en välbetald hobby!

Elon hade många intressen och han läste mycket, var intresserad av historia, särskilt då sjöfartshistoria, men han var också mycket intresserad av tåg. ”Kolla loket” kunde han säga om han var vid någon tågstation, sedan kunde han utförligt redogöra för alla möjliga fakta om detta tåglok. Elon var medlem i ”Spårvägsmuseets vänner” och kunde där tillsammans med sina vänner **** ******** och ***** (pappas två bästa vänner, samma som ovan) tränga in i den spårbundna trafikens mysterier…

Så skimrande var aldrig havet ~ E. Taube – Körsång

Denna dag är till ända.
Vår sömn har flytt och vår dröm är förbi
Och det är inte längre gryning.
Och skulle våra händer mötas på nytt i en dröm
Skall vi bygga ännu ett torn i skyn
En liten tid och min längtan
Skall samla stoft och skum till en ny kropp
En liten tid, ett ögonblicks vila i vindens armar…

Jag tar så farväl av Elon ********** (efternamn) och jag gör det med
En ros för kärlek och tilltro
En ros för värme och empati
En ros för ljus och framtidshopp

Så skimrande var aldrig havet
(Defileringsmusik på orgel)

Fascination ~ F D Marchetti
(Utgångsmusik)

(efter detta står officiantens, organistens och Fonus representants namn, samt körens namn – AcQuire)

—————————————————————————

Begravningen hölls i Storkällans kapell i Älta, den 20 december 2006. Många av pappas släktingar och vänner var där och tog farväl av honom. Även kollegor från bussgaraget i Södertälje var närvarande.

Det jag minns allra bäst från begravningen är den, i mina ögon, oerhört vackra gest som pappas två bästa vänner visade. De kom i full uniform, och vid defileringen gjorde de först honnör vid kistan, sedan stannade de vid mig och mamma och gjorde åter honnör.

Under hela tiden jag har skrivit detta inlägg, har jag lyckats hålla tårarna borta, men nu strömmar de längs mina kinder. Att skriva officiantens tal fick mig att inombords återuppleva hela begravningen, och det är smärtsamt.

Avslutar med en bild tagen vid fikat efter begravningen, en bild som visar vad äkta vänskap är. Det är en bild jag har inramad i mitt köksfönster, och den ger mig styrka när jag behöver.

Jag och Katta. Hon fick mig att le trots all sorg den dagen.

Och nu har jag äntligen lite tid att ge er ett livstecken här på bloggen. Vecka 39 och 40 hade jag knappt tid att andas privat, typ. Har varit ute på VFU (verksamhetsförlagd utbildning, praktik alltså), och dessutom jobbat och varit på kurs. Den enda fritidsaktiviteten jag har hunnit med har varit kören. För att ge er en kort resumé:

Vecka 39 (21-27/9):

Måndag: VFU 8-14.15 + kör 18.30-21
Tisdag: VFU 8-14.15, Zarah 15-20
Onsdag: VFU 8-14.15, Zarah 15-20
Torsdag: VFU 8-15.30, kurs (Zarahs bildkommunikation) 16-18
Fredag: VFU 8-14.15, Zarah 15-20
Lördag: Öppet hus på VFU-skolan 9.30-11.30, Zarah 10-20
Söndag: Zarah 10-20

Vecka 40 (28/9-4/10):

Måndag: (ledig från VFU eftersom jag var där på lördagen) Dietistbesök 9.15-10, hem och försöka komma ikapp med sysslor jag inte hunnit göra på typ en vecka, kör 18.30-21
Tisdag: VFU 8-14, Zarah 15-20
Onsdag: VFU 8-14.15, Zarah 15-20
Torsdag: VFU 8-14.15 – enda lediga kvällen!
Fredag: VFU 8-15, sen förberedde jag och Rikard hela kvällen inför hans flytt på lördagen
Lördag: hjälpte Rikard flytta hela dagen, var på IKEA och köpte säng + sängbord, monterade det på kvällen
Söndag: byggde scen, riggade mikrofoner, drog sladdar, fixade inför konserten mellan 11.30-14. Hem för att äta och byta om. Konsert med föregående rep 16.45-20

Och utöver detta har jag försöka hinna läsa kurslitteratur också. Har med andra ord haft helt fullt upp, varenda dag. Men samtidigt som det har varit ansträngande att aldrig få vila, så har jag haft två fantastiska veckor. VFUn var så rolig att jag inte ville att den skulle ta slut, och det har aldrig hänt tidigare under min utbildning. Jag läser ju en musikkurs just nu, och det föll sig så att jag fick VFU-skolans musiklärare som handledare. Alltså har jag gått runt tillsammans med henne (och även med den andra musikläraren och ibland någon klasslärare) och varit med på hennes musiklektioner och andra musikprojekt. Jag har fått syssla med något jag verkligen brinner för. Hur roligt som helst!

Jag har, från elever på skolan, under min VFU fått två frågor, som fått mig att fundera på om jag är lik någon kändis? Den första dök upp i slutet av första veckan. Under en lektion såg jag att en pojke i klassen satt och betraktade mig. Efter en stund kom han fram till mig och sa: ”Ursäkta, men jag känner igen dig.” ”Ja, vi träffades ju igår” svarade jag. ”Jo, jag vet, men det är inte därför jag känner igen dig. Jag har sett dig någon annanstans. Har du varit med i Idol?” svarade han.
Idol? Nä, inte vad jag vet…

Den andra frågan kom spontant från en annan pojke under min andra vecka på skolan. Helt plötsligt petar han mig på armen och säger: ”Du, är du rockstjärna?” Ja, det vore ju verkligen något! Och lite intressant att TVÅ elever frågar om jag sjunger ”professionellt”. Vem sjutton är jag lik, eftersom de tydligen känner igen mig någonstans ifrån som jag inte vet om?

Nåja. Den här veckan kommer vara lite lugnare. Idag har jag ”bara” varit i skolan. Vi tog ledigt från körrepet idag eftersom vi dels hade konsert igår, dels hade vi ett extrarep i tisdags (som jag inte var med på) och så sjöng några på invigningen av nya motorvägsdelen på väg 73 förra lördagen (som jag inte heller var med på). Fast å andra sidan har jag hunnit med ett snabbt besök hos mamma för att återlämna den lånade pirran och kopiera ett par papper, samt att skriva min VFU-redovisning och skicka in den.

Imorgon är det dock fullt på schemat. Ska vara i skolan klockan 9, sen drar jag iväg vid 11 för att åka till min VFU-skola och vara med på en skolgemensam aktivitet där vid 12.30, därifrån åker jag direkt till Zarah för ett jobbpass. Men resten av veckan är det i dagsläget inte mer än en planerad sak varje dag. Söndagen är till och med helt oplanerad.

Men nu ska jag krypa ner i min nya, fina säng och sova så jag orkar med morgondagen! Det blev visst ett ganska långt livstecken ändå… :)

Ja jösses, nu har det gått alldeles för lång tid utan inlägg här igen. Skyller på att jag har haft fullt upp.

Förra veckan började skolan igen, och det är SÅ roligt! Läser en kurs nu som heter ”Musik för alla”. Vi sjunger, spelar instrument, gör olika lekar… för att ta ett exempel: till idag hade vi i uppgift att ta med oss en ”bagagevisa”. Det vill säga en sång som vi kan själva, men som vi tror att de andra inte kan. Jobbade två och två. Idag framförde vi vår lilla bagagevisa och lärde de andra den. Det var riktigt kul! En del sånger hade man hört, en del var helt nya.

Sen har det varit jobb förstås. Mest med Zarah, men även ett pass på en av ”mina” förskolor. Med småttingarna, för första gången på just den förskolan. Skoj!

Så har jag hunnit fylla år också. Fått fina presenter och haft mycket trevligt folk här! Av mamma fick jag en spikmatta, något jag verkligen har önskat mig. Har nu hunnit använda den i fem dagar (idag blir 6:e gången) och är helt såld. Första gången gjorde det skitont i början, men sen var det bara så skönt. Jag har helt enkelt fått en ny bästa vän ;)

Idag har jag dessutom varit och bokat något jag har velat göra i flera år. Äntligen! Den 17:e september smäller det. Och fram till dess är det min lilla hemlis VAD det är. Okej, min kära kusin höll på att gå upp i atomer när hon insåg att hon skulle få vänta drygt två veckor på att få reda på det, så hon fick veta. Och Marianne gör sitt bästa för att lista ut det. Hon närmar sig… haha!

Imorgon är jag ledig hela dagen. Har inget planerat förrän på kvällen, då är det kör. Egentligen är det på måndagar, men då min körledare är i Skåne idag så lägger vi repet imorgon istället. Ska ägna morgondagen åt att baka nåt gott till körfikat, och så ska jag färga håret. Läsa lite kurslitteratur kanske. Och ta sovmorgon… det var längesen jag fick det!

Nu ska jag sjunka ner i soffan, kanske med någon god drink. Det var längesen jag fick det också ;)

Känns så skönt att ”bara” jobba nu. Även om det är två jobb och det är fullt upp med det så kan jag verkligen vara ledig när jag är ledig. Behöver inte ägna fritiden åt att plugga. De ringde från ett tredje ställe idag också och undrade om jag kunde jobba. Var tvungen att tacka nej eftersom jag redan är uppbokad på en annan förskola de dagarna det rörde sig om. Men jag hörde mig för om det fanns möjlighet för mig att jobba där senare i sommar. De skulle kolla och återkomma. Hoppas på lite jobb där, framförallt i slutet av juni-början av juli.

Jobbar sista passet med Zarah på fredag. Sen är hon utan assistans i några veckor, då hennes pappa kommer hit från Tyskland för att umgås med sin dotter. För mig blir nästa pass den 9 juli. Kommer kännas tomt att inte få träffa henne på nästan en månad! Framför allt nu när jag har varit sjukskriven såpass länge. Var ju borta från henne i fyra månader för inte alltför längesen.

Semester då? Nja. Jag ska försöka vara lite ledig när Zarah är på kollo i slutet av juli-början av augusti. Känner att jag har ork och lust att jobba lite till nu. I vanliga fall har man ju jobbat nästan oavbrutet i närmare ett år vid det här laget och toklängtar efter semester, men jag har bara jobbat sen mitten av januari. Typ fem månader. Så det finns energi kvar!

På söndag är det konsert. AcQuires vårkonsert. Det blir lite av en jubileumskonsert också eftersom kören firar 10 år i år. Kom och lyssna om du vill och kan! På söndag alltså. Klockan 16, i S:t Eskils kyrka i Handen. Inträde på ynka 40 spänn, mycket musik för en liten slant alltså!

Nu ska jag nog roa mig med att lägga in lite fler gamla inlägg. Har hunnit till oktober -08, så det är väl 1,5 år kvar att lägga in ungefär.. sen ska alla foton, scrapping osv in också. Jag har att göra! Sen är det ju bara den där lilla detaljen att få skiten att visas på min domän… ska luska lite till hur man gör. SÅÅÅ svårt kan det ju knappast vara. Eller?!

Just nu går allt verkligen i ett. Jag blev till slut frisk från den där skiten, var hos läkaren och fick konstaterat att det var magsjuka. Det togs en del prover, och alla visade normala värden. Bra det åtminstone!

Nu har jag jobbat som en galning, känns det som. Med start förra måndagen, så jobbade jag 9 dagar i sträck, den 10:e dagen (i onsdags) skrev jag en tenta, sen jobbade jag en dag till. Efter 11 fullspäckade dagar fick jag så en ledig dag, den 1 maj. Sen skulle cirkusen dra igång igen igår, men då sa kroppen ifrån. Det där förbaskade illamåendet kom tillbaka och jag fick ringa och sjukanmäla mig. Idag har jag kunnat jobba, men med Postafen i kroppen och ett mående som inte alls är på topp. Som grädden på moset har jag ju naturligtvis varit förkyld i en vecka också! Fast det kan jag stå ut med, det enda jag stör mig på är att det inte verkar vilja bli bättre… Börjar misstänka att stress kan vara en stor anledning till att jag mår som jag gör :(

Imorgon börjar skolan igen också. Ska läsa en kompletteringskurs nu under maj månad. Parallellt med skolan ska jag jobba på förskolan, och en del pass med Zarah. Blir fullt upp ett tag till, med andra ord. Den här veckan blir det dessutom en massa sjungande, eftersom vi har konsert i Nynäshamn nästa helg. Totalt blir vi drygt 250 körsångare (de flesta från Nynäs), och så är Stefan Nilsson och Georg Riedel med. Det är 2 rep i Nynäs tillsammans med alla körer (onsdag och fredag), sen har AcQuire/Fria Röster ett extra rep på torsdag, sen lördag-söndag är det rep och konserter båda dagarna. Två konserter på lördag och en på söndag. Men roligt ska det bli!

Har haft Micki här en vecka nu också. Imorgon ska han hem igen, och det kommer bli så tomt! Han sover på mina fötter varje natt, det blir trångt men mysigt… och när han åker hem så ligger jag alltid ihopkrupen första natten, trots att jag har gott om plats. Man vänjer sig fort!

För övrigt så har Zarah blivit SÅ stor nu! Hon har tappat fyra tänder, inte samtidigt förvisso men inom en ganska kort tidsperiod ändå. De två första (framtänderna i underkäken) tappade hon under tiden jag var sjukskriven. Den tredje (tanden precis till vänster om framtänderna i underkäken) tappade hon förra helgen när jag jobbade, helt plötsligt så klirrade det till på tallriken när hon åt middag :) Den fjärde (vänster framtand i överkäken) tappade hon i torsdags, på förskolan. Så nu har hon en riktigt schysst glugg upptill! De nya framtänderna i underkäken har kommit upp, så det är bara en liten glugg där efter den tredje tanden. Men hon hade ju en ganska stor glipa mellan framtänderna i överkäken innan, så den glipan är STOR nu. Hon är hur söt som helst! Tog kort på henne idag där man ser den ordentligt, ska lägga upp den i fotodagboken så fort jag får tid och ork att redigera de foton som ligger och skräpar…

Just nu vill jag bara sova. Det är nog dags att göra det också, ska upp tidigt imorgon! Måste åka hemifrån före 07.00, eftersom jag ska vara på plats i skolan kl. 08.00… mitt i natten! Uppdaterar mer detaljerat om vad som har hänt nån dag när jag har mer ork än nu… Puss på er så länge!