Mogis del av stjärnhimlen

Och nu har jag äntligen lite tid att ge er ett livstecken här på bloggen. Vecka 39 och 40 hade jag knappt tid att andas privat, typ. Har varit ute på VFU (verksamhetsförlagd utbildning, praktik alltså), och dessutom jobbat och varit på kurs. Den enda fritidsaktiviteten jag har hunnit med har varit kören. För att ge er en kort resumé:

Vecka 39 (21-27/9):

Måndag: VFU 8-14.15 + kör 18.30-21
Tisdag: VFU 8-14.15, Gosungen 15-20
Onsdag: VFU 8-14.15, Gosungen 15-20
Torsdag: VFU 8-15.30, kurs (Gosungens bildkommunikation) 16-18
Fredag: VFU 8-14.15, Gosungen 15-20
Lördag: Öppet hus på VFU-skolan 9.30-11.30, Gosungen 10-20
Söndag: Gosungen 10-20

Vecka 40 (28/9-4/10):

Måndag: (ledig från VFU eftersom jag var där på lördagen) Dietistbesök 9.15-10, hem och försöka komma ikapp med sysslor jag inte hunnit göra på typ en vecka, kör 18.30-21
Tisdag: VFU 8-14, Gosungen 15-20
Onsdag: VFU 8-14.15, Gosungen 15-20
Torsdag: VFU 8-14.15 – enda lediga kvällen!
Fredag: VFU 8-15, sen förberedde jag och R hela kvällen inför hans flytt på lördagen
Lördag: hjälpte R flytta hela dagen, var på IKEA och köpte säng + sängbord, monterade det på kvällen
Söndag: byggde scen, riggade mikrofoner, drog sladdar, fixade inför konserten mellan 11.30-14. Hem för att äta och byta om. Konsert med föregående rep 16.45-20

Och utöver detta har jag försöka hinna läsa kurslitteratur också. Har med andra ord haft helt fullt upp, varenda dag. Men samtidigt som det har varit ansträngande att aldrig få vila, så har jag haft två fantastiska veckor. VFUn var så rolig att jag inte ville att den skulle ta slut, och det har aldrig hänt tidigare under min utbildning. Jag läser ju en musikkurs just nu, och det föll sig så att jag fick VFU-skolans musiklärare som handledare. Alltså har jag gått runt tillsammans med henne (och även med den andra musikläraren och ibland någon klasslärare) och varit med på hennes musiklektioner och andra musikprojekt. Jag har fått syssla med något jag verkligen brinner för. Hur roligt som helst!

Jag har, från elever på skolan, under min VFU fått två frågor, som fått mig att fundera på om jag är lik någon kändis? Den första dök upp i slutet av första veckan. Under en lektion såg jag att en pojke i klassen satt och betraktade mig. Efter en stund kom han fram till mig och sa: ”Ursäkta, men jag känner igen dig.” ”Ja, vi träffades ju igår” svarade jag. ”Jo, jag vet, men det är inte därför jag känner igen dig. Jag har sett dig någon annanstans. Har du varit med i Idol?” svarade han.
Idol? Nä, inte vad jag vet…

Den andra frågan kom spontant från en annan pojke under min andra vecka på skolan. Helt plötsligt petar han mig på armen och säger: ”Du, är du rockstjärna?” Ja, det vore ju verkligen något! Och lite intressant att TVÅ elever frågar om jag sjunger ”professionellt”. Vem sjutton är jag lik, eftersom de tydligen känner igen mig någonstans ifrån som jag inte vet om?

Nåja. Den här veckan kommer vara lite lugnare. Idag har jag ”bara” varit i skolan. Vi tog ledigt från körrepet idag eftersom vi dels hade konsert igår, dels hade vi ett extrarep i tisdags (som jag inte var med på) och så sjöng några på invigningen av nya motorvägsdelen på väg 73 förra lördagen (som jag inte heller var med på). Fast å andra sidan har jag hunnit med ett snabbt besök hos mamma för att återlämna den lånade pirran och kopiera ett par papper, samt att skriva min VFU-redovisning och skicka in den.

Imorgon är det dock fullt på schemat. Ska vara i skolan klockan 9, sen drar jag iväg vid 11 för att åka till min VFU-skola och vara med på en skolgemensam aktivitet där vid 12.30, därifrån åker jag direkt till Gosungen för ett jobbpass. Men resten av veckan är det i dagsläget inte mer än en planerad sak varje dag. Söndagen är till och med helt oplanerad.

Men nu ska jag krypa ner i min nya, fina säng och sova så jag orkar med morgondagen! Det blev visst ett ganska långt livstecken ändå… :)

Känns så skönt att ”bara” jobba nu. Även om det är två jobb och det är fullt upp med det så kan jag verkligen vara ledig när jag är ledig. Behöver inte ägna fritiden åt att plugga. De ringde från ett tredje ställe idag också och undrade om jag kunde jobba. Var tvungen att tacka nej eftersom jag redan är uppbokad på en annan förskola de dagarna det rörde sig om. Men jag hörde mig för om det fanns möjlighet för mig att jobba där senare i sommar. De skulle kolla och återkomma. Hoppas på lite jobb där, framförallt i slutet av juni-början av juli.

Jobbar sista passet med Gosungen på fredag. Sen är hon utan assistans i några veckor, då hennes pappa kommer hit från Tyskland för att umgås med sin dotter. För mig blir nästa pass den 9 juli. Kommer kännas tomt att inte få träffa henne på nästan en månad! Framför allt nu när jag har varit sjukskriven såpass länge. Var ju borta från henne i fyra månader för inte alltför längesen.

Semester då? Nja. Jag ska försöka vara lite ledig när Gosungen är på kollo i slutet av juli-början av augusti. Känner att jag har ork och lust att jobba lite till nu. I vanliga fall har man ju jobbat nästan oavbrutet i närmare ett år vid det här laget och toklängtar efter semester, men jag har bara jobbat sen mitten av januari. Typ fem månader. Så det finns energi kvar!

På söndag är det konsert. AcQuires vårkonsert. Det blir lite av en jubileumskonsert också eftersom kören firar 10 år i år. Kom och lyssna om du vill och kan! På söndag alltså. Klockan 16, i S:t Eskils kyrka i Handen. Inträde på ynka 40 spänn, mycket musik för en liten slant alltså!

Nu ska jag nog roa mig med att lägga in lite fler gamla inlägg. Har hunnit till oktober -08, så det är väl 1,5 år kvar att lägga in ungefär.. sen ska alla foton, scrapping osv in också. Jag har att göra! Sen är det ju bara den där lilla detaljen att få skiten att visas på min domän… ska luska lite till hur man gör. SÅÅÅ svårt kan det ju knappast vara. Eller?!

För några dagar sen började jag få ont i handen. Svullnaden precis runt såret ville inte gå ner, och det värkte ut mot tummen och neråt handleden. Och vid ett tillfälle när jag bytte tejp och plåster så såg jag lite var i själva såret. Inte så bra, men jag tvättade rent och sen kom det inget mer var. Smärtan var fortfarande kvar och ville inte ge sig. Det oroade mig, och jag kände att jag ville kolla upp det. Såhär kändes det inte efter förra operationen.

Så jag ringde ortopeden – de hade stängt för julen. Ringde vårdcentralen istället. Sköterskan i telefon tyckte att det inte lät bra alls, och att jag nog borde komma och träffa en läkare. Jag fick en tid igår, och traskade iväg. Läkaren tittade på såret, tryckte på några ställen och frågade om det gjorde ont (JAA!!). Sen sa han att det var rödare än det borde vara, det hade trots allt gått nästan 3 veckor sen operation. Så han trodde att det var en infektion i såret, och skrev ut en kur antibiotika.

Nu har jag hunnit få i mig nästan två hela dagsdoser (ska ta sista tabletten för idag snart), och det märks skillnad. Jag har fortfarande ont, det är fortfarande svullet och rött, men smärtan är inte lika intensiv längre. Det var ingen meskur läkaren satte mig på heller, 3 tabletter á 750 mg dagligen. Tur att jag har lätt för att svälja tabletter, för de är STORA! Typ dubbelt så stora som en Alvedon :) Men Heracillin is the shit. Några dagar till, sen kommer handen vara bra igen. Eller ja, den kommer vara så bra som vänsterhanden var vid samma tidpunkt efter operation. Och det är jag fullkomligt nöjd med.

Apropå fullkomligt nöjd, det var precis vad jag var i torsdags efter konserten med The Real Group. Shit vad bra de är! Jag kan skryta lite med att jag satt mindre än en halvmeter ifrån Emma Nilsdotter (sopranen) i början av konserten, som om det skulle vara något att skryta med… ;) Men under första låten stod de utspridda bland publiken och sjöng, och jag råkade sitta på den plats som var närmast Emma. Så jag kanske inte ska skriva in det i min meritförteckning, haha.

Vi fick till och med sjunga allsång lite grann. De hade ett arr av Staffan Stalledräng där de hade bytt ut texten mot mer eller mindre störda varianter. En av dem har jag haft som Facebookstatus nu ett tag – ”Staffan var en duktig dräng, vi tackom nu så gärna. Klippte själv sin navelsträng, allt för den ljusa stjärna”. Publiken sjöng med i omkvädet (”vi tackom nu så gärna/allt för den ljusa stjärna) och i refrängen. Sen hade de också ett Pingu-arr. Ni vet, Pingu? Och den störda signaturmelodin? Kolla här annars:

Hur som, de var i alla fall utklädda till pingviner (hur söta som helst, jag har några kort på det som jag kommer lägga upp i fotodagboken) och sjöng sin variant av Pingu-signaturen. Det roliga, förutom själva pingvintemat – de rörde sig såklart som pingviner också – var att man såg hur folk i publiken liksom satt och ”diggade” med. Liksom, vem har inte sett Pingu nångång? Och den där låten fastnar verkligen :)

Efter konserten svävade jag som på små rosa moln. Och jag kommer garanterat att se dem så fort jag får möjlighet igen! Fast jag saknar Margareta, det finns ingen sopran som slår henne. Lyssna på klippet nedan så förstår ni…

Sa jag att den låten också fastnar…? ;)

Mamma har sagt ett tag att jag inte fick boka upp den här kvällen med något annat, för det var ett ”jippo” hon hade planerat för oss. Jag har grubblat på vad det skulle kunna vara, men inte kommit fram till något. Ett ”jippo” kan ju vara vad som helst. Jag har försökt luska lite vilken tid det handlade om, men allt hon har sagt är ”vi måste åka vid 18-tiden”. Jaha, okej.

Så idag kom förklaringen. Julafton är först om 6 dagar, men idag fick jag en julklapp. På paketet stod att jag nu skulle få veta vad det var för ”jippo”, och att det inte kunde vänta till julafton eftersom det då inte skulle vara lika kul. Hmm, tänkte jag och öppnade. Och inuti låg biljetter till julkonserten med The Real Group! Yay! Jag nämnde för mamma för ganska längesen att jag så gärna skulle vilja gå och se dem, och jag visste att de skulle ha julkonsert. Men jag hade inte råd, och tänkte att det fick väl bli nästa år istället. Och så får jag biljetter dit! Är SÅ glad! Min mamma är bäst :)

Igår var jag och tog stygnen efter operationen. Det var inte särskilt behagligt, det sticker och svider eftersom man liksom måste dra i dem för att kunna klippa upp. Dessutom hade ett av stygnen gått upp, så såret hade inte läkt riktigt som det skulle. Eller rättare sagt, större delen av såret hade läkt alldeles utmärkt, men ungefär en centimeter av det var fortfarande öppet. Men distriktssköterskan tejpade ihop och satte nån slags självhäftande plastfilm över, och sa att jag skulle ha det så i ungefär en vecka, så skulle det läka jättefint.

Problemet var bara att den där plasten inte var så hållbar ur självhäftningssynpunkt. Efter några timmar började den lossna i kanterna, och minsta lilla svettning gjorde att den lossnade mer och mer. Löste det temporärt genom att linda gasbinda några varv runt handen, men insåg att det aldrig skulle sitta kvar en vecka ändå. Så idag har jag varit på Apoteket och införskaffat liknande plast, eller plåster är det väl egentligen. Hade lite suturtejp kvar hemma sen förra operationen också, så jag har haft hemsjukvård med mig själv idag. Passade på att rengöra både hand och sår innan jag satte på ny tejp och nytt plåster, eftersom sköterskan missade det totalt igår. Så nu ser det riktigt fint ut :) Det finns fyra plåster kvar i förpackningen, så jag kan byta varje dag och på så sätt ha det fräscht hela tiden. Måste dock köpa mer suturtejp, har bara en liten remsa kvar nu och det räcker inte långt.

Har till och med kunnat scrappa lite! Fick en beställning av Katta för ett tag sen, på tre bokmärken. Buspojkens pedagoger på förskolan ska få dem i julklapp. Ska uppdatera scrappingsidan snarast, finns en del kort som är tillverkade och levererade, men som inte ligger uppe där än. Har gjort julkort i år också, men dem lägger jag inte upp än eftersom de inte har nått mottagarna. Och en del av mottagarna läser på den här hemsidan ;) Men kika in på scrappingsidan så kommer det finnas nya kort och bokmärken att beskåda där!

Katta och Blomsterflickan var här en sväng idag för att hämta beställningen, och jag fick gosa med bebis en stund. Blomsterflickan är sju månader nu, och det är en så härlig ålder! Hon är så med hela tiden, och alltid glad. Rund som en köttbulle och med skrattgrop i ena kinden, de blåaste ögonen och ett gurglande skratt – det går inte att låta bli att älska henne :)

Nej, nu ska jag ta itu med scrappingsidan, sen blir det en ny sväng till Apoteket och sen ska jag bara njuta av musikalisk fulländning ikväll! Puss på er!

När jag inte trodde det kunde bli mer pajkastning och sandlådenivå visade det sig att det gick. Och jag tror dessutom tyvärr att det kan gå ännu lägre. Men den klockrenaste delen av det som utspelades här igår måste jag dela med mig av. Egentligen skulle jag väl kunna berätta allt, även den konversationen som föranledde besöket, men jag hänger inte ut någon. Oavsett om den personen förtjänar det eller ej. Jag håller hellre en konversation öga mot öga. Kan ju i allafall, för att ni ska förstå själva citatet, förklara att det handlade om en kartong som stått här ett tag. En kartong som personen har blivit ombedd att hämta vid tre tillfällen. Till slut, efter många om och men och ytterligare pajkastning, kom personen, och fick först höra ett sanningens ord från min mamma, om hur man behandlar andra. Det blev en del skrik från den andra personen, och så kom då detta klockrena citat:

M (mamma): ”Det här är MIN lägenhet, här pratar jag så mycket jag vill. Sluta skrik åt mig, annars kastar jag ut dig. Och sen kastar jag ut din låda genom balkongen.”
P (personen): ”DÅ ANMÄLER JAG DIG!”
Slut citat

Som sagt, tillåt mig småle lite. Ursäkta mig, men anmäla? För vad? Kast med liten kartong? Jag satt i soffan och kunde knappt hålla mig för skratt. Vem behöver komediserier med en sådan här person i närheten? Förvisso, fars kan vara roligt men då önskar jag en annan rollbesättning, tack. Så ledsen hördu, det du försöker kasta på oss fastnar tyvärr inte. Leta upp några som inte känner till så mkt om den ”förra” tiden och kör det här spelet med dem. Att gå runt med så mycket hat i blicken kan heller inte vara hälsosamt. Och du kanske ska försöka säga vad DU själv tycker och anser istället för att säga ”men mina vänner tycker..”"men mina vänner vet..”"men blablabla” Berätta gärna din åsikt, men blanda inte in deras. Om de tycker något är de mer än välkomna hit så kan vi prata.

Jag har mer, vill du höra?

I  övrigt har jag och lite annat AcQuirefolk stöttat Fria Röster under deras lunchkonsert idag. Jag fick mig till och med tilldelad en solostämma och en överstäma. Mycket najs. På kvällskvisten var vi i konsertlokalen (Ribbyskolan i Västerhaninge, vår årliga JulCaprice som går av stapeln imorgon (idag, klockan är över midnatt) kl 16.00. För mer information, se http://www.acquire.se/. Vi var några (6)  tappra själar; fyra arbetsföra, en med käpp och så jag med hand i paket. Men det gick alla tiders! Ska bli kul att komma dit imorgon.

Och det råder ingen speciell brist på skjuts för en skadskjuten Mogi :) Blev hämtad vid ytterdörren av S-I och körd till lokalen, han erbjöd även returresa. När vi skulle hem hann körledaren flika in att jag ju kunde åka med honom. Då hörs det från L:s håll – ”Nej nej, jag kör hem henne!” Det blev iaf att jag åkte med L, eftersom gubbarna inte hade filosoferat klart. Men L nöjde sig inte med att köra hem mig, nejdå. Hon har även erbjudit sig att hämta mig imorgon förmiddag också! Vilka fantastiska körvänner jag har!

Nu har jag fått ur mig det väsentligaste av händelserna sen sist, så nu ska jag och jättehanden sjunka ner en bit längre i sängen och SOVA! Puss på er så länge!

Den här veckan har verkligen varit mycket sång. Körrep i måndags (som alltid), extra körrep i tisdags, en massa eget övande, konsert idag, dop imorgon. Och så kör på måndag igen. Och extra rep med sopraner och altar från mammas kör, inför Sånger för livet, på onsdag. Helgrep med min kör nästa söndag. Och så fortsätter det. Men det är roligt! Grymt roligt!

Konserten idag är nog den mest seriösa vi har gjort, någonsin. En massa ny musik av Johannes Beyer. Ny i bemärkelsen; inte framförd offentligt tidigare. Större delen av konserten var piano- och violinmusik. Och så gjorde AcQuire en avdelning med sång. Vi sjöng tre kanon och två andra sånger, och vi var nog den lättsammaste delen. Vi har dessutom framfört dessa sånger tidigare, för publik alltså. Vi har även spelat in dem på skiva, en skiva som Johannes dotter Sabine har producerat. Skivan, och dagens konsert, har som syfte att fira att Johannes Beyer idag skulle ha fyllt 100 år om han levt. Ni som läser här har troligen ingen aning om vem han är, och det hade jag inte heller haft om inte AcQuire hade samarbetat med Sabine Beyer och hennes symfoniorkester tidigare. ;) Men det är väldigt vacker musik!

Det blev dock inte riktigt som förväntat för mig idag. När jag kom dit visade det sig att två av tre altar inte kunde komma, så min körledare ville att jag skulle hoppa in och sjunga altstämman. Jomenvisstsåatt… En och en halv timme innan konsertens början stod jag alltså och övade in en för mig helt ny stämma. Men det gick! Det gick till och med riktigt bra! Några felsjungningar, men troligen inget publiken märkte. Men det var en sån anspänning, att när jag slappnade av efter framförandet så kom huvudvärken. Kunde inte gå ifrån och ta nåt mot den heller, eftersom det var fler framföranden efter oss. Så jag satt och genomled den sista halvtimmen kisandes och eländig. Men det kändes lite bättre när jag kom ut i luften sen. Och så fick jag skjuts hem också, så jag slapp sitta och skumpa på pendeln. Väl hemma, efter lite mat och en Ipren, så känns huvudet bättre igen. Skönt, då är jag inte döende åtminstone… ;)

Imorgon är det N’s dop! Och jag ska sjunga… OCH kompa mig själv på piano. Är inte så lite nervös för det! Det roliga är att jag inte ska sjunga någon ”typisk” dopsång, utan M och J har önskat ”Sweet child of mine”… Guns’N'Roses på ett dop. Udda! Men roligt! Jag gör dock en egen version av den, med endast pianokomp, och ett lite annat tempo än originalet. Mogiversionen alltså. Hoppas någon spelar in det så jag får höra hur det blev sen. När jag sitter där lär jag vara så nervös att jag inte kan tänka klart och lyssna in hur det verkar låta. Jag kommer bara köra på och hoppas det blir bra :) Så håll tummarna för mig sådär vid tolvtiden imorgon!

Just det. Igår flyttade Charlie till sin nya familj. De verkar vara rara allihop, och han kommer få det jättebra där. Men lite tomt är det allt utan honom! Tufve såg lite ensam ut när det bara stod EN bur på golvet istället för två. Men huvudsaken är att Charlie har det bra. Och det kommer han få. Så jag oroar mig inte. Saknar bara lite! Och apropå marsvin så ser Sissas öga bara bättre och bättre ut för varje dag. Det är nästan inte rött alls, och sårskorpan i mitten blir mindre hela tiden. Hoppas verkligen det håller sig så när vi slutar behandla med Ciloxan sen. Men jag tänker som så att så länge hon är pigg och glad och den ”gamla vanliga” Sissa så kommer jag inte fundera på avlivning. Först vid tecken på att hon verkar lida, tänker jag börja tänka i de banorna. Och i dagsläget lider hon inte alls. Hon verkar inte ens ha lite ont. Hon rycker visserligen fortfarande undan huvudet när man ska ge henne ögondropparna, men det är ganska lama protester för att visa att hon inte tycker om det. Det är inte alls som för en dryg vecka sen, när hon drog undan huvudet så fort man kom i närheten med handen. Bara positivt alltså!

Nu ska jag försöka sova så jag kommer upp imorgon och hinner i tid till dopet. Så som sagt – håll tummarna för mig!

Nu börjar jag tröttna rejält på mitt bandage, aka boxningshandsken. Men nu är det snart dags att äntligen få bort det. Klockan har just passerat midnatt mellan lördag och söndag (därav datumet i rubriken, fast det fortfarande känns som lördag i mitt huvud). Alltså är det måndag imorgon, och då ska jag till vårdcentralen och ta stygnen. Och – det viktigaste av allt – få ett mindre bandage. Det jag har nu har börjat sitta riktigt löst, vilket iofs är ett bra tecken, då har svullnaden gått ner. Men det ser inte mycket ut för världen, även om jag har försökt skydda det så mycket som möjligt så blir det ju smutsigt. Och det börjar fransa sig. Vill nog inte ens veta hur ofräscht det är under. Jag har ju inte tvättat handen (med undantag för fingrarna) på snart två veckor. Förvisso är det ju skyddat i och med bandaget, men man svettas ju liksom. Och jag känner hur torr huden är. Kliar som sjutton, inte i själva såret lustigt nog, utan på ovansidan av handen. Så det är bara fördelar med att få byta bandage! :)

I övrigt mår handen ganska bra nu. Jag kan använda den riktigt mycket. Det är bara tyngre lyft, lyft där jag måste greppa med tummen, samt vissa rörelser som inte funkar. Och så begränsar ju bandaget rörligheten lite. Men det bästa av allt – handen har inte domnat alls sen operationen! Jag är fortfarande fascinerad. Högerhanden domnar ju stup i kvarten, och det är liksom det jag är van vid. Så när höger domnar väntar jag mig att vänstern också ska göra det, men det händer inte. Och det är så skönt. Lustigt hur man vänjer sig! Jag är så van vid domningar och värk att jag fascineras av att det inte är så. Att jag inte har mycket kraft eller styrka i vänstern än är inget jag reflekterar över heller, eftersom det har varit normaltillstånd innan också. Det kommer jag nog också fascineras över om 1½ månad eller så, när vänsterhanden har återfått full funktion igen.

Just de orden – full funktion. Jag har inte haft full funktion i någon av mina händer på ungefär 10 år. Det var ju inte jätteilla i början, de två första åren eller så. Då domnade fingrarna mest nattetid, och jag hade sällan ont. Men sen började jag jobba på en stormarknad, där jag dels satt i kassan och dels plockade varor i mejerikylen. Mycket tunga lyft med andra ord. Det förvärrade händernas tillstånd en hel del. Jag minns att det var då jag började använda lindor. Eller rättare sagt såna strumpor, där man liksom gjorde hål för tummen och sen trädde den över handen. Det hjälpte någorlunda då. Sen har jag haft i princip bara tunga yrken även efter det. Rena döden för händerna. Men eftersom läkaren som ställde diagnosen på mig -99 eller -00 (minns inte exakt) hävdade att jag var för ung för operation då, och sa att det skulle dröja många år innan något sådant skulle bli aktuellt, så trodde jag ju på honom. Och det var bara därför jag väntade såhär länge med att söka hjälp. Var helt övertygad, som jag har skrivit innan, att jag skulle få samma svar nu. Den första läkarens kommentar tillsammans med det faktum att min mamma gick i drygt 15 år med sina besvär innan hon fick opereras, gjorde att jag helt enkelt trodde att jag fortfarande var för ung. Jag hade ju bara haft diagnosen i 8-9 år.

Så jag tror inte jag riktigt förstod läkaren jag träffade i början av augusti, när hon sa det är klart vi ska operera. Vadå klart? Är jag inte för ung? Men hennes kommentar om min dåvarande läkare, att det var rent skitsnack att jag då var för ung, eftersom jag faktiskt hade domningar och värk redan då och det ska åtgärdas, fick mig att inse att jag har gått så många år helt i onödan med det här. Då ville jag åka och nita den dåvarande läkaren. Men det löser ju inget, och jag är alldeles för väluppfostrad för det. Är så glad nu att jag faktiskt har fått operation beviljad för båda händerna och att den ena redan är avklarad. Visst, jag har fortfarande minst fyra veckors sjukskrivning kvar framför mig. Men det värsta är gjort nu. Jag har inte direkt ont längre. Bara vissa rörelser gör ont. Och om jag gör som jag gjorde för några dagar sen… försökte döda en mygga genom att slå ihop händerna, som man brukar göra. Det var inte skönt, och det kom jag på också. Efteråt. Men i övrigt fungerar handen någorlunda. Jag kan sitta och skriva här med båda händerna igen! Så nu blir det lite längre inlägg igen, haha. Och kanske lite mer sällan, i vanlig ordning?

Jag har faktiskt tänkt uppdatera här nu i flera dagar. Det har bara inte blivit av. Saker har kommit i vägen. Var bland annat på rep inför Sånger för livet i Immanuelskyrkan i torsdags. Fyra timmar med duracellkaninen Lönnå. Hur orkar han? I slutet av repet satt vi körsångare och kämpade med att hålla oss vakna. Men Kjell Lönnå, 72 år, såg ut att ha lika mycket energi som när vi började. Helt sjukt. Men roligt var det! 22 november är det dags för den stora galan i Globen. Finns biljetter kvar om det är någon som är intresserad av att komma och lyssna! Ticnet tror jag det är som säljer. Annars kommer det tv-sändas i SVT, kl. 19.00 den 14 december (en timme), samt kl. 19.00 den 21 december (andra timmen). I år är det fokus på att det ska vara en julkonsert. Så titta och lyssna! Antingen live eller på tv. :)

Imorgon (idag) ska jag och mamma åka och fika hos A och gratta henne i efterskott. Hon fyllde år nu i veckan som var. Ska bli kul att träffa henne igen, det var ett tag sen sist. Hennes mamma var faktiskt här och fikade en snabbis för några veckor sen, och det var lite roligt. Vi bodde grannar förut, och då umgicks min mamma och A’s mamma rätt flitigt. Sen flyttade A’s familj till hus, och sen dess har hennes mamma pratat om att hon ju måste komma hit och fika! Men det har liksom inte blivit av, på sisådär fem-sex år ;) Fast vi har varit där när A eller någon annan i hennes familj har fyllt år. Så vi har ju träffats iaf. Och jag och A ses ibland också. Fast nu var det som sagt länge sen.

Men nu ska jag ta och runda av här. Bara för att jag kan skriva långa inlägg behöver de ju inte bli evighetslånga liksom… ;) Puss på er!

Igår var jag och R på inflyttningsfest hos min kompis Angelica. Hennes första egna lägenhet, fin var den! När vi kom var det rätt lugnt, inte så mycket folk där. Bara några av hennes gamla klasskompisar, och dem har jag sett sen de var små typ. :) Sen dök det upp fler och fler, och det började bli lite mer fart. Jag satt nöjd och glad i soffan och spanade runt på folk. Kände typ inte en människa som dök upp sen. :)
Framåt 23.30 tyckte Angelica att det var dåligt drag på festen (trots glaskross och sånt skoj), så då drog vi vidare till O’Learys istället. Där har jag inte varit sen studenten typ, och det är 6 år sen… hrm.. tiden går fort! Jag och R var kvar till 01.45 typ, sen blev vi trötta och gick hem till mamma och sov.

Vaknade imorse och kände mig helt varm och äcklig. Gick upp på toa och då kändes det bättre. Sen när jag gick tillbaka in till sängen så kom samma känsla igen. Så kom jag på att det måste vara för att det var så kvavt i rummet. Öppnade fönstret och då blev det bättre. Låg och gosade med R ett tag innan vi masade oss upp. Åt lite frukost (vilket innebar en halv mugg te för min del, magen var inte alls på humör), sen åkte R hem.

Jag och mamma åkte in till stan med grannbarnen Sofie och Katarina, skulle gå och se Madagaskar med dem på bio. Tjejerna var förväntansfulla och hade svårt att sitta still. På Sofie gick munnen utan uppehåll hela vägen. :) Insåg att jag ser dem för sällan och saknar det, de är ju så söta. Sofie hade jag som dagbarn en sommar när hon var ett år gammal, och hennes uppväxt har jag verkligen följt på nära håll, ända tills för fyra-fem år sen. Då flyttade jag hemifrån, till Borlänge. Det var några månader efter att Katarina föddes, så henne har jag inte samma nära relation till. Jag har ju visserligen varit hemma i min barndoms hemort då och då, men det hann hända så mycket från gång till gång. Jag får passa på nu när jag ändå är hos mamma jämt och ständigt.
Filmen uppskattades av barnen, mamma tyckte den var okej och jag gillade den. Det var en hel del bra skämt och roliga scener. Helt klart en film jag skulle kunna se igen. Dock vill jag nog se den med engelskt tal, nu såg vi med svenskt tal för barnens skull.

Efteråt skulle vi egentligen ha gått och ätit nåt, men alla var så mätta på popcorn så vi hoppade över det. Mamma åkte hem med barnen, och jag åkte hem till mig. Skönt att vara här igen. Den senaste veckan har jag mest tillbringat hos mamma.
Måndag: hade Gosungen hela kvällen
Tisdag: Haningekören, var hos mamma och sov kvar
Onsdag: hade Gosungen
Torsdag: åkte till mamma för att lämna en bok, blev kvar över natten
Fredag: var på VFU och åkte sen tillbaka till mamma för att gå på konsert, sov kvar
Lördag: åkte hem en sväng för att mata djuren, hämta kläder och fixa lite, åkte sen tillbaka till mamma och gick på fest, sov hos mamma
Söndag: äntligen hemma!

Den här veckan som kommer trodde jag skulle bli lugnare, men så kollade jag upp vad som står på schemat:
Måndag: vfu, sen ska jag till mamma och äta middag och sjunga med S, sen är det kör
Tisdag: vfu, sen är det sista gången på gruppen och så är det Haningekören
Onsdag: vfu, och sen har jag Gosungen på kvällen
Torsdag: egentligen vfu, men eftersom jag ska sjunga med S på hennes mormors begravning som är mitt på dagen i Södertälje så hinner jag inte till Nacka varken på morgonen eller eftermiddagen
Fredag: sista dagen på vfu för den här terminen, sen har jag Gosungen på kvällen
Lördag: har Gosungen hela dagen eftersom hennes mamma skulle iväg nånstans
Söndag: adventskonserter både med AcQuire och Haningekören

Bäst att jag försöker hoppa i säng tidigt ikväll så jag orkar med. Men känner jag mig själv rätt så lär det väl inte funka så bra den här veckan heller, med sömn och så….

Glad att jag inte är bakis idag iaf. Alltid nåt.

*OFF*

Det har varit mycket den här veckan. Jag fattar inte att jag orkar stressa så ändå.
Eller, det gör jag inte (orkar alltså), men lik förbannat lyssnar jag inte på kroppen och tar det lugnt.
I måndags var det först VFU, sen hämtade jag Gosungen på dagis och så hade jag henne ända till 1-tiden. Hennes mamma var ute på nåt grejs så jag var barnvakt. Fick en trevlig slant för det, och det sitter inte fel i min studentekonomi. Det blev dock inte mycket sömn den natten sen, eftersom jag skulle åka hem därifrån också. Var hemma i Sollentuna vid 2.15 typ, sen tog det ett tag innan jag kunde somna, så jag kanske fick tre timmars sömn eller så.

Tisdag var det VFU igen, sen iväg till Sollentuna på gruppen. Näst sista gången, jättetrist faktiskt. Även om det har varit motigt och känts som pest och pina att gå dit varje gång så har det känts bra när jag väl är där. Jag behöver den här kontakten helt enkelt. Och det har liksom blivit en vana att gå dit varje tisdag. Jag som är så plikttrogen är den enda som har varit på alla sessioner. De andra har varit borta ibland av olika orsaker, men jag sitter troget där varenda vecka. En gång var jag till och med ensam där, men det blev faktiskt bra det med.
Efter gruppen så var det iväg till Handen och äta lite hos mamma. Sen iväg till Haningekören och sjunga lite. Det gick sisådär, halsen var inte alls med på noterna. Jävla förkylning! Men det var iaf skönt att vara tillbaka bland sopranerna igen, efter mitt lilla gästspel bland tenorerna. Nästa termin kommer jag bli fullvärdig medlem i kören också. Den här terminen och delar av förra terminen har jag varit med och stöttat där jag behövs, för kören var väldigt liten när mamma började där för ett år sen, tror de var 12-13 pers nånting. Nu är det ungefär 35 medlemmar, så jag behövs inte som stöd, men både jag och andra i kören vill att jag ska fortsätta. Så då gör jag det! Skillnaden då är ju att jag får betala terminsavgift, vilket jag har sluppit hittills. Men, men… det är ju inga hutlösa summor man ska betala så det ska gå bra. Januari är dessutom en bra månad för såna utgifter. Både lön från jobbet i jul och massa pengar från csn.

Onsdag var det VFU igen. Hade sovit riktigt uselt natten innan, blev väl kanske 4 timmars sömn eller så. Efter det var det dags att hämta Gosungen på dagis och ha henne i 2,5 timme. Hon är så mysig. Dock var hon lite avslagen, och på dagis sa de att hon hade varit så där med, plus att hon kändes lite varm. Så jag tempade henne och hon hade 37,7. Inte konstigt att hon var lite hängig och inte riktigt ville äta! Men vi fick en mysig eftermiddag ihop ändå, hon var glad iaf. Gullunge!

Torsdag, VFU igen. Var ute i ”Indianskogen” med barnen hela dagen. Jag mådde illa som fan på morgonen efter att jag hade druckit en flaska juice på vägen till Nacka. Fick inte i mig nån frukost eller nåt sen när jag kom fram. Lunch lagade vi i skogen, och då fick jag i mig två små hamburgare i tunnbröd. Inte mycket mat. Men såklart så satte illamåendet fart igen. Jag börjar bli trött på det. Åkte hem till mamma efteråt och lämnade en bok som skulle tillbaka till bibblan. Sen gick vi en sväng i centrum och fönstershoppade lite. På kvällen skulle jag egentligen ha träffat Rikard, men han mådde inte bra så vi ställde in det. Iofs var det ganska skönt, för jag var inte så vansinnit pigg heller och fick en kväll för mig själv. Kunde för övrigt inte få i mig middag förräns vid 21 heller, mådde för illa innan. Det är väl inte normalt att det går typ 6 timmar mellan frukost (som bestod av juice) och lunch, och sen typ 8 timmar mellan lunch och middag? Alltså utan att man är hungrig däremellan. Men jag tror att jag är nervös för gastroskopin och att det är därför magen krånglar som fan nu igen. För det var ungefär i samma veva som jag fick samtalet från Ersta som magen satte igång. Hoppas det blir bättre när jag har fått undersökningen gjord.

Idag har jag varit i Nacka igen, på VFU. Har gjort ett målarexperiment med barnen som ska ligga till grund för min examinationsuppgift. De blandade pulverfärg med vatten för att se vad som hände och vad man kunde göra med det. Det blev riktigt intressant! Och barnen hade jätteroligt. Ska fortsätta med det på måndag, alla barn hann inte göra idag.

Nu sitter jag hemma hos mamma och bara slappar, njuter av att det ÄNTLIGEN är helg. Om två timmar ska jag på AcQuires orkesterkonsert, den jag valde att hoppa över eftersom jag inte riktigt orkade. Tur att det var den jag valde, för jag hade i vilket fall som helst inte kunnat sjunga idag. Halsen är alldeles för kass för det. Jag har inte ont direkt, men rösten bär inte.

Känns viktigare då att ha en fungerande röst på torsdag. S har nämligen bett mig att sjunga med henne på hennes mormors begravning. Och självklart ställer jag upp. Vi ska sjunga ”Dagen är nära” och ”Stilla ro och nära” (den sistnämnda av Åsa Jinder). Båda har jag sjungit innan, Stilla ro har hon tagit AcQuire-arret av. Iofs ska jag lägga altstämma på, så jag måste lära in den. Har bara sjungit sopran förut, men kan ju texten iaf. På Dagen är nära så har jag för mig att jag har sjungit en andrastämma innan, men jag vet inte riktigt vad det är för arr hon har så det är inte säkert att det är just den jag har sjungit. Men det lär inte vara så svårt att lära in den heller. Har ju satt en andrastämma en gång som komponerades fram ca två timmar före ett bröllop. :)

Nej, nu har jag inget mer att skriva om för tillfället. Borde nog försöka vila lite innan jag knallar iväg till konserten.

*OFF*

Idag är det ingen rolig dag. Förkyld och eländig, fick nåt skumt bakisaktigt ett par timmar på eftermiddagen också. Dagen har till största delen tillbringats i liggande position i mammas soffa, med ett avbrott för lunch på Donken. Tog bilen hem sen, inte en suck att jag hade orkat åka kommunalt. Bara att gå från där jag parkerade bilen och hem var en mindre pärs… var helt slut redan innan jag hade gett mig i kast med trapporna. Hur jag var sen när jag väl kom uppför trapporna, tja… hade inte hallgolvet varit så hårt hade jag banne mig bara rasat ihop och troligtvis legat där än.

Festen igår blev lyckad, trots min ångest och så. Det var avspänt och spontant, precis lagom mycket folk. Inte blev det så sent heller, tror vi kom i säng vid strax efter 1. Fick lite fina presenter också, konstigt nog verkade folk ha tagit fasta på det här med stjärnor… men jag gillar sånt! :)

Sjunget i Nynäs var dock inte lika lyckat, åtminstone inte min insats. Det gick bra att sjunga när vi repade, men när vi stod på scenen och var typ halvvägs genom programmet så fick förkylningen för sig att den skulle sätta sig på halsen. Så det lät väl inte superbra efter det direkt. Och naturligtvis började det spöregna när vi klev av scenen och skulle gå tillbaka till bilen. Det hade varit sol under hela framträdandet, och i samma sekund vi satte oss i bilen så slutade det regna… typiskt!

Åh, jag fick ju presenter idag med. Mamma kom hem och hade med sig presenter från morbror Kurt och hans sambo. Ett salt- och pepparströarset, och fyra äggkoppar som matchade. Jättesnyggt! Allt i gråa nyanser och med ränder på. Tydligen var det en hel serie med massor av grejer, så jag får väl börja samla nu! :)

Imorgon börjar skolan också. Jag har sett fram emot det, men det är så typiskt att jag ska bli sjuk… orkar ju ingenting typ. Men imorgon är det bara inskrivning på kursen, så det är lugnt. Jobbigt att gå upp tidigt bara.. :) Men jag kanske är lat och tar bilen. Jag måste ändå flytta på den eftersom den står på en parkering som bara är 2 timmar mellan 8-21, och sen ska jag ändå till mamma eftersom det är kör imorgon. Jag kommer förvisso inte kunna ta en ton på kören, men jag vill ändå vara där och lyssna, för vi ska dra igenom Globenlåtarna och jag vill höra hur de låter. Vi ägnar bara två rep (+ stort rep i Filadelfiakyrkan med Lönnå) åt dem.

Det är förbaskat mycket kör den här hösten, vi har många åtaganden. Närmast är det Sånger för livet i Globen, sen är det Stora KörKöret, orkesterkonsert med musikskolans orkester, adventskonsert och julkonsert. Förutom detta ska vi även ägna två lördagar åt att spela in en skiva. Ja, Life on mars ska vara med på den, R… och jag vet att du kan en rolig anekdot om den låten. ;) Det ska iaf bli intressant att se slutresultatet där. Det är vår första studioskiva. Alla våra konserter spelas in och finns på skiva iofs, men det är mest för oss i kören och våra anhöriga typ. Det är rena liveinspelningar vars syfte är, förutom att kanske sprida lite njutning, att visa oss vad vi kan göra bättre, och vad vi gör bra. Nyttigt att lyssna på! Och det är roligt att ta fram allra första skivan, våran första konsert vi gjorde i maj -99… lyssna på den och sen jämföra med senare skivor. Vi har verkligen utvecklats!

Nej, nu är det dags för en kopp te och sen sängen.

*OFF*