Jag har en så bra period just nu. Saker och ting flyter på, jag trivs hur bra som helst i skolan, jag blir uppringd var och varannan dag och blir erbjuden jobb (vickdagar + mer timmar hos Gosungen), jag har landat i lägenheten, jag känner mig ganska trygg med mig själv, ekonomin är helt okej, jag får ofta besök av mina underbara vänner.
Ändå sitter jag här nu och vill bara gråta.
Det förvirrar mig. Varför reagerar jag så?
Ja jösses, nu har det gått alldeles för lång tid utan inlägg här igen. Skyller på att jag har haft fullt upp.
Förra veckan började skolan igen, och det är SÅ roligt! Läser en kurs nu som heter ”Musik för alla”. Vi sjunger, spelar instrument, gör olika lekar… för att ta ett exempel: till idag hade vi i uppgift att ta med oss en ”bagagevisa”. Det vill säga en sång som vi kan själva, men som vi tror att de andra inte kan. Jobbade två och två. Idag framförde vi vår lilla bagagevisa och lärde de andra den. Det var riktigt kul! En del sånger hade man hört, en del var helt nya.
Sen har det varit jobb förstås. Mest med Gosungen, men även ett pass på en av ”mina” förskolor. Med småttingarna, för första gången på just den förskolan. Skoj!
Så har jag hunnit fylla år också. Fått fina presenter och haft mycket trevligt folk här! Av mamma fick jag en spikmatta, något jag verkligen har önskat mig. Har nu hunnit använda den i fem dagar (idag blir 6:e gången) och är helt såld. Första gången gjorde det skitont i början, men sen var det bara så skönt. Jag har helt enkelt fått en ny bästa vän ;)
Idag har jag dessutom varit och bokat något jag har velat göra i flera år. Äntligen! Den 17:e september smäller det. Och fram till dess är det min lilla hemlis VAD det är. Okej, min kära kusin höll på att gå upp i atomer när hon insåg att hon skulle få vänta drygt två veckor på att få reda på det, så hon fick veta. Och M gör sitt bästa för att lista ut det. Hon närmar sig… haha!
Imorgon är jag ledig hela dagen. Har inget planerat förrän på kvällen, då är det kör. Egentligen är det på måndagar, men då min körledare är i Skåne idag så lägger vi repet imorgon istället. Ska ägna morgondagen åt att baka nåt gott till körfikat, och så ska jag färga håret. Läsa lite kurslitteratur kanske. Och ta sovmorgon… det var längesen jag fick det!
Nu ska jag sjunka ner i soffan, kanske med någon god drink. Det var längesen jag fick det också ;)
Har haft en fantastisk helg. Jobbat fre-sön. I fredags hade jag och Gosungen en härlig eftermiddag och kväll ihop, som avslutades med Singstar tillsammans med hennes mamma, bonuspappa, bonusbror och bonusfarfar. Vi vuxna fick varsitt glas vin – Gosungens bonuspappa tyckte att det var självklart att även assistenten skulle ha, trots att det här var en ”familjekväll”, och jag uppskattar det enormt. Inte vinet i sig, utan att de vid sådana tillfällen ser mig som ”en del av familjen”. De har absolut ingen skyldighet att förse mig med vare sig ätbart eller drickbart i någon form då jag jobbar. Men det har hänt många gånger att de, när de ska äta middag, har sagt ”Vill du också ha? Vi lagade mat så att det skulle räcka till dig med”. Eller som i fredags, att de skulle dricka lite vin och erbjöd även mig ett glas. Att jag självklart skulle vara med och sjunga Singstar. Deras generositet, öppna famn och hjälpsamhet (mamman och bonuspappan hjälpte mig till och med att flytta!) i kombination med den fantastiska person Gosungen är, gör att jag älskar mitt jobb. Jag trivs så bra!
Igår tog jag och Gosungen det ganska lugnt på förmiddagen. Varvade soffa, golv och gåstol i lagom takt. Sedan fick hon lunch och så la jag henne att vila. Under tiden hon låg på övervåningen och vilade satt jag vid köksbordet på undervåningen med en kopp kaffe och en bok. Hann läsa någon sida innan Gosungens mamma bad mig om en tjänst. Hon och Gosungens bonuspappa gifte sig för ett tag sen, och nu var det dags att skriva tackkort till de som närvarat. De hade kort och en kalligrafipenna, och mamman undrade om jag möjligen var duktig på att skriva snyggt?
Jag sa att jag ju kunde försöka, jag tycker ju om att skriva och älskar att pyssla. Så jag skrev lite på ett kladdpapper, och de tyckte det var så snyggt. Jag var väl någorlunda nöjd, men de tyckte det var snyggt och det var huvudsaken. Alltså blev jag sittande med att skriva dryga 20-talet tackkort. Som tur var skulle det inte stå så mycket i varje kort. Bara en mening, och så deras namn. Som tur var hade Gosungen en sådan dag där hon låg länge och vilade, så jag hann skriva färdigt innan hon började tjoa. Hennes mamma och bonuspappa var jätteglada över att jag velat göra dem den här tjänsten, vilket jag inte tyckte var någon stor sak. Bonuspappan sa skämtsamt: ”Tack snälla! Nu får jag väl köpa ut nåt åt dig, för du är väl inte tillräckligt gammal för att köpa själv? Vad ska du ha? Vin? Sprit? Cigg?” Jag skrattade bort det, och sen tänkte jag inte mer på det. Han är liksom den skämtsamma typen, och jag tyckte inte att jag hade gjort så värst mycket egentligen. Skriva ett par kort, liksom…
På eftermiddagen så tog jag och Gosungen bilen och hälsade på hos A. Fikade, Gosungen fick sitta på golvet, vi busade massor. A och Gosungen funkar så grymt bra ihop! Och så är Gosungen lite smått förälskad i A’s tonårsson också ;)
Idag har vi återigen haft en lugn förmiddag. Efter lunch drog vi iväg till A igen. Tog en sväng till Kungens Kurva och shoppade loss (fast jag och Gosungen fönstershoppade bara). Med jämna mellanrum fann jag mig själv ståendes utan sysselsättning. För då hade A helt plötsligt greppat rullstolen med Gosungen i och börjat gå. Så där gick jag bredvid medans min vän skötte mitt jobb ;) Men som sagt så är A fantastisk med Gosungen, och att hon hjälper till är helt frivilligt, jag tror att det är för att hon ska kunna sno åt sig lite egentid med Gosungen ;) Och Gosungen älskar det. Hon slänger en blick åt mitt håll, ropar lite för att kolla så jag hänger med, och sen är det lugnt. Så länge båda två är nöjda, så är jag också nöjd. Jag delar gärna med mig av min lilla favorittjej!
Efter ett par timmar med A drog jag och Gosungen vidare hem till min mamma, där jag lånade hennes skrivare under tiden Gosungen massakrerade en veckotidning. Sen fick vi middag, och Gosungen åt som en häst. Jag överdriver inte om jag säger att hon åt minst lika mycket som jag! Efter maten roade sig mamma och Gosungen med att snurra grytlappar, och jag fick en stund för mig själv. Utnyttjade tiden till att gå på toa och sedan ta en cigg på balkongen. Det är så skönt att Gosungen accepterar att jag går iväg lite. Jag älskar henne, och jag älskar att umgås med henne, men det blir ganska påfrestande om man ska sitta som en klisterlapp vid hennes sida hela tiden. Så någon minuts paus här och där (oftast pratar jag och Gosungen under tiden, men jag får möjlighet att göra mig en kopp kaffe, gå på toa eller vad det nu kan vara) gör väldigt mycket. Då snabbtankar jag ny energi för ytterligare en stunds lek.
Att leka med Gosungen blir ganska intensivt. Om man lyssnar på konversationen oss emellan när vi leker, så låter det ungefär som om man leker med vilket barn som helst. Men skillnaden är att Gosungen behöver otroligt mycket assistans i sin lek. För att ta ett exempel: Duplo. Leker man med ett ”friskt” barn som vill bygga ett torn av Duplo så tar barnet en kloss och sätter ihop den med en annan kloss. Tar en ny kloss och bygger vidare med de andra klossarna. Och så vidare. En vuxens roll i leken kan då vara att ge förslag på var nästa kloss ska sitta, hjälpa till att hålla i tornet etc.
Med Gosungen ser det annorlunda ut. Hon har svårt att greppa klossarna (trots att de är stora och greppvänliga), och hon kan inte sätta ihop två klossar med varandra. Alltså ger hon klossarna, en och en, till mig. Jag håller klossen som ska placeras på redan ihopbyggda klossar, och frågar Gosungen var hon vill att jag ska sätta den. Jag flyttar runt den mellan de möjliga ställena, och frågar Gosungen om hon vill ha den där? Eller där? Eller där? Gosungen svarar ”nä” om hon inte vill ha den där, och ”mmm” om hon vill ha den där. Samtidigt som jag agerar byggare måste jag se till att de lösa klossarna ligger inom Gosungens räckvidd, och på ett sådant sätt att hon kan greppa dem. Ligger de för långt bort kan hon inte själv gå och hämta dem. Och om de ligger ”fel” kan hon inte vända dem så att det blir lättare att greppa. Och så vidare. Det kräver mycket engagemang och uppmärksamhet från min sida. Och frågor, frågor, frågor. Plus att jag måste vara beredd på att rätta till Gosungens sittställning, att ta emot henne om hon välter… Det är jätteroligt att leka med Gosungen, tro inget annat, men det tar enormt med energi.
Nåväl. När jag och Gosungen kom tillbaka hem till henne efter vår lilla turné idag var klockan så mycket att det var dags att göra henne i ordning för natten. Eftersom resten av familjen inte hade avslutat middagen, så tog vi hissen upp till Gosungens rum för att göra henne i ordning där (vanligtvis gör vi det i soffan). Då fick familjen äta ifred, och Gosungen fick möjlighet att varva ner lite i lugn och ro. Efter blöjbyte och pyjamaspåklädning tog vi med oss tandborste, filt och napp och knallade ner till resten av familjen igen. Lämnade över Gosungen till hennes mamma, eftersom klockan var såpass mycket att mitt arbetspass var slut och det var dags för mig att åka hem.
Men så sa Gosungens mamma: ”Du… på köksbänken därborta finns det en sak till dig. Hämta den och ta med den hem, det är ett tack för att du var så snäll och hjälpte oss med korten”. Jag gick bort till köksbänken och insåg att bonuspappan inte alls skämtade igår.
För där stod en flaska vin.
Mamman tyckte jag skulle korka upp den redan ikväll, men jag sparar den till ett senare tillfälle. Den ska njutas av. Det är nämligen ett väldigt gott vin, inte svindyrt men heller inte särskilt billigt.
Och just det. Igår fick jag en golvlampa också. Och lite kläder.
Jag har det rätt bra ändå!
Ja, nu äntligen är det klart. Som jag har längtat. För ett år sedan, vid den här tiden, packade jag mina saker och lämnade min lägenhet. För att bo ”ett litet tag” hos mamma. Det ”lilla taget” blev ett ganska långt tag, mitt mående har gått upp och ner under den tiden, och ett tag trodde jag att jag aldrig skulle komma tillbaka hit. Såg lägenheten glida mig ur händerna.
Men så hände något. Min katastrofala ekonomi vände helt plötsligt och blev riktigt okej. Inte jättebra, men såpass bra att jag skulle klara alla utgifter som kommer när man bor själv. Och så hittade R sin lägenhet i samma veva. En lägenhet där han vill bo, som ligger på ”rätt” sida av stan för hans del. En lägenhet han har budat på, och som i skrivande stund ännu inte är hans, men hans bud är högst än så länge, och det lutar åt att han får den. Blir det så, är det inflyttning för honom i mitten av oktober.
Var bor han nu då, undrar kanske någon. Ja, eftersom jag sagt att jag ville flytta tillbaka innan min födelsedag så var han ju ”tvungen” att flytta ut. Så nu gör han som jag gjort det senaste året, och bor hos mamma. Sin mamma alltså, inte min. Hade det varit ett tidigare inflyttningsdatum för honom, säg i slutet av augusti eller början av september, hade han bott kvar här fram tills dess. Några veckor tyckte vi att vi kunde samsas under samma tak. Men nu när det handlar om flera månader, så känns det inte så aktuellt. Risken är att vi skulle gå varandra på nerverna och förstöra vår fina vänskap. Mycket dumt. Alltså bor han hos sin mamma nu ett tag.
Och jag är äntligen tillbaka i min lägenhet. Ett års exil är över. Har nog ännu inte riktigt förstått att jag är hemma igen. Men jag börjar få ordning här, fått saker på plats där jag vill ha dem. I princip bara mina möbler. R har fortfarande bokhyllor, köksbord/stolar och en säng kvar här. De möblerna får stå här tills han flyttar till sin nya lägenhet. Bara onödigt att flytta dem nu och inte veta var han ska förvara dem. De står ju knappast i vägen här, och dessutom har jag ju haft mina möbler ståendes här under tiden jag har bott på annat håll.
Ikväll ska jag göra ett ryck och få sovrummet klart. Vill ha det klart till helgen då jag har Gosungen boendes här från fredag till söndag. Min jobbhelg, plus barnvakt. Och även om jag kan sova i soffan nu, så blir det liiite trångt om både jag och Gosungen ska sova i den. Tanken är att hon ska få ”eget rum”, dvs att hon sover i sovrummet och jag i soffan. Tror det blir lugnast nätter på det viset. Jag kan sova lugnt (Gosungen har många ljud för sig på nätterna), och hon kan sova lugnt (hon slipper mig springandes in och ut ur sovrummet).
Och eftersom jag jobbar till 17 imorgon och sedan åker hem till mamma för middag och lån av bil (hennes grannes) så kommer jag hem sent och lär vara trött. På torsdag jobbar jag dubbelt – förskola mellan 7.30-14.15 och sen direkt till Gosungen för att jobba 15-20. Hemma runt 22 = försent att röja. Och på fredag är det också dubbelt – förskola 8-14.15 och sen till Gosungen. Och när jag åker därifrån har jag Gosungen med mig. Alltså vill jag få det klart ikväll. Så kanske jag kan få sova i en riktig säng inatt! Soffan är förvisso förbaskat skön, men det känns fånigt att ha ett sovrum och inte använda det… ;)
Nej, nu ska jag vira in mig i en filt på ovan nämnda soffa, och glo lite på Allsången innan det är röjardags.
Men nu vet ni i alla fall att jag är på plats i min ”nya” lägenhet! ;) Puss på er!
Ibland är det så skönt att ha ett sådant jobb som jag har. Är inte låst till en specifik plats eller specifika tider. Jo, min schemalagda tid är jag förstås ”låst” till. Och passen börjar och slutar alltid hemma hos Gosungen. Fast det är sällan jag är på plats mellan de exakta klockslag då mina arbetspass börjar och slutar. Gosungens mamma och bonuspappa har nämligen infört nån slags ”flex”, de kan t.ex. be mig komma en timme senare här och låta mig sluta tidigare där. Jag får fortfarande betalt för min schemalagda tid, och de har rätt att ha assistent dessa timmar. Men ibland väljer de själva att låta oss assistenter få flexa lite. :) Jag räknar dock alltid med att jobba de timmar jag har på mitt schema, blir det ändringar som är till min fördel så ser jag det som en bonus.
Dock är det ett givande och tagande, eftersom jag brukar ställa upp när de behöver barnvakt. Har nog aldrig sagt nej när de har frågat, under de 4½ år som jag har haft hand om Gosungen. Ska vara barnvakt i början av augusti nu närmast.
Men som sagt, när jag jobbar är jag fri att göra i princip vad som helst med Gosungen. Shoppa? Visst, Gosungen hänger med. I klädaffärerna gör hon sitt bästa för att riva ner så många klädesplagg som möjligt (och jublar när hon lyckas). IKEA? Gosungen älskar det. Får hon bara en gul kasse är hon fullkomligt nöjd. Storhandla? Inga problem. Köra ett pass i tvättstugan? Absolut, Gosungentycker det är jätteroligt att hjälpa till att plocka i och ur tvätt. Träffa vänner? Självklart, Gosungen är grymt social och gillar att träffa folk. Sen hittar vi förstås på saker som bara är för henne också. Men jag kan liksom förena nytta med nöje om det är så. Som när vi packade flyttkartonger häromdagen. Det är så skönt att slippa vara bunden till tråkiga rutiner (visst, vi ska äta frukost/lunch/middag och jobbar jag dag så bör Gosungen vila en stund också, men det finns inga specifika tider för det, vi tar det som det kommer helt enkelt… är vi hungriga äter vi, är Gosungen trött vilar hon).
Idag har Gosungen och jag gjort följande:
Sämre arbetspass kan man ha va? Hela dagen har vi bara gjort vad som fallit oss in, det vill säga vad Gosungen har haft lust att göra. Den lilla utflykten hem till mig var förvisso på mitt initiativ, eftersom jag kom på att jag hade glömt ge Sissa ögondroppar imorse. Men det har liksom inte varit minsta antydan till stress. Hur skönt som helst.
Imorgon är jag ledig, men på måndag är det dags för ännu ett härligt arbetspass!
Jobbat heldag idag. Var ute på gården i princip hela dagen (med avbrott för lunch och rast). Det var så skönt att vara ute, solen värmde, vi blåste såpbubblor (”Blubblor! Kolla vilka stora blubblor!”) och njöt.
Nu ikväll påminner min nacke, mina axlar och delar av min rygg mig om hur skönt det var ute idag. Brände mig inte så farligt, men det känns! Imorgon är det solkräm på. Det har införskaffats nu.
Jag borde ha lärt mig efter nästan 29 år… men det är väl aldrig försent att lära en gammal hund sitta?
Ja, imorgon är det jobb igen. Jobbar ons-fre den här veckan. Fick sms imorse med förfrågan om jag kunde jobba lite fler timmar än vad som var bestämt från början, och det går så bra så! På fredag innebär det till och med heldag, det är najs.
På torsdag kväll kommer mamma hem också. Hon har varit i Skellefteå nu i en vecka. Har varit skönt att få vara lite ensam, men det ska bli kul att träffa henne igen. Lustigt nog vänjer man sig vid att inte vara ensam, hon är ju oftast hemma när jag vaknar, hemma när jag går till jobbet, hemma när jag kommer hem från jobbet, hemma när jag går och lägger mig. Visst är hon ute och gör saker, men oftast är ju det på dagtid när jag inte är hemma. Så för mig känns det som att hon ”alltid” är hemma.
Dessutom är det här hennes lägenhet. Hennes saker, hennes möbler. Så det är liksom naturligt att hon är här. När hon inte är det känns det lite ensamt. Bor jag i min lägenhet så är det en annan sak. Där ”ska” det inte vara någon annan. Eller ja, sist jag bodde där var det med R, men nu när jag flyttar tillbaka så är jag mentalt inställd på att det är JAG och ingen annan som ska bo där. Förutom djuren förstås. Och nu är det inte lång tid kvar! Fortfarande inget klart datum, men det lutar åt att det blir redan i juli. R har hittat några intressanta lägenheter, så nu kan det gå fort. Han har som mål att hitta en lägenhet under sin semester, dvs under de närmaste typ fyra veckorna. Och han vill flytta medan han fortfarande har semester, för att slippa stressa in allt under en helg.
Och jag står stand-by och kan flytta in i princip på studs. Får jag veta typ två dagar i förväg har jag gott om tid på mig att packa mina saker. Fast jag lär ju få veta så fort han har köpt en lägenhet och har ett inflyttningsdatum på den. Med en bostadsrätt kan det ju bli vilka dagar som helst i månaden, behöver inte vara vid ett månadsskifte som det är på hyresrätter. Och eftersom jag också kan flytta vilken dag som helst, så är det ju en fördel för honom, det blir inga dubbla kostnader.
Har funderat på att köpa flyttkartonger också och ha här hemma så jag är redo att börja packa (och kanske kan börja packa sånt jag ändå inte använder nu). Men så var jag ju hemma hos J & P på midsommar, och såg deras gigantiska lager av flyttkartonger som de har under trappan. Patrik sa dessutom att de vill bli av med dem, så där har jag ju en chans att få tag på ett par stycken! Behöver knappast ALLA de har där, det var minst 50 stycken, men kanske fem-sex eller så. Egentligen räcker det nog med tre-fyra, men hellre en eller ett par extra kartonger, så kan man packa mindre i varje. Kläder packar jag i sopsäckar.
Det börjar verkligen pirra lite nu när jag inser att det faktiskt snart ÄR dags att flytta tillbaka! Det har liksom legat så långt borta hela tiden. Ett tag kändes det som att jag skulle bo kvar hos mamma resten av livet. Nog för att jag älskar mamma, men jag vill inte bo med henne SÅ länge! Det räcker med de knappt 11 månaderna jag har bott här. Jag trivs, och jag tycker det är helt ok att bo med henne, men jag längtar efter mitt eget. Det har jag gjort sen dag ett här, men ännu mer nu när jag vet att det inte är mer än kanske en månad kvar. Vi får se om jag hinner bo här ett år totalt, eller om det blir flytt innan. Vad som helst kan hända :)
Nej, nu är det nog snart dags att försöka sova lite, så jag orkar jobba imorgon. Min sömn har varit en katastrof de senaste nätterna. Sov inte på drygt 1,5 dygn, sen kunde jag knappast sova igår natt heller. Somnade väl framåt två eller så, och sen sov jag jätteskumt hela natten. Sov länge sen idag, hade så svårt att vakna när jag väl hade somnat ordentligt. Så det kan nog bli knepigt att somna nu också. Men jag ska försöka! I värsta fall får jag ta en sömntablett.
Puss på er! Och glöm inte att kommentera :)
Har Micki här över helgen. Världens finaste hund! Hämtade honom igår, käkade lunch med Mingan & I. Vi lyckades precis pricka in den lilla soltiden som blev, så vi satt på uteservering och njöt.
Idag jobbade jag mitt sista pass på nästan en månad med Gosungen. Kommer kännas tomt. Men hon kommer ha det jättebra med sin pappa, han skämmer bort henne totalt. Och det är klart att hon ska få lite lyx i vardagen, hon också. Är det semester så är det, liksom.
I övrigt så rullar det in jobb både här och där, det gillas skarpt. Bara idag har jag pratat med två ställen, och blivit erbjuden jobbdagar i sommar. Så nu är jag uppbokad på tre olika förskolor, vilket innebär att jag klarar min ekonomi ända fram till i höst. Det känns riktigt bra. Har dessutom kunnat lägga undan en hel del från majlönen, så om det blir lite mindre inkomst någon månad gör det ingenting. Jag har så jag klarar mig. Och om jag får tillräckligt i lön så kommer de sparade pengarna att investeras i saker till lägenheten.
Det är förresten klart nu, att jag flyttar tillbaka till min lägenhet i sommar! När exakt det blir vet jag inte än, men jag har sagt att SENAST i mitten av augusti vill jag flytta in. Vill fira födelsedagen i min lägenhet. Sen får vi se. Det kan bli flytt tidigare också, allt beror nu på när R hittar en bostadsrätt och när det är inflyttning för honom i den. Eventuellt bor vi ihop ett par veckor, vi har diskuterat det fram och tillbaka och känner båda att det förvisso inte är en optimal lösning, men en kortare period funkar det alldeles utmärkt. Han förstår att jag börjar längta tillbaka. Och jag skulle aldrig kunna kasta ut honom. Visst, hittar han ingen lägenhet inom rimlig tid så får vi väl hitta en alternativ lösning, men ett par veckor eller möjligen nån månad eller två funkar. För det känns väldigt taskigt att han ska behöva flytta till något temporärt ställe i typ en månad, för att sedan flytta IGEN. Bara onödiga kostnader och onödigt arbete.
Saknar mina marsvin också. Tur att de har en så fantastisk ”husse” som tar hand om dem. Det är mer jobb än man tror. Visst, att bara ge dem mat och hö tar max 10 minuter totalt varje dag. Men sen ska burarna städas, klorna ska klippas, Sissa ska ha ögondroppar morgon och kväll… och allt detta gör R. Han vet att det bara är att säga till om han vill att jag kommer och städar burarna, men oftast gör han det själv ändå. Det enda jag gör är att ge honom ”marsvinspengar” varje månad, så han kan köpa mat/hö/spån. Vilken fantastisk vän jag har som ställer upp så för mig. Det känns så fånigt att kalla honom för ”mitt ex”, för han är ju fortfarande i hög grad närvarande i mitt liv. Förvisso inte som pojkvän, men definitivt som vän. En väldigt nära vän.
Nu har klockan precis passerat midnatt, och det är dags för mig och Micki att krypa ner i sängen. Jag under täcket, han ovanpå, på mina fötter.
Känns så skönt att ”bara” jobba nu. Även om det är två jobb och det är fullt upp med det så kan jag verkligen vara ledig när jag är ledig. Behöver inte ägna fritiden åt att plugga. De ringde från ett tredje ställe idag också och undrade om jag kunde jobba. Var tvungen att tacka nej eftersom jag redan är uppbokad på en annan förskola de dagarna det rörde sig om. Men jag hörde mig för om det fanns möjlighet för mig att jobba där senare i sommar. De skulle kolla och återkomma. Hoppas på lite jobb där, framförallt i slutet av juni-början av juli.
Jobbar sista passet med Gosungen på fredag. Sen är hon utan assistans i några veckor, då hennes pappa kommer hit från Tyskland för att umgås med sin dotter. För mig blir nästa pass den 9 juli. Kommer kännas tomt att inte få träffa henne på nästan en månad! Framför allt nu när jag har varit sjukskriven såpass länge. Var ju borta från henne i fyra månader för inte alltför längesen.
Semester då? Nja. Jag ska försöka vara lite ledig när Gosungen är på kollo i slutet av juli-början av augusti. Känner att jag har ork och lust att jobba lite till nu. I vanliga fall har man ju jobbat nästan oavbrutet i närmare ett år vid det här laget och toklängtar efter semester, men jag har bara jobbat sen mitten av januari. Typ fem månader. Så det finns energi kvar!
På söndag är det konsert. AcQuires vårkonsert. Det blir lite av en jubileumskonsert också eftersom kören firar 10 år i år. Kom och lyssna om du vill och kan! På söndag alltså. Klockan 16, i S:t Eskils kyrka i Handen. Inträde på ynka 40 spänn, mycket musik för en liten slant alltså!
Nu ska jag nog roa mig med att lägga in lite fler gamla inlägg. Har hunnit till oktober -08, så det är väl 1,5 år kvar att lägga in ungefär.. sen ska alla foton, scrapping osv in också. Jag har att göra! Sen är det ju bara den där lilla detaljen att få skiten att visas på min domän… ska luska lite till hur man gör. SÅÅÅ svårt kan det ju knappast vara. Eller?!
Just nu går allt verkligen i ett. Jag blev till slut frisk från den där skiten, var hos läkaren och fick konstaterat att det var magsjuka. Det togs en del prover, och alla visade normala värden. Bra det åtminstone!
Nu har jag jobbat som en galning, känns det som. Med start förra måndagen, så jobbade jag 9 dagar i sträck, den 10:e dagen (i onsdags) skrev jag en tenta, sen jobbade jag en dag till. Efter 11 fullspäckade dagar fick jag så en ledig dag, den 1 maj. Sen skulle cirkusen dra igång igen igår, men då sa kroppen ifrån. Det där förbaskade illamåendet kom tillbaka och jag fick ringa och sjukanmäla mig. Idag har jag kunnat jobba, men med Postafen i kroppen och ett mående som inte alls är på topp. Som grädden på moset har jag ju naturligtvis varit förkyld i en vecka också! Fast det kan jag stå ut med, det enda jag stör mig på är att det inte verkar vilja bli bättre… Börjar misstänka att stress kan vara en stor anledning till att jag mår som jag gör :(
Imorgon börjar skolan igen också. Ska läsa en kompletteringskurs nu under maj månad. Parallellt med skolan ska jag jobba på förskolan, och en del pass med Gosungen. Blir fullt upp ett tag till, med andra ord. Den här veckan blir det dessutom en massa sjungande, eftersom vi har konsert i Nynäshamn nästa helg. Totalt blir vi drygt 250 körsångare (de flesta från Nynäs), och så är Stefan Nilsson och Georg Riedel med. Det är 2 rep i Nynäs tillsammans med alla körer (onsdag och fredag), sen har AcQuire/Fria Röster ett extra rep på torsdag, sen lördag-söndag är det rep och konserter båda dagarna. Två konserter på lördag och en på söndag. Men roligt ska det bli!
Har haft Micki här en vecka nu också. Imorgon ska han hem igen, och det kommer bli så tomt! Han sover på mina fötter varje natt, det blir trångt men mysigt… och när han åker hem så ligger jag alltid ihopkrupen första natten, trots att jag har gott om plats. Man vänjer sig fort!
För övrigt så har Gosungen blivit SÅ stor nu! Hon har tappat fyra tänder, inte samtidigt förvisso men inom en ganska kort tidsperiod ändå. De två första (framtänderna i underkäken) tappade hon under tiden jag var sjukskriven. Den tredje (tanden precis till vänster om framtänderna i underkäken) tappade hon förra helgen när jag jobbade, helt plötsligt så klirrade det till på tallriken när hon åt middag :) Den fjärde (vänster framtand i överkäken) tappade hon i torsdags, på förskolan. Så nu har hon en riktigt schysst glugg upptill! De nya framtänderna i underkäken har kommit upp, så det är bara en liten glugg där efter den tredje tanden. Men hon hade ju en ganska stor glipa mellan framtänderna i överkäken innan, så den glipan är STOR nu. Hon är hur söt som helst!
Just nu vill jag bara sova. Det är nog dags att göra det också, ska upp tidigt imorgon! Måste åka hemifrån före 07.00, eftersom jag ska vara på plats i skolan kl. 08.00… mitt i natten! Uppdaterar mer detaljerat om vad som har hänt nån dag när jag har mer ork än nu… Puss på er så länge!