Mogis del av stjärnhimlen

När jag inte trodde det kunde bli mer pajkastning och sandlådenivå visade det sig att det gick. Och jag tror dessutom tyvärr att det kan gå ännu lägre. Men den klockrenaste delen av det som utspelades här igår måste jag dela med mig av. Egentligen skulle jag väl kunna berätta allt, även den konversationen som föranledde besöket, men jag hänger inte ut någon. Oavsett om den personen förtjänar det eller ej. Jag håller hellre en konversation öga mot öga. Kan ju i allafall, för att ni ska förstå själva citatet, förklara att det handlade om en kartong som stått här ett tag. En kartong som personen har blivit ombedd att hämta vid tre tillfällen. Till slut, efter många om och men och ytterligare pajkastning, kom personen, och fick först höra ett sanningens ord från min mamma, om hur man behandlar andra. Det blev en del skrik från den andra personen, och så kom då detta klockrena citat:

M (mamma): ”Det här är MIN lägenhet, här pratar jag så mycket jag vill. Sluta skrik åt mig, annars kastar jag ut dig. Och sen kastar jag ut din låda genom balkongen.”
P (personen): ”DÅ ANMÄLER JAG DIG!”
Slut citat

Som sagt, tillåt mig småle lite. Ursäkta mig, men anmäla? För vad? Kast med liten kartong? Jag satt i soffan och kunde knappt hålla mig för skratt. Vem behöver komediserier med en sådan här person i närheten? Förvisso, fars kan vara roligt men då önskar jag en annan rollbesättning, tack. Så ledsen hördu, det du försöker kasta på oss fastnar tyvärr inte. Leta upp några som inte känner till så mkt om den ”förra” tiden och kör det här spelet med dem. Att gå runt med så mycket hat i blicken kan heller inte vara hälsosamt. Och du kanske ska försöka säga vad DU själv tycker och anser istället för att säga ”men mina vänner tycker..”"men mina vänner vet..”"men blablabla” Berätta gärna din åsikt, men blanda inte in deras. Om de tycker något är de mer än välkomna hit så kan vi prata.

Jag har mer, vill du höra?

I  övrigt har jag och lite annat AcQuirefolk stöttat Fria Röster under deras lunchkonsert idag. Jag fick mig till och med tilldelad en solostämma och en överstäma. Mycket najs. På kvällskvisten var vi i konsertlokalen (Ribbyskolan i Västerhaninge, vår årliga JulCaprice som går av stapeln imorgon (idag, klockan är över midnatt) kl 16.00. För mer information, se http://www.acquire.se/. Vi var några (6)  tappra själar; fyra arbetsföra, en med käpp och så jag med hand i paket. Men det gick alla tiders! Ska bli kul att komma dit imorgon.

Och det råder ingen speciell brist på skjuts för en skadskjuten Mogi :) Blev hämtad vid ytterdörren av S-I och körd till lokalen, han erbjöd även returresa. När vi skulle hem hann körledaren flika in att jag ju kunde åka med honom. Då hörs det från L:s håll – ”Nej nej, jag kör hem henne!” Det blev iaf att jag åkte med L, eftersom gubbarna inte hade filosoferat klart. Men L nöjde sig inte med att köra hem mig, nejdå. Hon har även erbjudit sig att hämta mig imorgon förmiddag också! Vilka fantastiska körvänner jag har!

Nu har jag fått ur mig det väsentligaste av händelserna sen sist, så nu ska jag och jättehanden sjunka ner en bit längre i sängen och SOVA! Puss på er så länge!

Var på Karlsson & co igår med Ann. Först hade vi suttit och pysslat hos henne hela dagen, sen åkte vi hem till mig för ett glas vin innan vi åkte iväg. Jag hade nya skor, vilket innebar att jag hade skavsår redan innan vi kom fram. Står med onda fötter i kön utanför. Jag och Ann står och pratar när vakten tittar på mig.

Vakten: Hur gammal är du?
Jag: Jaa.. ehh… jaa, hur gammal är jag? Ehh… 27 är jag ju!
Vakten: Har du leg?
Ridå.

Okej, det var 27-årsgräns. Bra att han frågar. Men hallå, hur senil är jag som inte ens minns hur gammal jag är? Tilläggas bör att jag inte var särskilt onykter heller. När vakten hade tittat på mitt körkort lämnade han tillbaka det med kommentaren ”Haha, ja det var ju bra!”. VAD var bra? Att jag kom ihåg min ålder? Suck. Har ett nytt minneskort till min mobil, kanske borde köpa ett till mitt huvud också.

På tal om Karlsson & co förresten. Jag har aldrig varit där innan, så det var premiär för min del. Och jag gillade det! Dock var det alldeles för hög bas på musiken inne på ena dansgolvet. Jag och Ann satt vid ett bord, och insåg att om vi satt där tillräckligt länge så skulle vibrationerna i stolen kanske kunna utvecklas till en ganska trevlig upplevelse. Fast vi satt inte kvar tillräckligt länge för att ta reda på det. Istället gick vi upp till innergården, och jäklar vilket mysigt ställe det var! Trägolv, stora parasoller, palmer, mysljus… det var nästan som att vara utomlands! Så där befann vi oss största delen av den resterande kvällen. ;)

Efteråt slog vi följe med Anns kompisar (som vi hade pratat med inne på Karlsson också) till Kebabhouse för nattamat. Efter det var det nattbussen hem. Förväntade mig dräggfulla ungdomar, då det var ett antal gymnasium i Sthlm som hade studentutspring. Men jag tror aldrig jag har suttit på en nattbuss med så städat folk som då. Det var inte en tillstymmelse till apfulla killar som satt och skrek längst bak i bussen, inga tonårstjejer som satt och grät med sminket rinnande i ansiktet, ingen som returnerade sitt maginnehåll till närmaste papperskorg/säte/golv/kompis knä. Det enda som gjorde att det faktiskt kändes som en nattbuss (förutom tiden på dygnet) var en kille som satt bakom mig. Han ringde säkert 4 ggr till sin (förmodade) flickvän och bedyrade sin kärlek till henne. ”Jag älskar dig, Marie. Jag bryr mig om dig. Jo, jag BRYR mig om dig. Jodå, jag bryr mig OM dig. Jag kommer kämpa för dig allt jag kan. Om jag har druckit? Jo, men du sa ju att jag fick dricka och då gjorde jag det. Jag älskar dig. Jag bryr mig om dig. Jag kommer kämpa för dig allt jag kan. Jo, jag menar det. Jag älskar dig…” osv. Likadant varje samtal. Vågade inte vända mig om och titta på honom. Bekämpade en lust att rakt ut skrika ”det är fyllesnack, Marie!”. Artig och väluppfostrad som jag är så höll jag tyst. Men jag satt och log när jag för fjärde (eller om det var femte?) gången hörde hans ömhetsbetygelser till Marie.

Idag är det nationaldag. Och varmt! Så varmt att man sitter max fem minuter i taget på balkongen, annars brinner man upp. Jag och älsklingen ska grilla idag, men det får vänta tills den värsta hettan har lagt sig. Att stå på en stekhet balkong, vid en varm grill, är inte något vi längtar efter. Men ikväll så!