Sen därifrån vidare hem på födelsedagsmiddag hos I och M . M fyllde liksom gosungen år i lördags och I fyller imorgon tisdag.

Slutligen var det fina lilla S som fyllde förra söndagen och nu hade fest. Där blev jag kvar, längre än jag trodde dessutom. Gick väl och la mig på soffan hos henne vid fem på morgonen, sen åkte jag inte hem förrän närmare halv fyra på eftermiddagen igår.

Och då var det mer eller mindre hem och vända som gällde. Hann fräscha till mig och få på mig nya kläder, sen bar det av till Enskede kyrka och Enskede Kammarkörs konsert. Nio tonsättningar av ”Se, vi gå upp till Jerusalem”. Förvisso ganska vackert, men det blev lite tjatigt till slut med samma stycke i olika versioner – plus att det var rätt ”tung” musik.

Efteråt blev det kramkalas med typ halva kören (några av dem sjunger även i min kör, andra har gjort, eller är på något sätt anknutna till den). Det slutade med att goa S spontant bjöd hem mig på fika (hon bor där i krokarna). Där blev jag kvar i ett par timmar, fikat utvecklade sig till att även innefatta middag. Och så pratade vi. Och pratade. Hon började sjunga i AcQuire på senhösten förra året, så vi har inte riktigt hunnit lära känna varandra så väl än, så det passade ju bra att göra det när vi inte behövde koncentrera oss på att sjunga samtidigt ;)

Ju mer vi pratade, desto mer gemensamma faktorer fann vi. Intressant, ibland var det nästan lite kusligt lika. För att bara ta två exempel: Min mamma är från Österrike, det är hennes föräldrar också. Min pappa gick bort den 25 november, hennes föräldrar gick bort den 19 resp. 24 november…

Jag tycker det är fascinerande hur jag ibland lyckas pricka in såna fullträffar när det gäller nya vänner (och ”gamla” vänner också förstås – men jag tänker just nu närmast på dem jag lärt känna relativt nyligen). Den som definitivt är mest fascinerande är I. Där har jag funnit en tvillingsjäl! Jag har aldrig varit med om maken när det gäller att tänka likadant, reagera likadant osv. Det kanske inte är så konstigt att vårat favorituttryck snabbt blev ”Du också? Varför blir jag inte förvånad…”

För övrigt måste jag hitta ett bättre system för hur jag ska benämna mina vänner här i bloggen. Första bokstaven i namnet funkar ju så länge det inte finns någon annan med samma, och det händer mer och mer. Bara i det här inlägget är det två ”S”. Jag vill inte skriva folks riktiga namn utan att först ha kollat med dem så att det är okej, vissa håller ganska hårt på sin integritet och så måste det få vara.

En person har ju redan fått sitt alias här – Gosungen. Och hennes mamma kan ju då för enkelhetens skull kallas för Gosungens mamma. Min kära I är Vapendragaren – helt enkelt för att det var så vi började kalla varandra när vi körde igång med att simma ihop. Och så ÄR hon min vapendragare också.

Resten får hitta sina namn allt eftersom. Och med detta kanske det blir aningens tydligare för de som eventuellt läser min blogg också, att förstå vem det är jag skriver om.

Nu ska jag ladda med lite kaffe, så jag orkar städa mitt hem sen. Förutom storstädning så står styrelsemöte (AcQuire), körrep (AcQuire) och årsmöte (AcQuire) på schemat idag. Och så ska jag hem till mamma en sväng också förstås. Som vanligt på måndagar.

För femte gången får jag nu fira utan födelsedagsbarnet. Det känns fortfarande overkligt varje år, är han verkligen inte här? Och insikten om att han inte är det, åtminstone inte som den levande personen han en gång var, gör lika ont varenda gång.

Det finns några datum som är extra jobbiga varje år. Födelsedagar, jul, nyår, hans dödsdag, gravsättningen. När mamma fyllde 60 år nyligen och firades med en stor fest där så många av vänner och släktingar närvarade, så var det så oerhört påtagligt att någon saknades. Hade pappa levt hade han varit en självskriven gäst, och han hade haft så roligt. Gamla kollegor, vänner från långt tillbaka i tiden, hans syskon…

Apropå hans syskon så är det något med dem som gör mig väldigt glad. Trots att mina föräldrar varit skilda sedan 2001, och trots att pappa inte funnits med oss sedan 2006, så finns ändå hans syskon kvar i mammas liv. Att jag har kontakt med min faster och farbror med familjer är kanske inte så konstigt (snarare fullkomligt normalt), men faktum är att mamma nästan har bättre kontakt med dem än vad jag har. Nu träffas de inte så ofta, men det skickas kort vid jul, påsk och semestrar, födelsedagar firas osv.

På mammas fest var uppslutningen från pappas sida av släkten större än den från mammas sida. Från pappas sida kom min faster, farbror med fru och min yngsta kusin. Fasters man var ute på jakt, men hade närvarat annars. En av mina andra kusiner ville komma men hade förhinder. Från mammas sida kom…. ingen. Okej, det finns egentligen bara två släktingar på den sidan som räknas, och de har 25 mils resväg, men ändå. De ville inte.

Om en vecka skulle vi ha firat pappas 73-årsdag. Jag önskar verkligen att han hade fått uppleva den födelsedagen, och många fler. Han hade inte levt färdigt sitt liv när han dog. Han var inte klar. Och det är det som gör mest ont. Han var inte redo att lämna sin plats på jorden, men han hade inget val.

Att vissa datum är ångestladdade insåg jag tydligt häromdagen, i en mejerikyl av alla ställen. Jag skulle köpa mjölk och min vana trogen kollade jag datumet på förpackningen. Den här gången var jag nästan beredd att ställa tillbaka den igen, inte för att den var gammal, utan för att bäst-före-datumet gav mig sån ångest. För naturligtvis stod det ”24 feb”. Pappas födelsedag.

Jag har idag levt i fyra år och nästan tre månader utan min pappa. Och fortfarande kan en så simpel sak som en mjölkförpackning trigga igång sorgen utan vidare. När ska det sluta göra så ont?!

”Hej, kan du jobba idag?”

…och dessutom har jag fått några monsterpass inbokade i februari. Med monsterpass menar jag en arbetstid mellan 07.00 och 20.00. Tretton timmar. Hejdå fritid, men HEJ pengar på kontot. Och så är det dessutom med världens underbaraste gosunge. Kan inte bli bättre.

Igår var det körrep igen. Så roligt! Jag älskar måndagar. Eller i alla fall måndagkvällar. Just nu repar vi en massa Queen-låtar, kan bli riktigt bra så småningom. Men det bästa av allt, förutom själva sjungandet, är alla fina körvänner man får umgås med. Två och en halv timme går fort när man är i trevligt sällskap.

Väl hemma igår så satt jag halva natten och försökte lära mig hur Skype fungerar. Tror jag har fått kläm på grunderna numera. Och jag har insett att det slår MSN Messenger med hästlängder. Bara en sån sak gör det värt att lära sig programmet bättre.

I övrigt då, vad händer? Tja, det är en del planering och fixande inför mammas födelsedagsfirande nästa helg. Min underbara mamma fyller 60 år på måndag, och varken hon eller jag fattar vart alla dessa år har tagit vägen. Det var ju nyss hon fyllde 40?! Fast hon å sin sida försöker hävda att hon är 29. Men när jag skulle fylla 30 så sa jag att hon banne mig får hoppa upp ett snäpp, jag kan ju inte vara äldre än min egen mamma! Så motvilligt är hon numera också 30, haha.

Det om det.

Mer en annan dag.

Rubriken har inget alls med inlägget att göra, men det är en av mina favorittextrader. Lars Winnerbäck.

I fredags kom min älskade kusin Renata och hennes sambo Johan hit. Underbart att äntligen få träffa dem igen! Det blir ju inte så ofta i och med att vi bor 24 mil ifrån varandra, och vi är väl knappast världsbäst på att ta oss i kragen och åka dessa mil. Även mamma var här, hon och jag hade förberett två smörgåstårtor till lördagens happening.

På lördagen var det så dags. Av någon underlig anledning blir jag bara äldre och äldre varje år, och i år är det meningen att alla siffror i min ålder ska bytas ut – helt plötsligt ska jag inte skriva en tvåa först, utan en trea. Nog för att jag faktiskt fortfarande är 29, jag har inte fyllt än. Men firandet skulle alltså gå av stapeln i lördags.

Jag och Renata kämpade med att dekorera smörgåstårtorna, och blev riktigt nöjda med resultatet. Mamma kom hit tidigt på eftermiddagen och hjälpte till med övriga förberedelser. Så runt 17.30 började de första gästerna trilla in. Och sen gick det verkligen i ett. Jag hann sitta ner i ungefär två sekunder innan det ringde på dörren på nytt. Och av någon anledning som jag inte riktigt förstår så har folk extremt svårt att hitta hit, trots vägbeskrivning. Det är inte direkt så att jag bor mitt ute i skogen, utan det är relativt centralt. Men det blev några telefonsamtal då jag fick guida folk rätt. Det roligaste var när mina kollegor från förskolan ringde, då stod de nere i porten och insåg att de inte hade en aning om vad jag heter i efternamn.

Kvällen bjöd på  många skratt, jag njöt av att ha mina fantastiska vänner omkring mig. Har inte haft så roligt på jag vet inte hur länge. Fick massor av fina presenter också, trots att jag inte hade önskat mig någonting. Den absolut roligaste presenten var den jag fick av kollegorna A, C och I. En ”ekologisk, biodynamisk dildo” – dvs en gurka. Trodde jag skulle dö av skratt när jag öppnade paketet. Till saken hör att A några veckor innan frågade vad jag önskade mig, och jag svarade att jag inte hade en aning.
”Jamen någonting måste vi ju ha med oss! En dildo kanske?!” sa hon.

Det värsta är att jag  vet att de mycket väl skulle kunnat ge mig en dildo. Jag försökte slingra mig ur det genom att säga ”Men, min mamma kommer ju vara där!”
”Äh, då sätter vi en varningslapp på där det står att det ska öppnas i ett separat rum.”

Alltså vågade jag knappt öppna paketet, för jag visste att det kunde vara precis vad som helst, och troligen något sexrelaterat. Nu är min mamma inte det minsta pryd, så jag oroade mig inte för vad hon skulle tycka. Men det var just det att jag inte visste vad mina kära kollegor hade hittat på… och mycket riktigt, en dildo fick jag ;) Men i samma paket låg också en ”riktig” present. Dock var det ”dildon” som fick mest uppmärksamhet under kvällens gång.

Hur som helst så hade jag en underbar 30-årsfest med fantastiska vänner här. Smörgåstårtorna gick åt och fick så mycket beröm. Och om jag får säga det själv så blev de jäkligt goda. Tack Marianne för receptet! Kladdkakorna mamma hade bakat var också grymt goda. Har en kvar i frysen som ska avnjutas vid senare tillfälle. Och jag hade träningsvärk i magen efter alla skratt, det säger mycket om hur lyckad kvällen blev!

Och jag börjar mer och mer tro på att rosévinsdieten funkar. Jag gick ju ner ett antal kilo efter veckan i Skåne, där vi drack massor av rosévin. I lördags var det också vad jag drack, och när jag sedan ställde mig på vågen i söndags så visade den minus igen. Nu väger jag nämligen 69,7 kg. Närmar mig målet mer och mer, och det är riktigt roligt!

Nu är det dags för mig att göra mig i ordning och åka till jobbet. Tis-ons är det Z, tors-fre är det förskola. Avslutar med lite siffror!

Startvikt: 93,8 kg (090928) (BMI 35,7)

Nuvarande vikt: 69,7 kg (100824) (BMI 26,6)

Totalt vikt: -24,1 kg

Totalt BMI: -9,1

Kvar till nästa delmål (65,4 kg = normalviktig!): 4,3 kg

Kvar till slutmålet (65 kg): 4,7 kg (ensiffrigt!)

Start midjemått: 106 cm

Nuvarande midjemått: 76 cm

Totalt midjemått: -30 cm

Januari:
En av årets allra första dagar hade jag och Katta en liten möhippa för henne. Vi gick på bio och åt en bit mat efteråt. Precis hennes stil, hon är inte den som vill ha något storstilat och jätteavancerat. Hon var nöjd med vår lilla tjejkväll (vi hade inte varit ute tillsammans på det sättet sen innan hon fick barn!) och då var jag också nöjd.

Den 10 januari var det så dags. Katta och Bayern vigdes till man och hustru, och det blev precis så vackert som vi ville. Jösses vad vi kämpade för att få allt klart i tid. Men det var det värt! Jag är glad att jag fick vara en del av alltihop mer än som ”bara” gäst.

Något annat roligt som hände i januari var att min fyra månader långa sjukskrivning, efter handoperationerna, äntligen var tillända. Jag jobbade dels med Gosungen, men började även springvikariera på några olika förskolor. Och min katastrofala ekonomi var helt plötsligt inte lika katastrofal längre.

Dessutom fyllde mamma år i slutet av januari, konstigt nog blir hon bara yngre och yngre varje år?

Februari:
I februari var det pappas födelsedag. Den tredje födelsedagen utan honom. Men den här gången blev det en väldigt speciell sådan, eftersom jag och min systerson åkte och hälsade på honom vid minnesplatsen. Systersonen fick äntligen svar på alla sina frågor, och med det ett lugn han inte haft innan. Det var ett fantastiskt fint sätt att fira pappas/morfars födelsedag på för oss två. Ett minne jag alltid kommer bära med mig.

Dessutom hade jag och Gosungen fyraårsjubileum i början av månaden. Tänk att jag jobbat med henne i fyra fantastiska år!
Mars:
Den här månaden innehöll också ett antal födelsedagskalas. I början av månaden hade Gosungen och hennes mamma gemensamt kalas, lilla skitungen fyllde hela 6 år!

I slutet av månaden var det Buspojkens tur att ha kalas, han fyllde 3 år och blev stora killen. Fick ost i födelsedagspresent och sprack nästan av lycka över det.
April:
I april åkte jag till Norrköping och var Buzzador. Jobbade som crew under inspelningen av programmet Ystad-Haparanda, där Gert Fylking och Robban Aschberg gick just den sträckan, till förmån för Cancerfonden – och främst forskning kring prostatacancer. Då det var den sjukdomen som tog min pappa ifrån mig kändes det bara så rätt att åka de 16 milen enkel resa. Och det var en upplevelse!

Den här månaden började också mina problem med magen. Jag var illamående och orkeslös, och förstod inte varför. Det ville inte riktigt ge med sig, och till slut fick jag åtminstone en diagnos – en envis magsjuka. Problemen hängde dock kvar ganska länge, men med lite medicin i kroppen kunde jag fungera någorlunda normalt.

Var hundvakt åt fantastiska Micki också. Det är så roligt att jag får låna honom då och då, det är verkligen världens bästa hund. Den enda hunden jag känner som dessutom faktiskt kramas!
Maj:
Den här månaden tog jag upp mina studier igen, för första gången på 1,5 år. Började kompletteringsplugga och skrev ett antal tentor och examinationer.

Det var också en körfestival i Nynäshamn, tillsammans med Georg Riedel och Stefan Nilsson, samt flera andra körer. Det var en rolig upplevelse, men många av (de mindre bra) sångerna plågade oss länge efteråt…

Blomsterflickan firade sin ettårsdag, och jag insåg hur fort tiden går. Det var ju nyss som Katta suckade över att hon aldrig ville komma ut…

I maj tog jag även steget och kapade av mig det mesta av håret. Blev korthårig för första gången på tio år, och trivdes alldeles utmärkt med det.
Juni:
Var återigen hundvakt åt Micki, och njöt av att få spendera tid tillsammans med honom.

Midsommar firades traditionsenligt hos J och P, och det var lika trevligt som alltid. Det enda vi hade kunnat vara utan var regnet som envisades med att vräka ner just när vi skulle gå bort till stången. Men förutom det var det en mycket mysig tillställning.
Juli:
Den här månaden hände något stort. Jag och R skrev om kontraktet på lägenheten, så att den från och med 1 augusti bara stod på mig. Jag var för första gången någonsin ensam hyresgäst på ett förstahandskontrakt i Stockholms län. En underbar känsla!

Mamma och jag åkte på kryssning, och hade mamma-dotter-tid. Jag älskar att göra såna här saker med min mamma!

Dessutom blev jag blondin igen, även det för första gången på ungefär tio år…
Augusti:
ÄNTLIGEN flyttade jag tillbaka till min lägenhet, efter nästan exakt ett år i exil. Det var så skönt att känna att det nu var min lägenhet.

Nu började jag också plugga på heltid, sista terminen på utbildningen. Läste en musikkurs som i sig var jätterolig, men som jag i efterhand nog aldrig hade valt. Det var alldeles för oorganiserat, lärarna visste inte vad den andra gjorde, vi fick inga betygskriterier (för det fanns inga!), ja listan kan göras lång. Men samtidigt så har jag lärt känna flera nya personer tack vare just den här kursen, så det har allt varit positivt också!

Firade min födelsedag hemma med några vänner. Lagom litet, och lagom mysigt.
September:
Den här månaden fick jag äntligen min dröm förverkligad. Jag gjorde min pappatatuering – hans namn på insidan av handleden, ovanför stjärnorna. Så från och med nu bär jag honom med mig på ytterligare ett sätt.
Oktober:
Nu var det dags för R att flytta till sin nyinköpta lägenhet, och självklart hjälpte jag till. Känns så skönt att vi är vänner och att det känns naturligt att umgås och hjälpa varandra med olika saker.

I oktober hade AcQuire en konsert tillsammans med Haninge Sinfonietta. Mycket trevligt.

Det största som hände den här månaden var att jag offentliggjorde min viktresa. Ett oerhört stort steg för mig att ta, men när jag väl hade gjort det kändes det bra. Har fått så oerhört mycket stöd och knutit nya kontakter tack vare det. Ibland måste man våga för att vinna!
November:
Här gjorde jag en upptäckt som fick mig både chockad och glad. Jag kunde helt plötsligt ta på och av mig mina favoritbyxor utan att knäppa upp dem först. Då insåg jag hur mycket jag faktiskt har gått ner i vikt, och framförallt tappat i centimeter kring midja och höfter.

I slutet av månaden kom så den dag jag fasar för varje år. Pappas dag. Årsdagen för hans död. Nu hade jag levt tre år utan min pappa, och det är tre år för länge…
December:
I december hände mycket. Jag kunde summera årets viktnedgång till tolv kilo, vilket är fantastiskt bra.

Fick hämta ut ett nytt körkort eftersom det var tio år sen sist, vilket fick mig att känna mig gammal för en stund.

Hade JulCapricer med AcQuire, Birger och Fria Röster, vilket var väldigt roligt. Efterföljande efterfest, vilket också var roligt, men jag kände mig åter gammal för en stund.

Drog på mig en ögoninflammation som jag i skrivande stund ännu inte är av med.

Hade köravslutning hemma hos körledaren, vilket var mycket trevligt, om än inte så långvarigt för min del.

Firade jul tillsammans med mamma, vilket var lika mysigt som alltid. Pappa var också med på ett hörn.

Gjorde ett seriöst försök att bli rökfri, men klarade inte mer än 26 timmar. Bättre det än ingenting dock, och nytt försök ska göras snarast.

Sådärja. Där har vi mitt 2009 i kortform. Både bra och dåliga saker som hänt. Hoppas på ett lika innehållsrikt 2010, som förhoppningsvis innehåller övervägande positiva saker.

Det jag däremot är riktigt glad över är löftet jag gav mig själv för ungefär ett år sedan – att jag under 2009 inte skulle vara sjukskriven (mer än någon enstaka dag här och där), och det har jag heller inte varit!

Med detta önskar jag er alla ett riktigt

gott nytt år!

Förra veckan började skolan igen, och det är SÅ roligt! Läser en kurs nu som heter ”Musik för alla”. Vi sjunger, spelar instrument, gör olika lekar… för att ta ett exempel: till idag hade vi i uppgift att ta med oss en ”bagagevisa”. Det vill säga en sång som vi kan själva, men som vi tror att de andra inte kan. Jobbade två och två. Idag framförde vi vår lilla bagagevisa och lärde de andra den. Det var riktigt kul! En del sånger hade man hört, en del var helt nya.

Sen har det varit jobb förstås. Mest med Gosungen, men även ett pass på en av ”mina” förskolor. Med småttingarna, för första gången på just den förskolan. Skoj!

Så har jag hunnit fylla år också. Fått fina presenter och haft mycket trevligt folk här! Av mamma fick jag en spikmatta, något jag verkligen har önskat mig. Har nu hunnit använda den i fem dagar (idag blir 6:e gången) och är helt såld. Första gången gjorde det skitont i början, men sen var det bara så skönt. Jag har helt enkelt fått en ny bästa vän ;)

Idag har jag dessutom varit och bokat något jag har velat göra i flera år. Äntligen! Den 17:e september smäller det. Och fram till dess är det min lilla hemlis VAD det är. Okej, min kära kusin höll på att gå upp i atomer när hon insåg att hon skulle få vänta drygt två veckor på att få reda på det, så hon fick veta. Och M gör sitt bästa för att lista ut det. Hon närmar sig… haha!

Imorgon är jag ledig hela dagen. Har inget planerat förrän på kvällen, då är det kör. Egentligen är det på måndagar, men då min körledare är i Skåne idag så lägger vi repet imorgon istället. Ska ägna morgondagen åt att baka nåt gott till körfikat, och så ska jag färga håret. Läsa lite kurslitteratur kanske. Och ta sovmorgon… det var längesen jag fick det!

Nu ska jag sjunka ner i soffan, kanske med någon god drink. Det var längesen jag fick det också ;)

I övrigt har jag haft Gosungen idag igen. Hon är så söt! Även idag satt hon och sa ”äääiijj” hela vägen hem från dagis. ”Kan du säga mamma?” sa jag och då skrattade hon bara. Jag får nog kämpa lite till med det där tror jag ;)
På fredag ska jag hämta henne från kortis. Det blir intressant! Jag har aldrig varit där och har bara ett hum om var det ligger, efter att ha fått en vägbeskrivning av hennes mamma. Det kan ju tilläggas att hon sa nåt om kyrkjävlar och en helvetes stor bro.. så det blir ju roligt att se om jag hittar rätt. ;) Jag har adressen iaf, och tänkte skriva ut en karta från nätet. Men med mitt lokalsinne vet man ju aldrig…

När jag kom hem var det livat. Vi hade fått totalstopp i toaletten. Varför är det så att man blir så akut kissnödig såfort man vet att man inte har tillgång till en fungerande toalett? Tur att vi har en fräsch toa i tvättstugan som man kunde springa ner till. Både jag och R försökte med alla tillgängliga medel (ståltråd, toaborste, en galge..) att få loss det som satt fast i toan, men ingenting hjälpte. Det underlättade ju inte att vattnet stod i princip ända upp till kanten. Trevligare syn har jag sett faktiskt. Avloppsvatten är ingen höjdare.

Så till slut fick R ringa till fastighetsjouren. Efter nån timme eller så kom en kille med en gigantisk sugpropp och körde ett race i toan. Poff, så löste det upp sig! *puh*

Han sa att det troligtvis var toaletten själv som var problemet. Nyare toaletter som har en knapp man trycker på istället för en spak att dra i brukar ha tendenser till att fylla på vatten i tanken väldigt långsamt. Och om man inte håller inne knappen när man spolar kommer det kanske bara hälften av vattenmängden som borde komma. Om båda då går på toaletten precis efter varandra så är det lätt hänt att det blir stopp. Så hädanefter kommer vi stå och hålla inne den där knappen tills vi blir blå! Och så ska vi vara supernoga med att inte slänga nåt annat än toapapper i toan. På min vfu-plats finns en liten söt skylt inne på personaltoan; ”Var rädd om Nackas vatten. Bara ren skit i toan!” Tänkvärt!

Nu har jag just petat i mig en halv sömntablett, så jag väntar på att den ska kicka in. Sen ska jag nog sova gott hela natten. Inatt sov jag som en stock, vaknade bara snabbt när R skulle gå till jobbet. Nackdelen var att jag hade väldigt svårt att vakna till sen på förmiddagen. Därför tog jag bara en halv nu och hoppas att det gör att jag inte blir lika seg imorgon. Då ska jag nämligen hem till Katta och gratta Erik. Har en massa paket till honom ;)

Men nu – natti natti!

Måndag den 29:e började skolan igen. Hade en introduktion på 1,5 timme som innebar att sitta och lyssna. Jobbigt för koncentrationen. Men det kändes skönt att komma igång igen! Efter det var det hem till mamma, äta mat, gå på kören. Dock blev det inget sjungande eftersom halsen var helt paj. Det var iofs ganska intressant att sitta och bara lyssna. Fan vad duktiga vi är egentligen!

På tisdagen var det skola igen, hade drama-workshop. Det var kul! Fick stifta bekantskap med en liten svart flodhäst i plast, samt med draken Staffan. Det blev väldigt avslappnat i gruppen eftersom det var en så lekfull stämning. Efter skolan var det Gosunge-dags. Hämtade henne som vanligt på dagis och så busade vi till hennes mamma kom hem.

Onsdagen var en ledig dag. Skönt med lite mjukstart. R kom över sen och DET är ju alltid najs! ;)

På torsdagen hade vi workshop i skolan igen, den här gången var det Språk som stod på schemat. Det innebar bla att vi fick skriva dikter och sagor, i grupp då förstås. Mycket jobbande med ord. Ganska skoj faktiskt, men det var segt att hålla på i 6 timmar. Sista timmen var det riktigt jobbigt med koncentrationen, men på nåt sätt gick det. Det var en trött Mogi som gick och hämtade Gosungen, men den ungen piggar upp en. :)

På fredagen var det åter en ledig dag. Passade på att fixa lite hemma, och sen bar det av till mamma. Fick mat och trevligt sällskap en stund. På kvällen åkte jag till R, han fyllde år så det blev tårta och grejer. Najs najs! Stannade över natten, och på nåt konstigt sätt lyckades jag faktiskt sova ganska bra. Imponerande med tanke på att det är en 90-säng… så man ligger trångt. Och jag som sover taskigt även i en bredare säng…

Lördagen började väl inte så superbra. Jag kände mig risig och allmänt hängig. Orkade inte riktigt med nåt. Men efter att jag hade fått sova en stund och fått lite mat i mig så kändes det något bättre. Tur det, eftersom jag hade lovat att ha Gosungen på kvällen. R följde med som sällskap, inte helt dumt. När jag hade lagt Gosungen (vilket tog en stund eftersom hon var heligt förbannad och gallskrek) käkade vi lite fil och macka, och sen satte vi oss och kollade på Lock, Stock And Two Smoking Barrels. Jag somnade ifrån filmen till slut, och så vaknade Gosungen. Egentligen förstår jag inte hur hon kunde sova, med tanke på att grannarna festade järnet med musik på hög volym. Inte blev det bättre av att det blev nåt slags gängbråk precis utanför, folk stod och skrek åt varann och till slut kraschade de glasdörren till grannporten. Då var det ganska omöjligt att få Gosungen att somna om, så hon fick komma upp en stund. Fick sms av hennes mamma att hon skulle bli borta över natten (vilket jag var förberedd på att det ev skulle hända), och då valde R att åka hem till mig istället. Jag fick Gosungen att somna till slut, och så fick jag några timmars sömn innan hennes mamma kom hem tidigt på morgonen. Sov några timmar till och sen efter frukost åkte jag hem.

Var ganska trött under söndagen, kändes lite bakisaktigt bara för att jag inte hade sovit ordentligt. R och jag åkte och åt sushi, det var gott. Sen åkte han hem och jag åkte hem till mig. Spenderade eftermiddagen och tidig kväll i soffan, antingen sovandes eller slumrandes. Till slut ansåg jag att jag inte kunde fortsätta, då skulle jag aldrig kunna sova på natten sen. Så för att kunna hålla mig vaken parkerade jag mig framför datorn. Blev hängande där ett bra tag, och sen blev det 2 timmars telefonpratande innan jag äntligen kom i säng.

Idag var det skola, workshop igen. Den här gången hade vi Bild & Form. Det var kul! Hade inte riktigt nån aning om vad det skulle handla om, men trodde väl att det skulle vara strukturerat på nåt sätt. Men nejdå, vi fick i princip helt fria händer att göra vad vi ville. Jag lyckades få till två alster iaf. En myra gjord av tidningspapper och gipsbinda som sen blev målad med vattenfärg och faktiskt ganska söt också ;), och nån slags utkarvad sked eller vad det nu ska föreställa. Hål i den blev det också, så jag vet inte riktigt vad jag ska ha den till. Ge den till mamma kanske? ;)

Sådärja, nu har det blivit en rejäl uppdatering av vad som har hänt under veckan som gått. Den här veckan blir det mycket att göra. Skola varje dag (utom kanske onsdag, och då borde jag ändå försöka få en massa vettigt gjort), Gosungen tisdag, onsdag och fredag. Kör idag, grupp imorgon (fy fan, jag vill inte, men jag måste) och kör på torsdag. Sen ska jag försöka hinna träffa R också. :) Sen på lördag åker vi ett helt gäng till Åland. Det ska bli najs!

Nu piper timern här, vilket innebär att maten borde vara klar. Mmmm, mat….

*OFF*

Festen igår blev lyckad, trots min ångest och så. Det var avspänt och spontant, precis lagom mycket folk. Inte blev det så sent heller, tror vi kom i säng vid strax efter 1. Fick lite fina presenter också, konstigt nog verkade folk ha tagit fasta på det här med stjärnor… men jag gillar sånt! :)

Sjunget i Nynäs var dock inte lika lyckat, åtminstone inte min insats. Det gick bra att sjunga när vi repade, men när vi stod på scenen och var typ halvvägs genom programmet så fick förkylningen för sig att den skulle sätta sig på halsen. Så det lät väl inte superbra efter det direkt. Och naturligtvis började det spöregna när vi klev av scenen och skulle gå tillbaka till bilen. Det hade varit sol under hela framträdandet, och i samma sekund vi satte oss i bilen så slutade det regna… typiskt!

Åh, jag fick ju presenter idag med. Mamma kom hem och hade med sig presenter från morbror Kurt och hans sambo. Ett salt- och pepparströarset, och fyra äggkoppar som matchade. Jättesnyggt! Allt i gråa nyanser och med ränder på. Tydligen var det en hel serie med massor av grejer, så jag får väl börja samla nu! :)

Imorgon börjar skolan också. Jag har sett fram emot det, men det är så typiskt att jag ska bli sjuk… orkar ju ingenting typ. Men imorgon är det bara inskrivning på kursen, så det är lugnt. Jobbigt att gå upp tidigt bara.. :) Men jag kanske är lat och tar bilen. Jag måste ändå flytta på den eftersom den står på en parkering som bara är 2 timmar mellan 8-21, och sen ska jag ändå till mamma eftersom det är kör imorgon. Jag kommer förvisso inte kunna ta en ton på kören, men jag vill ändå vara där och lyssna, för vi ska dra igenom Globenlåtarna och jag vill höra hur de låter. Vi ägnar bara två rep (+ stort rep i Filadelfiakyrkan med Lönnå) åt dem.

Det är förbaskat mycket kör den här hösten, vi har många åtaganden. Närmast är det Sånger för livet i Globen, sen är det Stora KörKöret, orkesterkonsert med musikskolans orkester, adventskonsert och julkonsert. Förutom detta ska vi även ägna två lördagar åt att spela in en skiva. Ja, Life on mars ska vara med på den, R… och jag vet att du kan en rolig anekdot om den låten. ;) Det ska iaf bli intressant att se slutresultatet där. Det är vår första studioskiva. Alla våra konserter spelas in och finns på skiva iofs, men det är mest för oss i kören och våra anhöriga typ. Det är rena liveinspelningar vars syfte är, förutom att kanske sprida lite njutning, att visa oss vad vi kan göra bättre, och vad vi gör bra. Nyttigt att lyssna på! Och det är roligt att ta fram allra första skivan, våran första konsert vi gjorde i maj -99… lyssna på den och sen jämföra med senare skivor. Vi har verkligen utvecklats!

Nej, nu är det dags för en kopp te och sen sängen.

*OFF*

Idag vill jag egentligen bara gräva ner mig i en grop nånstans och stanna där tills dagen är över. ”Men så kan du väl inte göra, det är ju din FÖDELSEDAG, då ska man ju le och skratta och ha ROLIGT!” tänker folk då. Fan heller, tänker jag. När mamma och pappa frågade om det var okej ifall de åkte bort över helgen, alltså även min födelsedag, för att gratta morbror och liten Oscar (mitt kusinbarn) som fyller den 24:e resp 25:e, så kände jag mig nästan lättad. Jag insåg att jag kunde komma ifrån det där fikat man förväntas duka upp för att folk ska komma med en blomsterkvast och säga grattis. Idag kan jag vara för mig själv. Det räcker med att vara social imorgon. R kommer ikväll, det blir myspys.

Gnäll, gnäll. Blä. Nåja, nu börjar mammas lägenhet se beboelig ut igen. Målaren blev klar igår, så det har släpats möbler och så. Takfläkten är uppe, R och grannen fick upp den igår kväll. Jag har satt upp spegel, hatthylla och vinställ på väggen igen. Hallen ser ut som den ska nu iaf, om man bortser från att det inte finns några golvlister och att det ligger ett antal meter telefonkabel där. Allt det där ska åtgärdas inom den närmaste framtiden. Sen ska det in nya möbler och tja… det blir fint i slutändan iaf.

Nu är det dags att slänga sig i soffan och glo på dumburken en stund.

*OFF*