Januari:
En av årets allra första dagar hade jag och Katta en liten möhippa för henne. Vi gick på bio och åt en bit mat efteråt. Precis hennes stil, hon är inte den som vill ha något storstilat och jätteavancerat. Hon var nöjd med vår lilla tjejkväll (vi hade inte varit ute tillsammans på det sättet sen innan hon fick barn!) och då var jag också nöjd.

Den 10 januari var det så dags. Katta och Bayern vigdes till man och hustru, och det blev precis så vackert som vi ville. Jösses vad vi kämpade för att få allt klart i tid. Men det var det värt! Jag är glad att jag fick vara en del av alltihop mer än som ”bara” gäst.

Något annat roligt som hände i januari var att min fyra månader långa sjukskrivning, efter handoperationerna, äntligen var tillända. Jag jobbade dels med Gosungen, men började även springvikariera på några olika förskolor. Och min katastrofala ekonomi var helt plötsligt inte lika katastrofal längre.

Dessutom fyllde mamma år i slutet av januari, konstigt nog blir hon bara yngre och yngre varje år?

Februari:
I februari var det pappas födelsedag. Den tredje födelsedagen utan honom. Men den här gången blev det en väldigt speciell sådan, eftersom jag och min systerson åkte och hälsade på honom vid minnesplatsen. Systersonen fick äntligen svar på alla sina frågor, och med det ett lugn han inte haft innan. Det var ett fantastiskt fint sätt att fira pappas/morfars födelsedag på för oss två. Ett minne jag alltid kommer bära med mig.

Dessutom hade jag och Gosungen fyraårsjubileum i början av månaden. Tänk att jag jobbat med henne i fyra fantastiska år!
Mars:
Den här månaden innehöll också ett antal födelsedagskalas. I början av månaden hade Gosungen och hennes mamma gemensamt kalas, lilla skitungen fyllde hela 6 år!

I slutet av månaden var det Buspojkens tur att ha kalas, han fyllde 3 år och blev stora killen. Fick ost i födelsedagspresent och sprack nästan av lycka över det.
April:
I april åkte jag till Norrköping och var Buzzador. Jobbade som crew under inspelningen av programmet Ystad-Haparanda, där Gert Fylking och Robban Aschberg gick just den sträckan, till förmån för Cancerfonden – och främst forskning kring prostatacancer. Då det var den sjukdomen som tog min pappa ifrån mig kändes det bara så rätt att åka de 16 milen enkel resa. Och det var en upplevelse!

Den här månaden började också mina problem med magen. Jag var illamående och orkeslös, och förstod inte varför. Det ville inte riktigt ge med sig, och till slut fick jag åtminstone en diagnos – en envis magsjuka. Problemen hängde dock kvar ganska länge, men med lite medicin i kroppen kunde jag fungera någorlunda normalt.

Var hundvakt åt fantastiska Micki också. Det är så roligt att jag får låna honom då och då, det är verkligen världens bästa hund. Den enda hunden jag känner som dessutom faktiskt kramas!
Maj:
Den här månaden tog jag upp mina studier igen, för första gången på 1,5 år. Började kompletteringsplugga och skrev ett antal tentor och examinationer.

Det var också en körfestival i Nynäshamn, tillsammans med Georg Riedel och Stefan Nilsson, samt flera andra körer. Det var en rolig upplevelse, men många av (de mindre bra) sångerna plågade oss länge efteråt…

Blomsterflickan firade sin ettårsdag, och jag insåg hur fort tiden går. Det var ju nyss som Katta suckade över att hon aldrig ville komma ut…

I maj tog jag även steget och kapade av mig det mesta av håret. Blev korthårig för första gången på tio år, och trivdes alldeles utmärkt med det.
Juni:
Var återigen hundvakt åt Micki, och njöt av att få spendera tid tillsammans med honom.

Midsommar firades traditionsenligt hos J och P, och det var lika trevligt som alltid. Det enda vi hade kunnat vara utan var regnet som envisades med att vräka ner just när vi skulle gå bort till stången. Men förutom det var det en mycket mysig tillställning.
Juli:
Den här månaden hände något stort. Jag och R skrev om kontraktet på lägenheten, så att den från och med 1 augusti bara stod på mig. Jag var för första gången någonsin ensam hyresgäst på ett förstahandskontrakt i Stockholms län. En underbar känsla!

Mamma och jag åkte på kryssning, och hade mamma-dotter-tid. Jag älskar att göra såna här saker med min mamma!

Dessutom blev jag blondin igen, även det för första gången på ungefär tio år…
Augusti:
ÄNTLIGEN flyttade jag tillbaka till min lägenhet, efter nästan exakt ett år i exil. Det var så skönt att känna att det nu var min lägenhet.

Nu började jag också plugga på heltid, sista terminen på utbildningen. Läste en musikkurs som i sig var jätterolig, men som jag i efterhand nog aldrig hade valt. Det var alldeles för oorganiserat, lärarna visste inte vad den andra gjorde, vi fick inga betygskriterier (för det fanns inga!), ja listan kan göras lång. Men samtidigt så har jag lärt känna flera nya personer tack vare just den här kursen, så det har allt varit positivt också!

Firade min födelsedag hemma med några vänner. Lagom litet, och lagom mysigt.
September:
Den här månaden fick jag äntligen min dröm förverkligad. Jag gjorde min pappatatuering – hans namn på insidan av handleden, ovanför stjärnorna. Så från och med nu bär jag honom med mig på ytterligare ett sätt.
Oktober:
Nu var det dags för R att flytta till sin nyinköpta lägenhet, och självklart hjälpte jag till. Känns så skönt att vi är vänner och att det känns naturligt att umgås och hjälpa varandra med olika saker.

I oktober hade AcQuire en konsert tillsammans med Haninge Sinfonietta. Mycket trevligt.

Det största som hände den här månaden var att jag offentliggjorde min viktresa. Ett oerhört stort steg för mig att ta, men när jag väl hade gjort det kändes det bra. Har fått så oerhört mycket stöd och knutit nya kontakter tack vare det. Ibland måste man våga för att vinna!
November:
Här gjorde jag en upptäckt som fick mig både chockad och glad. Jag kunde helt plötsligt ta på och av mig mina favoritbyxor utan att knäppa upp dem först. Då insåg jag hur mycket jag faktiskt har gått ner i vikt, och framförallt tappat i centimeter kring midja och höfter.

I slutet av månaden kom så den dag jag fasar för varje år. Pappas dag. Årsdagen för hans död. Nu hade jag levt tre år utan min pappa, och det är tre år för länge…
December:
I december hände mycket. Jag kunde summera årets viktnedgång till tolv kilo, vilket är fantastiskt bra.

Fick hämta ut ett nytt körkort eftersom det var tio år sen sist, vilket fick mig att känna mig gammal för en stund.

Hade JulCapricer med AcQuire, Birger och Fria Röster, vilket var väldigt roligt. Efterföljande efterfest, vilket också var roligt, men jag kände mig åter gammal för en stund.

Drog på mig en ögoninflammation som jag i skrivande stund ännu inte är av med.

Hade köravslutning hemma hos körledaren, vilket var mycket trevligt, om än inte så långvarigt för min del.

Firade jul tillsammans med mamma, vilket var lika mysigt som alltid. Pappa var också med på ett hörn.

Gjorde ett seriöst försök att bli rökfri, men klarade inte mer än 26 timmar. Bättre det än ingenting dock, och nytt försök ska göras snarast.

Sådärja. Där har vi mitt 2009 i kortform. Både bra och dåliga saker som hänt. Hoppas på ett lika innehållsrikt 2010, som förhoppningsvis innehåller övervägande positiva saker.

Det jag däremot är riktigt glad över är löftet jag gav mig själv för ungefär ett år sedan – att jag under 2009 inte skulle vara sjukskriven (mer än någon enstaka dag här och där), och det har jag heller inte varit!

Med detta önskar jag er alla ett riktigt

gott nytt år!

I och med det kom vi in på hur mitt boende har varit de senaste åren. Jag var tvungen att tänka efter när det faktiskt var jag var inneboende, och fick då räkna bakåt. Flyttade till den här lägenheten 2006 (flyttade förvisso ut 2008 och tillbaka igen 2009 också), innan dess bodde jag i andra hand norr om stan i 1,5 år – från feb 2005 till aug 2006. Och det var innan andrahandslägenheten som jag var inneboende, också det i 1,5 år – från sommaren 2004 till feb 2005. Innan dess bodde jag hos mamma och/eller pappa ett tag.

Missyfrågade då: ”Men när bodde du hos X då?” (X är min och Missys fd vän, som jag tidigare skrivit om, när det gällde kartongen som skulle hämtas, rättegången och allt som var runt det, för ungefär ett år sen.)
”Vad menar du?” sa jag.
”Jomen, X säger att du har bott där.”
”Eh, nej…? Jag har också fått höra att jag har bott där, men det stämmer inte.”

Till saken hör att jag under hösten  2004 blev hotad på mitt dåvarande jobb, av en pappa till ett av barnen på min avdelning. Det handlade om rena dödshot, och ledde också till rättegång. Pappan blev dock aldrig dömd eftersom han tog livet av sig i häktet. Dessa hot fick mig att må oerhört dåligt under en period, och det var också i den vevan som jag fick diagnosen panikångest. Och just när hoten inträffade så jobbade X extra på samma jobb. Eftersom jag inte vågade vara ensam vet jag att jag sov hos X en del under den första tiden efter hoten, så vi kunde åka till jobbet tillsammans. Men det var inte varje natt, och det rörde sig om max 3-4 veckor totalt. Sov minst lika ofta hemma hos mamma och mötte upp X vid tåget istället.

När det här med kartongen skedde, alltså när jag för tredje (och sista) gången bad X hämta den, fick jag en massa sms från X om vilken hemsk person jag var, hur jag bara hade utnyttjat X, att jag minsann hade bott där i tre månader och så vidare. Dessa tre månader som det påstods att jag hade bott hos X var alltså de 3-4 veckor under hösten 2004 när jag sov där då och då. Jag la aldrig ner någon energi på att ifrågasätta eller dra det vidare för att få reda på hur X kunde få det till att jag hade BOTT där i tre MÅNADER. Tänkte mest att om X vill se det så, må så vara. Jag vet ju hur det verkligen gick till. Orkade inte med en massa tjafs.

Men nu sa Missy till mig att X har sagt att jag har bott där i SEX månader. What?! Tre månader har jag ju hört, men sex månader? Det får mig att fundera över vad X tror att det finns att vinna på att säga att jag har bott där. Och varför den påstådda tiden helt plötsligt har dubblerats? Varför ens hitta på något sådant? För att få sympati från sina ”vänner” och få mig att framstå som en snyltare och parasit?

För det enda andra alternativet, om vi nu ponerar att X inte har hittat på det här, är att jag har haft en sex månader lång minneslucka mellan typ september 2004 och mars 2005. Det går liksom inte heller ihop, i och med att jag flyttade till andrahandslägenheten i februari 2005? Och dessutom minns jag mycket tydligt att jag började studera på Lärarhögskolan i januari 2005.

Herregud. Jag trodde cirkusen med X var över nu. Att X hade gett upp och slutat snacka skit om mig. Jag har inte brytt mig nämnvärt om X det senaste året, bara fått lite uppdateringar från gemensamma vänner/bekanta, eftersom vi råkar ha en del sådana. Och då vill jag poängtera att det inte generellt rör sig om skitsnack. Och för mig är det dessutom så att jag anser att det är upp till var och en att bestämma vilka som är ens vänner. Alltså skulle jag aldrig någonsin tvinga någon av våra gemensamma vänner eller bekanta att välja sida. Vill de umgås med X så har jag inga problem med det. Men JAG har ingen längtan efter att umgås med X. Alltså vet de gemensamma vännerna/bekanta att det inte riktigt är läge att bjuda hem både mig och X på till exempel en liten mysig middag samtidigt. På en lite större fest är det helt okej för mig om X också skulle vara bjuden. Om X har problem med det vet jag inte, men det bryr jag mig ärligt talat inte om heller. Jag kan vara artig och trevlig om det krävs, men mer än så blir det inte. Inget småprat, för jag har ingenting att säga X. Men jag har å andra sidan ingenting att vinna på att vara otrevlig, alltså är jag trevlig istället. Vad jag sedan tycker och tänker är en annan sak.

Men uppenbarligen tänker inte X som jag, eftersom det fortfarande sprids lögner om mig. Jag tänker inte lägga ner någon större energi på det den här gången heller, men det vore intressant att få svar på VARFÖR. Så om någon som känner X , eller möjligen X själv, läser detta, och har en förklaring till varför det påstås att jag har bott hos X i sex månader tar jag gärna emot den.

Och anledningen till att jag väljer att kalla den här personen för X, är helt enkelt för att jag inte vill hänga ut personen ifråga. Oavsett hur illa behandlad jag än anser mig vara av X, har jag absolut ingenting att vinna på att hänga ut X här. Gör jag det sänker jag mig till samma sandlådenivå som jag anser att  X befinner sig på, och det är bara onödigt. Det tar energi och ger ändå ingenting vettigt. Men tro mig, om jag hade velat hänga ut X, så finns det mycket att skriva. Oerhört mycket. Men det är saker som stannar hos mig. Därför väljer jag istället att anonymisera genom att skriva X, och på sätt skyddas X‘s identitet. Endast de som känner X, och som känner till det jag har berättat om i det här inlägget, vet vem jag skriver om. Och de personerna är redan ”inblandade” i och med att de känner mig och/eller X.

Vecka 39 (21-27/9):

Måndag: VFU 8-14.15 + kör 18.30-21
Tisdag: VFU 8-14.15, Gosungen 15-20
Onsdag: VFU 8-14.15, Gosungen 15-20
Torsdag: VFU 8-15.30, kurs (Gosungens bildkommunikation) 16-18
Fredag: VFU 8-14.15, Gosungen 15-20
Lördag: Öppet hus på VFU-skolan 9.30-11.30, Gosungen 10-20
Söndag: Gosungen 10-20

Vecka 40 (28/9-4/10):

Måndag: (ledig från VFU eftersom jag var där på lördagen) Dietistbesök 9.15-10, hem och försöka komma ikapp med sysslor jag inte hunnit göra på typ en vecka, kör 18.30-21
Tisdag: VFU 8-14, Gosungen 15-20
Onsdag: VFU 8-14.15, Gosungen 15-20
Torsdag: VFU 8-14.15 – enda lediga kvällen!
Fredag: VFU 8-15, sen förberedde jag och R hela kvällen inför hans flytt på lördagen
Lördag: hjälpte R flytta hela dagen, var på IKEA och köpte säng + sängbord, monterade det på kvällen
Söndag: byggde scen, riggade mikrofoner, drog sladdar, fixade inför konserten mellan 11.30-14. Hem för att äta och byta om. Konsert med föregående rep 16.45-20

Och utöver detta har jag försöka hinna läsa kurslitteratur också. Har med andra ord haft helt fullt upp, varenda dag. Men samtidigt som det har varit ansträngande att aldrig få vila, så har jag haft två fantastiska veckor. VFUn var så rolig att jag inte ville att den skulle ta slut, och det har aldrig hänt tidigare under min utbildning. Jag läser ju en musikkurs just nu, och det föll sig så att jag fick VFU-skolans musiklärare som handledare. Alltså har jag gått runt tillsammans med henne (och även med den andra musikläraren och ibland någon klasslärare) och varit med på hennes musiklektioner och andra musikprojekt. Jag har fått syssla med något jag verkligen brinner för. Hur roligt som helst!

Jag har, från elever på skolan, under min VFU fått två frågor, som fått mig att fundera på om jag är lik någon kändis? Den första dök upp i slutet av första veckan. Under en lektion såg jag att en pojke i klassen satt och betraktade mig. Efter en stund kom han fram till mig och sa: ”Ursäkta, men jag känner igen dig.” ”Ja, vi träffades ju igår” svarade jag. ”Jo, jag vet, men det är inte därför jag känner igen dig. Jag har sett dig någon annanstans. Har du varit med i Idol?” svarade han.
Idol? Nä, inte vad jag vet…

Den andra frågan kom spontant från en annan pojke under min andra vecka på skolan. Helt plötsligt petar han mig på armen och säger: ”Du, är du rockstjärna?” Ja, det vore ju verkligen något! Och lite intressant att TVÅ elever frågar om jag sjunger ”professionellt”. Vem sjutton är jag lik, eftersom de tydligen känner igen mig någonstans ifrån som jag inte vet om?

Nåja. Den här veckan kommer vara lite lugnare. Idag har jag ”bara” varit i skolan. Vi tog ledigt från körrepet idag eftersom vi dels hade konsert igår, dels hade vi ett extrarep i tisdags (som jag inte var med på) och så sjöng några på invigningen av nya motorvägsdelen på väg 73 förra lördagen (som jag inte heller var med på). Fast å andra sidan har jag hunnit med ett snabbt besök hos mamma för att återlämna den lånade pirran och kopiera ett par papper, samt att skriva min VFU-redovisning och skicka in den.

Imorgon är det dock fullt på schemat. Ska vara i skolan klockan 9, sen drar jag iväg vid 11 för att åka till min VFU-skola och vara med på en skolgemensam aktivitet där vid 12.30, därifrån åker jag direkt till Gosungen för ett jobbpass. Men resten av veckan är det i dagsläget inte mer än en planerad sak varje dag. Söndagen är till och med helt oplanerad.

Men nu ska jag krypa ner i min nya, fina säng och sova så jag orkar med morgondagen! Det blev visst ett ganska långt livstecken ändå… :)

Men så hände något. Min katastrofala ekonomi vände helt plötsligt och blev riktigt okej. Inte jättebra, men såpass bra att jag skulle klara alla utgifter som kommer när man bor själv. Och så hittade R sin lägenhet i samma veva. En lägenhet där han vill bo, som ligger på ”rätt” sida av stan för hans del. En lägenhet han har budat på, och som i skrivande stund ännu inte är hans, men hans bud är högst än så länge, och det lutar åt att han får den. Blir det så, är det inflyttning för honom i mitten av oktober.

Var bor han nu då, undrar kanske någon. Ja, eftersom jag sagt att jag ville flytta tillbaka innan min födelsedag så var han ju ”tvungen” att flytta ut. Så nu gör han som jag gjort det senaste året, och bor hos mamma. Sin mamma alltså, inte min. Hade det varit ett tidigare inflyttningsdatum för honom, säg i slutet av augusti eller början av september, hade han bott kvar här fram tills dess. Några veckor tyckte vi att vi kunde samsas under samma tak. Men nu när det handlar om flera månader, så känns det inte så aktuellt. Risken är att vi skulle gå varandra på nerverna och förstöra vår fina vänskap. Mycket dumt. Alltså bor han hos sin mamma nu ett tag.

Och jag är äntligen tillbaka i min lägenhet. Ett års exil är över. Har nog ännu inte riktigt förstått att jag är hemma igen. Men jag börjar få ordning här, fått saker på plats där jag vill ha dem. I princip bara mina möbler. R har fortfarande bokhyllor, köksbord/stolar och en säng kvar här. De möblerna får stå här tills han flyttar till sin nya lägenhet. Bara onödigt att flytta dem nu och inte veta var han ska förvara dem. De står ju knappast i vägen här, och dessutom har jag ju haft mina möbler ståendes här under tiden jag har bott på annat håll.

Ikväll ska jag göra ett ryck och få sovrummet klart. Vill ha det klart till helgen då jag har Gosungen boendes här från fredag till söndag. Min jobbhelg, plus barnvakt. Och även om jag kan sova i soffan nu, så blir det liiite trångt om både jag och Gosungen ska sova i den. Tanken är att hon ska få ”eget rum”, dvs att hon sover i sovrummet och jag i soffan. Tror det blir lugnast nätter på det viset. Jag kan sova lugnt (Gosungen har många ljud för sig på nätterna), och hon kan sova lugnt (hon slipper mig springandes in och ut ur sovrummet).

Och eftersom jag jobbar till 17 imorgon och sedan åker hem till mamma för middag och lån av bil (hennes grannes) så kommer jag hem sent och lär vara trött. På torsdag jobbar jag dubbelt – förskola mellan 7.30-14.15 och sen direkt till Gosungen för att jobba 15-20. Hemma runt 22 = försent att röja. Och på fredag är det också dubbelt – förskola 8-14.15 och sen till Gosungen. Och när jag åker därifrån har jag Gosungen med mig. Alltså vill jag få det klart ikväll. Så kanske jag kan få sova i en riktig säng inatt! Soffan är förvisso förbaskat skön, men det känns fånigt att ha ett sovrum och inte använda det… ;)

Nej, nu ska jag vira in mig i en filt på ovan nämnda soffa, och glo lite på Allsången innan det är röjardags.

Men nu vet ni i alla fall att jag är på plats i min ”nya” lägenhet! ;) Puss på er!

Jag är så stressad över flytten nu. Jag vill flytta, det är inte det. Det jag är stressad över är att det är fyra dagar kvar, och jag vill bara ha lugn och ro fram till dess. Även om jag är jätteglad över att få komma tillbaka till min lägenhet så är det en stor grej för mig, hela den här flyttkarusellen. Det är så mycket som behöver samordnas, trots att det är relativt få grejer som ska flyttas. Hyra av lastbil, ragga folk som kan hjälpa till att bära, fixa fram en pirra till tvättmaskinen, packa alla saker… Det enda jag har kvar av det är det sistnämnda. Har packat mycket, men inte allt.

Och det är jag stressad över. Jag vet att jag kommer hinna klart, det är inga problem. Men jag behöver lugn och ro för att kunna göra det. Och det har jag inte nu.

Har haft mycket ångest idag, mer än vad jag har haft på länge. Och allt har inte med besöket att göra, även om det är en bidragande orsak. Inte kvinnan i sig, bara det att det är en person mer här i lägenheten, som gör mig stressad. Har hört henne och mamma prata på balkongen hela kvällen, och har bara velat ha det tyst, tyst, tyst! Vill bara vara ifred.

(Och jo, jag fick svar på min fråga jag skrev om i förra inlägget. Svaret i sig säger att min tolkning var fel. Om jag tror på det svaret? Jag vet inte. Det kanske är så som det sägs, kanske inte. Jag är inte helt övertygad. Det är något med svaret som får mig att känna att det inte är helt sant. Inte en uppenbar, klar lögn, men en slags tillputsad sanning. Jag vet inte, kanske borde jag ta svaret precis för vad det är, helt ordagrant, men jag läser in saker mellan raderna. Det skulle kunna vara precis som det står, men något säger mig att det inte riktigt är så. Det finns mer. Men jag tänker inte lägga mer energi på det. Om det är som jag misstänker så kommer den personen upptäcka det också, förr eller senare. Och då är det inte mitt problem. Det här är personens val och därför får personen stå för det och ta konsekvenserna. I slutändan är det jag som går segrande därifrån.)

Jag är medveten om att mina läsare troligen inte alls förstår vad det är jag pratar om, men jag vill inte gå in på det mer detaljerat än såhär. Gör jag det hänger jag ut personer, och det är inte min avsikt. Det jag vill är att ventilera, om så bara med mig själv. Jag är inte ute efter att någon ska hålla med eller säga emot mig. Jag behöver bara få ur mig mina tankar. Släpper jag inte ut det blir ångesten bara värre. Och det här är min blogg, min plats att ha åsikter på. Om någon tycker det är fel, må så vara. Då behöver man inte läsa här mer. Jag skriver inte här för att få andra att tycka som jag, för att locka tusentals läsare, för att klättra på topplistor, för att tjäna pengar. Jag tjänar inte ett öre på min blogg, och är fullkomligt nöjd med det. Jag vill bara ha en plats där jag kan få vara jag.

Som sagt – dålig dag idag. Blir positivare inlägg när jag mår bättre. Jag kommer tillbaka med nya krafter. Tills dess – ta mig för den jag är. Även de dåliga sidorna. Jag är inte mer än människa…

Känns lite pirrigt nu när det närmar sig med stormsteg. 2,5 vecka kvar. 18 dagar. Om ynka 18 dagar är jag äntligen tillbaka på min hemmaplan igen. ÄNTLIGEN. För första gången någonsin står jag som ensam hyresgäst på ett förstahandskontrakt i Stockholms län. Har haft ett eget förstahandskontrakt tidigare, för 8 år sen. Men det var i Borlänge, och där är det inte direkt svårt… Finns hur mycket lägenheter som helst där. Men i Stockholmsområdet är det år och åter år av bostadskö för att få ett kontrakt. Så det känns så SKÖNT att ha det.

Jag trivs i lägenheten. Jag trivs i området. Jag trivs med mina grannar. Men ändå är drömmen att så småningom flytta tillbaka till min riktiga hemmaplan. Orten där jag är uppväxt. Orten där jag det senaste året har bott. Jag tänker dock inte stressa med att hitta en lägenhet här. Kanske blir så att jag köper en bostadsrätt här om några år istället. Eller om jag har stått tillräckligt länge i kö för att få en hyresrätt den ”rätta” vägen.

Visst går det att byta med någon, men det känns mest som en massa onödigt krångel. Jag ska hitta en lägenhet jag vill ha, som jag kan tänka mig att bo i. Ska jag byta så krävs det ju att den hyresgästen vill ha min lägenhet också. Alternativt triangelbyte, men det är ÄNNU krångligare. Och så blev jag lite avskräckt efter att ha sett hur Katta & Bayerns nuvarande lägenhet såg ut när de skulle flytta in i den. Vi skrubbade från golv till tak i flera dagar för att få det beboeligt. Det vill jag INTE vara med om en gång till.

Nej, det känns som ett bättre alternativ att gå den ”vanliga” vägen. Antingen om jag hittar en bra hyresrätt och lyckas få den, eller om jag avvaktar några år och sedan köper en bostadsrätt istället. Vi får se. Jag trivs tillräckligt bra i min nuvarande lägenhet för att bo där i några år till.

Nu ska jag packa ytterligare någon kartong. Är nästan färdig, det jag har kvar är sådant som jag faktiskt kommer använda de 18 dagarna som är kvar. Resten är redan packat och klart. Började med det så fort jag och R hade kommit överens om ett datum… ;)

På torsdag kväll kommer mamma hem också. Hon har varit i Skellefteå nu i en vecka. Har varit skönt att få vara lite ensam, men det ska bli kul att träffa henne igen. Lustigt nog vänjer man sig vid att inte vara ensam, hon är ju oftast hemma när jag vaknar, hemma när jag går till jobbet, hemma när jag kommer hem från jobbet, hemma när jag går och lägger mig. Visst är hon ute och gör saker, men oftast är ju det på dagtid när jag inte är hemma. Så för mig känns det som att hon ”alltid” är hemma.

Dessutom är det här hennes lägenhet. Hennes saker, hennes möbler. Så det är liksom naturligt att hon är här. När hon inte är det känns det lite ensamt. Bor jag i min lägenhet så är det en annan sak. Där ”ska” det inte vara någon annan. Eller ja, sist jag bodde där var det med R, men nu när jag flyttar tillbaka så är jag mentalt inställd på att det är JAG och ingen annan som ska bo där. Förutom djuren förstås. Och nu är det inte lång tid kvar! Fortfarande inget klart datum, men det lutar åt att det blir redan i juli. R har hittat några intressanta lägenheter, så nu kan det gå fort. Han har som mål att hitta en lägenhet under sin semester, dvs under de närmaste typ fyra veckorna. Och han vill flytta medan han fortfarande har semester, för att slippa stressa in allt under en helg.

Och jag står stand-by och kan flytta in i princip på studs. Får jag veta typ två dagar i förväg har jag gott om tid på mig att packa mina saker. Fast jag lär ju få veta så fort han har köpt en lägenhet och har ett inflyttningsdatum på den. Med en bostadsrätt kan det ju bli vilka dagar som helst i månaden, behöver inte vara vid ett månadsskifte som det är på hyresrätter. Och eftersom jag också kan flytta vilken dag som helst, så är det ju en fördel för honom, det blir inga dubbla kostnader.

Har funderat på att köpa flyttkartonger också och ha här hemma så jag är redo att börja packa (och kanske kan börja packa sånt jag ändå inte använder nu). Men så var jag ju hemma hos J & P på midsommar, och såg deras gigantiska lager av flyttkartonger som de har under trappan. Patrik sa dessutom att de vill bli av med dem, så där har jag ju en chans att få tag på ett par stycken! Behöver knappast ALLA de har där, det var minst 50 stycken, men kanske fem-sex eller så. Egentligen räcker det nog med tre-fyra, men hellre en eller ett par extra kartonger, så kan man packa mindre i varje. Kläder packar jag i sopsäckar.

Det börjar verkligen pirra lite nu när jag inser att det faktiskt snart ÄR dags att flytta tillbaka! Det har liksom legat så långt borta hela tiden. Ett tag kändes det som att jag skulle bo kvar hos mamma resten av livet. Nog för att jag älskar mamma, men jag vill inte bo med henne SÅ länge! Det räcker med de knappt 11 månaderna jag har bott här. Jag trivs, och jag tycker det är helt ok att bo med henne, men jag längtar efter mitt eget. Det har jag gjort sen dag ett här, men ännu mer nu när jag vet att det inte är mer än kanske en månad kvar. Vi får se om jag hinner bo här ett år totalt, eller om det blir flytt innan. Vad som helst kan hända :)

Nej, nu är det nog snart dags att försöka sova lite, så jag orkar jobba imorgon. Min sömn har varit en katastrof de senaste nätterna. Sov inte på drygt 1,5 dygn, sen kunde jag knappast sova igår natt heller. Somnade väl framåt två eller så, och sen sov jag jätteskumt hela natten. Sov länge sen idag, hade så svårt att vakna när jag väl hade somnat ordentligt. Så det kan nog bli knepigt att somna nu också. Men jag ska försöka! I värsta fall får jag ta en sömntablett.

Puss på er! Och glöm inte att kommentera :)

Det verkar ha varit ett bra val att bosätta sig söder om stan igen. Så mycket folk som har varit här och hälsat på redan, har det nog knappast varit på hela den tiden jag bodde i Sollentuna… Bara idag har vi två besök inplanerade – Katta och Daniel. I förrgår var pappa här. Så har mamma varit här också, och Milladarling, och Angelica… och min kusin med familj. Och såklart jesternsöt, när vi flyttade in. Undrar om jag har missat nån? Tycker det springer folk här jämt. Men det gör inget, det är bara kul!

Nu pratar Homerklockan och meddelar att klockan är 13.00:

Homer: ”Am I turning you on?”
Marge: ”No.”
Homer: ”What if I undo this button?”
Marge: ”No.”
Homer: ”What if I sing to you? I gave my love a chicken, it had no bones. Mmm, chicken.”

Han är så söt.

Nu ska jag nog ta med mig nåt drickbart plus min korsordstidning och sätta mig på balkongen och bara njuta…

Puss på er!

Efter lång väntan har jag äntligen fått erbjudande om att teckna kontrakt på en lägenhet. Ännu bättre är att det är precis den lägenheten jag hoppades på. Så idag är jag riktigt, riktigt glad. Nu återstår bara allt med att säga upp diverse grejer typ tfn och sånt, ringa hon som bor där nu och kolla när hon tänkte flytta ut (hon sa att hon skulle flytta ut tidigare än vad som står iaf) och sen ringa flyttfirma och kolla när de har lust att flytta mina saker. På ett ungefär flyttar jag i mitten av augusti. Två månader kvar typ! Bara två månader kvar i Sollentuna! Sen bor jag äntligen på rätt sida om stan.

Jag har inte skrivit på kontraktet än, ska skicka in diverse papper och så ska det göras kreditprövning i vanlig ordning först. Men jag har redan talat om för halva min bekantskapskrets att jag ska flytta, haha. Ringde R direkt efter att jag hade pratat med tjejen på bostadsföretaget. När han svarade sa jag bara ”hej, när vill du flytta?” Svaret jag fick var ett mycket förvirrat ”vaaaa?”. Haha.

Nu sitter jag i skolan och väntar på att träffa mitt studentarbetslag. Vi ska ses vid 12 och luncha, samt förbereda det sista för redovisningen vi ska ha vid 13. Sen är skolan slut för den här terminen. Förutom nån utvärderingsgrej/fika imorgon, som vi tänkte försöka få läraren att klämma in idag istället så vi får vara lediga imorgon. Det vore skönt.

På måndag är det dags att återvända till verkligheten och jobba. Jobbar juni och hela juli, sen är jag ledig större delen av augusti. Riktigt najs.

Nu ska jag nog ta och kika lite på vad jag ska säga på redovisningen så jag är hyfsat klar över det. Blir så jobbigt om man är totalt oförberedd ;)

PUSS på er alla!