Mogis del av stjärnhimlen

Jag har hand om världens underbaraste unge! (efter Oscar får jag väl säga, så inte min kusin blir putt…)
Gosungen blir bara mer och mer ljuvlig. Hon är verkligen inne i en bra period nu, där allt är roligt och tårar knappt existerar. Det spelar ingen roll hur dåligt humör jag är på under dagen, när jag kommer till dagis och ska hämta henne och möts av ett stort leende så är alla problem som bortblåsta.
Igår mötte vi upp min mamma när jag hade hämtat Gosungen, och mamma tog en promenad med oss till tunnelbanan. Gosungen har haft lite svårt för att knyta an till nya människor förut, det har tagit sin tid innan hon har accepterat folk. Men nu tog det inte lång tid innan mamma kunde få henne att le. Så länge hon höll sig på lagom långt avstånd kunde hon busa hur mycket som helst, och Gosungen tyckte att det var jättekul.

I övrigt är det sisådär. Håller på att åka på en rejäl förkylning känns det som. Haft ont i halsen i några dagar, och nu börjar jag känna mig tung i huvudet, lite snorig och allt sånt där skojsigt. Så är det ju såklart bonus att det är lingonvecka så magen gör apont också. Yay! Kan jag inte få ha ont nån annanstans också när jag ändå är igång? :/

Dags att bädda ner sig i soffan med ett stort glas varm O’boy och bara ta det lugnt.

… att en liten flicka kan få en på ett sånt bra humör bara genom ett enda leende. Jag blir lika fascinerad varje gång. Gosungen har verkligen den förmågan. Idag har hon varit underbar, och då menar jag U N D E R B A R. Hon har skrattat och lekt vad jag än har erbjudit henne. Idag fick jag för första gången byta blöja på henne utan att hon skrek. Hon var SÅ snäll och bara låg där och lät mig göra det jag skulle. Till och med att byta till pyjamas accepterade hon utan protester. Annars brukar blöjbyte/klädbyte vara en kamp varje kväll. Inte ens när hennes mamma kom hem började hon skrika. Annars är det ett säkert kort, så fort Gosungens mamma öppnar dörren så sätter Gosungen igång stora sirenen. Nu gnällde hon bara lite, men det tror jag berodde på att hon satt med ryggen mot dörren och inte kunde vända sig om och se mamma ordentligt. När jag tog upp henne sen och gick ut med henne i hallen så kom leendet fram igen. Jag är så imponerad! Gosungens mamma frågade vad jag hade gett Gosungen för droger egentligen, jag skyllde på dagis. ;)

Så på det stora hela har den här dagen varit kanonbra. Förmiddagen ägnades förvisso åt att läsa en bok som vi ska ha litteraturseminarium på i skolan imorgon, men den är jag klar med (ska bara skriva ihop en snabb sammanfattning som jag kan använda mig av imorgon).

Imorgon blir en lång dag. Först är det skola kl 9-12, basgruppsseminarium. Jag antar att vi får reda på hur nästa examinationsuppgift kommer se ut, eftersom vi ska ut på VFU på måndag (och tre veckor framåt). Efter det är det litteraturseminarium, och vi sitter väl mellan 13-15 eller så. Sen ska jag hämta Gosungen kl 16 och ha henne till 20.30 ungefär, vilket innebär att jag lägger henne också. Sen när Gosungens mamma kommer hem så åker jag hem till mamma och sover där. På fredag förmiddag åker hon, jag och Rikard till Värmland. Jag och Rikard ska till Renata och Magnus (min kusin och hennes man) och tillbringa helgen där. Mamma åker till Kurt och Astrid (hennes bror med sambo). Det ska bli kul att träffa dem och Oscar igen. Det är det tråkiga med att bo typ 25 mil bort, man träffas så sällan. Oscar hinner ju växa en massa mellan gångerna. Men visst är han ljuvligt söt?

Oscar

Oscar

Nej, nu är det dags att göra lite vettiga saker här. Uppdaterar bloggen när jag är tillbaka i civilisationen igen.

*off*

…och jag hoppas att den kommer vara lite lugnare än förra veckan. Då var det stress, stress och åter stress. För att sammanfatta:

Måndag: skola 9-15, hade Bild & Form-workshop. Det var iofs roligt, vi fick skapa en massa i olika material. Jag gjorde en myra i gips och en otroligt ful skedhistoria i trä. På kvällen var det kör. Var hemma vid 23-tiden ungefär.

Tisdag: skola 9-15. Basgruppseminarium mellan 9-12 och sen introduktion till Utelek mellan 13-15. Jag stack dock tidigare eftersom jag skulle vara på gruppen 14.45. Stressade tillbaka till Sollentuna, gick på gruppen, sen stress tillbaka till stan för att ha Gosungen några timmar på kvällen då hennes mamma skulle på bio. Gosungen var på uselt humör och bara skrek. Till slut fick jag henne att somna iaf. Var väl hemma vid 22.30.

Onsdag: inget schemalagt i skolan, däremot satt jag och försökte plugga lite hemma. Det gick väl sisådär. Sen åkte jag och hämtade Gosungen. Hon var jätteglad när jag hämtade henne på dagis och hela vägen hem, men så fort vi kom innanför dörren satte skrikandet igång igen. Det var längesen hon höll på såhär när jag har haft henne, men sen kom jag på vad det antagligen berodde på. I måndags började hon på nytt dagis, och det är många nya intryck.. och så är hon ju aptrött när jag hämtar henne, och då vill hon bara vara med mamma. Inte konstigt att hon är på sånt humör då. Men det lugnar sig nog om ett tag. Var väl hemma vid 20-tiden, och då kom R också. Skönt att hinna umgås lite.

Torsdag: skola 9-15. Vi hade Utelek vid Stora Skuggan. Det var riktigt roligt, men ganska tröttsamt att vara ute en hel dag. Efter det mötte jag upp mamma på Centralen. Vi gick på stan lite och käkade middag ihop. Sen var det rep med Lönnå inför Sånger för Livet, mellan 18.30-22, i Filadelfiakyrkan. Det blev en helt annan känsla att sjunga ihop med 500 pers (iofs var de flesta tanter från Knäckebrödhult) än att bara sjunga med AcQuire. Och Lönnå är ju en körledare utan dess like. Gubben är över 70 år, men har energi som en duracellkanin. Intressant, men trött var man sen. Var väl hemma vid 23-tiden.

Fredag: efter en vecka fullpackad med saker och knappt nån tid att varva ner så kom raset. Under natten hade jag drömt mardrömmar, och vaknade livrädd. Humöret var på botten, orken var noll och allt var bara jobbigt. Hade skola mellan 12-14 och det släpade jag mig iväg på, det var uppföljning på Bild & Form-workshopen vi hade i måndags. Efter det skulle jag egentligen haft Gosungen, men jag skickade sms till hennes mamma och avbokade. Kände att jag helt enkelt inte skulle orka, mådde för jävla dåligt för det. På kvällen kom R, och det kändes skönt att inte vara ensam med eländet. Men jag var nog inget roligt sällskap.

Lördag: dags för Ålandsresa. Mådde aningens bättre på morgonen, men var trött och humöret var väl inte helt på topp. Men det var kul att träffa folket, dvs min kusin Renata och hennes man Magnus, min morbor Kurt och så mina föräldrar… och så jag och R förstås. Kvällen blev ganska lyckad, och vi kom inte alltför sent i säng heller.

Söndag: efter en natt med alldeles för lite sömn (vad förväntade jag mig egentligen, jag kan ju inte ens sova bra hemma i min egen säng) fanns det inte mycket energi för att göra saker. Tog det väl mest lugnt, låg uppe på soldäck i en solstol ett tag. Efter lunch var det dags att packa ner alla saker i bilen och komma av båten. Då hade min energi helt försvunnit, jag var lättirriterad och inte alls på humör. Både jag och R fick dock skjuts hem, det var najs. När jag väl var hemma så var det vila som gällde.

Den veckan fick mig att inse att jag har mina begränsningar, jag kan inte pressa mig för hårt för det straffar sig ganska rejält. När jag börjar avboka saker för att jag inte orkar, och istället ligger hemma i soffan och gråter, då har jag låtit det gå för långt. Jag måste börja lyssna på mig själv och min kropp. När jag märker att det börjar bli jobbigt så måste jag sakta ner och börja prioritera. Jag får inte ta på mig för mycket helt enkelt. Den här veckan verkar bli något lugnare. Skönt nog så är det ingen kör idag, eftersom vi hade Globenrepet i tordags. Får ladda inför söndagen istället, då det är skivinspelning hela dagen. Sen har jag åtagit mig att vara hundvakt i nästan en vecka med start söndag kväll. Det kan väl tyckas dumt eftersom jag just påpekade att jag inte ska ta på mig för mycket. Men nästa vecka i skolan är lugn, det är inget schemalagt alls utan tiden ska ägnas åt att skriva examinationsuppgift. Dessutom ger det mycket mer än vad det tar att ha Micki. Jag kan inte gräva ner mig själv i mina egna tankar för mycket, jag kan inte ligga och göra ingenting i soffan hela dagarna, jag kommer ut och får röra på mig. Förra gången jag var hundvakt märkte jag hur mycket bättre jag mådde när jag var ute och promenerade flera gånger varje dag. Så det är snarare en bonus att få ha honom, inte en börda.

Nu är det dags att sätta fart här, måste få lite gjort innan R dyker upp om nån timme eller så.

*OFF*

Då var det dags igen. Den här gången säger almanackan att det är 25 år jag fyller. ”Hur känns det att vara ett kvarts sekel?” sa min morbror igår, när jag ringde och grattade honom på 60-årsdagen. Det kändes inget då (visserligen var jag fortfarande ”bara” 24) och det känns inte nåt nu heller.
Det är snarare så att jag redan börjar tröttna på att fylla år, jag är helt enkelt inte på humör för sånt idag. Folk behöver inte ringa och gratta (mina föräldrar har redan gjort det, det räcker), jag orkar inte ha folk på fika (vilket nog inte är så troligt att det händer ändå eftersom jag inte ens är hemma hos mig). Jag vill inte vara social idag helt enkelt. Jag samlar krafter för att orka med morgondagen. Visst kommer det bli jätteroligt, men samtidigt ångrar jag mig och vill bara ställa in alltihop. Skylla på sjukdom, dödsfall, vad som helst. Försöker dock se positivt på det.

Idag vill jag egentligen bara gräva ner mig i en grop nånstans och stanna där tills dagen är över. ”Men så kan du väl inte göra, det är ju din FÖDELSEDAG, då ska man ju le och skratta och ha ROLIGT!” tänker folk då. Fan heller, tänker jag. När mamma och pappa frågade om det var okej ifall de åkte bort över helgen, alltså även min födelsedag, för att gratta morbror och liten Oscar (mitt kusinbarn) som fyller den 24:e resp 25:e, så kände jag mig nästan lättad. Jag insåg att jag kunde komma ifrån det där fikat man förväntas duka upp för att folk ska komma med en blomsterkvast och säga grattis. Idag kan jag vara för mig själv. Det räcker med att vara social imorgon. R kommer ikväll, det blir myspys.

Gnäll, gnäll. Blä. Nåja, nu börjar mammas lägenhet se beboelig ut igen. Målaren blev klar igår, så det har släpats möbler och så. Takfläkten är uppe, R och grannen fick upp den igår kväll. Jag har satt upp spegel, hatthylla och vinställ på väggen igen. Hallen ser ut som den ska nu iaf, om man bortser från att det inte finns några golvlister och att det ligger ett antal meter telefonkabel där. Allt det där ska åtgärdas inom den närmaste framtiden. Sen ska det in nya möbler och tja… det blir fint i slutändan iaf.

Nu är det dags att slänga sig i soffan och glo på dumburken en stund.

*OFF*