Scrapbooking By Mogi.

Jag har nu bestämt mig för att flytta allt som rör mitt scrappande till en egen blogg. Detta för att det börjar bli så rörigt i menyn här. Många rubriker o ännu fler underrubriker. Tillsvidare kommer de alster som ligger uppe här ligga kvar, tills jag har hunnit flytta över allt till nya bloggen.

Så småningom kommer det här alltså bli en scrappingfri blogg ;)

Nu är ni väl förstås oerhört nyfikna på var man hittar den här nya bloggen? Då kan jag berätta att det gör man här:

Scrapbooking By Mogi

Varmt välkomna!

 

 

 

 

 

Från 0-100 på två sekunder.

Ungefär så kändes det när jag började jobba på förskolan för fyra veckor sen. Sen dag 1 har det varit konstant fullt upp. Första veckan hade vi bara våra ”gamla barn” (4 st) eftersom inskolningarna ännu inte hade börjat. Vi samarbetade med avdelningen intill, vilket gjorde att de ofta tog hand om våra barn så att jag och min kollega, som vi kan kalla Knepiga Kollegan, kunde göra i ordning på vår avdelning. Fru Ö hade fortfarande semester.

Sen veckan efter kom Fru Ö tillbaka o då började inskolningarna. 11 st nya barn på en o samma vecka. Helt galet! Men det gick klart över förväntan. Veckan efter kom ytterligare ett nytt barn, o om några veckor har vi den sista inskolningen innan barngruppen är komplett. Vi har slitit som små djur de senaste veckorna för att lära känna barnen o få barngruppen att fungera. Vissa dagar var jag nästan gråtfärdig när jag kom hem från jobbet, bara för att det varit så oerhört stressigt på jobbet. Ibland hade man knappt ens tid att gå på toaletten.

Nu börjar vi se resultatet av vårt slit. Barnen börjar komma till ro o hitta sina platser i gruppen, de börjar bli trygga med oss o med varandra. Självklart är vi långtifrån färdiga, men det börjar hända saker. Tråkigt nog så har Knepiga Kollegan varit borta mycket, vilket gör att vi inte kunnat planera verksamheten så som vi har velat o behövt. Det har fungerat bra med de vikarier vi har haft (för det mesta har det varit en o samma, vilket har gett barnen en trygghet), men det bästa är såklart om vi alla tre ordinarie är på plats. Knepiga Kollegan missar ju tyvärr mycket av det vi gör nu i arbetet med att lära känna barnen.

Nåväl. I torsdags fick Fru Ö jobba med två vikarier, eftersom jag hux flux skulle gå på kurs. En grundkurs i pedagogisk dokumentation, som visade sig vara riktigt givande o rolig. Det kommer vara två halvdagar senare i höst också. Sen ska det dokumenteras ;)

Igår eftermiddag satt jag en stund vid datorn på kontoret o förde över bilder från kameran till ett usbminne, bilder på barnen som ska fixas till, skrivas ut o sättas upp på avdelningens väggar. Då kom min ena arbetsledare in, vi kallar henne Mimmi, för att kolla tavlan (vi har en whiteboardtavla där det skrivs upp vilka som är sjuka/lediga o vilka vikarier som ska jobba) innan hon skulle gå hem.

Jag sa hej och hejdå till henne i samma mening, o väntade mig att hon skulle göra ungefär detsamma. Men hon kom fram till datorn där jag satt, ställde sig bakom mig o la armarna om mina axlar. Jag blev faktiskt lite chockad. Hon är supergullig, väldigt omtänksam o lyssnar när man behöver prata, men under de 2,5 åren jag har jobbat där har vi inte ens varit i närheten av att ha nån direkt fysisk kontakt. En klapp på axeln nångång, på sin höjd. Men aldrig mer än så.

När hon stod där o kramade mig så sa hon: ”Jag ville bara säga att jag ser hur hårt du jobbar. Idag ute på gården slet du verkligen, o du var faktiskt den enda som gjorde det.
Jag: ”Oj, tack. Jag som tycker att det har varit en riktigt lugn dag idag.
Mimmi: ”Ja, det kanske det har varit, men du har jobbat så otroligt hårt den senaste tiden också.
Jag: ”Ja, det kan man ju säga. Det har varit riktigt stressigt.
Mimmi: ”Mmm, men jag tycker att du gör ett skitbra jobb med barnen. Bara så du vet. Du är skitbra!

Där ville jag nästan börja gråta. Att först få en helt oväntad kram, o sen dessa fina ord av uppskattning. Jag försöker såklart göra ett så bra jobb jag bara kan, oavsett, men det är så skönt att få veta att det faktiskt uppfattas – o uppskattas – av andra. Feedback är bra. O den här lilla gesten av uppskattning från Mimmi, den gjorde min dag.

På måndag är jag tillbaka på jobbet, o möter alla våra fantastiska barn igen. För de är verkligen fantastiska. Att få jobba med dem ger så otroligt mycket, även om det just nu ofta är oerhört energikrävande. Men jag vet att det  kommer bli riktigt, riktigt bra när vi alla har ”landat”. Då är det värt att kämpa lite extra nu. Vi får vår ”belöning” för allt slit sen.

Dessutom kommer jag ha Mimmis ord i bakhuvudet. ”Bara så du vet. Du är skitbra!

Ja. Jag är skitbra!

En fantastisk sommar!

Ja, nu är ju inte sommaren slut än, men ändå. Jag har haft den mest fantastiska sommaren ever! Detta trots att jag knappt har varit ledig något.

När jag gick mitt första intro på Kortis i mars var jag livrädd. Det var något nytt o oprövat som låg framför mig. När jag kom hem från introt bara snurrade det i huvudet. Så mycket info, så mycket jag skulle lära mig. Hur i hela friden skulle det gå? Hur skulle jag klara att ansvara för en boende alldeles själv? Hur skulle jag kunna ha koll på alla papper, pärmar, böcker, rutiner?

I torsdags gjorde jag min sista dag där. Det var med vemod jag gick därifrån på kvällen! Det jag var så livrädd för, för bara några månader sen, visade sig bli något alldeles underbart. Jag har trivts så oerhört bra! Fantastiska kollegor, varav jag numera kan kalla några av dem för vänner, o ett gäng fantastiska boende. Jag ville verkligen inte sluta!

Men imorgon börjar åter något nytt. Eller nygammalt kanske jag ska säga. Då börjar jag på mitt graviditetsvikariat på förskolan. Jag har ju hängt där till o från sedan februari 2009, så varken huset eller kollegorna är nya. Däremot kommer jag för första gången vara en av de ansvariga pedagogerna på en av avdelningarna, o inte ”bara” springvikarie. Den ena av kollegorna på avd är Fru Ö, o henne vet jag att jag jobbar grymt bra med. Den andra är lite knepigare, men jag funkar med henne också. O så får vi en nästan helt ny barngrupp, det ska bli spännande! V 34 börjar inskolningarna, o biten med att lära känna barnen.

Men jag kommer sakna Kortis massor! Det som är lite surt är att jag rent praktiskt KAN hoppa in o jobba extra en helg då o då, men jag FÅR inte. Förskolan o Kortis ligger nämligen i samma kommun, o då får jag inte jobba mer än heltid. Eller, det är inte olagligt, men ingen av mina arbetsgivare vill betala övertid ;) Däremot tänker jag hälsa på, det har jag fått order om av mina kära kollegor! Tydligen har jag lovat att baka bullar också.

Sist jag bakade bullar där så var det kollegan Galenpannan som tyckte att vi skulle hitta på nåt med de boende. ”Jag vill baka bullar, kan vi inte göra det?” sa hon. ”Jovisst” sa jag. Sen försvann hon o JAG (med god hjälp av två boende, ska tilläggas) fick baka alla bullar. När vi nästan var klara kom Galenpannan tillbaka o klagade över att hon inte hade fått baka ;)

Dagen efter kom kollegan Hundföraren o fick se bullarna. Hon tyckte de såg så goda ut, men eftersom hon inte tål gluten så kunde hon inte smaka. Snäll som jag är ställde jag mig o bakade glutenfria bullar till henne, som hon fick dagen efter :)

Så nu har jag fått order (eller ja, önskemål) om att komma o hälsa på, o att baka både vanliga bullar o ”Hundförarbullar”. Klart jag gör det!

Imorgon kommer förresten mamma äntligen hem igen! Fem långa veckor har hon varit borta, o jag saknar henne hur mycket som helst! Ska dit imorgon efter jobbet o blir kvar över natten. Dels för att jag såklart vill träffa henne, dels för att jag öppnar på tisdag morgon o inte vill åka nattbuss till jobbet ;)

Saker o ting flyter på för tillfället, o det är så skönt! Just nu är jag glad att vara jag :)

No more Modifast!

Nu är jag så trött på Modifast att jag inte vill se åt eländet. Dessutom var det faktiskt inte sådär vansinnigt supergott, om jag ska vara ärlig. Den enda sorten jag faktiskt kunde äta som smakade gott, var chokladpuddingen. Naturligtvis var det även Sambons favorit, så den tog ju slut först av alla sorter…

Nåja. Jag har nu ätit vanlig mat i två dagar. Det jag märker tydligast nu efter Modifastveckorna är att jag blir mätt på väldigt små portioner. Det är bra! Jag är sällan hungrig, det är också bra. Småäta mellan målen? Nä, inte direkt. Så förutom viktnedgång så har jag fått det resultat jag ville ha av dieten – jag äter nu mindre portioner, mer hälsosamt o småäter i princip ingenting. Men precis som under förra omgången av viktresan så är det ingenting som är förbjudet, så länge jag äter det i rimlig mängd.

I lördags var det kalas för Vapendragarens barnbarn. Jag o Gosungen åkte dit. Hon åt princesstårta så det närmast sprutade ur öronen på henne. Jag smakade på havrebollar, sirapskaka, marängtårta o kladdkaka. Men bara små bitar. O då är det helt ok!

Trots syndande o vanlig mat så är det faktiskt ett minus på vågen ändå. Jag väger mig inte lika ofta nu längre, men lite då o då. Hursomhelst så har iaf ytterligare 0,4 kg försvunnit. Dagens vikt är 75,5 kg. Totalt alltså -2,0 kg (eller 2,9 om man ska räkna med upp- o nergången där i mitten).

Startvikt:  77,5 kg (110711) (BMI 29,5)  (93,8 kg, 090928, BMI 35,7)

Nuvarande vikt: 75,5 kg (110726) (BMI 28,8)

Totalt vikt: -2,0 kg (-18,3 kg)

Totalt BMI: -0,7 (-6,9)

Kvar till nästa delmål (under 75 kg = 74,9 kg): 0,6 kg (18,9 kg)

Kvar till delmål 2 (under 70 kg = 69,9 kg): 5,6 kg (23,9 kg)

Kvar till delmål 3 (65,6 kg = normalviktig!):  9,9 kg (28,2 kg)

Kvar till slutmålet (65 kg): 10,5 kg (28,8 kg)

Start midjemått: 79 cm (106 cm)

Nuvarande midjemått: 78 cm

Totalt midjemått: -1 cm (-28 cm)

Ryggen bra igen! Och ett minus på vågen :)

I måndags eftermiddag ringde jag min naprapat, kom till telefonsvararen o pratade in ett meddelande om att det nu var akut o att han gärna fick höra av sig snarast möjligt. Några timmar senare, vid kvart i fem, ringde telefonen: ”Hej, jag kom hem för en halvtimme sen, men du får gärna komma förbi ikväll om du vill!” JA TACK! Halv sju var jag där.

Först fick jag ligga på mage på britsen, med två stora paddlar (eller vad det nu heter) på ryggen. Dessa paddlar avgav elektriska impulser, som blev som en slags lätt massage. Sååå skönt för en ond rygg!

Sen kom den roliga biten. Knakandet. Först ländryggen, sen bröstryggen, båda knakade rätt ordentligt. Efter det fick jag lägga mig på rygg o så skulle nacken fixas. Först drog naprapaten åt ena hållet, o det ljud som uppstod då var nästan lite otäckt att höra. Ursäkta språket, men satan i gatan vad det knakade! Lät som om alla ben i nacken gick av. Sen skulle det dras åt andra hållet. ”Lugn, lugn” hörde jag naprapaten säga, och hann tänka ”Vadå lugn? Vad menar han?” innan det brakade loss igen. KNAK! sa det, å det grövsta. Har aldrig varit med om att min kropp kan knaka så in i bomben, o då har jag ändå varit hos naprapater innan. Med andra ord var det ett väldigt välbehövligt besök den här gången.

Efteråt hade jag fortfarande lite ont, men inte på långa vägar så ont som jag hade innan. Nu några dagar senare är värken som bortblåst, o jag hoppas verkligen att den håller sig borta ett bra tag till.

Så var det den där biten med vikten också. Som väntat gick jag såklart upp i vikt i helgen som var. Inte så farligt mycket, men ändå mer än vad jag hade tänkt mig ;) Vägde in mig på 77,2 kg i måndags, vilket innebär att jag gick upp 0,8 kg av de 1,2 som jag hade gått ner. Nåja, bara att ta nya tag! O det har gett resultat – idag ställde jag mig på vågen o tänkte ”bara det är under 77 så är jag nöjd!”. Det var det. Till o med under 76! Dagens vikt är 75,9 kg. Det innebär en minskning på 0,4 kg räknat från den hittills lägsta noterade vikten, men hela -1,3 kg som försvunnit den senaste veckan! Så om jag bara tittar på dagens vikt jämfört med startvikten så har jag inte gått ner mer än 1,6 kg, men om jag räknar med att jag faktiskt gick upp i vikt mitt i allt o gick ner det plus lite till så har jag totalt gått ner 2,5 kg. På knappt två veckor. Inte illa pinkat!

Avslutar som sig bör med lite siffror.

Startvikt:  77,5 kg (110711) (BMI 29,5)  (93,8 kg, 090928, BMI 35,7)

Nuvarande vikt: 75,9 kg (110715) (BMI 28,9)

Totalt vikt: -1,6 kg (-17,9 kg)

Totalt BMI: -0,6 (-6,8)

Kvar till nästa delmål (under 75 kg = 74,9 kg): 1,0 kg (18,9 kg)

Kvar till delmål 2 (under 70 kg = 69,9 kg): 6,0 kg (23,9 kg)

Kvar till delmål 3 (65,6 kg = normalviktig!):  10,3 kg (28,2 kg)

Kvar till slutmålet (65 kg): 10,9 kg (28,8 kg)

Start midjemått: 79 cm (106 cm)

Nuvarande midjemått: 78 cm

Totalt midjemått: -1 cm (-28 cm)

 

Smärta.

Egentligen ska jag väl inte gnälla, med tanke på vad familjens vän i Österrike går igenom just nu, men det här är inte roligt. Har så sjukt ont i ryggen att jag knappt ens vet var jag ska ta vägen längre.

För några månader sen hade jag också grymt ont i ryggen. Var hos naprapaten med de magiska händerna och fick där veta att jag har kotor som ligger snett. När jag var yngre hade jag ofta problem med låsningar i bröstryggen, som visade sig bero på just sneda kotor. Men nu vet jag att jag även har kotor som ligger snett längre ner. Kul. Jag vet inte riktigt vad man gör åt sneda kotor, mer än att jag går till naprapat när besvären blir alltför stora. För som tur är så har jag inte konstant ont. Förra gången jag var hos naprapaten så gick jag därifrån med en rygg som var som ny. Mjuk, rörlig, helt smärtfri.

Men de senaste veckorna har jag börjat känna av ryggen igen. Inte så att det har gjort jätteont, och heller inte hela tiden. Men det har liksom varit som en slags stelhet i både rygg och nacke. Nacken har jag kunnat ”fixa” genom att vrida lite på huvudet så att det knakat på båda sidor, efter det har stelheten gett med sig en aning – åtminstone för stunden.

Tidigare i veckan började jag få riktigt ont. Märker ganska tydligt när det förvärras, för då får jag problem med att vara i samma position en längre stund. Sitter jag för länge får jag ont, står jag för länge får jag ont, går jag för länge får jag ont. Det enda som funkar är att ligga ner, det kan jag göra bra länge innan jag måste ändra ställning. Ringde naprapaten i onsdags, tänkte vara ute i god tid den här gången (förra gången ringde jag honom först när jag hade haft rejält ont i flera veckor). Men såklart var han på semester och bad mig återkomma på måndag eftermiddag. Och eftersom det just då inte var så akut – visst hade jag ont, men det var hanterbart – så tänkte jag att det ju inte borde vara några problem att vänta ett par dagar.

I fredags eskalerade så problemen, såklart. Med jämna mellanrum var jag tvungen att lägga mig på golvet med benen upplagda på en stol, för att liksom sträcka ut ryggen. Och jag fick dessutom börja med värktabletter för att värken blev för intensiv utan. Igår åkte jag tillsammans med ett gäng på kryssning. Det var jättekul, förutom att ryggen var katastrof. Värktabletter regelbundet för att jag skulle kunna stå ut med smärtan. Men inte ens det hjälpte särskilt mycket. För det första tog det typ en timme innan tabletten gav någon som helst effekt. Sen var det uthärdligt i ungefär två timmar innan det gjorde skitont igen. Och då var det en timme kvar tills jag fick ta nästa tablett. Så det blev några turer ner till hytten för att ligga på golvet med benen uppe i sängen. För det var det enda som hjälpte just då.

Idag var det rent ut sagt vidrigt. Att stå, gå och sitta har knappt gått. Sitta funkade bäst av de tre, men då var jag tvungen att ha stöd för ryggen och dessutom ändra sittställning i parti och minut. Jättekul då när man ska ta sig hem kommunalt med en tung väska. Som tur var så hade jag Sambon med mig, min fantastiska Sambo, som drog/bar/släpade både min och sin väska hela vägen hem. Utan henne vet jag faktiskt inte hur jag skulle ha tagit mig hem. Tack, hjärtat!

Kvällen har spenderats i liggande läge i soffan, med små korta avbrott för mat, toa och cigg. Men nu gör det ont även när jag ligger ner. Dock är det fortfarande det alternativ som funkar bäst. Jag har ont, men det känns inte som om ryggen ska gå av. Det gör det däremot om jag sitter, står eller går. Varje steg är som ett knivhugg i ryggen. Inte skönt alls.

Värst är smärtan i ländrygg/korsrygg, men det gör ont även i bröstryggen. I nacken både låter och känns det som om det skulle vara ett helt grustag. Det knastrar och knäpper så fort jag vrider på huvudet. Så imorgon eftermiddag blir det ett nytt samtal till naprapaten, och jag hoppas att han har en tid snarast. För nu ÄR det akut. Receptfria värktabletter biter knappt på smärtan och jag kan ju inte ligga ner hur länge som helst.

Var tvungen att avboka mitt jobbpass imorgon. Som det är nu tar jag mig ju knappt mellan soffan och köket utan att grimasera av smärta, och då är det bara att inse faktum – jag klarar inte av att jobba. För på mitt jobb så kan man inte bara ligga på soffan en hel dag, utan det är passning och assistans som gäller. Beroende på vilken boende jag ansvarar för så kan det även innebära en hel del lyft. Och det är en omöjlighet just nu.

Men jag vet att ett besök hos naprapaten med de magiska händerna gör så att smärtan försvinner som i ett trollslag. 20-30 minuter i hans händer och jag går därifrån som en ny människa. Om jag längtar? Gissa en gång.

Jodå.

Det händer fortfarande saker, om än inte i samma rasande fart. Dagens vikt är 76,3 kg. Alltså en minskning med 0,3 kg sedan i förrgår. Inte alls dumt! Även om jag såklart helst skulle vilja att det sa poff o att målvikten är nådd så är jag glad för vartenda minus på vågen nu. Går jag ner ett hekto om dagen blir det 0,7 kg i veckan, vilket definitivt är ett jättebra resultat. Ett halvkilo i veckan ungefär är det man bör gå ner om det ska vara hälsosamt. Iaf när viktnedgången har börjat stabilisera sig o inte rasar såhär som i början. Så jag är nöjd! :)

Imorgon är det kryssningsdags. O jag gissar på att det kanske blir ett plus på vågen efter det, men förhoppningsvis bara ett pyttelitet. Ska tänka på vad jag äter o dricker. Både för att jag inte kan slänga i mig obegränsat med mat o tro att det inte sätter sig på vikten, o för att min mage den senaste veckan inte fått i sig mycket annat än flytande kost – det enda jag har ätit förutom Modifast är frukt plus två knäckemackor utan något på. O två små bitar kyckling häromdagen (provsmakade maten på jobbet). Ja just det, åt lite nötter häromdagen också. Men i övrigt är det bara Modifast.

Så, lite siffror får avsluta som vanligt.

Startvikt:  77,5 kg (110711) (BMI 29,5)  (93,8 kg, 090928, BMI 35,7)

Nuvarande vikt: 76,3 kg (110715) (BMI 29,1)

Totalt vikt: -1,2 kg (-17,5 kg)

Totalt BMI: -0,4 (-6,6)

Kvar till nästa delmål (under 75 kg = 74,9 kg): 1,4 kg (18,9 kg)

Kvar till delmål 2 (under 70 kg = 69,9 kg): 6,4 kg (23,9 kg)

Kvar till delmål 3 (65,6 kg = normalviktig!):  10,7 kg (28,2 kg)

Kvar till slutmålet (65 kg): 11,3 kg (28,8 kg)

Start midjemått: 79 cm (106 cm)

Nuvarande midjemått: 78 cm

Totalt midjemått: -1 cm (-28 cm)

Wow. -1,2 kg på fyra dagar. Inte alls dåligt. Snarare jättebra ;)

 

Nu bara rasar det.

Om det fortsätter i den här takten så når jag mitt mål om mindre än en månad. Idag är det nämligen ytterligare -0,5 kg, o en vikt på 76,6 kg. Nu vet jag mycket väl att det bara är precis i början det går såhär fort, men det är lite roligt att leka med tanken. Dessutom vet jag att det kommer stanna upp om inte annat nu till helgen, för då ska jag o ett helt gäng (bland annat Sambon) åka till Åland. Vi gör en paus i Modifastandet så länge vi är på båten. För buffén o drinkarna vill vi ju inte missa! Sen får vi väl båda tänka på att vi kanske ska äta o dricka i rimliga mängder, men ändå. Resan var planerad långt innan vi ens började tänka på Modifast.

Men ändå. Jag har på två dagar gått ner nästan ett kilo. Jag älskar känslan av att överflödsvikten bara rasar av mig. Förra omgången av viktresan gick jag ju ner 6,7 kg den första månaden, o då åt jag ändå vanlig mat. Men känslan av att kilona rasade fanns även då. Så egentligen undrar jag varför det ska vara så förbaskat svårt att komma till skott o sätta igång med en viktresa? För jag vet ju att jag är duktig på det när jag väl gör det.

Nåväl. Det blir inget långt inlägg det här, men jag avslutar såklart med en bunt siffror:

Startvikt:  77,5 kg (110711) (BMI 29,5)  (93,8 kg, 090928, BMI 35,7)

Nuvarande vikt: 76,6 kg (110713) (BMI 29,2)

Totalt vikt: -0,9 kg (-17,2 kg)

Totalt BMI: -0,3 (-6,5)

Kvar till nästa delmål (under 75 kg = 74,9 kg): 1,7 kg (18,9 kg)

Kvar till delmål 2 (under 70 kg = 69,9 kg): 6,7 kg (23,9 kg)

Kvar till delmål 3 (65,6 kg = normalviktig!):  11,0 kg (28,2 kg)

Kvar till slutmålet (65 kg): 11,6 kg (28,8 kg)

Start midjemått: 79 cm (106 cm)

Nuvarande midjemått: 79 cm

Totalt midjemått: 0 cm (-27 cm)

Det man inte har i huvudet…

Ibland blir jag så trött på mig själv. Tidigt imorse åkte jag till jobbet, i tron att jag skulle jobba 7-16. O det skulle jag ha gjort. Enligt ordinarie schema. Men jag hade missat att jag hade fått ändrad arbetstid idag. Jag har ingen papperskalender, utan allt finns i min iPhone. Fast det finns ett utskrivet pappersschema också. Där hade jag ändrat tiden, men missat att göra det i iPhonekalendern. O som sagt så kollar jag sällan nån annanstans än i just iPhonen.

Så det var bara att åka hem igen för att vila, innan jag åter infinner mig på jobbet vid 11:30. Och så får jag ju då inte sluta 16, utan jag jobbar ända till 20:30. Vilket innebär att jag missar födelsedagsfirande hos Systerdottern ikväll. Nåja, vad är väl en bal på slottet?

Det finns iaf något positivt med den här dagen, nämligen vikten. Jag vet att man inte ska väga sig varje dag, men såhär i början är jag fruktansvärt nyfiken o kan helt enkelt inte låta bli. För det brukar hända saker ganska fort när man går på diet. Kan ju säga att jag inte alls var besviken när jag ställde mig på vågen imorse! Dagens vikt är nämligen 77,1 kg. Det betyder
-0,4 kg sedan igår. Heja mig (o Modifast)!

Startvikt:  77,5 kg (110711) (BMI 29,5)  (93,8 kg, 090928, BMI 35,7)

Nuvarande vikt: 77,1 kg (110712) (BMI 29,4)

Totalt vikt: -0,4 kg (-16,7 kg)

Totalt BMI: -0,1 (-6,3)

Kvar till nästa delmål (under 75 kg = 74,9 kg): 2,2 kg (18,9 kg)

Kvar till delmål 2 (under 70 kg = 69,9 kg): 7,2 kg (23,9 kg)

Kvar till delmål 3 (65,6 kg = normalviktig!):  11,5 kg (28,2 kg)

Kvar till slutmålet (65 kg): 12,1 kg (28,8 kg)

Start midjemått: 79 cm (106 cm)

Nuvarande midjemått: 79 cm

Totalt midjemått: 0 cm (-27 cm)

Den där viktresan.

Det var längesen jag skrev något om viktresan. I september förra året blev jag rökfri, vilket såklart ledde till att jag släppte på mina rutiner vad gäller ätandet. Och naturligtvis medförde det viktuppgång. Närmare bestämt ca 10 kg. Var som mest uppe på runt 79,5 kg innan jag kände att nu jäklar måste jag stoppa det här innan jag äter mig upp till den där feta människan jag en gång var. Började tänka lite mer på vad jag åt igen, och har lyckats gå ner lite. Men nu känner jag att det är dags att faktiskt ta tag i det här ordentligt. Jag vill verkligen gå ner i vikt och kanske till och med nå min målvikt jag satte upp förra omgången.

Att jag röker igen kanske kan göra det lite lättare. För nu ”behöver” jag inte småäta istället för att ta en cigg.

Jag och Sambon har bestämt oss för att köra en tvåveckors Modifastkur. Som en kickstart till vårt nya hälsosamma liv. För om vi håller den dieten under dessa två veckor så vet jag att det kommer leda till viktminskning, som i sin tur kan motivera mig att fortsätta äta nyttigt även när kuren är avslutad. Idag är första dagen, jag är konstant hungrig men fast besluten att inte trilla dit. Nu jäklar ska det hända positiva saker här!

Bara för att minnas var jag en gång startade så kommer den allra första startvikten och alla mått att stå inom kursiverad fet parentes efter nuvarande startvikt/mått. För trots allt så är jag ganska så långt ifrån där jag var då.

Startvikt:  77,5 kg (110711) (BMI 29,5)  (93,8 kg, 090928, BMI 35,7)

Nuvarande vikt: 77,5 kg (110711) (BMI 29,5)

Totalt vikt: 0,0 kg (-16,3 kg)

Totalt BMI: 0,0 (-6,2)

Kvar till nästa delmål (under 75 kg = 74,9 kg): 2,6 kg (18,9 kg)

Kvar till delmål 2 (under 70 kg = 69,9 kg): 7,6 kg (23,9 kg)

Kvar till delmål 3 (65,6 kg = normalviktig!):  11,9 kg (28,2 kg)

Kvar till slutmålet (65 kg): 12,5 kg (28,8 kg)

Start midjemått: 79 cm (106 cm)

Nuvarande midjemått: 79 cm

Totalt midjemått: 0 cm (-27 cm)

 

Sådärja. Tolv och ett halvt kilo kvar till mål. Piece of cake, eller? Fast jag fokuserar såklart på ett delmål i taget. Men där långt bort nånstans hägrar slutmålet :)