Mogis del av stjärnhimlen

Idag var jag på en anställningsintervju efter jobbet. Behövde dock inte ta mig längre än till andra änden av huset, eftersom jag hade sökt en tjänst på förskolan jag just nu redan vickar på. Ett graviditetsvick på minst ett år, troligen lite längre. Som förskollärare.

Det kändes lite skumt att sitta på intervju med min chef som känner mig så väl, jag har trots allt jobbat där till o från de senaste 2,5 åren. Av den anledningen valde jag att i ansökan bara bifoga CV o inget personligt brev. Det hade liksom bara blivit konstigt eftersom det ändå inte hade stått något hon inte redan känner till. Tog upp det med henne o hon förstod precis vad jag menade.

Det blev en riktigt avslappnad intervju, mer samtal än utfrågning. Den enda konkreta frågan hon egentligen ställde var vad som är min ”grej” för att fånga en barngrupps intresse. Fast den frågan besvarade hon nästan själv innan jag hann göra det. Hon sa ”Det måste väl vara med sång o musik? För jag vet att du är mycket mer musikalisk än vad du kanske har fått visa här.” O det har hon alldeles rätt i. Jag efterlyste mer material för sånt, sångböcker tex. O det skulle hon försöka fixa.

Hursomhelst så blev jag erbjuden jobbet. 15 augusti gör jag min första arbetsdag på ”nya” jobbet. Känns så bra!

Jag sover inte så bra på nätterna just nu. Kanske inte så konstigt, det är många tankar som far runt. Sen är jag inte säker på ifall det är fel på alarmet på min telefon eller om det är fel på mig. Imorse vaknade jag med ett ryck en timme senare än jag egentligen borde gått upp. Hade inte hört nåt alarm låta.

Nåja. Jag sitter på bussen, är strax framme vid jobbet o har 10 min tillgodo innan jag börjar. Men jag fick göra mig i ordning på rekordtid. Hann inte ens platta håret, så det är lockigt! Händer typ aldrig :)

Igår kväll fick jag ett samtal från mamma. Ett samtal jag helst inte hade velat ha. Hon berättade att en mycket nära vän till familjen ligger på intensiven o att det är väldigt allvarligt.

Vi vet att hon länge har haft problem med nacken, vilket har yttrat sig i bland annat känselbortfall. Hon har legat på sjukhus innan för detta, men läkarna har aldrig kunnat hitta vad det är o det har sedan ”gått över” av sig själv för att senare återkomma.

Den här gången har det gjorts en ordentlig utredning för att en gång för alla kunna sätta diagnos. Med hjälp av uteslutningsmetoden har läkarna så kommit fram till att det är en mycket ovanlig, o allvarlig, typ av inflammation i hjärnan. Det är ett tillstånd som läkarna bara läst om, aldrig sett i verkliga livet.

För att kunna få bukt med inflammationen måste de nu öppna hennes skalle för att göra ett hjärnkirurgiskt ingrepp. Det är inte ens säkert att de KAN få ordning på det, men de måste försöka. Utan operation kommer inflammationen ta död på hjärncell efter hjärncell. Till en början kan andra hjärnceller ta över de döda hjärncellernas jobb, men till slut går inte heller det. O då händer det som inte får hända, hon klarar sig inte.

Allt vi kan göra nu är att hålla tummarna. Maktlösheten är för jävlig, rent ut sagt. O saken blir inte bättre av att hon befinner sig i Österrike, hundratals mil härifrån.

Mamma åker dit på semester nästa vecka. En planerad sådan, hon ska vara borta i fem veckor. Men nu har planerna för hennes vistelse fått ändras en del. Huvudsaken är dock att hon får möjlighet att träffa sin vän, sen om det blir på sjukhuset eller hemma återstår att se.

Jag hoppas innerligt att det här får ett lyckligt slut.

Sitter på kinarestaurang med tre fjärdedelar av världens bästa familjen K. Njuter av tillvaron i fulla drag!

Förmiddagen spenderades med Buspojken o Blomsterflickan. Var barnvakt åt dem medan Katta var iväg på jobb. Efter en rejäl sovmorgon, barnen vaknade inte förrän vid halv tio, så hade vi mys i soffan ett tag. Sen gick vi ut o lekte i sandlådan o gungade. Barnen var som små änglar o skötte sig exemplariskt.

Känns som att den här lördagen knappast kunde varit bättre! Lovely day, alltså!

Efter tre långa arbetsdagar blev det så äntligen långhelg. Fem dagars ledighet är inte fy skam direkt.

Jag o Vapendragaren hade bestämt att vi skulle äta lite gott o dricka ett glas vin eller två igår. Så kom Vapendragaren på att det ju kunde vara kul att bjuda in ett par kollegor också, på en liten vinkväll. Kollegan Pärtan var på direkt. Hon bor dessutom i huset bredvid Vapendragaren, så hon hade ju nära o bra.

En stund efter att Vapendragaren o jag hade avslutat vår middag, bestående av baconlindad färskostfylld kycklingfilé, knackade det på dörren. Det var Pärtan som kom med snacks o vin. Ytterligare en stund senare knackade det på dörren igen. Jag öppnade o möttes av ett glatt ”toodelidoo!”. Där stod kollegan Fru Ö med en blomsterkvast i handen.

Vi fyra fick en riktigt trevlig kväll med massor av vin o massor av prat. Det är alltid lika kul att höra alla sanningar som kommer fram när man liksom kan prata fritt. På jobbet pratar vi såklart med varandra, men där får man tänka sig för lite med vad man säger. Det finns många stora öron där som kanske inte behöver veta allt. Utanför jobbet kan man vara ärlig utan att behöva oroa sig för att någon annan lyssnar.

Klockan hann passera två innan Pärtan o Fru Ö ramlade iväg hemåt. Jag sov kvar o säckade ganska omgående på soffan.

Idag vaknade både jag o Vapendragaren sent, o båda undrade varför vi hade så ont i håret. Det var väl inget annat än saft vi drack igår?!

Vi har haft en riktig slödag. Efter frukost (som intogs vid typ ett) åkte vi en sväng till ÖB. Jag införskaffade lite saker till inflyttningsfesten. Sen käkade vi pizza, bra bakfyllemat har jag hört. Efter det åkte vi hem till Vapendragaren igen o däckade i varsin soffa. Här är jag kvar än, är lite för slö för att orka åka hem. Har fått ett glas vin även idag, o nu ska vi äta glass. Stjärnglass! Dvs Carte D’or Starry Night.

Dessutom har jag sett mig själv på tv idag. Aftonbladets webbtv, närmare bestämt. För några veckor sen var jag ju på en tv-inspelning som medverkande. Idag lades programmet upp på nätet. Vill du se det så kan du gå till följande länk: http://www.aftonbladet.se/webbtv/nyheter/Tv_Aschberg_m_ter_modiga_m_n/article13056783.ab

Förutom jag så är det Bert Karlsson o Jörn Donner som är gäster. Eftersom de två herrarna är pratkvarnar båda två så fick inte jag särskilt mycket utrymme. Men jag är ändå nöjd med min insats.

Nu – glass!

Jag vet knappt vart veckorna tar vägen, poff säger det bara så är det måndag igen.

Helgen spenderades med världens bästa Katta, o till viss del även med hennes fantastiska barn Buspojken o Blomsterflickan. I fredags var vi på sommarfest på barnens förskola, o jag fick mig ett gott skratt när de sjöng om Håkan Håkansson även där!
(Förklaring? På mitt jobb sjöng barnen den sången på vår vårfest. Sången om sommaren heter den, o en flicka hade sin egen tolkning av texten. I original går den ”Binge bång binge bång, hör du blåklockans sång”, men flickan sjöng ”Binge bång binge bång, hör du Håkan Håkansson”. Lovely!)

I lördags kom Katta o barnen hem till mig. Vi åt lunch o lekte. Sen åkte vi tillsammans o lyssnade på Haningekörens vårkonsert.

Kvällen spenderades i tv-soffan med Sambon. Vi ses såpass lite iom att vi dels jobbar mycket båda två o dessutom ofta gör en massa annat på kvällstid, så det är mysigt när vi har lite kvalitetstid sådär! Vi dippade grönsaker o kollade på film.

Söndagen spenderades med Katta på Ikea. Hittade ett helt gäng med bra-att-ha-saker som fick följa med hem. Nytt diskställ o ny badrumsmatta, till exempel. Har irriterat mig på det gamla vingliga o opraktiska diskstället läääänge, så det var skönt att äntligen få kasta det!

Idag har jag gjort min första stängning av två den här veckan. Eftersom det tydligen är pingst nu så är det bara tre arbetsdagar för min del, men jag stänger både mån o tis. Idag fick jag sluta redan vid 17 (vi stänger 18), det är inte helt fel! Tror inte att jag har samma tur imorgon dock, det är nog att hoppas på för mkt. Men är det lika ljuvligt väder som idag stänger jag utomhus, o då gör det inte så mkt ifall det blir sent.

När jag slutade så hann jag en sväng till en prylaffär i det lilla centrum som ligger en bit ifrån jobbet. Köpte en försenad Mors dag-present till mamma, vaniljkaffe till mig själv o en liten gåva till Vapendragaren. Hon har det tufft just nu o behöver lite extra omtanke. Ska pyssla ihop två kort när jag kommer hem, ett till mamma o ett till Vapendragaren.

På lördag så blir det inflyttningsfest hemma hos mig. Sambon flyttade in i slutet av mars, men det är först nu vi lyckades hitta en helg där vi båda är lediga. Det ska bli kul! O det blir en brokig samling gäster. Vi har ju inte riktigt samma umgängeskrets direkt. Fast lustigt nog så känner hon min systerson! Återstår dock att se om han dyker upp eller ej :)

Med andra ord händer det en hel del i mitt liv just nu, o jag älskar det! Jag mår bra, jag har fantastiska vänner, o livet går min väg. Lovely!

Ibland (ganska ofta) pratar jag utan att tänka först. Ibland tänker jag inte överhuvudtaget. Jag bara pratar. Ibland tänker jag helt åt helvete.

Igår satt jag och kollega A i matsalen o hade rast, bara vi två, o pratade om allt o ingenting. Ibland gör vi så, istället för att gå ner i personalrummet där alla andra sitter så sätter vi oss vid ett bord i matsalen med varsin kopp kaffe. Där är det lugnt o skönt, o ibland är det faktiskt skönt att slippa en massa babblande för en stund. Vi jobbar trots allt på en förskola, där det är liv o rörelse hela tiden.

Hursomhelst. När rasten var slut skulle vi gå tillbaka till våra avdelningar. Hennes ligger närmast, o precis intill finns en toalett. Jag brukar passa på att gå på toa just i slutet av rasten (eftersom man inte vet när man hinner göra det nästa gång) o det var precis vad jag skulle göra nu också.

I hallen mellan kollega A’s avdelning o toaletten mötte vi kollega B (som jobbar tillsammans med kollega A) med ett par galonbyxor i handen. På en bänk satt några av avdelningens barn.

Kollega A (till kollega B): ”Är ni på väg in?”
Kollega B: ”Nej, de har samtal därinne.” (det vill säga kollega P, som också jobbar med dem, o barn på avdelningen)
Jag (som står med handen på handtaget till toadörren, utbrister förvånat): ”På toaletten?!”

Ridå.

Men idag är jag hemma o är sjuk, så ett litet blogginlägg ska jag väl ändå kunna åstadkomma. Det är inget allvarligt fel med mig, huvudvärk o feber bara. Hade en hemsk huvudvärk hela dagen på jobbet igår, inga smärtstillande bet på den. Jag försökte stå ut eftersom det var jag som skulle stänga, men vid tretiden gav jag upp. Åkte hem o sov. Kollade tempen o insåg att huvudvärken fått sällskap av en lätt feber. Eller ja, lätt o lätt. Andra skulle kanske inte ens kalla 37,5 för feber, men jag som i vanliga fall ligger runt 36-strecket (ibland till o med snäppet under) börjar känna mig risig när tempen går över 37. Har jag 37,5 är jag riktigt dålig, går den över 38 är jag totaldäckad. Tur i oturen då att jag sällan får hög feber (vi pratar då temp på 39-40 grader).

Idag har jag sovit hela förmiddagen. Funderade sedan på om jag var frisk nog att gå till jobbet imorgon (man måste friskanmäla sig innan 13), men febern har ännu inte gett sig av o huvudet dunkar på fortfarande. Så det blir en till dag hemma o så hoppas jag vara frisk nog att jobba på fredag.

För hur det än är så saknar jag barnen o deras fantastiska yttranden. Häromveckan hade jag med mig ett gäng ungar till lekhallen, där de fick bygga med stora kuddar, spela innebandy, hoppa studsmatta o en massa annat. Själv satt jag på en slags trappbänk o lät dem leka ifred.

Där jag satt observerade jag två av barnen, o lyssnade lite halvt om halvt på deras samtal. Utifrån vad de pratade om så förstod jag att de lekte att de skulle gå till affären. Uppenbarligen låg affären precis där jag satt, för de kom fram till mig o ett av barnen tittade uppfordrande på mig o sa:
”Hej, var finns åsnematen?”
Jag blev helt paff. ”Åsnematen?” svarade jag.
”Ja. Åsnematen, var finns den?”
”Ehh. Där borta, tror jag?” sa jag o pekade.
”Jaha. Tack!”

Sen gick de vidare o fortsatte med sin lek. Kvar satt jag o undrade vad i hela friden det där var. Åsnematen, liksom? Jag hade förstått frågan om barnen hade lekt åsna, men det fanns ingenting i deras samtal innan som tydde det minsta på att leken innefattade åsnor. Barns tankar äro outgrundliga!

Helt plötsligt känns det faktiskt rätt bra att ligga under ett täcke i soffan. Himlen öppnade sig precis o släppte loss världens hagelstorm, som nu övergått i ett spöregn. Inte ett väder jag längtar ut i direkt. Dessutom blåser det så att jag är imponerad av att träden inte rycks upp med rötterna o flyger iväg.

Nu ska jag fixa mig en kopp kaffe eller tre o sen sätta mig o scrappa ihop ett kort jag har fått på beställning. Det ska levereras imorgon o jag har inte ens börjat.

O apropå vädret. Två minuter senare skådar jag blå himmel o det är endast en lätt bris som får trädgrenarna att vaja sakta av o an. Är det inte sånt här som kallas aprilväder?!

Igår. 37 (eller var vi 38?) fantastiska kvinnor på bloggträff. Här var vi:

Lite extra fantastiska var dessa två damer, eftersom de hade anordnat det hela:

Sus och Ting!

Kvällen blev riktigt lyckad, även om jag var tvungen att bryta upp tidigare än jag egentligen hade velat.  Tack alla ni underbara för att ni förgyllde fredagskvällen! Kramar och kärlek till er allihop!

Idag var det så konsert. Rockkonsert! Så här fin var jag:

Anar en likhet med ugglan Helge… Och jag hade slips på mig också, en jättefin med dödskallar på. Men den hade redan åkt av då bilden togs. Och så en massa andra roliga accessoarer – nitbälte, stjärnnitarmband, näthandske för att nämna några.
Klarade mina solon och känner mig riktigt nöjd! Både med dem och med konserten i övrigt.

Efter konserten hamnade jag hemma hos mamma och hittade den här sötnosen:

Fick till och med låna med mig honom hem över natten. Världens underbaraste Micki!

Men innan vi åkte hem fick jag middag.

Lammsmäcka, färsk pasta och gurksallad.

Nu ligger jag under mitt täcke med Micki tätt intill och ska strax sluta de blå.
Två intensiva och grymt roliga dagar är tillända och jag är mer än nöjd med dem!

Imorgon är en annan dag.

Jag lever! Och jag har kul! Sambon sitter intill och hälsar att det har hon också :)