Posts by author: Mogi

Dagens vikt är nämligen 72,4 kg. Börjar verkligen närma mig nästa drömgräns, som är 70 kg. Jag minns inte ens när jag vägde under 70 kg senast… tidigt på högstadiet, kanske?

Har varit och jobbat idag, trots förkylning och ögoninflammation. Fast än så länge har inte förkylningen blivit så värst jobbig, och ögoninflammationen måste vara den lindrigaste jag haft. Är mest lite röd i ögonen och så kommer det yttepyttelite kladd. Och blir det inte värre än så är det ju knappast något att gnälla över. Det kanske är pollen trots allt, och inte alls någon inflammation?

Hittade en ”liten” lista inne hos Beckah som jag blev sugen på att fylla i själv ;) Så här kommer den:

Vilken svordom använder du mest? Fan eller helvete tror jag.
Äger du en iPod? Nope.
Vilken tid är din väckarklocka inställd på? Beror på. Om jag jobbar dag kan det vara allt mellan halv fem och sju. Annars brukar jag ställa den på nio-halv tio för att inte sova bort hela dagen.
Hur många resväskor äger du? Äger nog ingen resväska alls. Brukar packa i en bag (det har jag väl tre-fyra st) eller så lånar jag en av mamma.
Använder du flip-flops? Har ett par, men använder dem helst inte. Får så ont mellan tårna.
Var köper du dina matvaror ifrån? Brukar bli Coop Extra eller Ica Kvantum. Ibland Coop Nära, om det bara är typ mjölk jag ska ha.
Skulle du hellre ta bilden än vara med på bilden? Jag har alltid trivts bäst bakom kameran, men numera börjar det bli lite roligt att vara med på bild också. Fast jag är nog fortfarande helst bakom kameran ;)
Vilken var den senaste filmen du såg? Hm. Det var säkert Mamma Mia (för hundrafemtielfte gången) på jobbet.
Du är ledig. Umgås du helst med en hel barnfamilj eller med en vän? Det spelar ingen roll alls. Många av mina vänner har liksom barn…
Om du vann på lotto, vad är det första du skulle köpa? Oj. En lägenhet, tror jag. Eller en bil. Beror väl på hur mycket jag vinner :)
Har någon någonsin kallat dig lat? Jodå, det har hänt.
Tar du någonsin medicin för att hjälpa dig somna snabbare? Inte numera, men har gjort förr. Och det finns tabletter kvar i skåpet.
Vilken CD ligger i din CD-spelare just nu? Ingen. Har en stereo men lyssnar sällan på cd i den.
Vilken är världens bästa artist/grupp just nu? Måste man välja? Det är ju jobbigt… men jag har snöat in lite på Zifa på sistone.
När var senast någon stötte på dig? Idag på busshållplatsen. Fast det var ett fyllo, så det räknas kanske inte, haha.
Vad åt du till middag senast? Pasta med kycklinggryta.
Använder du huvtröjor? Jadå.
Kan du vissla? Japp. Fast det låter inte bra.
Vem var den senaste som ringde dig? En kollega.
Vilken är din favoritåkattration på ett nöjesfält? Berg-och-dalbana var det förr. Nu vet jag inte om jag vågar åka nåt alls, haha.
Tror du folk pratar bakom ryggen om dig? Säkerligen. Men det är deras problem.
Vilket riktnummer befinner du dig i? 08.
Tittade du på tecknat när du var liten? Ja. 
Hur stort är ditt närmaste köpcentrum? Inte så stort. En del klädaffärer, två mataffärer och lite andra affärer.
Hur många syskon har du? Två halvsyskon, och typ 8 bonussyskon.
Är du blyg inför det motsatta könet? Beror på situationen. Men jag kan vara lika blyg inför tjejer också.
Vilken film kan du alla replikerna till? Mamma Mia. Bara för att Z älskar den och vill se den så ofta hon kan. Sen är det säkert ett par till, men jag kommer inte på några nu.
Äger du några band t-shirts? Finns nog nån enstaka i garderoben.
När flög du senast? Sommaren 2007.
Hur många stolar står kring ditt köksbord? Fyra.
Läser du för skojs skull? Japp. Jag älskar att läsa.
Pratar du några andra språk? Engelska och tyska. Borde kunna franska och latin också, men minns inte mycket från lektionerna i skolan…
Diskar du din egen disk? Ja, antingen jag eller diskmaskinen.
Har du gråtit offentligt? Ja, men det händer inte ofta. Jag tycker inte om att gråta när jag är bland folk.
Har du en stationär dator eller en laptop? En laptop. Stationär var läääängesen.
Försöker du alltid lära dig nya saker? Jodå. Man kan aldrig lära sig för mycket.
Vill du just nu göra några tatueringar eller piercingar? Vill göra fler tatueringar.
Tycker du att killen borde bjuda på första dejten? Nej, inte borde. Men det är trevligt om han gör det.
Kan du kasta macka? Nja. Sådär.
Har du någonsin varit på Jamaica? Nix.
Vad har du med dig in på bion? Nåt att dricka, och kanske lite godis. Och sällskap då förstås, går inte på bio ensam.
Vem var din favoritlärare och varför? Tyskaläraren på högstadiet, för att hon var så bra. Naturkunskapsläraren på gymnasiet, för att hon var så flummig och hade grymt skön stil.
Har du dejtat någon av en annan religion? Ja.
Vad har du för väder? Solen gick just ner. Men hela dagen har den varit framme.
Har du en blogg? Eh, ja.
Vilket var ditt favoritämne på gymnasiet? Tyska, musik och speech tror jag.
Gillar du att flyga? Japp.
Vilket personlighetsdrag är ett måste hos en partner? Det enda som verkligen är ett måste är ärlighet. Sen har jag ju förstås en massa önskemål också ;)
När sov du senast på golvet? Det minns jag inte.
Vilken är din favoritdrink? O-drinken och varianter av den. Det mesta med mjölk i är gott.
Gillar du din boende-situation? Jodå.
Vilken är din mammas hemstad? Hon föddes i Steyr, men numera är hennes hemstad Stockholm.
Din pappas hemstad? Han föddes i Stockholm, men bor numera på okänd adress i himlen.
Hur många timmar måste du sova för att kunna fungera? Klarar mig på 5-6 timmar, men helst 8-9.
Är dina dagar fullbokade och stressiga? Inte alltid, men det händer.
Hamnade du ofta i trubbel för att prata under lektionerna? Nej.
Vilken är din favoritfrukt? Äpple.
Bryr du dig om antalet kalorier i det du köper? Ja, numera gör jag det.
Hur gammal blir du nästa födelsedag? 30.
Är du petig när det kommer till stavning och grammatik? Ja. Gillar inte särskrivningar och felstavningar. Men påpekar sällan det när andra skriver.
Tror du på liv på andra planeter? Ja, någon form av liv åtminstone. Verkar ju osannolikt att vi skulle vara ensamma i universum.
Vem var den sista personen som gjorde dig arg? riktigt arg? En fd kompis.
Tror du att Gud är man eller kvinna? Jag vet inte ens om jag tror att Gud finns.
Vad var det senaste du åt? Drickyoghurt, fast den drack jag ju…
Kommer du bäst överens med personer av samma kön eller motsatta? Har flest kvinnliga vänner, men kommer lika bra överens med de manliga.
Hur valde dina föräldrar ditt namn? Pappa klappade mamma på magen under hela graviditeten och sa ”Hej Monika” (så han var låååångt före den där jäkla låten). När jag föddes var det namnet så rotat att det blev det. Fast mamma ville helst att jag skulle heta Jessica.
Gillar du senap? Nej. Möjligen som krydda i mat, så länge det inte tar över smaken.
Vad säger du till dig själv när allt känns svårt? Det tänker jag inte berätta offentligt.
Skulle du någonsin hoppa fallskärm? Nja.
Vilken karaktär från en film påminner mest om dig själv? Vet inte.
Har du någonsin köpt något från eBay, vad var det senaste i så fall? Nix.
Tycker du om att krama folk? Ja. Jag är en rätt fysisk person.
Skulle du säga att du är trendig? Nja. Jag är nog inte heeeelt ute iaf.
Äger du en digitalkamera? Ja.
Vilka kändisar har du blivit jämförd med? Vet inte?
Stör det dig om någon säger att dom ska ringa men inte gör det? Ibland. Beror på vem och varför.
Vilka böcker, om några har fått dig att gråta? Ett par stycken, men kommer inte på några titlar nu.
Tycker du att du är attraktiv? Inte direkt, men det räcker om min framtida partner tycker det ;)
Vad är du allergisk mot? Katter och pollen.
Får du dåligt samvete efter du ätit kött? Nej.
Om du var född av motsatt kön, vad hade du hetat? Tommy eller Robert.
Vem av dina bloggisar vill du helst veta allt detta om? Låter var och en bestämma själv om han/hon vill svara.

Och så avslutar vi med viktsiffrorna då… ;)

Startvikt: 93,8 kg (090928) (BMI 35,7)

Nuvarande vikt: 72,4 kg (100608) (BMI 27,7)

Totalt vikt: -21,4 kg

Totalt BMI: -8,1

Kvar till nästa delmål (under 70 kg = 69,9 kg): 2,5 kg

Kvar till delmål 2 (65,4 kg = normalviktig!): 7,0 kg (ensiffrigt!)

Kvar till slutmålet (62 kg): 10,4 kg

Start midjemått: 106 cm

Nuvarande midjemått: 77 cm

Totalt midjemått: -29 cm

Den där afrikanska dansen måste ha fått min ämnesomsättning att gå i spinn. För nu bara rasar kilona av mig. Jag fattar absolut ingenting, men jag tackar och tar emot. Varje gram som försvinner, är ett gram närmare slutmålet.

Och apropå mål, så har jag idag uppnått nästa delmål. Dagens vikt är 72,6 kg, vilket innebär att jag har gått ner två tredjedelar av min övervikt. Två tredjedelar! Jag har alltså bara en ynka tredjedel kvar att gå ner. Och det är så jävla underbart så det är sanslöst!

Startvikt: 93,8 kg (090928) (BMI 35,7)

Nuvarande vikt: 72,6 kg (100606) (BMI 27,7)

Totalt vikt: -21,2 kg

Totalt BMI: -8,0

Kvar till nästa delmål (under 70 kg = 69,9 kg): 2,7 kg

Kvar till delmål 2 (65,4 kg = normalviktig!): 7,2 kg (ensiffrigt!)

Kvar till slutmålet (62 kg): 10,6 kg

Start midjemått: 106 cm

Nuvarande midjemått: 77 cm

Totalt midjemått: -29 cm

Dagens vikt.

Jäklar vad effektivt det var med dansen igår! Ställde mig på vågen imorse för att få en korrekt morgonvikt, och kunde inte låta bli att börja skratta när jag såg siffrorna.

Dagens vikt är 73,0 kg! På två dagar har jag alltså gått ner 8 hg. Helt galet ju… men fantastiskt roligt!

Nu är det kaffe som gäller, sen städning av marsvinsburar och lägenhet.

Startvikt: 93,8 kg (090928) (BMI 35,7)

Nuvarande vikt: 73,0 kg (100605) (BMI 27,8)

Totalt vikt: -20,8 kg

Totalt BMI: -7,9

Kvar till nästa delmål  (72,6 kg = 2/3 av övervikten borta): 0,4 kg

Kvar till delmål 2 (under 70 kg = 69,9 kg): 3,1 kg

Kvar till delmål 3 (65,4 kg = normalviktig!): 7,6 kg (ensiffrigt!)

Kvar till slutmålet (62 kg): 11,0 kg

Start midjemått: 106 cm

Nuvarande midjemått: 77 cm

Totalt midjemått: -29 cm

Dagen började med oerhört känslosam sång på begravning. Jag valde att ”stänga av” mina känslor för att kunna genomföra sjungandet. Men så fort jag satte mig igen efter att vi sjungit den sista sången, så brast det totalt. Om jag grät mycket i måndags, så var det ingenting jämfört med idag. Men den här gången var det, trots fler tårar, en mycket ”lättare” gråt. Kramades länge med Katta efteråt och bara lät tårarna komma. Fick kramar av Jennifer och L också. Känns så skönt att vara omringad av vänner i en sådan stund.

Efteråt fick jag och Katta skjuts av L till centrum, där vi åt lunch och pratade. Kände mig helt tom inombords. Alla spänningar som fanns före och under begravningen släppte totalt, och jag blev som urlakad. Ville bara lägga mig ner på golvet och sova.

Efter lunchen tog jag tåget in till stan för att åter sjunga. Denna gång i Allhelgonakyrkan, en konsert för Världens Barn. Och det blev en sådan total kontrast mot förmiddagens sjungande. Nu var det afro-gospel, vilket innebar sång och dans från Afrika. Vi var ett gäng körsångare, och så var det ett afrikanskt band. Sex timmars dansande och sjungande – och jag var slutkörd redan innan första konserten (av två) börjat. Under konserterna gick jag bara på ren vilja.

Men den musiken kan man helt enkelt inte sitta stilla till. Man rycks med, kroppen börjar röra på sig och gunga i takt. Helt fantastiskt faktiskt. Ett exempel på musiken kan ni se HÄR – Zifa och hans band var det vi sjöng med, även om det inte var just den låten.

Nu är jag nyss hemkommen, och är totalt slut. Så mycket energi som gått åt idag… men det är ändå skönt att ha fått köra slut på sig så fullständigt. Kollade min stegräknare i mobilen, som visade att jag bara hade gått drygt 7000 steg idag. Men då är inte de sex timmarna av dans inräknade, eftersom jag då hade mobilen i fickan på jackan som låg uppe på läktaren.

Fördelen med all motion idag är att det gett resultat på vågen, dagens (kvällens) vikt är 73,4 kg. Ska väga mig imorgon bitti också och se vad det blir för resultat då. Men med tanke på att det är en kvällsvikt idag, så borde det vara lägre imorgon bitti. Ett eller ett par hekton kanske. Men oavsett vad, -0,4 kg på en dag är inte illa pinkat.

Startvikt: 93,8 kg (090928) (BMI 35,7)

Nuvarande vikt: 73,4 kg (100604) (BMI 28,0)

Totalt vikt: -20,4 kg

Totalt BMI: -7,7

Kvar till nästa delmål  (72,6 kg = 2/3 av övervikten borta): 0,8 kg

Kvar till delmål 2 (under 70 kg = 69,9 kg): 3,5 kg

Kvar till delmål 3 (65,4 kg = normalviktig!): 8,0 kg (ensiffrigt!)

Kvar till slutmålet (62 kg): 11,4 kg

Start midjemått: 106 cm

Nuvarande midjemått: 77 cm

Totalt midjemått: -29 cm

Nästa delmål är uppnått! Idag väger jag 73,8 kg, vilket innebär att jag sedan 28 september 2009 gått ner 20 kg. Helt jävla galet är det!

När jag ser före- och efterbilderna i förra inlägget, så kan jag inte låta bli att fundera på vad det var som egentligen hände. För det första, är det verkligen jag på före-bilden? För det andra, varför i hela friden lät jag det gå så långt? Och för det tredje, hur fan lyckades jag bli av med 20 kg på lite drygt åtta månader?! Jag som aldrig lyckats med mina försök att gå ner i vikt innan. Eller jo, ner har jag ju gått förstås, men så har det sagt poff och så har jag gått upp allt och lite till igen.

Men nu… jag kan inte ens föreställa mig hur det var att vara sådär fet. Att väga tresiffrigt. Jag minns inte ens hur det var i början av viktresan, hur det var att väga nästan 94 kg. Och det är ändå bara åtta månader sen…

Beställde hem lite kläder nyligen, insåg att garderoben är mer urplockad än jag trodde. Jag vill ju egentligen vänta med att köpa kläder tills jag vet vilken storlek jag kommer ”landa i”, men nu märker jag att jag använder samma plagg hela tiden i princip, det är svårt att variera eftersom jag knappt har något att variera med… Så därför blev det en liten uppdatering av garderoben (plus det jag shoppade häromdagen). Och alla plagg är i storlek 42. Hallå, storlek 42?! Upptill har jag förvisso kunnat klämma på mig den storleken länge, fast då har det suttit tajt. Nu sitter det ledigt och bekvämt. Och dessutom – ett par av byxorna jag beställde satt löst. Alltså, ett par byxor i storlek 42 sitter LÖST. Jag fattar ingenting! Men det är så härligt! Och alla nya plagg kommer jag troligen kunna ha även sen. Åtminstone de flesta. Men om något plagg ryker så gör det ingenting, det är ändå inget dyrt.

Startvikt: 93,8 kg (090928) (BMI 35,7)

Nuvarande vikt: 73,8 kg (100603) (BMI 28,1)

Totalt vikt: -20,0 kg

Totalt BMI: -7,6

Kvar till nästa delmål  (72,6 kg = 2/3 av övervikten borta): 1,2 kg

Kvar till delmål 2 (under 70 kg = 69,9 kg): 3,9 kg

Kvar till delmål 3 (65,4 kg = normalviktig!): 8,4 kg (ensiffrigt!)

Kvar till slutmålet (62 kg): 11,8 kg

Start midjemått: 106 cm

Nuvarande midjemått: 77 cm

Totalt midjemått: -29 cm

På begäran kommer här nu en före- och en efterbild.

Före-bilden är tagen i april 2007, då jag förmodligen var som allra störst. Jag vet inte exakt vad jag vägde då, men gissningsvis runt 110 kg.

Efterbilden är tagen idag, 2 juni 2010. Nu vet jag däremot exakt vad jag väger; 74 kg.

Skillnaden i vikt mellan före- och efterbilden är alltså 36 kg. Typ.

Före och efter

Jag brukar säga att saknaden och sorgen efter pappa är precis lika stor idag som den var precis när han dog, men sorgen är lättare att bära numera. Saknaden är inte lika påtaglig som den var just i början. Vissa dagar gör det ont i hjärtat, men oftast så kan jag hantera det ganska lätt. Det är oerhört sällan det blir sådär extremt jobbigt.

Men igår var jag helt plötsligt tillbaka i det där nattsvarta för ett tag. På fredag ska några i min kör sjunga på en begravning. En körmedlems pappa har gått bort, och vi vill såklart hedra honom med vår sång. Eftersom S sjöng på min pappas begravning, så är det självklart för mig att jag även ska sjunga på hennes pappas begravning. Jag vet precis vad det är hon går igenom just nu. Att förlora en förälder när man själv är ung, är inte lätt. Man tvingas helt plötsligt att bli mer vuxen än man egentligen är.

Igår på körrepet så ägnade vi den sista halvtimmen åt att öva på de sånger vi ska sjunga på begravningen. Dagen är nära och Stilla ro och nära. Den sistnämnda sjöngs även på pappas begravning, av just medlemmar i AcQuire. I början gick det bra att sjunga, jag var så fokuserad på att lära mig altstämman. Men sista gången vi skulle sjunga igenom Stilla ro och nära så vällde alla känslor över mig. Jag drogs plötsligt tillbaka i tiden, och återupplevde pappas begravning i fast forward. Då brast det, och jag var tvungen att rusa därifrån med tårarna rinnande.

Satte mig en bit bort, utom synhåll för alla, och försökte samla mig. Men det gjorde så fruktansvärt ont. Jag kände hur hela kroppen darrade, händerna skakade okontrollerat. Smärtan inom mig var exakt samma smärta jag kände då pappa dog. Det är så längesen jag upplevde att det gjorde såhär ont.

När jag efter en stund samlat mig tillräckligt för att kunna gå tillbaka, så möttes jag av L som frågade hur det var med mig. ”Inte bra alls” var det enda jag fick ur mig, samtidigt som jag kämpade mot tårarna. Hon omfamnade mig i en varm kram, och vi stod så en lång stund. Sen kom Katta och gjorde likadant, vi kramades länge vi också. Sen fick jag skjuts hem av fina L, hon ville se till att jag kom hem ordentligt. Det var så skönt att slippa sitta på en buss och gråta, utan jag kunde sitta i baksätet, med L vid ratten och Katta i passagerarsätet, och bara vara. De lät mig vara ifred, och ändå fanns de där för mig. Såna vänner är guld värda! PUSS på er!

(Btw, sitter och pratar med Katta på msn just nu, och vi pratar om igår. Skrev till henne just det att vänner som hon och L är guld värda, och sötnosen svarar: ”Det är för att vi har vänner som dig”. Jag blev så rörd att jag nästan började gråta igen…)

Idag har jag jobbat. Z och jag var och shoppade, jag behövde hitta några kläder att ha på mig på fredag. Min garderob är så urplockad nu, jag har förvisso kläder, men finkläder är det ont om. Iaf sånt som inte är alldeles för stort… Hittade dels en jättefin ljusblå tunika/klänning, och så slank det ner ett par linnen också. Och allt i storlek M. Helt galet! Jag minns knappt när jag kunde köpa kläder i M/40-42 senast…

Dessutom vägde jag mig idag, och bjöds på en mycket trevlig överraskning. Dagens vikt är 74,0 kg! Helt galet det med. Nu jäklar är det nära nästa delmål, bara 2 hg kvar. Och sen är det inte långt till delmålet efter heller… och inte till delmålet efter det… och inte till slutmålet heller för den delen ;)

Startvikt: 93,8 kg (090928) (BMI 35,7)

Nuvarande vikt: 74,0 kg (100601) (BMI 28,2)

Totalt vikt: -19,8 kg

Totalt BMI: -7,5

Kvar till nästa delmål (73,8 kg = gått ner 20 kg): 0,2 kg

Kvar till delmål 2  (72,6 kg = 2/3 av övervikten borta): 1,4 kg

Kvar till delmål 3 (under 70 kg = 69,9 kg): 4,1 kg

Kvar till delmål 4 (65,4 kg = normalviktig!): 8,6 kg (ensiffrigt!)

Kvar till slutmålet (62 kg): 12,0 kg

Start midjemått: 106 cm

Nuvarande midjemått: 77 cm

Totalt midjemått: -29 cm

I fredags var jag ju äntligen hos min dietist. Som jag har sett fram emot det! Det har varit tre långa månaders väntan…

Vi började som vanligt med vägning. Samma morgon hade såklart lingonveckan startat, och jag kände mig lagom uppsvälld… :/ Nåja, vågen visade på 75,4 kg, vilket är klart godkänt. Framförallt med tanke på att när jag fick vikten 74,5 kg hemma var det utan kläder och på fastande mage. Hos dietisten hade jag kläder på och frukost i den för dagen uppsvällda magen.

Oavsett vad så var det lika roligt som alltid att se hennes reaktion. Hon tappar hakan varenda gång ;) Och så hörde jag henne säga: - Vad var det för vikt du hade här förra gången sa du?
- 80,7, svarade jag.
- Och vad står det på vågen nu?
- 75,4.
Tystnad. Sedan:
- Oj. Vad vägde du hemma?
- 74,5.
- Du är ju som ett exempel ur en skolbok!

Sedan gick vi in på rummet och pratade, också det som vanligt. Men den här gången kändes det så annorlunda, eftersom jag visste att det här skulle bli sista besöket. På ett sätt känns det fantastiskt skönt att kunna stå på egna ben, men på ett annat sätt känns det jättetrist att inte få ha de här besöken att se fram emot längre.

Jag hade, som den scrappare jag är, gjort ett kort till dietisten. Ville på något sätt visa min uppskattning över det jobb hon gjort med mig, att det har varit oerhört betydelsefullt för att jag har kunnat klara den här viktresan såpass bra som jag gjort. Jag har gjort grovjobbet, men motivationen och förändringarna av ätbeteendet är till stor del hennes förtjänst. Inuti kortet hade jag skrivit ett par rader just om vad hon betytt för mig, och så fanns det två foton. Ett före-foto och ett efter-foto på mig. När jag klistrade in dem och fick se dem intill varandra så blev skillnaden väldigt påtaglig. Jag känner knappt igen mig själv på före-fotot! Det ser ut som någon som liknar mig väldigt mycket, men det ser inte ut som jag. Jag kan inte minnas att jag faktiskt sett ut sådär. Det känns så fel! Och ändå har jag varit kraftigt överviktig, rent ut sagt fet, i många många år. Men idag har jag svårt att identifiera mig med den feta människan på före-kortet.

Det roliga var att innan dietisten fick kortet, så tog hon upp just det; att hon hade svårt att se framför sig hur jag såg ut när vi träffades första gången, i slutet av september förra året. Och jag kan förstå henne. Dels minns jag inte själv. Dels har hon många patienter, och alla (nästan alla, åtminstone) förändras från en gång till nästa. Och på åtta månader hinner man förändras ganska mycket. Dessutom har hon och jag bara träffats en handfull gånger totalt.

Så när hon tog upp just det log jag och sa: - Men du, apropå det så har jag en liten grej till dig här.
Gav henne kortet och hon blev så glad. Hon studerade noga alla detaljer på utsidan, och innan hon ens öppnat kortet sa hon: - Åh vad fint, jag blir ju alldeles tårögd nu!
Hon tittade upp på mig och jag såg att hennes ögon glittrade av ännu inte fällda tårar. Så jag svarade:
- Om du blir tårögd av bara utsidan så kanske du inte ska öppna och läsa nu…
Men det gjorde hon. När hon läste vad jag skrivit kunde hon inte längre hålla tårarna tillbaka.
Och det värmde mitt hjärta. Det jag ville säga hade nått fram, med besked. Jag är verkligen så tacksam att jag fått förmånen att ha just henne som dietist. Och nu har jag fått ge henne cred för det.

När hon torkat tårarna en smula var hennes första ord: - Får jag visa det här för min kollega?
- Självklart, du får visa det för vem du vill, svarade jag.
- Jag ställer kortet här i fönstret så jag alltid kan titta på det. Och så måste du lova att du kommer tillbaka och hälsar på igen.
- Jag kommer när jag är klar, när jag har nått min målvikt.

Sedan var det hennes tur att göra mig rörd. Hon formligen öste beröm över mig, och beskrev mina styrkor och vilket fantastiskt jobb jag har gjort. Då kunde inte heller jag hålla tårarna tillbaka. Så där satt vi, två vuxna kvinnor, och bölade ikapp, typ… ;)

I vanliga fall har vi hållit ett artigt avstånd till varandra. Så som det förväntas, i och med att hon är i tjänst och jag är hennes patient. Vi tar i hand när vi hälsar, men sen sitter vi på någon armlängds avstånd när vi pratar. Inga konstigheter, så är det ju oftast när man träffar någon som jobbar inom sjukvården, att man håller ett visst avstånd. Men å andra sidan har vi alltid pratat mycket öppnare än vad man gör med exempelvis en läkare. Vi skrattar och skojar, berättar saker (som inte alltid har med ämnet att göra) osv. Men alltid utan kroppskontakt, förutom just när vi tar i hand.

När jag den här gången reste mig för att gå, så sträckte jag som vanligt fram handen. Men då sträckte dietisten ut båda sina armar och gav mig en stor kram istället. Då ville mina tårar börja rinna igen, för då blev det liksom så definitivt att det här var sista ”officiella” gången vi träffades. Så nu får jag kämpa på med viktresan så jag når målet snart, och får komma tillbaka och visa upp mig ;)

För att återknyta till rubriken så har jag haft en fantastisk helg. Jobbat med Zarah fre-sön. Och den ungen kan verkligen få mitt hjärta att smälta till en blöt liten pöl.
Igår gick dagen i musikens tecken. Först åkte jag med Zarah och hennes bonussyster E för att kolla på Markoolio. Jag är väl inget större fan av hans musik, men Marko har en skön stil. E däremot älskar honom, och var så glad över att hon skulle få se honom. Och hon blev inte besviken! Först råkade vi hamna mitt i hans signering. Jag och Z stod med E i kön för att hon var så nervös och inte ville stå där själv, men jag hade tänkt hålla mig i bakgrunden med Z så att E kunde få sin autograf och att vi sen skulle gå vidare till scenen. Men så var det faktiskt Marko själv som, efter att han skrivit autograf till E, tittade på Zarah med pennan i högsta hugg och sa - Och så skriver jag en till…? Han uppmärksammade Zarah, och såg det som självklart att även hon skulle ha en autograf. Mycket cred till honom för det! Framförallt med tanke på att Z själv var ganska måttligt imponerad av att träffa honom, hon tittade åt ett annat håll, haha. Fast han fick allt ett leende när han sa hennes namn ;)

Under spelningen sen var både E och Z i sjunde himlen. E sjöng med i alla låtar, och tyckte att det var sååå bra. Z släppte loss totalt och dansade så hela rullstolen skakade. Sen ville hon komma upp till mig, så sista låten dansade jag med henne i min famn och hon skrattade så hon knappt fick luft. Riktigt lyckat!

Senare på eftermiddagen drog jag och Zarah iväg på nästa musikäventyr. Då var det dags för Fria Rösters djungelkonsert, och det var även det mycket uppskattat hos Z. Även om hon inte shakade loss, så jublade hon och applåderade så fint efter varje låt. Frågade henne efteråt om hon tyckte att det var roligt, och fick ett stort leende och ett ”mmm” till svar. Och så fick hon ju träffa lite körfolk som hon känner också, det gillade hon!

Idag har vi varit på IKEA, tillsammans med Z’s mamma och E. Jag fyllde på mitt ljusförråd, hittade en ny tvålpump eftersom den jag hade har gått sönder, och så slank det ner en pläd också. Knappt 300 kr gick kalaset på, och så billigt vete sjutton om det någonsin har blivit för mig vid ett IKEA-besök, haha.

Vi hann även med, förutom lunch och middag, en vila i solskenet på altanen och en långpromenad innan det var dags för mig att åka hem. Och här är jag nu, redo att hoppa ner i sängen. Trött som en gnu, men fylld av glädje efter en underbar helg!

Idag har varit en konstig dag känslomässigt. Har växlat mellan glädje och sorg på ett inte alltför behagligt sätt. Dagen började riktigt bra med ytterligare ett minus på vågen, dagens vikt är 74,5 kg. Att få se de siffrorna framkallade ett leende som satt i hela vägen till bussen då jag skulle åka till jobbet.

Men under bussresan, som tar ungefär en timme (inklusive bussbyte), mattades glädjen av och ersattes av tankar om pappa. Varför vet jag inte, det är mig veterligen ingen speciell dag idag som borde trigga igång alla minnen och känslor. Men oavsett vad så dök tankarna upp, och jag mådde riktigt dåligt ett tag.

Kom fram till jobbet och möttes av alla fantastiska barn som fort fick mig att le igen. Även kollegan A är ganska bra på det, man vet aldrig vad som kommer ur hennes mun… men oftast är det något som leder till ett skratt ;) Brukar bli ganska många skratt under en arbetsdag. Och dessutom de mest underliga samtalsämnen. För att ta ett exempel så har vi de senaste dagarna kommit in på diskussioner om kondomer med smak, musgympa, möhippor och glasögon vs. linser…?!

På rasten var jag ute och rökte med kollegan I. Vi kom in på en diskussion om Nynäshamn, vilket vi gör då och då. Det är liksom en gemensam nämnare för oss. Hon bor där, och min familj har haft sommarstuga i trakten däromkring. Dessutom bodde min farmor där, och även pappa när han var liten. Poff, så var diskussionen inne på pappor. Och sorgen gjorde sig påmind igen.

När jag kom tillbaka till avdelningen efter rasten blev det återigen en massa skratt och sorgen gav vika till förmån för glädjen. Dessutom var det en massa förberedelser för vårfesten som förskolan skulle ha på eftermiddagen. Så jag hade inte riktigt tid med djupa tankar.

När jag och A samlade barnen i hallen för att gå ut på gården, så kom det en spontan fråga från ett av barnen: ”Vad heter din pappa?”
”Han heter Elon”, svarade jag.
”Elon? Jaha. Var bor han?”
”Han bor i himlen.”

Och där var sorgen tillbaka för en kort stund, innan A hävde ur sig ”Elon?! Det namnet har jag ALDRIG hört innan! Kan man heta så?!” Då kunde jag såklart inte låta bli att dra på munnen igen.

Sådär har det fortsatt under dagen och kvällen. Upp och ner, utan att jag riktigt har kunnat styra det. Och nu på kvällen har jag känt pappas närvaro så oerhört starkt här hemma. Mediet jag träffade för några månader sedan sa ju att möjligheten finns att han kommer visa sig för mig i ”fysisk” skepnad, och just nu önskar jag så att han ska göra det. För ett tag sen fick jag faktiskt en första skymt av honom, eller hur man nu ska uttrycka det. Jag såg honom inte tydligt, utan det var mer som konturer kring en skugga. Trots att jag inte kunde se några ansiktsdrag eller liknande, så var jag säker på att det var pappa. Konturernas form var så välbekant att det inte kunde vara någon annan.

Jag vet inte om han själv valde att inte visa sig tydligare än så, för att se om jag kunde hantera det, eller om det fanns någon annan orsak. Men det var inte otäckt. Det kändes konstigt, men rädd var jag inte. Hade velat se mer, men det blev aldrig mer än dessa konturer, som inte var synliga längre än någon eller några minuter. Sen dess har jag hoppats att han ska visa sig igen, och kanske tydligare, men än så länge har han inte visat sig alls. Bara genom känslan av närvaro. Såg skuggan som brukar dra förbi häromdagen, men inget annat.

Nåja, dagen började bra, hade sina bra stunder under arbetstid, och slutar förhoppningsvis bra också.

Om inte annat är jag nu väldigt laddad inför dietistbesöket på fredag. Jag tror inte att jag kommer nå mitt nästa delmål (73,8 kg) tills dess, det är lite för mycket kvar. Nog för att jag har gått ner 0,7 kg på två dagar förut, men sannolikheten att jag gör det nu är inte så stor. Men å andra sidan så var mitt mål från början att jag skulle spränga 75-kilosgränsen tills det besöket, och det har jag ju helt klart gjort!  Så det är jag faktiskt helt nöjd med :) Sist jag var hos dietisten, för typ tre månader sen, vägde jag 80,7 kg på hennes våg. Man kan tycka att 6,2 kg på tre månader inte är någon jätteprestation, men då ska man tänka på att jag under första halvan av den tiden åt medicin, och under andra halvan inte. Jag står helt på egna ben nu, och då går viktnedgången långsammare. Men det går åt rätt håll, och det är huvudsaken. Dessutom har jag faktiskt sprängt både 80-kilosgränsen och 75-kilosgränsen!

Startvikt: 93,8 kg (090928) (BMI 35,7)

Nuvarande vikt: 74,5 kg (100526) (BMI 28,4)

Totalt vikt: -19,3 kg

Totalt BMI: -7,3

Kvar till nästa delmål (73,8 kg = gått ner 20 kg): 0,7 kg (planerar att försöka uppnå detta till nästa dietistbesök 28/5, även om det är osannolikt att det går)

Kvar till delmål 2  (72,6 kg = 2/3 av övervikten borta): 1,9 kg

Kvar till delmål 3 (under 70 kg = 69,9 kg): 4,6 kg

Kvar till delmål 4 (65,4 kg = normalviktig!): 9,1 kg (ensiffrigt!)

Kvar till slutmålet (62 kg): 12,5 kg

Start midjemått: 106 cm

Nuvarande midjemått: 78 cm

Totalt midjemått: -28 cm

Under senaste lingonveckan gick jag upp till 76 kg. Egentligen är det inget konstigt att jag går upp lite vikt just under den perioden, eftersom jag samlar på mig vatten. Normalt brukar detta försvinna direkt så fort lingonveckan är över, men inte den här gången. Jag låg länge, länge runt 76 kg. Något hekto neråt då och då, men inte mer. Blev riktigt frustrerad till slut!

Nu har jag ju varit medicinfri sedan 4 april, i 49 dagar. Och det märks att det inte händer lika mycket med vikten sedan jag slutade ta Reductil. Det står still mycket oftare, och i längre perioder än innan. Och jag rasar inte i vikt på samma sätt som förut, när det väl händer något. Jag märker också att suget finns mer nu. Fast jämfört med hur suget var innan jag började min viktresa, så är det ingenting. Numera kan jag dessutom stå emot det på ett helt annat sätt. Och jag försöker verkligen äta rätt, och lyckas nog ändå bra. Så länge vikten inte börjar peka uppåt är jag nöjd. Neråt vill jag ju förstås, men det får ta den tid det tar. Kommer nog ta lite längre tid än jag hoppats på, när jag gjorde mina beräkningar om hur lång tid det borde ta så åt jag fortfarande medicin och gick alltså ner snabbare i vikt än vad jag gör nu.

Men, när jag vägde mig idag fick jag en glad överraskning. Jag har tappat den vikt jag la på mig under lingonveckan, och dessutom lite till. Dagens vikt är 74,7 kg. Mycket trevligt!

Gjorde en ny garderobsrensning igår. Fler och fler plagg blir för stora. Det är jätteroligt på ett sätt, men samtidigt ser jag hur mitt klädbestånd bara krymper och krymper. Så ”lite” kläder jag har nu har jag nog aldrig haft. Ska bli roligt sen när jag kan köpa en massa nytt i ”rätt” storlek! Just nu köper jag bara något enstaka plagg, när det blir akut brist. Vill vänta med att uppdatera garderoben tills jag vet vilken storlek jag kommer ha när jag är klar.

Min kollega C och jag har pratat en massa nu under veckan när vi har jobbat tillsammans, och hon är spekulant på kläderna jag har rensat ut. Hon frågade hur mycket jag ville ha för dem, och mitt svar var ”tja, ett ‘tack så mycket’ räcker gott”. Fast det tyckte inte hon ;) Men jag känner att jag ju oavsett kommer skänka bort dem nånstans. Om inte hon tar dem så blir det mamma eller Myrorna som får dem. Så inte vill jag ha betalt! Men vi får väl se om hon kan övertygas om att det är helt ok för mig att hon får dem, att hon faktiskt inte behöver köpa dem.

Startvikt: 93,8 kg (090928) (BMI 35,7)

Nuvarande vikt: 74,7 kg (100523) (BMI 28,5)

Totalt vikt: -19,1 kg

Totalt BMI: -7,2

Kvar till nästa delmål (73,8 kg = gått ner 20 kg): 0,9 kg (planerar att försöka uppnå detta till nästa dietistbesök 28/5)

Kvar till delmål 2  (72,6 kg = 2/3 av övervikten borta): 2,1 kg

Kvar till delmål 3 (under 70 kg = 69,9 kg): 4,8 kg

Kvar till delmål 4 (65,4 kg = normalviktig!): 9,3 kg (ensiffrigt!)

Kvar till slutmålet (62 kg): 12,7 kg

Start midjemått: 106 cm

Nuvarande midjemått: 78 cm

Totalt midjemått: -28 cm