Favorit i repris?

Det blev ett till besök på akuten. Igår när jag skulle kliva in i duschen fick jag åter en sån blixtrande vidrig huvudvärk. Vågade inte riskera något, så mamma kom och hämtade mig och så åkte vi in till SöS.

Väl där fick jag ett eget rum ganska omgående, lustigt nog samma rum som jag hade sist. Dr Gustav tog prover och gjorde undersökningar. Jag fick svara på ungefär en miljard frågor. Eftersom jag fått ett nytt anfall av ”åskknallhuvudvärk” så ville dr Gustav göra en ny CT (skiktröntgen) av huvudet, trots att det inte visat något två dagar tidigare.

Jag fick komma till röntgen ganska snabbt, och väl tillbaka på akuten så fick jag vänta på svaret. Det kom en massa ambulanslarm hela tiden som läkarna fick gå iväg på, så allt drog ut på tiden. Efter många om och men kom en ny doktor, eftersom dr Gustav slutat för dagen. Dr Clara gjorde fler tester, och gav mig två Citodon. Hon berättade att röntgen såg bra ut, men att hon skulle diskutera med specialister hur de skulle gå vidare.

Så småningom kom hon tillbaka och berättade att hon hade diskuterat med bl.a. neurologen på Karolinska, och att de kommit fram till att det var nödvändigt att göra en ny lumbalpunktion (ryggvätskeprov) för att helt kunna säkerställa att det inte var någon blödning eller annat allvarligt. Men det skulle dröja en stund innan provet skulle kunna tas, så jag fick vänta och vila.

Efter någon halvtimme kom dr Clara tillbaka i sällskap av dr Karin för att göra lumbalpunktionen. Den här gången fick jag sitta upp istället för att ligga ner. Dr Clara frågade ifall jag ville ha bedövning, men jag sa att vi kunde testa utan först. Första sticket resulterade inte i något, trots att hon grävde runt en bra stund i ryggen. Det gjorde inte särskilt ont, det var mest bara obehagligt. Eftersom de var tvungen att sticka på nytt så fick jag bedövning inför det andra sticket. Jag satt så lugnt  - det gjorde ju faktiskt inte ont – att dr Clara och dr Karin tyckte att jag var så himla duktig. ”Du är en riktig hjältinna som står ut med det här!” Äh. Sååå farligt var det inte.

Sen helt plötsligt kände jag att det gick som en elstöt genom mitt vänsterben. ”Nu kommer det vätska!” hörde jag dr Clara säga. ”Elstöten” betydde alltså att hon hittat rätt. När hon sedan drog ut nålen igen så kom det en likadan elstöt. Det var nog det värsta med det hela. Sticken och ”rotandet” kändes förvisso, men gjorde inte direkt ont. Men ”elstötarna” var grymt obehagliga!

Blev omplåstrad och fick ligga på rygg i väntan på provsvaren. Vätskan såg tydligen bra ut så jag förväntade mig inte något annat av analysen. Så småningom kom dr Clara tillbaka och bekräftade det jag trodde – analysen av både ryggvätska och blod såg bra ut. Jag fick alltså åka hem, efter ca 10 timmar på sjukhuset.

Idag känns det aningens bättre. Jag är fruktansvärt stel och öm i ryggen efter lumbalpunktionen, men det var ju inte särskilt oväntat med tanke på hur dr Clara rotade runt där igår. Huvudet känns sådär. Trycket har lättat lite och huvudvärken är bättre, åtminstone så länge jag ligger ner. Troligen har jag fått den här huvudvärken man kan få efter en lumbalpunktion, så jag är inte orolig. Den brukar ge med sig efter en vecka eller så. Och det gör inte JÄTTEont när jag står eller sitter, så det är okej. Tänker spendera hela dagen liggandes i soffan, och med lite tur kan jag jobba imorgon igen.

Sammanfattningsvis har det här varit den värsta påsken ever. Halva tiden har spenderats på sjukhus, andra halvan har spenderats liggandes i soffa eller säng. Inget påskgodis (vilket iofs bara är bra), ingen påskmat, inget firande… med andra ord ingen påskkänsla alls. Nåja. Det kunde ha varit värre. Vad det än är som är fel så är det inget allvarligt. Jag överlever.

Leave a Comment