Ser jag ut att väga mindre än jag gör?
Fick en så rolig kommentar igår av en i kören. Hon brukar säga att jag har blivit så smal, och jag ler och tackar. Igår frågade hon hur långt jag har kvar tills jag är ”färdig”, och jag svarade att det är drygt 15 kg. ”VAAA?!?!” var hennes reaktion.
”Jomen, jag väger ungefär 77,5 kg nu, och ska ner till 62.”
”Näe? Så långt ner kan du väl ändå inte gå?”
”Tja, jag är 162 cm lång, och skulle kunna gå ner till typ 55 kg utan att bli för smal.”
”Men det får du inte, du är ju fin som du är nu!”
Hon kunde verkligen inte förstå att jag väger såpass mycket som jag faktiskt gör. Att jag ”bara” är drygt halvvägs till mitt mål. Det tar jag som en stor komplimang. Men jag sa att jag faktiskt vägde närmare 94 kg när jag började den här resan för ett knappt halvår sen, och att jag gått ner över 16 kg sedan dess. Då är det ju klart att jag ser ”smal” ut i jämförelse. Men jag är inte smal än. Och även när jag är nere på min målvikt så kommer jag inte vara jättesmal. Eller rättare sagt, smal kan man väl kalla det, men mager kommer jag inte vara. Och mager vill jag inte vara heller. Jag vill vara normalviktig.
Även när jag når min målvikt så kommer jag ha former, jag har en sådan kroppstyp att jag aldrig kommer se ut som en pinne. Jag har breda höfter och en ganska rejäl rumpa, vilket vi i min familj kallar ”Mayr-arsel” – eftersom många i släkten på mammas sida har just samma typ av höfter/rumpa. När jag står upp och liksom trycker mot höfterna, så känner jag höftbenen ganska tydligt redan nu. Det finns inte jättemycket att ”ta av” där. Visst kommer jag bli slankare än jag är nu, men inte pinnsmal. Och det gillar jag. Jag vill ha former. Bara lite mindre än nu… ;)
Nu är dessutom lingonveckan över, så idag ställde jag mig på vågen och hoppades på ett minus. Och jag blev inte besviken. Har gått ner ytterligare 0,4 kg och väger idag 77,0 kg. Såhär ”lite” har jag inte vägt på ungefär tio år. Så det känns fantastiskt roligt! Egentligen skulle ni se mig när jag får dessa positiva vägningsresultat, jag blir så glad att jag tokler och klappar i händerna, haha. Och jag förundras fortfarande över att det är så ”lätt” att gå ner i vikt.
Funderar mycket på hur stor del medicinen spelar i det hela. Jag har nu ätit den sedan 1 september, och har tabletter kvar för ytterligare knappt 5 veckor. Sedan ska jag stå på egna ben. Jag vet att jag kommer klara det, det handlar om vilja och disciplin och att jag faktiskt tänker extra noga på vad jag stoppar i munnen, men lite skrämmande är det allt. Därför känns det skönt att jag har ett besök kvar hos dietisten. Vet att hon kommer sporra och uppmuntra mig, och berömma mig också. Måste komma ihåg att fråga hur jag ska göra med ätandet när jag väl når min målvikt. Jag vet ju hur jag ska äta nu för att gå ner i vikt, men jag är inte helt säker på hur jag ska äta för att behålla vikten. Iofs, nu ska jag ju få i mig kalorier så att jag hamnar på ”minus” varje dag – dvs jag ska få i mig mindre än jag gör av med. Och logiken säger ju då att om jag ska behålla vikten så ska jag få i mig +/-0, dvs jag ska få i mig lika många kalorier som jag gör av med. Men hur jag gör det rent praktiskt är jag inte helt på det klara med än.
Startvikt: 93,8 kg (090928) (BMI 35,7)
Nuvarande vikt: 77,0 kg (100316) (BMI 29,3)
Totalt: -16,8 kg
Kvar till nästa delmål (under 75 kg = 74,9 kg): 2,1 kg (planerar att uppnå detta senast till nästa dietistbesök 21/4)
Kvar till delmål 2 (under 70 kg = 69,9 kg): 7,1 kg
Kvar till slutmålet (62 kg): 15,0 kg
Leave a Comment