Mamma ringde mig nu ikväll, och eftersom vi redan har pratat en gång idag – vi har numera samma tradition som pappa och jag hade hans sista år i livet, att vi försöker höras av varje dag – så undrade jag vad hon nu kunde ha på hjärtat. Redan när hon sa hej så hörde jag hur hon log, och började ana vad som komma skulle.

Mamma: ”Jo, jag kan inte bjuda dig på middag på måndag…”
Jag: ”Hehe, jaså?”
M: ”Jo… det är nämligen så att jag åker till X imorgon och är borta till på tisdag…” (X är en man hon lärt känna och nu förälskat sig i)
J: ”Haha, ja det var ju inte så oväntat!”

Mamma är så söt när hon är förälskad… :) Jag visste att det fanns planer på att X och hon skulle träffas snart, de hittade varandra på nätet för ett bra tag sen, och har hittills bara pratat där och på telefon. Att hon hade fått djupare känslor för honom förstod jag redan innan hon berättade det. Mamma brukar alltid säga att jag inte kan ljuga för henne, för hon läser av mig i mina ögon – vilket stämmer alldeles utmärkt. Nu har jag inte för vana att ljuga för mamma, men om jag nu skulle göra det så vet jag att om jag möter hennes blick så ser hon sanningen i mina ögon. Men saken är den att jag har samma förmåga när det gäller henne. Jag ser mycket mer i hennes ögon än det hon berättar. Hon har naturligtvis inte ljugit eller medvetet undanhållit något för mig när det gäller X, utan hon har helt enkelt väntat med att berätta tills hon själv varit helt säker på vad hon känner för honom. Men känslorna har ju funnits där ett tag, och jag såg dem redan innan det blev ”officiellt”.

När jag var hos mamma i måndags för att äta middag innan kören, så fick jag byta några ord med X på telefon. Och det är verkligen en riktigt trevlig karl hon har hittat. Han är väldigt omtänksam, både när det gäller mamma och när det gäller vad jag tycker om deras kontakt. Vet att han har frågat mamma flera gånger om hur jag känner det, vilket jag uppskattar. Inte för att jag egentligen har någon rätt att lägga mig i vem mamma träffar och inte träffar, men om det nu blir något mer av det här så är jag ju indirekt del i det. Det är trots allt min mamma, och jag vill att hon ska ha det bästa. Hon har också frågat vad jag tycker, och jag har varje gång svarat att så länge hon är lycklig så är jag också lycklig.

Mamma har många anledningar att vara glad just nu. Det har gått drygt 6 veckor sedan hennes GBP-operation (8 veckor sen hon började med flytande kost inför operationen), och hon har nu gått ner 18 kg. Arton kilo! Det känns som att hon håller på att försvinna, trots att hon fortfarande har en ganska lång väg kvar att gå innan hon är i mål. Men det har gått så himla fort, och hon blir bara finare och finare för varje gång jag ser henne.

Själv står jag kvar på mina 77,4 kg och är fullkomligt nöjd med det just nu. Det är fortfarande lingonvecka, även om den börjar lida mot sitt slut, och jag är nöjd så länge jag inte går UPP i vikt under den. Vet att det kommer börja röra sig neråt snart igen. Däremot tog jag midjemåttet idag, och där har det hänt saker sen jag kollade sist. Har nu tappat ytterligare tre cm där, vilket ger en minskning på totalt 24 cm. Tjugofyra centimeter! Det är ju helt galet, men kul!

Tror inte att jag har skrivit ut midjemåttet någon gång, mer än hur många cm som har försvunnit? Kanske läge att göra det nu, när jag har varit så ärlig med vikten ;) Hursomhelst – jag startade med ett midjemått på 106 cm. Idag är det 82 cm. Har för mig att man som kvinna inte ska ha ett midjemått på över 80 cm, men nu är jag inte långt från den gränsen heller. Ska bli intressant att se vilket midjemått jag landar på i slutändan! Där har jag nämligen inget mål, utan det får bli vad det blir. Måste nästan kolla upp vilka mått som är ”rekommenderade” för normalviktiga kvinnor. För just nu har jag inte en aning om vad man ”bör” ha. Det där med 80 cm är bara något som ploppade upp, har för mig att jag har hört eller läst det någonstans.

Nu ska jag kolla på På Spåret på SVT Play, kikade nämligen på Let’s Dance som just tog slut. Fattar inte riktigt hur Willy kan hänga kvar så länge?! Nog för att han har förbättrat sitt dansande avsevärt sen första programmet, men i jämförelse med de andra är han ju inte alls bra. Åker han inte ut nästa vecka så är det nästan skandal :) Men å andra sidan – jag har Claudia som favorit, har haft det sen typ första eller andra programmet, och så länge hon går till final så spelar det inte så stor roll vem hon får möta där.

Men nu blir det På Spåret, och kanske en andra drink för kvällen. Passar på att utnyttja veckans 300 fria kalorier idag ;)

EDIT (några minuter senare): Nu har jag kollat, och jag hade rätt om att man bör ha under 80 cm. Över 88 är en hälsorisk, mellan 80-88 bör man ”se upp”. Det finns däremot inget annat rekommenderat mått. Och dessutom ska man tydligen inte ta för allvarligt på det om man ligger ”på gränsen” eftersom vi alla ser olika ut och är olika byggda. Är man normalviktig, mår bra i övrigt, och har ett midjemått på dryga 80 cm så behöver det inte vara någon fara alls. Men rekommendationen är iaf att hålla sig under 80 cm. Och dit har jag bara några cm kvar…