Posts in month: mars, 2010

Jag tror jag har blivit våg-knarkare. Nu kan jag inte hålla mig därifrån, just bara för att det verkligen händer något hela tiden. Det är helt sjukt, men idag är det ytterligare 0,2 kg ner. Jag tackar och tar emot, men fattar inte alls vad det är som händer. Nog för att det stod still ett tag, ganska länge till och med, men det har det gjort förut. Och då brukar det inte hända såhär mycket när det väl sätter fart igen.

Dagens vikt är alltså 75,7 kg. På fem dagar har jag gått ner exakt ett kilo. Jag antar att det inte kommer fortsätta i den här takten (fast det vet jag ju inte, eftersom det ännu inte slagit av på tempot), men mitt nästa delmål lär ju passeras med god marginal innan jag ska tillbaka till dietisten. Det är 22 dagar dit, och 0,8 kg.

Nu har jag i alla fall bestämt mig för hur jag ska göra med Reductilen. Jag har kapslar kvar för knappt 3 veckor, men tanken med nästa dietistbesök är att jag då ska ha varit utan medicin ett tag för att se hur det går. Om jag skulle fortsätta med medicinen tills kapslarna är slut så skulle det innebära att det endast är 3 dygn medicinfritt när jag träffar dietisten. Och det var ju inte riktigt tanken… alltså har jag bestämt mig för att jag bara ska fortsätta ta Reductil den här veckan ut. Då blir det 2,5 vecka medicinfritt istället.

Känns lite skumt att jag snart kommer stå på egna ben. Jag har ändå ätit medicin nu i 7 månader. Men samtidigt ser jag det som en ytterligare motivation. Medicinen har hjälpt mig på vägen, men jag måste ändå klara det här själv förr eller senare. Och rekommendationen är att man äter Reductil mellan 6-12 månader. Nu är preparatet borttaget från marknaden, vilket innebär att jag inte kan få ut fler kapslar. Och jag hade som mål redan från början att försöka bli medicinfri under våren. Allt detta tillsammans gör att det känns som att nu ändå är ett bra tillfälle.

Apropå medicin så har jag ju även ätit Remeron mot depression/ångest i ungefär 2 år. Men för någon månad sen så upptäckte jag att jag hade glömt att ta tabletten på flera dagar. Mådde såpass bra ändå, så jag tänkte att jag skulle fortsätta låta bli den och se hur det gick. Har ännu inte tagit någon tablett, och jag mår toppen! Visst finns det rester kvar av depressionen, men de dagar som är jobbiga är långtifrån nattsvarta, vilket gör att jag kan hantera dem utan problem. Jag behöver inte medicinen till hjälp. Panikångesten håller sig ännu mer i bakgrunden. Jag har inte haft någon panikångestattack på väldigt länge. Visst kan jag känna av den då och då, men det är också helt klart på en hanterbar nivå. Jag kan stoppa ångesten innan den får grepp om mig.

Så på söndag blir det sista dagen med medicin för min del. På måndag är jag helt medicinfri. Ingen Reductil, ingen Remeron. Den enda medicinen jag kommer stoppa i mig efter det är typ Alvedon och Ipren. Och där är jag knappast någon överkonsument… känns bra! Jag tror att viktminskningen har bidragit mycket till att jag mår så bra även själsligt. Jag mår bättre fysiskt, det är helt klart, och blir mer och mer nöjd med min kropp. Det gör att både självförtroende och självkänsla ökar, alltså blir även det psykiska välbefinnandet bättre. Att gå ner i vikt ger mig vinster på så många olika plan, och det är fantastiskt.

Har även börjat ta tag i träningsbiten. Det är det enda som har saknats egentligen. Men nu känns det som att det är hög tid att ta det steget. Jag är inte ute efter att få en extremt vältrimmad kropp, utan jag vill förbättra kondition och styrka. Dessutom kan jag motverka att huden börjar hänga efter alla kilon som försvinner. Nu är jag såpass ung att min hud är så elastisk att den drar ihop sig bra, men jag är inte säker på att den hänger med helt och hållet. Tränar jag så blir kroppen fastare, helt enkelt. Och jag vet att jag mår bra av träning. Nu när jag är så många kilon lättare så kommer jag dessutom orka träna. När jag tränade senast, vilket väl var för några år sen, så pallade inte kroppen med det. Dessutom var det innan handoperationerna, och bara det var ett stort hinder i sig. Jag fick så ont av styrketräning, även om armarna (benen, ryggen, magen etc) klarade av det så gjorde inte händerna det. Och då blev träningen förknippad med smärta, vilket gjorde att jag till slut la av.

Nu är händerna friska, och jag är minst 20 kg lättare. Alltså borde träningen kunna bli enbart positiv! Jag ser åtminstone fram emot det. Börjar lugnt, och ökar successivt. Har världens gulligaste S som hjälper mig att komma igång!

För övrigt har jag lagt in lite nya delmål under den här sista delen av viktresan. Från och med nu är alla kvarvarande delmål utskrivna, och det känns som att vart och ett av dem är inom räckhåll. Inte ens slutmålet känns så fasligt långt bort! Förhoppningsvis når jag slutmålet någon gång i början/mitten av oktober, om jag beräknar det på en viktminskning med 0,5 kg/vecka. Men, som jag har sagt hela tiden, tar det längre tid än så är det helt okej. Jag har inte bråttom. Dessutom var min förhoppning från början att nå målvikten till nyår 2010/2011, och tills dess borde jag definitivt vara klar!

Jag har nu gått ner 18,1 kg på ganska exakt ett halvår. 26 veckor och en dag. Om man räknar ut viktnedgången per vecka blir det knappt 0,7 kg/vecka. En ganska lagom takt, med andra ord! Skulle jag fortsätta att gå ner i snitt 0,7 kg/vecka innebär det att jag skulle nå min målvikt om ca 20 veckor, vilket då är i mitten av augusti. Så vi får väl se vilket av de tre olika alternativen som blir närmast – mitten av augusti, början/mitten av oktober eller nyår 2010/2011. Det ska bli intressant! Nån som vill slå vad? ;)

Startvikt: 93,8 kg (090928) (BMI 35,7)

Nuvarande vikt: 75,7 kg (100330) (BMI 28,8)

Totalt vikt: -18,1 kg

Totalt BMI: -6,9

Kvar till nästa delmål  (under 75 kg = 74,9 kg): 0,8 kg (planerar att uppnå detta senast till nästa dietistbesök 21/4)

Kvar till delmål 2 (72,6 kg = 2/3 av övervikten borta): 3,1 kg

Kvar till delmål 3 (under 70 kg = 69,9 kg): 5,8 kg

Kvar till delmål 4 (65,4 kg = normalviktig!): 10,3 kg

Kvar till slutmålet (62 kg): 13,7 kg

Jag tjatar om att jag inte ska väga mig varje dag, och så kan jag ändå inte låta bli. I alla fall inte nu när det verkar hända saker hela tiden. Idag är inte något undantag! Var till och med tvungen att ta kort på vågen, för det låter ju så osannolikt att det bara skulle rasa en massa vikt sådär helt plötsligt. Men nu har jag bildbevis på att det jag säger är sant. Iofs har jag ingen anledning att ljuga, och den enda jag i slutändan skulle lura är ju mig själv. Och jag vinner knappast något på att säga att jag väger mindre än jag gör. För vem bryr sig egentligen, förutom jag själv? Det är ju för mig siffrorna är viktiga, att jag sedan delar med mig av dem är ett val jag gjort, men det är inte det väsentliga. Det är ju jag och ingen annan som genomför den här viktresan nu. Det är för min egen skull jag går ner i vikt. Inte för någon annans. Det är jätteroligt att få dela med sig av alla positiva resultat, och att få en massa härlig respons, men det är fortfarande min viktresa.

Men i alla fall, dagens vägning gav mig resultatet 75,9 kg. Ytterligare 0,3 kg på en dag. Nu antar jag att det kommer lugna sig lite, eftersom jag de senaste fyra dagarna har tappat närmare ett kilo (0,8 kg för att vara exakt). Såhär fort gick det precis i början, då jag den första månaden tappade 6,7 kg. Andra månaden gick det också ganska snabbt, då försvann drygt 5 kg. Men sen har det gått långsammare, vilket bara är bra. Man kan inte rasa i vikt hur snabbt som helst, i alla fall inte om man vill göra det på ett hälsosamt sätt. Och mitt mål är ju inte att gå ner en massa i vikt på kortast möjliga tid. Jag har ett antal kilo som ska bort, och det får ta den tid det tar, det har jag sagt hela tiden. Som min dietist påpekade, så har det tagit mig runt 20 år att lägga på mig alla dessa kilon, och då måste det få ta tid att bli av med dem också.

När jag startade den här viktresan, i slutet av september förra året, hade jag 31,8 kg som skulle bort. Av dessa är det nu bara 13,9 kg kvar. Jag har snart blivit av med två tredjedelar av min övervikt. Bara 3,3 kg till så är jag där. Och jag är väldigt, väldigt nära mitt nästa delmål! Ett kilo to go! Det här hade jag nog aldrig ens kunnat drömma om när jag började viktresan. Då verkade det som mission impossible att gå ner över 30 kg. Men jag var beredd att ge det ett försök, och det är jag glad för idag. Det var liksom ”nu eller aldrig”. Hade jag inte klarat att gå ner i vikt med hjälp av Reductil och kostförändringar, så hade en GBP-operation varit nästa steg. Och jag var inte alls säker på att det var vad jag ville.

Ibland är det tur att jag är så envis som jag är, för när jag började se resultat på vågen så gav jag mig fan på att jag inte skulle ge upp. Och det har jag inte gjort heller. Jag har inte ens varit nära. Men jag vet att om jag släpper på kontrollen och disciplinen så kan jag lätt falla tillbaka i mina gamla vanor. Men nu när jag har kommit såhär långt så vore det rent vansinne. Därför fortsätter jag kämpa för att nå mitt slutgiltiga mål. Det är snart inom räckhåll! Dessutom har jag bara 10,5 kg kvar tills jag är normalviktig. Normalviktig. Ett av de vackraste orden i min värld just nu.

Startvikt: 93,8 kg (090928) (BMI 35,7)

Nuvarande vikt: 75,9 kg (100329) (BMI 28,9)

Totalt vikt: -17,9 kg

Totalt BMI: -6,8

Kvar till nästa delmål  (under 75 kg = 74,9 kg): 1,0 kg (planerar att uppnå detta senast till nästa dietistbesök 21/4)

Kvar till delmål 2 (under 70 kg = 69,9 kg): 6,0 kg

Kvar till slutmålet (62 kg): 13,9 kg

Och så slutligen, bildbeviset på dagens vikt:

Först händer ingenting. Sen händer plötsligt massor. På typ ingen tid alls. Jag brukar normalt inte väga mig varje dag, försöker hålla det till ca 2 ggr i veckan. Men idag fick jag en ingivelse att ställa mig på vågen, trots att jag vägde mig igår och det inte borde hänt något sen dess. Men visst hade det hänt något…

Sen igår har det försvunnit ytterligare 0,3 kg. Jag väger nu 76,2 kg! På bara tre dagar har jag tappat ett halvkilo. Och jag har inte ens gjort något speciellt! I fredags åt jag till och med en glass… förvisso var det veckans 300 fria kalorier jag utnyttjade då, har gjort så de senaste fredagarna att jag köpt en Magnum Temptation (240 kcal, så det är klart inom ramen för det tillåtna) och ätit till Let’s Dance. Lite fredagsmys, sådär. Men ändå… ett halvkilo på tre dagar är grymt bra!

Dessutom gjorde jag en upptäckt idag, har nog sett det ett tag men inte riktigt tänkt på det – mina nyckelben syns tydligt! Innan jag påbörjade den här viktresan så kunde man ana dem där någonstans, men de var väl inbäddade i alldeles för mycket fett. Men nu syns de verkligen!

Har på senaste tiden också börjat märka att det inte är helt bekvämt att ligga på sidan med knäna ihop. Det är alldeles för hårt! Knäna går emot varandra, och numera är det inte ett tjockt skyddande fettlager där heller, det är mer ben mot ben. Och det är inte särskilt bekvämt. Jag som trivs bäst att sova på sidan! Har börjat ha en kudde mellan knäna, och då är det mycket bekvämare… :)

Startvikt: 93,8 kg (090928) (BMI 35,7)

Nuvarande vikt: 76,2 kg (100325) (BMI 29,0)

Totalt: -17,6 kg

Kvar till nästa delmål  (under 75 kg = 74,9 kg): 1,3 kg (planerar att uppnå detta senast till nästa dietistbesök 21/4)

Kvar till delmål 2 (under 70 kg = 69,9 kg): 6,3 kg

Kvar till slutmålet (62 kg): 14,2 kg

När jag ser dessa siffror känns det så fantastiskt bra. Jag minns ju hur lycklig jag var när jag för första gången kom under 90 kg, och nu känns det som en evighet sen! Har så svårt att förstå hur stor jag faktiskt var för inte alltför längesen. Tittar på foton och förundras. Känner knappt igen mig. Nu har jag börjat vänja mig vid att det är såhär jag ser ut, att jag har vägt runt 30 kg mer än idag är ofattbart. Jag kan fortfarande inte föreställa mig som smal, men det kommer nog vad det lider. Oavsett vad så har jag gjort en jäkla prestation, som jag är grymt stolt över! Om jag så skulle stanna på nuvarande vikt, så har jag ändå tappat 30 kg. Trettio kilo! Det ni… ;)

Efter 10 arbetsdagar på rad får jag äntligen vara lite ledig. Passade på att ta en rejäl sovmorgon, vilket var oerhört skönt! Det var längesen jag verkligen kunde sova ut och vakna av mig själv. Har blivit alldeles för lite sömn på sistone. Även om jag har försökt gå och lägga mig i någorlunda tid har jag haft väldigt svårt att somna på kvällarna. Så det har sällan blivit mer än 6-7 timmars sömn per natt, oftast inte mer än 5 timmar. Det går ett tag, men till slut blir det ohållbart. Inatt fick jag sova hela 12 timmar!

Vägde mig imorse också, och fick ännu en positiv upplevelse. Idag har jag gått ner ytterligare 0,2 kg och väger alltså 76,5 kg. Underbart! Vartenda hekto som lämnar min kropp nu är en sporre att fortsätta kämpa.

Resten av den här dagen tänker jag ägna åt att städa hemma. Behöver göra rent både marsvinsburarna och akvariet, och dessutom dammsuga och våttorka golven. Har liksom inte haft tid eller ork att göra det på ett tag, jobbet har tagit den energin jag haft. Visst har jag tagit det ”allra värsta”, men nu känner jag att en ordentlig rengöring är nödvändig. Och det är så skönt när det är gjort och hemmet doftar gott.

Ska färga håret också är det tänkt, det var ganska längesen jag gjorde det, vilket har resulterat i en inte alltför snygg utväxt som börjar bli lite väl synlig. Borde egentligen gå och klippa mig också, det var alltför längesen jag gjorde det också. Men det kanske jag passar på att göra imorgon. Då ska AcQuire och Fria Röster delta i en performance i Haninge centrum. En student på Konsthögskolan (tror jag det var) har ett projekt som vi får vara en del av. Ska bli kul! Och jag brukar alltid klippa mig hos en frisör i just Haninge centrum, så då kan jag ju slå två flugor i en smäll.

Startvikt: 93,8 kg (090928) (BMI 35,7)

Nuvarande vikt: 76,5 kg (100325) (BMI 29,1)

Totalt: -17,3 kg

Kvar till nästa delmål  (under 75 kg = 74,9 kg): 1,6 kg (planerar att uppnå detta senast till nästa dietistbesök 21/4)

Kvar till delmål 2 (under 70 kg = 69,9 kg): 6,6 kg

Kvar till slutmålet (62 kg): 14,5 kg

Är just uppkommen ur ett långt varmt bad. Efter 9 arbetsdagar på rad börjar jag bli ganska sliten, så det var skönt att sjunka ner i värmen bland en massa skum och tända ljus, med en bra bok i händerna, och bara njuta en stund. Jag tänker dock inte klaga, för det är jätteroligt att jobba, och pengarna jag får för det sitter definitivt inte fel. Får dessutom träffa både underbara ungar och underbara kollegor varje dag.

Nästan hela den här veckan har jag varit på samma avdelning på förskolan, och där jobbar bland annat A. Hon och jag funkar jäkligt bra ihop, vi har ungefär samma syn på barnen och verksamheten och hur vi vill jobba. Dessutom har hon en stor portion humor, så vi driver friskt med varandra och det blir många skratt varje dag. Det, och att jag verkligen älskar att jobba med barn, gör att det är roligt att gå till jobbet varje dag. Det är värt alla tidiga morgnar, som jag som nattuggla egentligen inte alls gillar.

Imorgon börjar jag jobba 7.30, vilket innebär att jag får gå upp runt 5. Har en timmes resväg, plus att det är gångtid till och från bussar och tåg. Åker dessutom lite tidigare än jag ”behöver”, för att ha lite marginal om det är förseningar. Tar jag den senaste möjliga bussen härifrån är jag framme vid jobbet ca fyra minuter innan jag börjar, och om allt går enligt tidtabell så funkar det. Men vid minsta försening så missar jag mitt anslutningståg, och hinner inte i tid. Alltså åker jag härifrån ungefär tjugo minuter ”för tidigt”. Men då hinner jag i bästa fall ta en kopp kaffe innan jag går till avdelningen, och jag slipper framförallt stressa.

På rasten idag, när jag som vanligt satt i personalrummet med en kopp kaffe i handen och babblade med några kollegor som hade rast samtidigt, så fick jag höra dagens skönaste lilla historia. En av kollegorna som jobbar på avdelningen med de äldsta barnen, en avdelning jag inte har varit särskilt mycket på – men jag var där ett par dagar nyligen, hade följande konversation med ett av barnen igår:

Barnet: ”Varför är inte du en sån fröken som Monika?”
Kollegan: ”Vad menar du?”
Barnet: ”Jo, men en sån som är lite här och lite där.”

En fröken som är ”lite här och lite där” – en sexårings syn på vikarier. Helt underbart! Fast den stackars kollegan hade det inte helt lätt när hon skulle försöka förklara skillnaden mellan ordinarie och vikarierande personal, på ett sätt så barnet skulle kunna förstå… ;)

Något annat som lätt kan kategoriseras in under ”dagens skönaste”, är dagens vägning. Jag har stått still på 77,o kg ett tag nu, och förvisso är jag rätt nöjd med det eftersom jag åtminstone inte har gått upp i vikt, men som alltid är det lite frustrerande när det ”aldrig” blir ett minus på vågen. Men idag lossnade det äntligen igen! Imorse vägde jag 76,7 kg. Så lite har jag inte vägt på evigheter! Pratade med mamma förut och försökte komma fram till när det kunde ha varit. Gissningsvis var det i slutet av högstadiet, eller möjligen första året på gymnasiet. Alltså ungefär 14-15 år sen. Så det känns jäkligt bra!

Startvikt: 93,8 kg (090928) (BMI 35,7)

Nuvarande vikt: 76,7 kg (100325) (BMI 29,2)

Totalt: -17,1 kg

Kvar till nästa delmål  (under 75 kg = 74,9 kg): 1,8 kg (planerar att uppnå detta senast till nästa dietistbesök 21/4)

Kvar till delmål 2 (under 70 kg = 69,9 kg): 6,8 kg

Kvar till slutmålet (62 kg): 14,7 kg

Nu är det dags att krypa ner under täcket och få några timmars sömn innan jag ger mig i kast med min tionde arbetsdag på rad. I helgen är jag ledig, och det ska bli SÅ skönt! Nästa vecka vet jag inget om än, men förhoppningsvis blir det lite jobb iaf :)

Fick en så rolig kommentar igår av en i kören. Hon brukar säga att jag har blivit så smal, och jag ler och tackar. Igår frågade hon hur långt jag har kvar tills jag är ”färdig”, och jag svarade att det är drygt 15 kg. ”VAAA?!?!” var hennes reaktion.
”Jomen, jag väger ungefär 77,5 kg nu, och ska ner till 62.”
”Näe? Så långt ner kan du väl ändå inte gå?”
”Tja, jag är 162 cm lång, och skulle kunna gå ner till typ 55 kg utan att bli för smal.”
”Men det får du inte, du är ju fin som du är nu!”

Hon kunde verkligen inte förstå att jag väger såpass mycket som jag faktiskt gör. Att jag ”bara” är drygt halvvägs till mitt mål. Det tar jag som en stor komplimang. Men jag sa att jag faktiskt vägde närmare 94 kg när jag började den här resan för ett knappt halvår sen, och att jag gått ner över 16 kg sedan dess. Då är det ju klart att jag ser ”smal” ut i jämförelse. Men jag är inte smal än. Och även när jag är nere på min målvikt så kommer jag inte vara jättesmal. Eller rättare sagt, smal kan man väl kalla det, men mager kommer jag inte vara. Och mager vill jag inte vara heller. Jag vill vara normalviktig.

Även när jag når min målvikt så kommer jag ha former, jag har en sådan kroppstyp att jag aldrig kommer se ut som en pinne. Jag har breda höfter och en ganska rejäl rumpa, vilket vi i min familj kallar ”Mayr-arsel” – eftersom många i släkten på mammas sida har just samma typ av höfter/rumpa. När jag står upp och liksom trycker mot höfterna, så känner jag höftbenen ganska tydligt redan nu. Det finns inte jättemycket att ”ta av” där. Visst kommer jag bli slankare än jag är nu, men inte pinnsmal. Och det gillar jag. Jag vill ha former. Bara lite mindre än nu… ;)

Nu är dessutom lingonveckan över, så idag ställde jag mig på vågen och hoppades på ett minus. Och jag blev inte besviken. Har gått ner ytterligare 0,4 kg och väger idag 77,0 kg. Såhär ”lite” har jag inte vägt på ungefär tio år. Så det känns fantastiskt roligt! Egentligen skulle ni se mig när jag får dessa positiva vägningsresultat, jag blir så glad att jag tokler och klappar i händerna, haha. Och jag förundras fortfarande över att det är så ”lätt” att gå ner i vikt.

Funderar mycket på hur stor del medicinen spelar i det hela. Jag har nu ätit den sedan 1 september, och har tabletter kvar för ytterligare knappt 5 veckor. Sedan ska jag stå på egna ben. Jag vet att jag kommer klara det, det handlar om vilja och disciplin och att jag faktiskt tänker extra noga på vad jag stoppar i munnen, men lite skrämmande är det allt. Därför känns det skönt att jag har ett besök kvar hos dietisten. Vet att hon kommer sporra och uppmuntra mig, och berömma mig också. Måste komma ihåg att fråga hur jag ska göra med ätandet när jag väl når min målvikt. Jag vet ju hur jag ska äta nu för att gå ner i vikt, men jag är inte helt säker på hur jag ska äta för att behålla vikten. Iofs, nu ska jag ju få i mig kalorier så att jag hamnar på ”minus” varje dag – dvs jag ska få i mig mindre än jag gör av med. Och logiken säger ju då att om jag ska behålla vikten så ska jag få i mig +/-0, dvs jag ska få i mig lika många kalorier som jag gör av med. Men hur jag gör det rent praktiskt är jag inte helt på det klara med än.

Startvikt: 93,8 kg (090928) (BMI 35,7)

Nuvarande vikt: 77,0 kg (100316) (BMI 29,3)

Totalt: -16,8 kg

Kvar till nästa delmål  (under 75 kg = 74,9 kg): 2,1 kg (planerar att uppnå detta senast till nästa dietistbesök 21/4)

Kvar till delmål 2 (under 70 kg = 69,9 kg): 7,1 kg

Kvar till slutmålet (62 kg): 15,0 kg

Mamma ringde mig nu ikväll, och eftersom vi redan har pratat en gång idag – vi har numera samma tradition som pappa och jag hade hans sista år i livet, att vi försöker höras av varje dag – så undrade jag vad hon nu kunde ha på hjärtat. Redan när hon sa hej så hörde jag hur hon log, och började ana vad som komma skulle.

Mamma: ”Jo, jag kan inte bjuda dig på middag på måndag…”
Jag: ”Hehe, jaså?”
M: ”Jo… det är nämligen så att jag åker till X imorgon och är borta till på tisdag…” (X är en man hon lärt känna och nu förälskat sig i)
J: ”Haha, ja det var ju inte så oväntat!”

Mamma är så söt när hon är förälskad… :) Jag visste att det fanns planer på att X och hon skulle träffas snart, de hittade varandra på nätet för ett bra tag sen, och har hittills bara pratat där och på telefon. Att hon hade fått djupare känslor för honom förstod jag redan innan hon berättade det. Mamma brukar alltid säga att jag inte kan ljuga för henne, för hon läser av mig i mina ögon – vilket stämmer alldeles utmärkt. Nu har jag inte för vana att ljuga för mamma, men om jag nu skulle göra det så vet jag att om jag möter hennes blick så ser hon sanningen i mina ögon. Men saken är den att jag har samma förmåga när det gäller henne. Jag ser mycket mer i hennes ögon än det hon berättar. Hon har naturligtvis inte ljugit eller medvetet undanhållit något för mig när det gäller X, utan hon har helt enkelt väntat med att berätta tills hon själv varit helt säker på vad hon känner för honom. Men känslorna har ju funnits där ett tag, och jag såg dem redan innan det blev ”officiellt”.

När jag var hos mamma i måndags för att äta middag innan kören, så fick jag byta några ord med X på telefon. Och det är verkligen en riktigt trevlig karl hon har hittat. Han är väldigt omtänksam, både när det gäller mamma och när det gäller vad jag tycker om deras kontakt. Vet att han har frågat mamma flera gånger om hur jag känner det, vilket jag uppskattar. Inte för att jag egentligen har någon rätt att lägga mig i vem mamma träffar och inte träffar, men om det nu blir något mer av det här så är jag ju indirekt del i det. Det är trots allt min mamma, och jag vill att hon ska ha det bästa. Hon har också frågat vad jag tycker, och jag har varje gång svarat att så länge hon är lycklig så är jag också lycklig.

Mamma har många anledningar att vara glad just nu. Det har gått drygt 6 veckor sedan hennes GBP-operation (8 veckor sen hon började med flytande kost inför operationen), och hon har nu gått ner 18 kg. Arton kilo! Det känns som att hon håller på att försvinna, trots att hon fortfarande har en ganska lång väg kvar att gå innan hon är i mål. Men det har gått så himla fort, och hon blir bara finare och finare för varje gång jag ser henne.

Själv står jag kvar på mina 77,4 kg och är fullkomligt nöjd med det just nu. Det är fortfarande lingonvecka, även om den börjar lida mot sitt slut, och jag är nöjd så länge jag inte går UPP i vikt under den. Vet att det kommer börja röra sig neråt snart igen. Däremot tog jag midjemåttet idag, och där har det hänt saker sen jag kollade sist. Har nu tappat ytterligare tre cm där, vilket ger en minskning på totalt 24 cm. Tjugofyra centimeter! Det är ju helt galet, men kul!

Tror inte att jag har skrivit ut midjemåttet någon gång, mer än hur många cm som har försvunnit? Kanske läge att göra det nu, när jag har varit så ärlig med vikten ;) Hursomhelst – jag startade med ett midjemått på 106 cm. Idag är det 82 cm. Har för mig att man som kvinna inte ska ha ett midjemått på över 80 cm, men nu är jag inte långt från den gränsen heller. Ska bli intressant att se vilket midjemått jag landar på i slutändan! Där har jag nämligen inget mål, utan det får bli vad det blir. Måste nästan kolla upp vilka mått som är ”rekommenderade” för normalviktiga kvinnor. För just nu har jag inte en aning om vad man ”bör” ha. Det där med 80 cm är bara något som ploppade upp, har för mig att jag har hört eller läst det någonstans.

Nu ska jag kolla på På Spåret på SVT Play, kikade nämligen på Let’s Dance som just tog slut. Fattar inte riktigt hur Willy kan hänga kvar så länge?! Nog för att han har förbättrat sitt dansande avsevärt sen första programmet, men i jämförelse med de andra är han ju inte alls bra. Åker han inte ut nästa vecka så är det nästan skandal :) Men å andra sidan – jag har Claudia som favorit, har haft det sen typ första eller andra programmet, och så länge hon går till final så spelar det inte så stor roll vem hon får möta där.

Men nu blir det På Spåret, och kanske en andra drink för kvällen. Passar på att utnyttja veckans 300 fria kalorier idag ;)

EDIT (några minuter senare): Nu har jag kollat, och jag hade rätt om att man bör ha under 80 cm. Över 88 är en hälsorisk, mellan 80-88 bör man ”se upp”. Det finns däremot inget annat rekommenderat mått. Och dessutom ska man tydligen inte ta för allvarligt på det om man ligger ”på gränsen” eftersom vi alla ser olika ut och är olika byggda. Är man normalviktig, mår bra i övrigt, och har ett midjemått på dryga 80 cm så behöver det inte vara någon fara alls. Men rekommendationen är iaf att hålla sig under 80 cm. Och dit har jag bara några cm kvar…

Idag har jag äntligen tagit mig i kragen och skickat iväg mail till skolan. Jag har tre kursmoment kvar att komplettera innan jag kan få ut min examen, och nu har jag dragit på det tillräckligt länge. Tre mail till kursansvariga eller liknande är nu skickade, och jag kan bara vänta på svar för att få reda på vilka möjligheter jag har att göra mina kompletteringar nu under våren.

När jag kollade upp hur mycket jag faktiskt hade kvar att komplettera så blev jag glad över att se att av de kompletteringar jag gav mig på förra våren, så är jag godkänd på två. Det känns bra, och är två steg närmare examen. Jag har även fått betyg på senaste kursen jag läste, Konfliktbearbetning genom dynamisk pedagogik, och där är jag också godkänd. Med andra ord finns det hopp för mig :)

Dessutom har jag skrivit ut ett studieintyg som ska med till mitt nästa möte på Arbetsförmedlingen. Det är dags att göra upp en individuell arbetsplan, och då måste jag ha med mig intyg på vad jag sysslat med sen sist jag anmälde mig arbetslös. Jag är ju inte HELT arbetslös nu, och är inte heller anmäld som det, men jag går inte runt ekonomiskt på de jobbtimmar jag har för tillfället. Och målet är ju att hitta ett heltidsjobb för att slippa flänga runt hit och dit, några dagar här, några dagar där… Jobbet med Zarah kommer jag inte släppa oavsett, men från och med 1 mars är jag bara schemalagd en helg i månaden. På så vis ger jag inte upp henne helt, och det ger mig också möjlighet att jobba heltid med annat.

Rensade även i min garderob, och plockade ur sådant som är för stort eller som jag aldrig använder. La de kläderna i en stor kasse som ska med hem till mamma. Hon får kika om det är något där hon vill ha, och i så fall får hon ta det. Är det något hon inte vill ha så kommer det lämnas till Myrorna. Det är absolut inget fel på kläderna, men mamma och jag har inte riktigt samma smak när det gäller kläder. Dock är det här ganska ”alldagliga” kläder som jag tror att mamma skulle kunna tänka sig att använda. Men vi får väl se, det är hon som väljer :)

Om en stund ska jag hoppa in i duschen, sedan bär det i vanlig ordning iväg hem till mamma för middag. Måndagstradition! Ikväll är det kör, och det ska bli kul. Just ikväll är det lite speciellt, dels har vi årsmöte där jag hoppas få ytterligare ett års förtroende som ordförande. Dels kommer Åsa Jinder och hälsar på, och sjunger med oss. Anledningen till hennes besök är att vår körledare har ett notförlag, där han bland annat gett ut arr (arrangemang) av just Åsas låtar. Eftersom det krävs tillstånd av kompositören (eller den som har rättigheterna till låten) för att få ge ut ett arr så har körledaren och Åsa tidigare haft en del kontakt så att allt ska bli korrekt. För ett tag sen hörde hon av sig till körledaren och bad om enkla komparr på några av sina låtar, som hon ska använda under sin kommande turné. Förra måndagen fick vi testa dessa arr, för att han skulle få höra om de funkade (det kan se bra ut på papperet, men ändå låta konstigt, därför testar han alltid arren med någon av sina körer innan han ger ut dem). Ikväll kommer då Åsa för att testa dem tillsammans med oss. Dels får vi höra hur det låter med melodistämma till, dels får hon tycka till om kompstämmorna, om hon tycker de verkar bra. Med hennes godkännande kan körledaren sedan trycka noterna. Det är alltså en ganska lång och ibland rätt invecklad process att ge ut ett arr av en eller flera låtar. En del låtskrivare/rättighetsinnehavare tycker till mer än andra… ;)

Förresten, apropå det jag vanligtvis skriver om i den här bloggen, så har jag gått ner ytterligare i vikt… dagens vikt är 77,4 kg. Och detta trots att jag precis inlett månadens lingonvecka! Brukar alltid gå upp ett eller ett par kilo i vikt under dessa perioder, men tydligen inte den här gången… ibland förstår jag mig inte på min kropp, men nu tackar jag och tar emot ;)

Startvikt: 93,8 kg (090928) (BMI 35,7)

Nuvarande vikt: 77,4 kg (100308) (BMI 29,5)

Totalt: -16,4 kg

Kvar till nästa delmål  (under 75 kg = 74,9 kg): 2,5 kg (planerar att uppnå detta senast till nästa dietistbesök 21/4)

Kvar till delmål 2 (under 70 kg = 69,9 kg): 7,5 kg

Kvar till slutmålet (62 kg): 15,4 kg

Jag är uppenbarligen ”periodare” när det gäller viktnedgång. Går ner massor i omgångar, däremellan händer knappt någonting. Just nu verkar jag vara inne i en sån rush igen när det bara försvinner en massa kilon. För igår nådde jag nämligen nästa delmål, och passerade det dessutom med 2 hg! Jag väger nu 77,7 kg och är drygt halvvägs till slutmålet! Helt jäkla galet.

På 160 dagar (egentligen 159, eftersom jag nådde målet redan igår, men jag väger samma idag) har jag kommit halvvägs på min viktresa. Halvvägs! Och det är bara tre delmål kvar, plus det slutgiltiga målet. Jag har redan klarat av fem delmål. Jag har tappat 16,1 kg, men också minskat mitt BMI med 6,1. Rätt sjukt hur fort det har gått! Fem månader, lite drygt. Såhär mycket har jag knappt ens klarat av att tappa innan, trots stora ansträngningar – och definitivt inte på såhär kort tid.

Totalt har jag nu gått ner ungefär 27 kg sedan jag var som störst, om jag räknar med att jag då vägde 105 kg. Jag vet däremot att jag garanterat har gått ner minst 21,3 kg. För 99 kg – ”komma-nånting” vet jag att jag har vägt. Jag minns inte exakt vad ”komma-nånting” var, det kan ha varit vad som mellan 99,0 och 99,9. Men jag räknar då på 99 kg blankt, och får alltså fram ”minsta möjliga viktnedgång” = 21,3 kg. Och dessutom vet jag ju inte om jag vägde just 105 kg när jag var som störst. Det kan ha varit ett antal kilo till, men troligen har jag inte vägt mer än 110 kg. Men ska man räkna därifrån har jag gått ner runt 32 kg ;) Det är rätt fantastiska siffror, allihop! 16, 21, 27 och 32 kg. Jag har så svårt  att föreställa mig att jag har orkat släpa runt på minst 20 kg till jämfört med vad jag släpar runt på idag. Det är som 20 liter mjölk! Och det skulle jag fasen inte orka bära långt…

Startvikt: 93,8 kg (090928) (BMI 35,7)

Nuvarande vikt: 77,7 kg (100307) (BMI 29,6)

Totalt: -16,1 kg

Kvar till nästa delmål  (under 75 kg = 74,9 kg): 2,8 kg (planerar att uppnå detta senast till nästa dietistbesök 21/4)

Kvar till delmål 2 (under 70 kg = 69,9 kg): 7,8 kg

Kvar till slutmålet (62 kg): 15,7 kg

Knappt hade lyckoruset över vindsfynden hunnit lägga sig, innan det var dags för nästa. Imorse vägde jag mig, för första gången på någon vecka. Och det hade hänt saker! Idag väger jag 78,5 kg, vilket innebär att jag har gått ner 0,5 kg sen sist och därmed nått nästa delmål! Från och med idag är jag alltså ”bara” överviktig, jag är inte längre fet! Mitt BMI är nu 29,9 – gränsen för fetma går vid 30. Förvisso ligger jag väldigt nära gränsen, men ändå… jag planerar att röra mig längre och längre bort från den :)

Känns så jäkla bra! Dessutom är jag snart halvvägs till slutmålet. Halvvägs! Det är ju helt galet! Jag har nu kämpat i 156 dagar, och är redan snart halvvägs till målet. Och jag är fortfarande fascinerad över att det inte har varit särskilt svårt. Jag kan avstå utan problem. Jag är inte sugen på onyttigheter. Jag vill helt enkelt inte ha. Och de gånger jag blir sugen så äter jag något onyttigt. För jag vet att jag får. Men inte är det ofta… och det är helt självvalt. Jag har fortfarande 300 kcal/vecka som jag får disponera fritt, men jag har valt att avstå dem fler gånger än jag valt att utnyttja dem. Och det känns grymt skönt att jag faktiskt själv har valt det. Det är ingen som har sagt åt mig.

Jag brukar ställa mig frågan: ”behöver jag verkligen det här just nu?”, och de gånger svaret är ett solklart nej eller en tvekan, så avstår jag. Jag tröstäter inte längre. Kan inte ens förstå hur jag kunde smälla i mig en 200g chokladkaka, plus en massa annat godis, kanske lite glass – på samma dag. I dagsläget skulle jag må så illa efter det, mår nästan illa bara av tanken. De få gångerna jag äter godis numera brukar jag hålla mig till max 4-5 bitar av vad det nu kan vara. Och det räcker alldeles utmärkt. Jag är nöjd efteråt. Jag känner inte något behov av att äta mer. Så hade jag aldrig känt för bara ett halvår sen. Aldrig! Då fanns det ingen botten i mig.

Det är så intressant hur man kan förändra sitt ätbeteende så radikalt, utan att det skapar inre konflikter. För det har verkligen varit relativt lätt att gå ner i vikt den här gången. Visst har det funnits motgångar, men inga stora, och jag har fortsatt kämpa utan en tanke på att ge upp. Motivationen har oftast legat på topp, och jag tror att det är det som har fått mig att förstå att jag faktiskt kan klara det den här gången. Jag säger inte ännu att jag ska klara det, att jag kommer klara det – för det vet jag inte förrän jag är där. Men jag tror att det går! Jag vill att det ska gå, och jag fortsätter kämpa för det. Skulle aldrig förlåta mig själv om jag gav upp nu när jag nått såhär långt. Aldrig.

Startvikt: 93,8 kg (090928) (BMI 35,7)

Nuvarande vikt: 78,5 kg (100303) (BMI 29,9)

Totalt: -15,3 kg

Kvar till nästa delmål  (77,9 kg – halvvägs!): 0,6 kg

Kvar till delmål 2 (under 75 kg): 3,5 kg

Kvar till slutmålet (62 kg): 16,5 kg