För några månader sedan fick jag nog av min vikt. Jag trivdes inte alls med mig själv, och mina egna försök att gå ner i vikt gick åt skogen. När jag i den vevan ändå skulle till min läkare i ett annat ärende, passade jag på att då be honom om hjälp. Jag ville så gärna gå ner i vikt, men kunde inte klara av det själv.
Han skrev ut Reductil till mig, och skickade en remiss till en dietist. Jag började äta medicinen, och märkte ganska omgående en skillnad i mitt ätbeteende. Helt plötsligt var jag inte lika sugen längre. Självklart ändras inte allt över en natt, och jag var medveten om att jag fortfarande åt fel. Men jag kände att jag inte kunde göra så mycket själv just då, så jag inväntade dietistbesöket.
För en månad sen så träffade jag min dietist för första gången. En oerhört sympatisk tjej, som verkligen lyssnade på mig och inte dömde. Hon gav mig olika tips, vi la upp en plan för när och vad jag skulle äta, och så var det dags för det jag visste skulle komma men fasade för – vägningen.
Där stod jag, med siffrorna som helt ogenerat talade om för mig att jag vägde 93,8 kg. Och för första gången på många år så vågar jag nu skriva dessa siffror öppet. Jag har alltid skämts för min vikt, och det gör jag fortfarande, men nu är jag så motiverad att gå ner att jag kan vara ärlig trots det. Målet är ju att jag så småningom ska kunna skriva helt andra siffror, en vikt jag kan vara stolt över. Resan dit är lång, men nu har jag börjat.
Idag var det dags för nästa besök hos dietisten. Den här gången började vi med vägningen. Jag visste att jag hade gått ner i vikt sen sist, men jag visste också att jag inte riktigt skött mig som jag kanske borde. Är fortfarande dålig på att äta regelbundet, även om jag i stort sett helt har plockat bort onyttigheter – jag går förbi snacks- och godishyllorna i affären och är inte det minsta sugen, alltså köper jag inget. Sist jag åt godis var för nästan en månad sen, då jag plötsligt fick ett begär efter choklad och åt en liten liten förpackning på typ 43 gram. Och dagarna efter förstod jag varför begäret hade kommit – lingonveckan, förstås. Dessutom FÅR jag äta onyttiga saker också, men max 300 kcal i veckan. En sån förpackning innehåller knappt 250 kcal, så jag höll mig ändå inom ramen.
Nåja. Vägningen idag. Jag väger mig ju hemma också, men de siffror jag och dietisten utgår ifrån är de som vi får hos henne. Och dröm om min förvåning när jag ställer mig på vågen och ser siffrorna; 87,1 kg! Jag har alltså gått ner 6,7 kg på en månad! Till och med min dietist blev uppriktigt förvånad. ”Vi brukar räkna med ungefär 2 kg i månaden. Jösses tjejen, hur har du gjort det här?” sa hon. Tja, jag vet inte. Tror att det grundar sig på att jag numera äter mycket mindre portioner än tidigare – om än fortfarande oregelbundet – och att jag inte äter godis, glass eller annat onyttigt. Jag vet som sagt att jag FÅR disponera dessa ”extra” 300 kcal som jag vill, alltså äta precis vad som helst, men jag är ju inte sugen och låter därför bli.
Det känns jättekonstigt, men grymt skönt. Att jag själv kan välja bort, att det inte är ett ”måste”. Så har det aldrig känts innan, jag har alltid varit en typisk tröstätare. Mår dåligt – tröstäter – får ångest över att jag äter – äter lite till. Och det har såklart synts på vågen sen. När jag var som störst vågade jag inte ens gå i närheten av en våg, jag ville inte veta. Inte för att det hjälpte att undvika – det syntes ju ändå på mig hur stor jag var. Om jag ska dra till med en gissning så tippar jag på att jag vägde runt 20 kg mer än idag. Vilket innebär att jag ändå HAR lyckats gå ner i vikt tidigare. Men då aldrig på rätt sätt, vilket i slutändan inte hade inneburit någon större vinst ändå. För jag har alltid gått upp igen, om än inte alla kilon.
Det här inlägget har varit oerhört jobbigt att skriva, mycket för att jag aldrig har pratat om min vikt såhär förut. Men samtidigt har det känts skönt, för vad har jag att skämmas för egentligen? Ingenting. Jag har snarare något att vara stolt över, något att visa upp – att jag kan gå ner i vikt. Att gå ner närmare 7 kg på en månad är en jäkla prestation! Jag vet att det inte kommer gå lika fort hela tiden, men det spelar ingen roll. Jag har mitt slutmål, och på vägen dit har jag delmål.
Jag och dietisten har idag satt upp nästa delmål, som jag ska nå tills vi ses nästa gång, i december. Nu ska jag ner under 85 kg. Drygt två kilo ska jag alltså tappa på lite drygt en månad. Det ska jag klara!
