Förvirrad
Mogi | 02 september 2009 | 23:51
Jag har en så bra period just nu. Saker och ting flyter på, jag trivs hur bra som helst i skolan, jag blir uppringd var och varannan dag och blir erbjuden jobb (vickdagar + mer timmar hos Zarah), jag har landat i lägenheten, jag känner mig ganska trygg med mig själv, ekonomin är helt okej, jag får ofta besök av mina underbara vänner.
Ändå sitter jag här nu och vill bara gråta.
Det förvirrar mig. Varför reagerar jag så?
Published in Allmänt svammel
7 comments for this post
Gumman!
Det kan bli så ibland när allt är lite för bra, man blir en aning överväldigad över att det flyter på så bra.
Jag hoppas att du snart kommer över det och att du verkligen kan njuta av allt bra runt om dig.
Varma kramar Ann
Har hört psykologer säga att det är först när man känner sig säker och mår bra som man har råd att bryta ihop och vara ledsen. Att när man har det som värst går all energi åt till att vara stark och rädda sig själv. Kan det vara nåt sånt som gäller dig kanske?
Ann: Det hoppas jag med! Kram!
roza: Jag vet inte, kanske är det så. Men samtidigt var det inte så länge sen jag hade en ”dålig” period, då jag var väldigt ledsen och såg allt i nattsvart. Under mina bra perioder brukar det då och då finnas dåliga dagar, då jag är ledsen. Men det konstiga är att det igår inte var en dålig dag.
Fast det finns nog en förklaring till det, på något sätt. Idag är det iaf mycket bättre :)
Jag tror att ibland så måste man få låta kroppen att reagera hur den vill. Behöver men gråta (skitsamma anledning) så kan det vara bättre att bara… släppa allt och gråta!
Det behöver inte finnas någon anledning annat än att kroppen behöver bli av med lite spänningar på det viset.
I alla fall så har jag upplevt det så på sista tiden. Försök att sluta analysera, jag vet att det är skitskrämmande när man då och då har sina nattsvarta stunder. Men ibland måste man liksom bara få vara den man är här och nu, och bara få störttjuta om det är det man behöver… faktum är att det händer ganska ofta hos mig att jag störttjuter en stund sen mår jag sååååå mycket bättre. Kan faktiskt bryta en neråtgående spiral tvärt. :) Men skrämmande är det.
Känner igen mig!
du är inte ensam med den känslan:)
Skönt att jag inte är ensam om att reagera ”konstigt”. Ibland verkar det som att det tydligen inte är meningen att man ska förstå sig på sig själv :)
Add your comment