I vanliga fall när jag jobbar helg med Zarah så är det 20 timmars arbetstid, fördelat jämnt på lördag och söndag. Dessa dagar brukar innebära en massa roliga aktiviteter, och det känns verkligen när jag kommer hem på söndagkvällen att det har varit två intensiva dagar.
Den här helgen har jag jobbat 22 timmar, varav 2,5 timmar har varit tid jag har spenderat med Zarah i vaket tillstånd. Igår natt vaknade hon 3 ggr (22.05, 23.45, 02.15) och ville bli vänd. Första gången hon vaknade var det nog mest för att hon hörde mig och den andra assistenten prata. Då vaknade hon nämligen och var ledsen, det brukar hon inte vara. När hon vaknar för vändning så ”ropar” hon snarare än gnäller eller gråter. Hör man ett ”äääähh, ööööhh” från hennes rum vet man att det är dags att gå dit och vända henne. På mornarna kommer det ett ”yaaaaaay!” och då vet man att hon är vaken och vill komma upp.
Men i alla fall, tårarna slutade rinna fort när jag kom upp och tröstade henne. Vi kramades lite och sen visade hon att hon ville sova igen. Stoppade in nappen, vände henne och hon somnade om redan innan vändningen var fullbordad. Klockan sju igår morse tyckte hon att det var dags att gå upp, och det ansåg jag vara en human tid, även för en nattuggla som jag. En halvtimmes morgonbestyr med blöjbyte, påklädning och friserande, sen hamnade vi i soffan framför barn-tv. Som lite lördagslyx intogs även frukosten sittandes i soffan. Hann mysa och rota i min väska i någon timme innan nästa assistent dök upp och jag fick gå av mitt pass och åka hem.
Igår kväll hade hon somnat först runt 21 (hon brukar oftast somna vid 20-tiden), så jag hade lite förhoppningar om att hon kanske skulle sova åtminstone LITE längre än till sju. Räknade med 3-4 vändningar den här natten också. Jag somnade runt midnatt, då hade hon ännu inte vaknat och velat bli vänd. Döm om min förvåning när jag vaknade 8.15 utan att ha behövt gå upp EN enda gång under natten. Det hördes fortfarande inte ett ljud inifrån Zarahs rum, så jag passade på att byta om och gå ut för en morgoncigg. När jag kom in igen strax före halv nio var det fortfarande tyst. Då var jag tvungen att gå upp och checka så att ungen fortfarande var vid liv, så länge brukar hon INTE sova, framförallt inte när hon sovit oavbrutet i över 11 timmar.
När jag var på översta trappsteget hördes ett glatt kvitter inifrån Zarahs rum. Hörde hur det knakade i hennes säng när hon sträckte på sig. När jag kom in i rummet möttes jag av ett stort leende, och två stora, morgontrötta ögon. Sömnen hade inte lämnat dem helt, så troligtvis väckte jag henne med mina fotsteg i trappan. Det lilla odjuret hade alltså sovit 11,5 timmar i ett sträck, och hade kanske sovit ännu längre om hon inte hört mig i trappan. Helt galet! Men skönt för både henne och mig. :)
Efter morgonbestyren fick vi bara en kvart tillsammans i soffan, innan nästa assistent dök upp. Jag hade hunnit få i mig en kopp kaffe, men Zarah ville inte ha frukost direkt när vi kom ner, så hon var fortfarande på fastande mage. Nåja, vi hade åtminstone hunnit göra oss anständiga… ;) Jag och den andra assistenten pratade en liten stund under tiden hon gjorde i ordning frukost åt Zarah, sen fick jag en kram och en puss (av Zarah såklart, inte av assistenten) innan det var dags för mig att åka.
Åkte till Tyresö och lämnade tillbaka bilen jag lånat. Pratade en stund med Rikard om allt och inget, sen knallade jag iväg till bussen och åkte hem. Har fastnat vid datorn större delen av dagen. Ska snart sätta mig och plugga lite till, lika bra att få det gjort! Imorgon är det skola igen.
Så, nu har jag åtminstone skrivit lite. Om det är någon vidare läsning vet jag inte, men det får du som läsare avgöra. Och du har väl inte glömt hur mycket jag tycker om att få kommentarer?! ;)
