Mogis del av stjärnhimlen

Sen i söndags har jag varit sjuk. Illamående, konstig i magen, allmänt hängig och trött. Har spenderat största delen av dagarna med att sova. Illamåendet stör mig mest. Det är liksom ett sånt vagt illamående, som ligger i bakgrunden hela tiden. På grund av det har jag knappt fått i mig något att äta och dricka. På bara fyra dagar har jag gått ner tre kilo. Förvisso är det kilon som behöver försvinna, men inte på det här sättet. Jag har ingen ork, ingen matlust, ingen lust att göra något alls. Skulle ha börjat på mitt halvtidsvick igår, men har fått ringa nu två dagar i rad och säga att jag inte kan komma. Imorgon är det dessutom Gosungedags igen. Skulle ha jobbat med henne i söndags, men fick ringa mig sjuk då också. Jag har pratat med min chef där idag, och hon är förvarnad om att jag kanske inte kan jobba imorgon heller.

Det här är inte roligt längre. Jag VILL jobba. Jag vill inte ligga utslagen i soffan dag efter dag. Mår jag inte bättre imorgon är det nog dags att ringa läkare och fråga vad sjutton jag ska göra. Fortsätter det såhär kommer jag snart både ha näringsbrist och vara uttorkad. Sen i söndags har jag sammanlagt ätit och druckit detta: en kopp buljong, två rostade mackor, två glas äppeljuice, två små tallrikar soppa, en halv mugg te, två små bitar fisk med ris/potatismos. Och ett halvt glas vatten. På fyra dagar. Inte konstigt att jag är orkeslös!

Att jag äter och dricker så dåligt bidrar nog i sin tur till att illamåendet ökar, vilket gör att jag inte vill äta eftersom jag mår illa. Det är en ond cirkel, och jag vet inte hur jag ska bryta den. Det är inte alls typiskt mig att inte vilja äta. Jag är snarare den som tröstäter! Även de gånger jag har varit riktigt magsjuk så har jag kommit igång med ätandet igen inom max två dagar. Men inte nu. Jag är inte ens hungrig, utan får tvinga mig själv att äta. Jag kräks inte, men mår som sagt illa hela tiden och vill bara sova. What to do? Det bästa kanske vore om jag tvingade mig själv att kräkas för att få bort det här envisa illamåendet. Men det är inget alternativ – jag är livrädd för att kräkas! Så jag fortsätter att vänta ut det här, men det börjar bli riktigt segt nu. Jag vill ut och jobba! Men jag vet inte när jag kan det, ser liksom ingen ljusning på det här. Igår eftermiddag/kväll mådde jag ganska ok, och tänkte att jag nog kunde gå iväg till jobbet imorse. Men nejdå. När jag vaknade var illamåendet tillbaka och det var bara att ringa och sjukanmäla, IGEN. Jag vill vara frisk!

Nu ringde de precis från förskolan jag skulle jobbat på den här veckan (och ett par veckor framåt), och undrade hur jag mådde. Tja, sådär. Det går liksom upp och ner hela tiden. Så vi bestämde att jag stannar hemma hela den här veckan, och så tar jag nya tag på måndag. Känns lite bittert, men samtidigt så slipper jag pressen att känna efter varje morgon hur jag mår och om jag orkar jobba eller inte. På måndag SKA jag vara frisk. Om inte annat hinner jag klämma in ett läkarbesök och få reda på vad i hela friden det är för fel på mig. Nu känns det lite skumt att säga ”jomen jag mår lite illa, och så är jag trött”. Vad är det för sjukdom, liksom?