Mogis del av stjärnhimlen

Idag har jag verkligen inte gjort många knop. Har pysslat ihop två kort, och tittat ikapp en massa inspelade program som jag inte har hunnit se under veckan. Tog sovmorgon imorse, och det var riktigt skönt! Hade kunnat sova ännu längre om det inte vore för att jag skulle lämna tillbaka bilen jag lånat sen i fredags. Tack snälla R för att du lånar ut den till mig titt som tätt!

Inte helt oväntat börjar jag känna mig lite småförkyld nu också. Tre dagar på en småbarnsavdelning brukar kunna ha den effekten på mig, liksom… ;) Började egentligen redan i torsdags då jag kände av lite halsont, men sen blev det inget mer av det förrän idag. Lite ont i halsen kan jag ju stå ut med, tänkte jag. Men så lätt skulle jag visst inte slippa undan. Nåja, så farligt är det faktiskt inte (än), och det går ju över! Hoppas rösten är okej imorgon så jag kan sjunga på kören iaf.

Nu är det inget mer jobb inplanerat förrän på lördag igen. Men jag hoppas på att de ringer från någon av förskolorna under veckan. Jobbar förvisso hela helgen, men jag jobbar mer än gärna mån-fre också. Alla pengar jag kan tjäna nu är så grymt välkomna. Och jag har ju varit ”ledig” så länge, så då orkar jag köra maxfart och lite till ett tag åtminstone. Även om jag är helt slut när jag kommer hem efter jobb så är det en skön trötthet.

I övrigt händer nog inte så mycket här just nu. Jag försöker fokusera på en dag i taget, och ta det som det kommer. Vet med mig att jag gärna vill rusa iväg och planera en massa för framtiden, men då riskerar jag också att det inte alls blir som jag har tänkt, och då blir jag besviken och låg igen. Och det har jag ingen lust med än på länge. Nu ska det vara positivt! Så jag får lägga band på min iver, även om det förstås är jätteroligt att tänka lite framåt också. Men jag måste vara realistisk i de tankarna. Inte min starka sida direkt, men det är ett bra tillfälle att öva nu! ;)

När jag satt på bussen hem från Tyresö idag så såg jag min gamla klassföreståndare från högstadiet. Har inte sett henne sen jag slutade nian typ, kanske någon enstaka gång precis efter. Men nu, 13 år senare (shit, vad gammal jag kände mig helt plötsligt!) så gjorde jag det. Eller rättare sagt såg jag först hennes bil, och tänkte ”en sån där Saab hade ju min klassföreståndare” (ja, jag har ett ganska skumt detaljminne när det gäller onödiga saker), och när jag tittade vem som satt i förarsätet så var det hon. Ibland är ödet lite lustigt! Vet inte ens varför jag berättar det här egentligen, men jag tyckte att det var lite kul iaf ;)

Nu ska jag slänga mig i tv-soffan igen och kolla på Snillen snackar, följt av kvällens Beck-film. Kanske lite popcorn till det? Har lite bilder också som ska upp i fotodagbok/på scrappingsidan, men det får jag ta senare ikväll eller imorgon. Nu är det tre minuter kvar till programmet börjar, och jag ska hinna lägga upp det här och poppa popcornen också :) Men skriv en massa söta kommentarer i gästboken så länge! Som jag har sagt innan så värmer varje ord! Puss på er :)

För en vecka sen var jag hur nere som helst. Ingenting var roligt och jag kände mig så fruktansvärt misslyckad. Igår vände det tvärt. Då ringde de från mitt springvikariejobb för första gången! Jag var helt förvirrad när det ringde på morgonen, hade haft svårt att somna och kanske lyckats sova 3 timmar eller så. ”Vi behöver dig veckan ut, kan du?!” hörde jag i örat. Klart jag kunde!

Så nu har jag jobbat två dagar och har en dag kvar. Och nu när jag vet att jag har en fot inne där kan jag ju berätta vad det rör sig om för jobb också, eftersom det har varit en del nyfikna frågor om det :) Det är ett gammalt hederligt förskolejobb, sånt jag har sysslat med i en massa år. Just nu är jag på en småbarnsavdelning på en av förskolorna i rektorsområdet, men det finns ett par avdelningar till på just den förskolan, plus tre andra förskolor i samma område som är möjliga för mig att jobba på. Som jag tidigare har skrivit så är det väldigt svårt för de anställda i hela rektorsområdet att få tag på vikarier, eftersom det finns så få på vikarielistan. Så jag hoppas att jag får många erbjudanden om jobb!

Har pratat en del med personalen på de andra avdelningarna idag, och lärt känna dem lite mer. Förhoppningsvis kan det ge mig ett litet plus i kanten när just DE avdelningarna är i behov av vikarier. Jag gör vad jag kan för att visa framfötterna, och hoppas att det ger resultat. Att de kommer ihåg det när det är dags för dem att ringa in en vikarie. Att de tänker ”jomen HON var trevlig, och hon tycker såhär och såhär, vill det här och det där, henne ringer vi”. Och ju fler erbjudanden om jobbdagar jag får, desto bättre för mig. Och desto mer pengar! ;)

Hade en underbar dialog med en av tvååringarna idag. Den utspelade sig strax före mellanmålet. Jag busade med barnen och låtsades äta upp deras händer, fötter osv. Så sa jag till det här barnet: ”Du ser så god ut, får jag äta upp dig till mellanmål?” Barnet funderade lite och sa sen ”Näää… inte äta X (barnets namn)”. Jag svarade ”Nej, det är ju klart. Då finns det ju ingen X kvar, och det vore ju synd.” Varpå barnet svarade: ”Ja. Väldigt synd. Och tråkigt.” Så fantastisk kommentar från ett så litet barn! :)

Dessutom har jag fått fler timmar med Gosungen nu i februari, än vad som var sagt från början. Min chef ringde mig igår och hade lite extrapass att ge mig om jag ville och kunde ta dem. Jag ska hoppa in och ta ett pass nu på lördag, och så har jag fått förfrågan om jag vill jobba dagpass (7-15) ett par dagar under sportlovet. Och det tackar jag ju såklart inte nej till! Jag har redan fredag kväll och lördagen inbokade den veckan, så då blir det nästan heltid just den veckan. Och av erfarenhet vet jag att det brukar se rätt trevligt ut på lönespecen sen ;) Särskilt då 10 av timmarna ligger på en helgdag!

Det enda som kan ses som ett litet mörkt moln på min himmel just nu är att jag inte har hört något om utbildningen jag har sökt. Men det känns inte lika akut nu om jag INTE kommer in. Får jag bara tillräckligt många vikdagar på förskolan/förskolorna så löser det sig ändå. Och nu vågar jag hoppas lite igen, på att det äntligen ska gå som jag vill. Förhoppningsvis så håller det positiva i sig nu ett tag till. Jag är så trött på att hela tiden kastas mellan hopp och djupaste förtvivlan, det sliter nåt fruktansvärt. Så nu bestämmer jag mig för att det SKA vara bra, och då blir det förhoppningsvis så också!

Tack också för söta kommentarer i gästboken. Varje ord ni skriver värmer! Mer sånt till Mogi! ;) Nu ska jag snart hoppa i säng här, är sopslut efter två dagars jobb. Herregud, jag har verkligen lagt av mig under tiden jag har varit sjukskriven… Puss på er!