Om dop och nervositet
Idag har jag varit på ett väldigt speciellt dop. Det var inte mindre än TRE barn som döptes! Buspojken och Blomsterflickan, samt deras lilla kusin E. Prästen frågade föräldrarna om vilka namn de hade valt till sina barn, men när han kom till Buspojken så frågade han Buspojken istället. Och Buspojken svarade, med viss sufflörhjälp av sin pappa, att han skulle heta ”Eik Ia”. :) Alla barnen var duktiga under dopet, den enda som visade sitt missnöje lite var E. Men sen somnade han och sov sig igenom hela själva dopceremonin. Buspojken tyckte det var ett roligt påhitt att tvätta håret bland en massa folk, och stod så snällt framåtböjd över dopfunten. Blomsterflickan kräktes ner dopklänningen, men i övrigt var hon glad och nöjd. Prästen var lagom förvirrad och kallade barnen vid fel namn ett antal gånger, men där hade han sufflörhjälp av L, som rättade honom när han sa fel.
Jag och S sjöng två sånger också. Dels en jättesöt, som vi tror heter ”Då blev himlens alla andra stjärnor grus och sand” (det står ingen titel på den någonstans), dels ”En värld full av liv”. S spelade in båda våra framträdanden, och vi har lyssnat igenom. Låter riktigt bra med våra röster ihop. Och kantorn var fantastisk – hon lyssnade in oss och spelade nästan helt felfritt, trots att hon inte hade spelat någon av de sångerna innan, mer än lite rep hemma. Kommer lägga upp ljudklippen (eller länk till dem) här snarast. Vi fick massor av beröm av gästerna efteråt, och även av prästen. Vi passade på att marknadsföra oss lite och lämnade en lapp med kort info om oss och våra telefonnr till prästen. Så när folk bokar bröllop eller dop och önskar en solist/duo kan de kontakta oss. Vore roligt att göra det här lite mer seriöst! Vi trivs SÅ bra att sjunga med varandra och vi kompletterar varandras röster bra. Vi funderar också på att göra en ”riktig” inspelning som vi sedan kan lägga ut på nätet som marknadsföring. Kontakter finns, så vi ska höra oss för och se vad som kan göras. Skoj! :)
Nu är det 13 timmar kvar tills jag ska vara på operation. Jag har inte bara fjärilar i magen, det verkar som att fjärilarna har något slags raveparty därinne. Shit. Jag är snart där. Åtta års väntan är över om inte alls många timmar. Men jag är rädd. Orolig. Nervös. Jag VET att det kommer gå bra, men det är just den där tanken jag har skrivit om så många gånger här nu. De ska SKÄRA I MIG. Jag VET att det inte kommer göra ont, men bara det att jag kommer KÄNNA vad de gör… Jag måste verkligen be om lugnande. Visst har jag oroat mig innan, men nu kommer det på allvar. Allt det där ”måste-fixas-innan-operationen” är klart nu. Nu har jag inget mer innan det är dags. Det enda som ska göras är att jag ska skrubba mig med Descutan både ikväll och imorgon bitti. Och jag måste ta ur alla smycken. Klippa naglarna korta. Bara småsaker liksom. Om tolv timmar sitter jag i bilen och är på väg.
Håll tummarna för mig imorgon. Jag behöver det. Uppdaterar hemsidan så fort jag är ”skrivkunnig” igen (vissa saker är knepiga att göra på en dator när man bara kan använda en hand) och berättar hur det gick. Jag kommer troligen känna mig skitfånig för att jag har oroat mig en massa i onödan. Men snälla. Håll tummarna.
Leave a Comment