Mogis del av stjärnhimlen

Operation

Nåja. Det var faktiskt ingen stor operation. Själva ingreppet var över på mindre än fem minuter. Jag var och tog ur p-staven idag. Tandläkarbedövning först, själva sticket kändes knappt, men jag hade glömt hur obehagligt det är när de sprutar in själva bedövningsmedlet. Det svider, spänner och sticker! Sen ett litet snitt, ca 2 mm. Kände när läkaren skar, och sa att ”oj, det där kändes”. Sköterskan sa direkt att ”om det gör ont måste du säga det”. Nja, ont gjorde det inte. Lite kanske, men inte värre än att jag kunde ta det. Bedövningen var värre!

Sen kände jag att det pillades lite, och några sekunder senare höll läkaren p-staven i pincetten rakt ovanför mitt ansikte och frågade om jag ville behålla den. ”Du kan ju använda den ett år till!” Nja. Han fick den. Fast det var lite roligt att se den, jag fick ju se den innan den sattes in men mindes inte att den var så smal! Den kändes mycket större när den satt i armen. Fick butterflyplåster på som ska sitta där i ett par dagar, plus ett annat plåster ovanpå som extra tryck, det kan jag ta bort imorgon.

Nu har bedövningen släppt, men det gör inte ett dugg ont. När den sattes in var jag BLÅ på hela överarmens insida, och det ömmade rejält. Nu känns det inte ens om jag trycker lite där såret är. Skönt. Men sköterskan sa att jag nog inte kommer få några direkta blåmärken att tala om den här gången, eftersom det här ingreppet inte innebar lika mycket tryck och krånglande för att få något på plats (tryck = trasiga blodkärl = blåmärken). Jag kan inte se nåt runt kanten på plåstret ens. När den sattes in så kröp blåmärket utanför plåsterkanterna efter bara några timmar. Så jag är bara glad att det gick så lätt och smärtfritt.

Vad händer annars då? Tja.. jag är något irriterad på min arbetsgivare. När jag blev sjukskriven på heltid i slutet av mars så skickade jag läkarintyget till henne, och antog att hon skulle skicka det till Försäkringskassan. Så har det alltid varit på mina tidigare arbetsplatser. När jag i slutet av april skickade in nästa läkarintyg, men inte hade hört något från Försäkringskassan, började jag ana att något inte stämde riktigt. Så jag mailade min arbetsgivare, eller rättare sagt gruppchefen, och frågade om hon hade gjort någon sjukanmälan till Försäkringskassan. Hon ringde upp en stund senare och förklarade att eftersom jag är timanställd utan fast schema så är det inte hennes ansvar att göra sjukanmälan. Fast hon uttryckte det som ”det har inte jag med att göra, jag behöver inte ens några läkarintyg, den biten får du sköta själv”. Jaha, men TACK för att du inte sa nåt när jag skickade in det första läkarintyget.

Ringde Försäkringskassan och fick prata med en väldigt trevlig tjej. Sa att jag ville göra en sjukanmälan.
- Jaha, är det första dagen idag?
- Eh, nej. Det är från 20 mars.
- Jaha, har du ingen arbetsgivare då, eller hur är det?
- Jo, men alltså, eftersom jag är timanställd utan fast schema har min arbetsgivare tydligen ingen skyldighet att göra sjukanmälan. Det visste jag inte om förräns idag.
- Jaså, men det är okej. Jag skickar rätt blankett till dig så fyller du bara i den och skickar tillbaka till oss. Inga problem!

Har dock fortfarande inte fått blanketten. Men det kanske tar några dagar. Har jag inte hört något i slutet på veckan får jag väl ringa igen. Men jag blir bara så TRÖTT. Varför kunde inte min arbetsgivare ha sagt nåt direkt? Det har varit så himla noga vart man ska ringa när man blir sjuk och inte kan jobba sin schemalagda dag, men vid sjukskrivning bryr sig ingen. Förstår inte heller varför hon inte vill ha läkarintygen. Tänk om jag bara SÄGER att jag är sjukskriven? Om hon inte vill ha läkarintygen så kan jag ju ljuga ihop vad som helst. Inte för att jag tänker göra det, men ändå.

Nu kom min älskling hem, så det är väl bäst att vi sätter igång och gör barn då nu när det går! Eller, kanske inte ;)