Mogis del av stjärnhimlen

En dag att minnas

Idag skulle min mormor ha fyllt 97 år. I år är det sex år sen hon gick bort. Jag har fortfarande inte varit vid minneslunden. Men jag tänker på henne ibland. Jag saknar henne inte speciellt (hon var som hon var, lång historia), men hon har ändå en plats nånstans i mitt hjärta. När jag var liten var hon en underbar mormor och jag älskade att vara hos henne. Men det är många år sen det var så.

I övrigt har det varit en trött dag. Jag sover som en jäkla kratta just nu. Somnar inte förräns framåt småtimmarna, och då är det ju helt kört att försöka komma upp i normal tid. Som tur är så är jag ”ledig” den här veckan, ska skriva examination bara. Iofs inte så bara, men men.

Har iaf fått umgås med gullungen idag. Men det var en trött och snorig gullunge idag. Vi var och handlade lite, sen gick vi hem och Gosungen fick mat. Efter det hoppade hon i pyjamasen och jag tvingade i henne nässpray. Hon hatar det, men det hjälper ju. Utan den kan hon knappt andas just nu. Sen inhalerade hon, och hon är så duktig på det! Hon har en sån här spacer med en mask som man sätter över näsa och mun, eftersom hon är för liten för att kunna ta puffar utan den. Sen när hon andas in och ut så rör sig en liten vit flik, så att man kan se att hon får i sig medicinen. Hon inhalerar två sorter – Airomir och Pulmicort, och hon ska ta fem andetag på varje. Förut såg man knappt att fliken rörde sig, för hon andades så svagt. Nu har hon fattat grejen och fliken bara flyger.
Efter all medicinering så borstade vi hennes gaddar och sen fick hon krypa i säng direkt. Hon somnade som en stock, helt slut!

I övrigt händer det ganska mycket med henne just nu. Jag försöker lite smått lära henne säga nya ord. Det senaste i raden, som hon har kunnat säga ganska länge men totalvägrat att göra, är ”hej”. Men nu på vägen hem från affären så satt hon och sa ”ääääiijj” HELA tiden. Godingen!
Det ord jag försöker jobba med nu är ”mamma”. Det har hon inte riktigt greppat än. Hon skrattar mest när jag försöker få henne att säga det, och sen säger hon ”äääiijj” istället. Men ibland kommer det läten som påminner lite om ”mamma”, så vi är nog på rätt väg iaf!
Hon har också blivit duktigare på att tugga. Det går lite si och så med det, men hon sväljer inte bara maten rakt av om det är bitar i. När jag äter något vill hon alltid smaka, och då får hon små bitar av min hamburgare eller vad det nu kan vara jag äter. Jag lägger det alltid mellan tänderna på henne, så när hon stänger munnen så tuggar hon lite automatiskt. I början stängde hon bara munnen och fattade ingenting, men nu gapar hon målmedvetet och vet att hon ska tugga när hon får något i munnen. Hon tuggar inte sönder det som man ”ska” göra, men hon tuggar några ggr och flyttar runt det i munnen. Det är åtminstone ett steg på rätt väg!

Imorgon ska jag och gullungen busa igen. Nu ska jag nog ta mig en sömntablett för första gången på lääänge, så kanske jag kan få sova inatt. Håll tummarna för mig.