Mogis del av stjärnhimlen

Jag ger upp…

Nu har jag fått nog av att försöka och försöka utan att det resulterar i något. Jag har gång på gång skickat ut inbjudan men bara fått till svar att ”jag kan inte då” eller liknande. Inget intresse sedan från andra hållet, inga initiativ. Det motiverar inte mig att fortsätta bjuda till.

Jag är trött på att vara den där snälla som ställer upp jämt. Jag har lyssnat, jag har stöttat, jag har brytt mig. Jag har till och med fixat jobb åt personen i fråga, men inte ens det verkar vara bra. Trodde det skulle hjälpa till att lyfta, men tydligen har det snarare blivit en belastning. Trist, det var inte vad jag hade hoppats på.

Men nu får det vara nog. Vår relation får reduceras till bekantskap istället. Jag orkar inte vara den där förstående vännen längre. Inte när jag knappt får något tillbaka. Jag kräver inte gentjänster, men att bara ge utan att få är inte roligt i längden. Jag mår inte heller bra, men ändå har jag satt andra främst, för att jag vet att de behöver det just då. När får jag det av dig? Det var längesen…

Folk tassar på tå för att de vet att skalet runt dig är så skört att det rasar för minsta lilla. Men jag tänker fan inte mesa runt så. Jag är hellre rak och öppen och säger som det är. Det betyder inte att jag är elak, men jag anser att det inte går att tassa runt problemen, det löser ingenting. Kanske har jag varit FÖR rak för din smak? Trist, men det är så jag är. Jag tänker inte låtsas som att det regnar, för jag vet att allt kommer upp till ytan förr eller senare i alla fall, bättre då att ta tjuren vid hornen direkt och bli av med skiten. Jösses vad jag häver ur mig klicheer. Men det är så det är. Duger det inte så är det ditt val.

Jag tycker bara att det är synd att jag har lagt ner så mycket energi på det här, och nu känns det som att det har varit förgäves. Jag sträcker ut handen gång på gång, men den fattas aldrig direkt… utan det kommer undanflykter som ”snart”, ”sen”, ”inte nu”… nähä, men SKIT I DET DÅ! Nu finns ingen hand kvar att ta tag i när du tycker att du behöver det. Sorry, men jag orkar bara inte. Min snällhet har en gräns. Och från och med nu erbjuds den bara till dem som verkligen förtjänar det.

Jag vet inte ens om du läser det här, men jag är nog för jävla feg för att skriva det i ett mail direkt till dig som jag hade tänkt egentligen… men på nåt sätt måste jag få ur mig det.

Så för att summera:

JAG TÄNKER INTE VARA SNÄLL LÄNGRE! JAG HAR FÅTT NOG! LÅT MIG VARA!