Efter att ha hållt mig frisk i princip HELA sommaren, så går jag och blir sjuk lagom till skolan börjar. En präktig förkylning har jag dragit på mig. Måndag och tisdag var jag fortfarande tillräckligt pigg för att kunna ta mig till skolan (intro plus kursstart), men sen kom febern och då var det kört. Igår låg jag hela dagen, och idag har det inte blivit mycket aktivitet… lär knappast bli det heller. Missade första dramalektionen och en föreläsning. Nåja. Vad gör man?

Tur att min käre sambo inte är hemma, så han slipper höra mitt gnäll. Jag känner mig verkligen ynklig och tycker synd om mig själv. Snörvlar som en galning och har ont i halsen. Men det värsta är nog hostan. Känns som att jag hostar lungorna ur mig snart, det gör så ONT. Det är jobbigt att andas också. Djupa andetag går knappt, det bara rosslar. Längesen jag var såhär däckad av en simpel förkylning. Attans!

I övrigt, vad har hänt? Tja, jag har blivit ett år äldre, skaffat mig ömma fingrar genom att spela på min födelsedagspresent gitarren, haft en riktigt lyckad 80-talsfest… Helt okej!

Imorse blev jag brutalt väckt av att det ringde på dörren. Trött och förvirrad slängde jag på mig en morgonrock och öppnade. Utanför stod en pigg och hurtig kille och sa hej. ”Eh, hej?” sa jag. ”Mattläggaren”, sa han. Sen tog det ett par sekunder innan jag kopplade. Vi ska ju få ny matta i badrummet eftersom den vi har nu har lossnat vid golvbrunnen och fått fuktskador. Han tittade lite på den och frågade när de kunde komma och börja. För mig spelar det liksom ingen roll, så han bestämde att de kommer på tisdag. Kalas! Sen är det bara sovrummet kvar. Får väl ta en sväng ner på kontoret sen när Rikard är tillbaka, så vi kan välja tapeter.

Nu ska jag bädda ner mig i soffan igen och tycka synd om mig själv en stund till.