Så var midsommar över. Katta och Bayern var här med Erik och vi åt en massa god mat (grillspett, klyftpotatis och tzatziki, som traditionen kräver ;)) och sen jordgubbar med vispgrädde till dessert. Det enda trista var att Millasöt inte kunde komma. Men jösses vad jag ska rå om henne sen när hon kommer och hälsar på i nya lgh. Jag har till och med fått henne att lova att göra en dörrskylt till mig! Hon gjorde en till R här för ett tag sen, som det står ”Her vaktar snel hest” på, och så är det en jättesöt psykedelisk häst på också ;) De får samsas på dörren helt enkelt. :)
Igår åkte jag och R runt en massa. Först åkte vi ut till Dalarö där vi köpte glass och gick en sväng längs med kajen. Det är verkligen helt otroligt vackert där ute på sommaren.
Sen kom jag på att vi kunde ta en sväng utåt Nynäshamn också så kunde jag få visa honom min gamla sommarstuga. Jag var rätt nyfiken på att se den också eftersom jag visste att de som köpte den har gjort om en del och så. När vi väl svängde in från stora vägen till grusvägen så sköljde nostalgin över mig. Där tillbringade jag alla min barndoms somrar. Jag kan varje sväng och varje sten på den vägen. Det var inte mycket som hade förändrats sen jag var där senast för ett par år sen. Jag kände mig helt enkelt hemma.
Stugan var jättefin den också. De har verkligen fräschat till den och gjort en massa små detaljer fina. Men samtidigt har de lyckats bevara känslan i huset och på tomten, vilket gjorde mig glad. De var inte hemma, så jag kunde bara kika in genom altandörren, men jag blev verkligen glad av det jag såg. De har behållit en del möbler, samt en fin gammal lampa som består av en liggande båtratt (vad heter sånt egentligen) i trä, och så är det fyra små lampskärmar som sitter ovanpå liksom. Jag hittade till och med en gammal dörrmatta i gummi utanför köksdörren som har funnits där sen urminnes tider. Humlen växer fortfarande på sin spalje vid husknuten intill köksdörren. Så mycket var sig likt, och jag ångrade lite att jag faktiskt sålde stället. Jag vet att jag inte hade haft råd att ha det kvar och inte heller möjlighet att sköta det på egen hand, men det är lite sorgligt att det är någon annan som bor i min barndoms paradis.
På hemvägen hyrde vi film, ”Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö”. Åt god middag och softade. Sen lyckades jag på nåt skumt sätt få in tungpiercingen mellan framtänderna i underkäken och överkäken, och bet till. Resultatet blev att jag bet sönder en av framtänderna i överkäken. En bit av tanden lossnade och några flisor försvann, plus att det blev en spricka rakt upp mot tandköttet. Det gjorde inte ont först, men efter ett tag började det spänna och ömma. Misstänkte att det var för att tänderna fick sig en törn och rubbades ur sina positioner och sen försökte hitta tillbaka liksom. Känner igen känslan sen jag hade tandställning och precis hade spänt den. Det ömmar och spänner rejält när tänderna sitter lite löst. Bestämde mig för att avvakta till idag och se om det fortfarande gjorde ont, i så fall skulle jag åka in akut och få det fixat. Men när jag vaknade imorse hade nog tänderna hittat rätt igen, för det kändes bättre och jag kunde äta utan problem. Så jag väntar till imorgon och ringer folktandvården istället. Eftersom det inte gör ont känns det dumt att åka in akut och kanske ta tid från nån annan som behöver den bättre. Hade det varit en mindre skada hade jag nog inte ens brytt mig om att fixa till det, men nu är kanterna vassa där emaljen har lossnat, och jag är lite orolig för att sprickan ska bli större om jag inte gör nåt åt det. Dessutom har jag inte varit hos tandläkaren på flera år, så det är ändå på tiden att göra en undersökning liksom.
Nåja, nu ska jag dricka kaffe och sen ska jag packa ihop mina saker och röra mig hemåt.
Puss på er!
Jag säger som Gert Fylking brukar säga: ÄNTLIGEN!
Efter lång väntan har jag äntligen fått erbjudande om att teckna kontrakt på en lägenhet. Ännu bättre är att det är precis den lägenheten jag hoppades på. Så idag är jag riktigt, riktigt glad. Nu återstår bara allt med att säga upp diverse grejer typ tfn och sånt, ringa hon som bor där nu och kolla när hon tänkte flytta ut (hon sa att hon skulle flytta ut tidigare än vad som står iaf) och sen ringa flyttfirma och kolla när de har lust att flytta mina saker. På ett ungefär flyttar jag i mitten av augusti. Två månader kvar typ! Bara två månader kvar i Sollentuna! Sen bor jag äntligen på rätt sida om stan.
Jag har inte skrivit på kontraktet än, ska skicka in diverse papper och så ska det göras kreditprövning i vanlig ordning först. Men jag har redan talat om för halva min bekantskapskrets att jag ska flytta, haha. Ringde R direkt efter att jag hade pratat med tjejen på bostadsföretaget. När han svarade sa jag bara ”hej, när vill du flytta?” Svaret jag fick var ett mycket förvirrat ”vaaaa?”. Haha.
Nu sitter jag i skolan och väntar på att träffa mitt studentarbetslag. Vi ska ses vid 12 och luncha, samt förbereda det sista för redovisningen vi ska ha vid 13. Sen är skolan slut för den här terminen. Förutom nån utvärderingsgrej/fika imorgon, som vi tänkte försöka få läraren att klämma in idag istället så vi får vara lediga imorgon. Det vore skönt.
På måndag är det dags att återvända till verkligheten och jobba. Jobbar juni och hela juli, sen är jag ledig större delen av augusti. Riktigt najs.
Nu ska jag nog ta och kika lite på vad jag ska säga på redovisningen så jag är hyfsat klar över det. Blir så jobbigt om man är totalt oförberedd ;)
PUSS på er alla!
Dagen idag kan beskrivas med ett enda ord: ångest. Jag hade hoppats på att gårdagens välmående skulle hålla i sig ett litet tag, men det var tydligen för mycket begärt. Sov taskigt inatt, vaknade lika trött som igår kväll, har inte fått mycket gjort idag. Klockan är snart två och jag sitter fortfarande i pyjamas. Det säger tillräckligt om energin jag har. Eller inte har kanske.
Det som suger mest är att jag inte har en susning om VAD det är som har orsakat denna ångest. Hade jag bara vetat det så hade jag kunnat ta tag i det. Men det är svårt att bearbeta ångestattacker som man inte vet grunden till. Det är bara att försöka stå ut med knutarna i bröstet och olustkänslan som griper tag om allt inombords. Hjärtat dunkar så hårt att jag ser hjärtslagen utanpå tröjan. Välkommen till min vardag. Såhär mår jag allt som oftast. Men det syns inte utanpå, vet du inget så ser du heller inget. Troligen kan du heller inte förstå. Att få panik och kvävningskänslor av att åka buss kan vara svårt att förstå om man inte själv har varit där. Att små petitesser kan vara otroligt ångestframkallande trots att de faktiskt inte är mer än petitesser. Mår jag dåligt isolerar jag mig helst. Jag får till och med ångest av att svara i telefon. När det ringer ser jag efter vem det är, men svarar oftast inte. Ska jag då ha kontakt med någon blir det isf via nätet eller sms. Då kan jag gömma mig bakom bokstäverna.
Kanske kan en dusch skölja bort en del av de jobbiga känslorna. Det är värt ett försök. Trots allt kan det inte bli mycket sämre för tillfället. Det är inte som värst nu, och det kommer inte bli det heller, för då hade det redan blivit det liksom. Det kommer hålla sig på den här nivån på ett ungefär, eller förhoppningsvis bli bättre. Alltid nåt.
Ja, för ovanlighetens skull så mår jag faktiskt riktigt bra idag. Jag fick sova ordentligt inatt, tog en ordentlig sovmorgon på det också. Sen blev det en massa gos i soffan med R innan vi tog en långpromenad till Sollentuna centrum. Gick längs med vattnet, så vi hade inte riktigt koll på vart vi var, vilket gjorde att vi gick lite för långt ;) R bjöd på sushi och sen gick vi en sväng i affärer och tittade. Naturligtvis kunde jag ju inte låta bli att shoppa lite då jag hittade servetter med stjärnor på när jag var på Lagerhaus… av bara farten blev det 10 doftljus också.
Sen gick vi tillbaka igen, väl hemma var benen möra men Mogi nöjd. Efter en sväng till Ica för lite införskaffande av middagsmat och sånt blev det mat, och nu sitter vi här i soffan framför tv’n och garvar åt Simpsons. Kan det bli bättre?
Idag är en bra Mogidag. Fler såna dagar åt Mogi!
Kan ju meddela att vi hann klart med våran uppsats i torsdags. Det blev tokskrivande till slut, men vi hann. Känns skönt att det är klart. Nu är det bara förberedande av själva redovisningen vi har kvar, och det ska vi inte göra förräns på onsdag. Inte dumt med två extra dagars helg, liksom. Sen är det sista skoldagen på fredag, och efter det är det sommarlov. Vilket iofs för mig innebär jobb, jobb och jobb. Är inte ledig förräns i augusti. Men det kan jag nog överleva. :)
Nu sitter R och tittar på vad jag skriver, tror han tycker att jag bör vara lite social istället. Så det får jag väl vara. :)
