Mogis del av stjärnhimlen

Tänk ändå…

… att en liten flicka kan få en på ett sånt bra humör bara genom ett enda leende. Jag blir lika fascinerad varje gång. Gosungen har verkligen den förmågan. Idag har hon varit underbar, och då menar jag U N D E R B A R. Hon har skrattat och lekt vad jag än har erbjudit henne. Idag fick jag för första gången byta blöja på henne utan att hon skrek. Hon var SÅ snäll och bara låg där och lät mig göra det jag skulle. Till och med att byta till pyjamas accepterade hon utan protester. Annars brukar blöjbyte/klädbyte vara en kamp varje kväll. Inte ens när hennes mamma kom hem började hon skrika. Annars är det ett säkert kort, så fort Gosungens mamma öppnar dörren så sätter Gosungen igång stora sirenen. Nu gnällde hon bara lite, men det tror jag berodde på att hon satt med ryggen mot dörren och inte kunde vända sig om och se mamma ordentligt. När jag tog upp henne sen och gick ut med henne i hallen så kom leendet fram igen. Jag är så imponerad! Gosungens mamma frågade vad jag hade gett Gosungen för droger egentligen, jag skyllde på dagis. ;)

Så på det stora hela har den här dagen varit kanonbra. Förmiddagen ägnades förvisso åt att läsa en bok som vi ska ha litteraturseminarium på i skolan imorgon, men den är jag klar med (ska bara skriva ihop en snabb sammanfattning som jag kan använda mig av imorgon).

Imorgon blir en lång dag. Först är det skola kl 9-12, basgruppsseminarium. Jag antar att vi får reda på hur nästa examinationsuppgift kommer se ut, eftersom vi ska ut på VFU på måndag (och tre veckor framåt). Efter det är det litteraturseminarium, och vi sitter väl mellan 13-15 eller så. Sen ska jag hämta Gosungen kl 16 och ha henne till 20.30 ungefär, vilket innebär att jag lägger henne också. Sen när Gosungens mamma kommer hem så åker jag hem till mamma och sover där. På fredag förmiddag åker hon, jag och Rikard till Värmland. Jag och Rikard ska till Renata och Magnus (min kusin och hennes man) och tillbringa helgen där. Mamma åker till Kurt och Astrid (hennes bror med sambo). Det ska bli kul att träffa dem och Oscar igen. Det är det tråkiga med att bo typ 25 mil bort, man träffas så sällan. Oscar hinner ju växa en massa mellan gångerna. Men visst är han ljuvligt söt?

 

 

 

 

Nej, nu är det dags att göra lite vettiga saker här. Uppdaterar bloggen när jag är tillbaka i civilisationen igen.

*off*